När det händer flera positiva grejer efter varandra brukar katastrof-tänket aktiveras. ”Snart smäller det”. För det kan ju inte vara bra för länge, eller…? Den här gången verkar det faktiskt fortsätta att vara bra 🙂

Jag är inte van vid lugn, ro och att saker går min väg en längre tid. Förr har jag precis hunnits glädjas åt bra saker, sen har allt gått åt skogen igen. Ofta värre än någonsin. Så när saker började lugna ner sej för ett par år sedan var det lite som att gå på skare. Jag gick väldigt försiktigt. Men det gick bra. Jag sjönk inte igenom.

Å det braiga fortsatte. Vi fick vårt uppdrag för campingtidningen, familjemedlemmar mådde bättre, vår kanal på youtube växte och pusselbitar föll på plats. Förra året kunde Martin gå ner i arbetstid, vi fick roliga uppdrag på Elmiamässan och livet rullade på. Trevligheterna fortsatte. Å det gör det fortfarande. Sådär så det bara snurrar i skallen. Är vi värda detta? Katastroftankarna finns där, men är inte lika starka eller ofta förekommande som förr.

Energin är så pass hög att vi gjorde klart kokboken, som legat och väntat i flera år. 50 ex trycktes upp och dröm om vår förvåning. De sålde slut på 2 dygn! Nu är 50 ex till tryckta och säljer som smör i solsken, men av just den här blir det inte fler. Detta var ett försök och de ex som är tryckta har vi tom numrerat, som en kul grej. MEN energin finns fortfarande där, så vi håller faktiskt på med nästa bok. Den kommer senast i september. (Skicka ett mail till mmjikita@gmail.com om ni är intresserade av att köpa en bok, det finns några kvar)

Inte nog med detta. Vår uppdragsgivare på campingtidningen Husvagn & Camping ringde härom veckan och berättade att kollegan vi delat uppdragen med har slutat. Nu står vi alltså själva med uppdraget! Det innebär just nu att de åtta texter som han beställt, direkt blev sexton. Jag trodde ju att jag hade god tid på mej, ingen brådska… så jag hade fram till då inte skrivit en rad. Nu har jag inte riktigt lika gott om tid på mej lixom…

Det är egentligen ingen fara. Om jag bara sätter mej, så skriver jag en text på ett par dagar. Under tiden kollar Martin igenom våra bilder och föreslår sedan vilka som passar texten. Tillsammans läser vi igenom allt, skriver bildtexter och skickar iväg dem. Så om vi bara sätter oss, så går det hyfsat snabbt – särskilt om vi kan göra det tillsammans och flera texter på en gång. Så det ska nog ordna sej. Det kom lite plötsligt bara.

OCH! Samarbetet med Elmiamässan fortsätter. Men i år ska vi inte längre pyssla runt i en hörna med influencers, digitala kreatörer och deras följare. Vi ska föreläsa! Vi ska stå på en scen och berätta om hur vi gjorde vår dröm till verklighet. Hur vi gick från att aldrig satt vår fot i en husbil till att snart bo på heltid i en. Vi vill uppmana till att följa sina drömmar innan det är försent. Så nu ska vi dessutom skriva en föreläsning, som vi sedan ska hålla vid tre olika tillfällen. Helt galet!

Dessutom har alla mina prover sett bra ut. Det viktigaste av allt! Min nya medicin (för klimakteriebesvären) kan sabba levern, men allt ser bra ut. Så nu är jag godkänd för att fortsätta med den, tjoho. Ni må tro att jag var nervös, den har ju förbättrat mitt liv med typ 300%. Nu kan jag andas ut och fortsätta att sova gott, må bättre i kroppen och slippa hoppa mellan alla känslor på en och samma gång. Tack o lov!

Ja ni ser ju! Det hände grejer minsann. Bara roliga saker dessutom. Så: när smäller det? Eller är det faktiskt vår tur att ha lite flyt nu?

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube