Nu hoppas jag att jag inte ska behöva vara sund i tanken eller vuxen överhuvudtaget mer idag! Jag tänker helt enkelt inte göra något mer som kräver tankeverksamhet förrän imorrn.
 
Morgonen började med att lämna Baileys hos kompisen. Han skulle friseras medan jag var borta. Sen körde jag till platsen för familjerådet, som var en samlingslokalen i en kyrka. Vi som skulle vara med presenterades för varandra och sen satte vi igång. Meningen var att vi skulle komma fram till någon bra plan för den struliga 17-åringen. Efter mycket om och med var han faktiskt med på att försöka sej på att bo i ett anpassat boende för strulputtar. En eget rum på ett boende med proffs runt omkring honom. Massor med riktlinjer och massor med stöd – jag tror det blir kanon!
 
När vi kom dit var han ”liten”, trulig och inbunden. Men vart efter vi kom fram till olika saker öppnade han sej mer och mer och på slutet skrattade han tom! Det var ett riktigt bra sätt att få alla delaktiga och med på noterna. Vi ska träffas igen i slutet av november.
 
När vi var klara åkte jag och hämtade Baileys. Han blev så glad att han kissade på sej och va snygg va han va! Halva hunden var nog borta och han såg ut som en valp igen. Han är såååå fin nu! Det var bara att köra hem honom och åka vidare till nästa kyrka. Nu var det begravningsdax. Tredje begravningen för i år, den här var faktiskt inte alls lika jobbig som de andra två. Konstigt, för den här personen kände jag nog mest för… Hmmm. Man kan väl inte bli ”van” vi begravningar???
 
Begravningen var iaf fin och utan fika efteråt, tack o lov. På hemvägen ”hittade” jag Junior, så jag fick skjuts resten av vägen hem. Nu ska jag byta kläder, fixa en kopp te och kasta mej i soffan med hund och barn. Sen ska jag bara vara….
 
Guuuud va trött jag är nu, känner jag.