En väldigt ovanlig present…

En väldigt ovanlig present…

Igår var det alltså Morsdag, det gick ju bara inte att missa. Först är det all reklam som visar vad man ska köpa för att mamma ska bli riktigt glad och sen är det översvämning på Facebook av alla firandet och alla presenter. Jag kan väl säga att jag fick något väldigt ovanligt…

Dagen började bra med att jag äntligen lyckades springa 5 km i ett sträck. Det tog 38 minuter, ingen höjdartid alltså, men jag vet nu vad jag har att utgå ifrån. Jag gjorde det, det är lixom huvudsaken! Idag är det Dday, det är det dax för Vårruset. Det ska bli riktigt skoj!

Medan jag sprang var Martin ute med hunden och efter det åkte vi och handlade. Båda grabbarna var hos mormor och morfar och hjälpte till med något. Så efter lunch packade jag in hunden och åkte dit för att fira min mamma och även träffa min Farmor.

När jag kommer in får jag rosor av Senior och Junior ser lurig ut, säger grattis och ger mej en stort kuvert… i kuvertet ligger kontraktet på den bostad han har tillträde till den 2/8. Det var alltså MIN present… att han ska flytta hemifrån… Jaja, originellt var det iaf och förmodligen inget jag kommer att få uppleva igen på samma sätt. Här har han fixat och trixat med allt på egen hand. Visst har jag vetat att han haft något på gång, men jag har inte vetat hur långt han kommit. Jag fick alltså ett utflyttningsdatum i Morsdagspresent  🙂

Det roliga är att han jobbar på Öland när han får flytta in, så vi får väl se vem som ska flytta honom och när. Han flyttar ju faktiskt i princip hemifrån när han åker till Öland i Juni för att jobba. Så vi får väl börja packa ihop hans grejer lite smått redan nu när han är ledig efter studenten. Han har MYCKET att ta hand om och packa ihop.

Är jag förvånad? Nä, inte det minsta faktiskt. Jag vet att han vill flytta. Han är lik mej när det gäller det. Det är inte det att han inte trivs hemma, utan att han helt enkelt vill ha sitt eget och klara sej själv. Å han kommer att klara det galant, även om han bara är 18 år. Jag är väldigt glad för hans skull. Och det ska bli himla kul att se hur han får det och hur mycket han tar med sej när det gäller våra rutiner och mina käpphästar. Det är ju lixom mitt examensbevis som mamma… det är ju nu jag får se om jag har lyckats eller inte  🙂

Snart är vi alltså bara tre kvar… å det känns helt ok!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.