En hög ”tjejböcker” – fast inte bara för tjejer…
Jag har precis upptäckt att jag läser väldigt mycket böcker av kvinnliga författare. Jag har inte noterat det förut eller lagt någon värdering i vilket kön som skrivit böckerna jag läser. Men när jag tog bilden till den här senaste högen, blev det rätt tydligt 🙂
Manligt eller kvinnligt. Skriver en kvinna för kvinnor och en man för män? Absolut inte! Jag läser såklart böcker av båda och märker sällan någon skillnad. Läckberg kan vara bra mycket ”slaskigare” än vilken man som helst, medan Christoffer Holst kan ha en mjukare ton än vilken kvinna som helst. Alltså spelar könet ingen roll.
Detta är dock en hög med enbart kvinnliga författare, en av dem är helt ny för mej!
Vi börjar uppifrån som vanligt:
De skyldiga – Michaela Winglycke
Winglycke är en helt ny författare för mej. Att hon skriver om Öland blir såklart extra intressant, så det var roligt att få göra den bekantskapen. Det är alltid lite extra spännande att läsa böcker från platser man har en anknytning till, den här gången Borgholm.
”De skyldiga” är första delen i bokserien ”Morden på Öland”. Den börjar med att en kvinna dras in i en bil. På marken hittas en lapp med en märklig bokstavs- och sifferkombination, i övrigt finns inga ledtrådar. Polisen Claudia är i närheten när kidnappningen sker och är först på platsen. Hon och hennes kollega Alex tar sej an fallet, men ingen anmäls saknas – så de vet inte ens vem de letar efter. När kidnapparen väl hör av sig är det i en livesändning. Hans budskap: De skyldiga ska straffas. Öga för öga, tand för tand. Klockan på livesändningen tickar ner och fler kvinnor kidnappas.
Det är spännande, smarta dialoger och oväntade tvister. En väldigt trevlig första bekantskap måste jag säga och kul att följa med runt på en ö och i en miljö som jag känner väldigt väl. Till och med lilla Löttorp nämns. Det ska bli väldigt spännande att läsa fortsättningen.
Drömmar av brons – Camilla Läckberg
Jag tror att jag har läst i stort sett allt som Läckberg skrivit, men serien om Faye är tyvärr inte helt i min smak. Jag tycker det är lite för mycket sex och för många lösa trådar som inte fångas upp. Men jag måste såklart veta hur allt går och läser vidare.
Drömmar av brons är tredje och sista delen i bokserien om Faye. Hennes exmake är död, men hennes pappa blir ett allt större problem. Särskilt när hon blir fängslad på falska grunder och inlåst under en lång tid. För att skydda sitt företag tar hon hjälp av vänner som hon litar på, men pappan blir allt farligare då han samarbetar med ett kriminellt nätverkar och tar till alla knep för att komma åt henne.
Det är spännande, men lite väl overkligt kanske… eller? Det kanske går till som hon beskriver i Stockholms undre värld, vad vet jag. Men där finns ändå en fin underton som visar hur mycket vänskap kan hjälpa, om vi bara håller ihop. Nu är serien slut och jag hoppas på något nytt spännande från Läckberg inom kort.
Här är en författare som verkligen fastnat hos mej. Sarah Morgan skriver så fint och ofta även tänktvärt. Det är lite moralkakor och galet förutsägbart, men så himla mysigt. Feelgoooood!
Det handlar om den hyllade författaren Catherine Swift som efter tre misslyckade äktenskap ska gifta sig igen. Döttrarna är inte superimponerade även om yngsta dottern Cassie försöker att glädjas med henne. Catherine vill samtidigt göra allt för att reparera den komplicerade relationen hon har till sina döttrar men som halvsystrarna även har till varandra.
Adeline har rejäl ångest och vet inte vad som är värst – att hennes mamma ska gifta sig för fjärde gången eller att hon måste bevittna spektaklet. Hon vet inte ens vem mamma ska gifta sej med! När systrarna anländer till Catherines lyxvilla på Korfu har de ingen aning om vad vistelsen ska föra med sig. Såklart avslöjas hemligheter, det blir missförstånd och! en rejäl semesterflirt. Det här gillar jag!
Offer i frack – Carin Hjulström
Carin Hjulströms böcker om ”Säbyholms gröna fingrar” är riktiga favoriter. Här finns allt! Vänskap, kärlek, härliga miljöer, humor, familjeintriger och så ett och annat mord såklart. Slå upp Cozy Crime i ordboken, så kommer böckerna om Säbyholm upp.
Detta är sjätte delen, dock den femte som finns i bokform – julboken ”När snön faller vit” finns bara som ljudbok. Härligt tjocka böcker på lite drygt 500 sidor – me like! Det händer mycket i den här boken och är många parallella handlingar. Antons pappa Svante är på väg från Tanzania för att hälsa på i Sverige, Siri och hennes bror Svante har inte setts på 25 år. Det är såklart lite nervöst för alla inblandade. De har det dessutom lite trassligt med bostadssituationen eftersom plantskolans lilla hus som de bodde i har brunnit ner.
En dag hittas en man i frack, död i vattnet. Poliserna Olle och Rita börjar gräva i en historia med lurade och besvikna människor, där flera har motiv att vilja ta livet av mannen de hittat. Samtidigt rymmer en farlig brottsling från ett fängelse i närheten. De jagar alltså två mmördare och ska helst hitta båda innan det händer något mer allvarligt.
Jag som brukar ha svårt när det händer för mycket samtidigt och man ska hålla reda på många karaktärer, men detta har jag faktiskt inga problem med. Carin Hjulström har en förmåga att enkelt men effektivt få ihop flera olika spår samtidigt. Det är välskrivet, roligt, varmt och fint. Men även en allvarlig ton om jobbiga saker som vi alla går igenom.
Jag brukar ju säga att 4-5 delar är lagom i en bokserie, men av den här kan jag tänka mej hur många som helst.
Fyra böcker, jag rekommenderar dem alla – även om jag tycker lite mer om tre av dem. Som sagt; proffsiga kvinnliga författare som jag verkligen rekommenderar. Sarah Morgan skriver fristående böcker, med nya karaktärer varje gång. Enkelt att bara ta en bok och börja läsa alltså.
Carin Hjulströms böcker går såklart att läsa en och en, men jag tycker att de ska läsas i ordning. För då fattar man hur allt hänger ihop mellan karaktärerna, relationer osv. Ni måste läsa serien om Säbyholm, den är så mysig!
Missa inga inlägg:
Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube
Ett svar på ”En hög ”tjejböcker” – fast inte bara för tjejer…”
Håller med dig om Läckberg. Har faktiskt bara läst den första om Faye.
Intressant med det här med manligt och kvinnligt. Är det inte ganska sällan en man skriver om en kvinnlig karaktär? Som Mons Kallentoft.