Idag är en sån där dag, så om någon frågar hur jag mår så kan jag inte riktigt svara… Jag vet inte riktigt hur jag mår! Det mesta är väl ok, men känns kanske inte tipp-topp. Med Martin är det enklare, han är urförkyld!

Det där vattnet som strömmade in i källaren igår är väl en bidragande orsak, men igentligen upprörs jag inte så mycket över just det. Det är lixom som det är, vi har en viss vana av översvämningar tyvärr. Vi fick väl upp drygt 100 liter till under eftermiddagen igår. Vi hittade också ett litet hål, som min pappa fyllde med silikon. Så nu forsar det inte längre, utan droppar ”bara”. Men visst kan det vara vattnet som bidrar till mitt mysko mående.

Å andra sidan är det ju ett i-landsproblem! Vi har ett hem och tak över huvudet, så vad är egentligen lite vatten? Då är det väl värre med mitt ben som jag tycker borde vara bättre nu. Jag har varit duktig och tagit medicin varje dag i en vecka nu, men känner ingen större skillnad. Men det kunde ju ta 2-3 veckor sa Dr Kompis. Så det är väl bara att vänta antar jag.

Våren är här och hundbajset med den. Det märks att jag inte kunnat gå ut med Baileys (tur att Martin gjort det). Jag har bara släppt ut honom på baksidan, å nu när snön försvinner syns reslutatet… jag har plockat kassvis med hundskit! Nu ska bara resten av snön försvinna så jag kan ta det sista, sen har vi en grön gräsmatta igen UTAN bajskorvar  🙂

Nu bestämmer jag att jag mår bra! Solen skiner, vi har tak över huvet, mat på bordet, kläder på kroppen och vi har inomhuspool. Krokusen blommar och fåglarna kvittrar. Livet är skönt – så det så!

.