Snart ett minne blott…

… vad min nästa operation kommer att innebära. Å jag ser bara mer och mer fram emot den  🙂

Jag ska ju på julfest på fredag, med Martins praktikplats, och klädproblemet är uppenbart. Så jag satt och kollade runt lite på olika sidor med klänningar för att få idéer och lite nya uppslag på klädsel. Jag hittade en massa snyggt och bad Martin gå igenom det jag plockat fram och han kunde direkt ta bort det mesta med orden ”den här får du inte plats i”, ”den här kommer sitta stramt fram eller över ryggen” osv. Till slut var det faktiskt inget kvar på listan och jag var lätt besviken. Som vanligt.

Men nu är det ju faktiskt så att det inte är någon idé att köpa något nytt. Innan sommaren kommer jag att ha en helt ny kropp, särskilt överkropp… Jag kommer att kunna köpa precis vad jag vill och det mesta kommer att passa! Jag kommer att kunna ha snygga toppar, framknäppta blusar, tighta klänningar, toppar skurna under bysten, A-formade tunikor och en massa annat. Sånt som ”normala” människor kan gå in i närmaste butik och köpa. Att gå från olika stora kupor, DD-E, till perfekta C-kupor kommer faktiskt att förändra mitt liv!

Nu menar jag förstås inte att det enbart hänger på kläderna, men det är lixom där det är mest tydligt på nåt sätt. Jag blir nämligen frustrerad så fort jag går in i en butik, och går oftast därifrån tomhänt och på väldigt dåligt humör. Nertill sitter allt bra, men över bysten kan jag oftast inte knäppa om plagget ens når om mej… Får DD-kupan plats så hänger ofta plagget löst runt resten av kroppen och trillar i vissa fall av axlarna. Jackor får jag köpa 2-3 storlekar större och sen vika upp ärmarna flera varv och över axlarna hänger den för stor. Kan tyckas vara ett I-landsproblem, men att aldrig känna sej snygg eller trivas i sina kläder tär faktiskt på humöret en hel del.

Jag har försökt att se framför mej hur jag kommer att se ut, men det är väldigt svårt. Utsikten ovanifrån blir nog inte så annorlunda, däremot framifrån i spegeln. Med kläder på kommer nog de flesta bara tro att jag gått ner ännu mer i vikt. Med en stor byst kommer nämligen att man ser tjock ut hur smal man än är, just pga kläderna. Så jag kommer kanske till slut att fatta att jag faktiskt är smal! Hjärnan kanske till slut ser detsamma som ögonen. Coolt!

Just nu har jag konstant ont i ryggen, det ska bli intressant att se vad som händer där. Det kan ju knappast bli sämre iaf. Och det ska bli spännande att återuppta löpningen efter operationen och se hur annorlunda det blir. Både tyngden och skumpet borde ju försvinna. Mitt enda problem är att jag inte får sova på mage på x antal veckor och jag sover alltid på mage. Endast 3% tillbringas på rygg enligt de mätningar som gjorde vid sömnutredningen. Så det blir ett bekymmer, men men…

Funderingarna slutar iaf på samma sätt: jag kommer att bli lite lätt köpgalen! Alla behå:ar, bikinisar och en del toppar, klänningar, och jackor måste bytas ut. Men mycket av det jag har kommer att sitta bättre och inte längre irritera mej som de gör nu. Jag hoppas tiden fram till operationen går fort, jag vill ha min nya kropp och mitt nya liv NU!!!