En spännande bokhög
Det har blivit en hel del feelgood senaste tiden, så jag tog tag i böcker som inte är så vidare mycket mys. Jag gillar ju alla kategorier och blandar gärna hejvilt. Feelgood får gärna vara lite sötsliskigt och gulligt, och när det gäller spänning vill jag ha en rejäl gåta att bita i. Det har jag fått den här gången 🙂
I rättvisans namn ska jag väl förtydliga att ”Ta min hand” som ligger som andra bok i den här högen, inte alls är en spänningsroman – utan en skildring av fruktansvärda tider i USA när unga svarta utnyttjades och skändades. Jag visste ingenting om vare sej boken eller författaren när jag öppnade boken och trodde att det skulle vara lite feegood som kunde bryta av mord och läskigheter. Så var det inte. Den var låååångt ifrån feelgood och långt värre än den värsta mordhistoria. För att den beskriver något som faktiskt hänt.
Men vi börjar uppifrån som vanligt:
Nya författarpar dyker upp lite som svampar i jorden just nu. Hurtig Wagrell är kanske ett lite mer otippat sådant, humorparet har hållit sina skrivartalanger väl dolda fram tills nu. Debutromaner är rätt sköna att läsa, då man inte förväntar sej något särskilt. Precis så var det med den här boken, jag visste ingenting – hade inte ens läst baksidan.
”Fasad” utspelar sej i Kalmar och det är såklart extra kul att känna igen sej i miljöerna som beskrivs. Men allt börjar i en inspelningsstudio i Stockholm där en ung man hänger sej i direktsändning. Tv-producenten Sanna får hela skulden och för att låta uppståndelsen lägga sej lite åker hon till Kalmar för att göra en dokumentär om ett gammalt fall där. Till saken hör att hon är uppväxt i Kalmar och vart efter kryper det fram att hon gått i samma skola som flickan som försvann en natt för 25 år sedan.
Elizabeth är polis i Kalmar, iaf i någon månad till innan hon ska flytta till Stockholm för en annan tjänst. Hon börjar också nysta lite i fallet, trots att hon får tydliga riktlinjer om att under inga omständigheter titta det allra minsta på det. Hon kan såklart inte låta bli.
Snart får vi följa med på en både spännande och mystisk historia om hemligheter, vänskap och svek. En debutroman som verkligen heter duga där författarna bygger upp en otroligt story som har både oväntade tvister och en fyndig dialog. Skitbra helt enkelt!
Ta min hand – Dolen Perkins-Valdez
Som sagt, jag förväntade mej en feelgoodstory men fick en fruktansvärd historia om hur man behandlade svarta småflickor och unga kvinnor i USA på 70-talet.
Sjuksköterskan Civil drömmer om att förändra världen. Hennes första jobb blir på en familjeplaneringsklinik där hon äntligen får göra det som ligger närmast hjärtat: att ge kvinnor friheten att ta kontrollen över sina kroppar och styra sina liv.
Hennes första patienter blir två unga systrar som lever i sån misär att hon snabbt tar dem under sina vingar. Flickorna är i 10-årsåldern och Civil börjar snart fundera på varför så unga flickor ska få preventivmedel. När hon inser att flickorna luras och att hon och hennes kollegor utnyttjas i en hänsynslös konspiration, tvingas hon välja mellan att lyda order eller riskera allt för att göra det rätta.
Boken bygger på verkliga händelser och man blir både upprörd, förbannad och äcklad av hur samhället såg på svarta och hur de behandlades. Ett viktigt tidsdokument om en tid som jag aldrig hoppas ska komma tillbaka, men kan vi vara säkra på att den inte gör det? Läs den bara!
Dödlig tystnad – Peter Robinson
Ytterligare ett spännande äventyr med kommissarie Alan Banks i täten. Jag gillar verkligen den här serien, men den förra boken blev jag besviken på då det var något mysko tryckfel rakt igenom som sabbade hela läsupplevelsen. Så jag öppnade den här boken lite lätt misstänksam, men allt var i sin ordning!
Dödlig tystnad är fjärde delen i serien och man bör läsa dem i ordning, då handlingen i kommissariens eget liv fortskrider. Den här gången får han åka till Toronto för att jaga en mördare. En ansiktslös kropp hittas i en liten fridfull dal som ligger gömd intill staden Swainshead. När kroppen väl har identifierats upptäcker man en koppling mellan den och ett olöst mord fem år tidigare.
De misstänkta och hela staden är irriterande tystlåtna, vet definitivt mer än de säger och döljer absolut något. Bland dem finns Collierbröderna, den mäktigaste familjen i det lilla samhället, som använder sitt inflytande för att skjuta utredningen i sank. Spåren leder bland annat till Toronto och sedan tillbaka till den lilla byn igen.
Peter Robinson har ett alldeles särskilt sätt att skriva. Det är både uttrycksfullt, målande och medryckande. Nog får man rätt snart en känsla för vem som är den skyldige, men varför och hur, brukar bli en fråga som nystas upp på slutet. En bladvändare!
Glasmannen – Anders de la Motte
Den här gången har de la Motte skakat fram en rejäl tegelsten. Jag vet av erfarenhet att jag måste göra precis alla ”måsten” innan jag öppnar hans böcker, för sen är det kört. Har jag en gång börjat läsa så får jag inget gjort förrän boken är utläst. Så är det varje gång och det vet jag nu, alltså har den här legat och väntat sedan i höstas.
Glasmannen är andra delen i serien om kriminalinspektör Leo Asker. Den lite udda, ilskna och kanske missförstådda polisen som flyttats till avledningen för förlorade själar. En kropp hittas i skogen och efter år av tystnad hör Leos pappa av sej och kräver hennes hjälp. Kropp har nämligen hittats vid hans gård och polisen är honom i hälarna. Leo vet inte riktigt hur hos ska ställa sej till detta, men har till slut inget annat val än att hjälpa honom.
Samtidigt flyttar hennes gamle vän Martin till ett avskilt gods för att skriva företagsledaren Gunnar Irvings biografi. Han har länge varit nyfiken på de mytomspunna ägorna som bla rymmer en privat ö med ett övergivet stjärnobservatorium. Men här döljer sej många hemligheter och även Leos spår sträcker sej snart till samma område. I en härva av konstigheter och ledtrådar dyker plötsligen Glasmannen upp. Vem är han eller kanske mer VAD är han?
Jäkla de la Motte! Det här är så bra! Det är mystiskt och spännande, välskrivet och gripande. Man kan inte sluta läsa. Och upplösningen… ja vad ska man säga? Man undrar ju vad som rör sej i skallen på vissa författare 😛
Fyra otroligt bra böcker! Jag älskar verkligen en spännande och välskriven spänningsroman, även om det är feelgood jag oftast säger att jag gillar bäst. Men det här att fundera på vem som gjort det, är ändå något särskilt när man läser en bok.
”Ta min hand” var ju ingen mordhistoria utan något helt annat och viktig läsning. Tänk att såna kräkningar knappt ifrågasattes, ofattbart. Jag är glad för att vi numera iaf vet lite bättre, även om det går bakåt igen på vissa håll i världen.
Bokhögen är nästan omöjlig att rangordna, men har man inte läst något av Anders de la Motte så måste man faktiskt göra det. Men se till att ha gjort allt annat först och skyll inte på mej när ni sedan fastnar i boken 🙂
Missa inga inlägg:
Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube