I fredags var vi på Årets Kräftigaste Fest, en stor årlig kräftskiva med en massa roliga människor. Flera som jag jobbat med innan och tycker väldigt mycket om. Förra året var min första gång på festen, då gick jag med en kompis – i år var Martin med och det blev en av de konstigaste kvällar jag varit med om. Något riktigt sjukt hände!

Man ska ju följa dresscode om det finns en, av respekt för arrangören. Så under fredagen funderade jag på huvudbonad och pysslade sedan ihop en slags tiara till mej, Martin fick nöja sej med glasögon. Jag ville känna mej bekväm och tog en färgglad klänning och bekväma skor. Martin skyndade hem från jobbet, bytte om och sen drog vi iväg. Vi tog bilen, eftersom det är lite knepigt att ta sej till Värdshuset Kräftan och skulle ta lång tid att komma hem på nattkröken.

Vi hann inte ens lämna bilen förrän jag såg ett välbekant och kärt ansikte i minglet. Finaste Bert-Åke Varg! Vargen och jag jobbade ihop för 30 år sedan och har hållit kontakten genom åren. Han är en av de snällaste människor jag känner och det är alltid lika mysigt att ses. Bert-Åkes son Pontus stod suveränt för underhållningen tillsammans med Patrik och Marina.

Vi minglade förbi Röda Mattan, småpratade lite med bekanta och letade sedan rätt på vårt bord. Då hände det som jag aldrig kommer att glömma och alltid kommer att skratta åt. Jag hälsade på mannen tvärs över bordet som utropade ”Det är ju du med äggmackorna!”. Jag började gapskratta! Den här mannen visade sej vara en av mina trogna och långvariga följare på instagram. Han hade känt igen mej direkt och han visste allt om mej! Det kunde varit lite creepy om det varit någon annan, men han var jättetrevlig så även om det var lite mysko så var det jättekul. Hans bordsdam/väninna fattade ingenting, så han fick berätta vem jag var och lite om mitt liv också för att uppdatera henne. Jag bara gapade av allt han lagt på minnet om mej, om oss. Vi hade en supertrevlig kväll men det var något av det sjukaste jag varit med om. En helt främmande människa som vet allt om mej och mitt liv. Nu är han inte främmande längre, nu är vi kompisar på facebook och jag hoppas att vi hamnar brevid varandra igen nästa år 🙂

Medan vi lärde känna varandra pågick ju Årets Kräftigaste Fest för fullt. Västerbottenpajen avnjöts snabbt och vi fick stora härliga kräftor som smakade ljuvligt. Det var underhållning. tal, allsång och hattparaden avgjordes – vi vann inte. Men nästa år kanske… Kvällen bjöd på en magiskt solnedgång och allt var faktiskt helt perfekt! Värdshuset Kräftan ligger såååå fint!

Årets kräftskiva var den 24:e i ordningen. Det var faktiskt Hasse Wallman som startade dem och sedan tog Mikael Aringsjö över. Mikael är den perfekta värden, han bryr sej om sina gäster och ser till att alla trivs. Vi hade supertrevligt, men var rejält trötta strax innan midnatt. Då tog vi Bert-Åke under armen och körde hem honom. Jag kan inte låta en 87-åring åka taxi hem mitt i natten med gott samvete, det går bara inte. Så vi körde honom och hann på så sätt prata lite i lugn och ro också.

Det var Årets Kräftigaste Fest det, en av mitt livs sjukaste kvällar. Tack Mikael, jag hoppas verkligen att vi får komma nästa år igen. Tror inte att nästa bordsgranne kan överraska mej på samma sätt, men man vet ju aldrig 🙂

Just det! Ni kanske också vill veta allt om mej? Då finns jag alltså på instagram @marlenerinda jag berättar och visar typ allt! Nästan alltså…