Sitter här och tänker tillbaka på en helt fantastiskt men ganska galen vecka. Jösses va mycket som hänt och vad mycket vi tar med oss. En vecka som faktiskt varit livsförändrande för oss alla!

I måndags och tisdags låg min stressnivå upp bland grantopparna nånstans. Det gick inget vidare med körkortsteorin och jag fruktade att Senior skulle misslyckas totalt med skrivningen på onsdagen. Vad skulle vi göra då? Vi hade inga fler knep kvar att testa. Onsdagen kom, vi gick till tåget… in på Transportstyrelsen. Klockan blev 10 och han gick iväg för sitt prov, jag gick och köpte en kaffe och en lakritsplopp och väntade… och väntade… en timme senare kommer han ut. Han försöker se allvarlig ut, men med mungiporna upp till öronen är det ganska svårt. Han hade klarat det! Ett steg närmare, vi var både lättade och lyckliga trots att det fanns en hel del spänd förväntan inför uppkörningen. Men det värsta var gjort!

På torsdagen åkte vi hemifrån redan vid 6. Det är svårt att få tid för uppkörning i Stockholm, så vi tog Nyköping istället. Det är inte så långt bort, och mindre trafik där man kör. Vi kom fram i god tid och satt i bilen och åt frukost. Senior var lugn ända tills han såg besiktningsgubben från sist, då blev han supernervös. Vad gjorde han här? Men han fick en annan gubbe och trots att han gjorde en del missar så blev han godkänd. Vilken lycka! En milstolpe som förändrar livet för oss alla. Senior är nu fri att ta sej fram hur han vill, när han vill. Han behöver inte be om skjuts, vi behöver inte komma ihåg tider eller pussla för att köra honom till olika platser. Att se honom susa iväg på egen hand i en bil första gången var en väldigt speciell känsla. Den slår det mesta faktiskt. Min unge, med adhd och allt, har faktiskt fixat att ta körkort! Fattar ni hur bra han är?!

Samma dag var det dax för två av mina skyddslingar att gå på anställningsintervju. Mandisen och K skulle till Mc Donalds och pröva sin lycka där och BÄGGE fick jobb! Livsförändrande även för dem, de har nu jobb och ska börja ta eget ansvar. Vad K ska göra med sina pengar vet jag inte, men Mandisen ska spara till vår gemensamma resa nästa år – det är ett som är säkert. Å nu kan vi alla vara helt säkra på att hon kommer att få ihop pengarna och kan följa med oss.

Nu har även Junior skickat iväg papper till olika ställen här i närheten. Han behöver också ett jobb och eftersom han jobbade på Ica i somras så finns det ju erfarenhet och ska inte vara några problem att få något. Så körkort och jobb har dominerat vår fantastiska vecka. Tre ungdomar har förändrat sina liv och tagit ett stort steg ut i vuxenlivet. Något som kommer att följa med dem resten av deras liv. Vem kommer inte ihåg sitt första jobb eller när man fick sitt körkort i handen första gången? Det är ju hur stort som helst!

Tänk att vi fick privilegiet att vara med när allt detta hände. Det är jag väldigt tacksam för!

.