Idag har jag sett dem! Mina nya C-kupor eller om det är B…

Vi var uppe med tuppen och tog bussen in till stan redan innan 8. Klockan 9 hade jag återbesök på bröstmottagningen för att ta bort alla förband. Spännande värre!

Jag blev inkallad och alla lager med tejp togs bort, jag tvättades ren och sen fick jag titta. När tom sköterskan sa att det var himla snygga tuttar jag fått, så var jag inte sen att hålla med. 7,4 hg gör mycket! Nu ser de ut som när man var 14 ungefär  🙂

Ärren var jättefina på alla ställen utom på vänster sida mot armhålan, där var det som en liten buckla. Men jag är fortfarande ganska svullen, så man ser inte resultatet helt än. Först om 2-3 månader kan man se eventuella skavanker och dessa åtgärdas om de är för stora. Men alla sår är fina, rena och läker som de ska. Jag börjar få tillbaka känslen överallt också. Så allt går helt enligt planen!

Behån jag haft sen operation åkte i soporna och istället har jag nu en typ av sportbehå från Kappahl. De är betydligt enklare att ha under kläder eftersom den har bredare mellan axelbanden och alltså inte syns i halringningen som de andra gjorde. Den här kan jag ha under det mesta tror jag. Den är i ett mjukare material också och skaver inte som de andra gjorde.

Det som gäller from nu är att ha ärren tejpade i 3 månader. Ingen träning annat än promenader 2-3 veckor till och återbesök om 3 månader. Jag får inte ha någon riktigt behå på ytterligare ett par månader och då nånstans vet jag vilken storlek jag har.

Ni som funderar på bröstförminskning borde verkligen ta steget. Det är bland det bästa jag gjort! Det svåraste var att gå ner i vikt, allt annat har varit en baggis. Jag andas lättare, sover bättre, har inte ont i rygg eller nacke, kan knäppa alla mina jackor och ha vilka kläder jag vill. Jag antar att jag kan träna vad och hur jag vill också, men det får jag ju inte testa än… Jag vill poängtera att jag inte haft ont någonting alls av operationen. Det var ju det jag var mest rädd förr  🙂

Ställ vilka frågor ni vill, jag delar gärna med mej. Själv hade jag ingen att fråga och det är ju därför jag skriver!