En lycklig 1-åring, 1996.

Idag fyller min yngste son 19 år.
Han den där lille parveln som föddes med
jättestora fötter och ett stort leende  🙂

Nu har jag bara tonårsbarn ett år till, sen är även den tiden slut. Å jag måste säga att det är en helt annan sak att vara förälder till vuxna barn än till småttingar. Relationen förändras och förbättras en hel del. Vi är numera på en helt annan våglängd och respekterar varandra på ett helt annat sätt än förut. Det är helt enkelt mycket roligare med vuxna ungar än små.

Med småbarnsåren bakom mej, kan jag med facit i hand säga att den tiden som varit bäst har varit de första 2-3 månaderna, när de var runt 4-5 år och nu.  6-åriga dramaqueens och pubertala stinkbomber går bort! Man brukar säga att varje ålder har sin tjusning, men jag tycker faktiskt inte det. Jag tycker att vår relation bara blir bättre och bättre med tiden. Särskilt sedan yngsten flyttade hemifrån. Jag gillar att se honom vuxen och att ta ansvar, det är ju det jag hela tiden strävat efter att lära honom. Och jag slår mej för bröstet och säger att jag lyckats himla bra med det! Nu ska bara äldsten också hitta något eget…

Min yngste son är den som är mest lik mej och som jag haft flest konflikter med, men samtidigt ändå kunnat ha bra snack med även när vi varit rejält osams. Det har inte varit så lätt med alla dess sjukdomar och skit som han dragits med, men som är väldigt mycket bättre nu. Det var värsta när han hade huvudvärk konstant i mer än ett år och man inte kunde hjälpa honom. Men vi kom igenom det med och nu står han som stolt radhusägare med fast jobb, bil, mc och orm.

Jag är så oändligt stolt över mina barn! Mina småskruttar som berikat mitt liv, gjort mej till en bättre människa och som alltid funnits där som min tröst när livet varit tufft. Vi har varit tighta och hjälpa varandra genom knepiga grejer och alltid kommit ut hela på andra sidan. Nu är de vuxna. Å jag som inte tycker att jag åldrats särskilt mycket, det är lite konstigt. Jag ser ju att de bli äldre och kan räkna deras födelsedagar, men jag känner mej inte särskilt mycket äldre idag än för 19 år sedan. Jag stannade nånstans runt 25-30 tror jag  🙂

Å andra sidan är jag en av få som faktiskt ser fram emot att åldras och att komma in i den gyllene medelåldern. Jag är helt säker på att livet har så enormt mycket att bjuda på och att jag kommer att få uppleva fantastiska saker tillsammans med mina vuxna söner. Den ena fortfarande med stora fötter och ett enda stort leende, numera 19 år gammal.

Grattis min stora lilla älskling på din dag!