Jag är en urdålig bloggare just nu. Och det får vara så, annars stressar jag ihjäl mej. Allt är så lugnt när vi är ute och åker, men så fort jag passerar Södertälje kommer stressen… att inte trivas hemma är ett problem.

Nu ska vi vara hemma i nästan fyra veckor, en vecka har nästan redan passerat. Martin är lite bekymrad över mej och när han förstod hur mycket jag måste göra och hur mycket jag vill ha gjort, sa han åt mej att göra en lista. Så kan vi tillsammans ta tag i den vartefter.

Så jag har börjat att skriva ner allt och sedan bockar jag av vartefter. Problemet är att jag inte kommer ihåg allt vi måste eller borde göra… så när jag sätter mej för att planera är det tomt. Helt tomt. Å när jag kommer på grejerna har jag inte möjlighet att skriva upp det, då ska jag alltså komma ihåg det till senare. Det går sådär…

Nu har jag ändå kommit en bit på listan och även bockat av en del. Men den är lång och blir allt längre. Det fyller lixom på i snabbare takt än det bockas av. Så frustrerande. MEN jag vet att bara vi sätter lite fart så kommer grejerna gå rätt så snabbt att fixa. Förutom de där två jättestora: bokföring och deklaration. Sånt som jag avskyr. Siffror och jag är inte kompatibla. Och har man företag med inkomst från flera olika håll så tar det lite tid. Allt sånt fixar tack och lov Martin, jag behöver bara logga in på olika ställen så han kan hämta uppgifterna. Men det ska ju göras och det finns ett slutdatum. Så det SKA vi fixa i helgen. MÅSTE!

Vad som mer finns på listan: Tvätta fönster, röja efter husbilsbytet – det ligger saker lite överallt, fixa veckomenyer, testa en massa recept, byta från vinter till vår inomhus, svara på tusen mail, förnya recept – fixat, be om läkartid för årskoll av sköldkörteln – fixat men inget svar, skriva om sju campingar och sju ställplatser, förbereda husbilsträffen, redigera bilder och filmer (några är fortfarande kvar sedan i somras), hämta paket, förbereda loppis, planera kommande resor, skriva bokrecensioner, läsa, svara på erbjudanden om samarbete mm mm.

Under tiden går dagarna åt att jobba ikapp. Jag skriver texter så fingrarna blöder. Texten jag precis publicerat är från Ljudboksgalan i mitten av mars, den borde såklart kommit ut tidigare. Men jag ville ha in filmen vi gjorde samtidigt och den var Martin klar med häromdagen. Dessutom hade jag bilder från röda mattan att redigera, så det tog sin tid – men nu ligger den ute. Iaf en stor grej avklarad.

Ikväll är en ny premiär, men då gör vi ingen film – så det går snabbare att få ut. Har redan förberett allt, så det bara är att lägga till ett omdöme och klicka iväg. Recensioner måste ut snabbt, helst innan lunch dagen efter premiär. Den här gången kommer vi att lyckas med det 🙂

Samtidigt ska jag uppdatera sociala medier, det tar alldeles för lång tid – jag måste fundera på hur jag ska göra med alla plattformar vi har. Jag menar… 3 instagram, 3 fb-sidor, en blogg, ett magasin, en youtubekanal… och typ 15 fb-grupper. Plus frilansuppdrag. Det är inte sunt!

Så jag sitter här och skriver. Fryser som sjutton om fingrarna, trots tempot. Martin jobbar på kontoret i stan en hel del just nu, det är sååå tråkigt tycker jag. Dessutom blir det inga promenader när vi inte tar dem tillsammans. Jag behöver promenaderna för att komma ner i puls och för att kroppen ska må bra, ändå blir det inte så att jag tar dem själv. Kanske på löpbandet, men inte mer än nån kvart – det är jag för stressad för.

Men snart är det andra tider, nya tider, jag har faktiskt en kul nyhet som är livsförändrande för oss. Positivt alltså. Får se om jag hinner berätta om den imorrn. Jag vet att några av er redan vet, om inte så kan ni kika på senaste reelen på vår instagram @jikitaspåäventyr.

Nähä, nu måste jag fortsätta jobba!

---

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}