Nu går det framåt ska jag säga!

Vi har haft ett mindre helvete här hemma. Men till slut lättade molnen… Junior är nämligen fri igen. Och glad. Och lättad. Och trevlig. Och harmonisk. You name it! Visst har han varit ledsen också, men allt blev så mycket bättre på alla fronter när det tog slut med tjej. Helgen var ett helvete, med mycket bråk och tråkigheter. I måndags vände allt och nu ser vi ljuset. Just nu försöker vi göra så mycket tillsammans som möjligt. Kul grejer som skingrar tankarna och för oss tillsammans igen. Igår bakade vi, idag kommer killarnas ”halvsystrar” hit och stannar över helgens tävlingar.

Baileys gjorde illa tassen och det var risk för operation. Istället fick han penicillin och ”parabol”. Eftersom han varit ensam en hel del i veckan ville vi inte sätta på honom tratten, så vi tillverkade en strumpa istället så han inte kunde slicka på tassen. Nu är medicinkuren snart slut och strumpan har funkat, så tassen är nästan läkt.

Jag sprang rätt in i tegelväggen med huvudet före kan man väl säga. Av all stress fick jag ont i kroppen, nackspärr och en massa annat. Nu är det bättre även om nackspärren är kvar, trots att både Junior och Vännen masserat och haft sej.

Allt är alltså mycket bättre här hemma. Nu ska bara Junior jobba ikapp skolarbetet och Senior hinna med allt han ska i skolan. Vi får avsätta bra många timmar för att hjälpa dem. I helgen ska vi bara mysa med alla egna och extrabarn och i bästa fall se Junior ta hem en och annan medalj. Det blir god mat och en hel del tv också tror jag.

Idag är Vännen och jag ”lediga”. Jag ska städa och fixa, han ska göra en hemtenta och städa. Ska bli så skönt att få ordning här hemma och få inte lite VÅR. Jag har börjat städa i trädgården och har sett krokusarna blomma. Härligt!

Tack för alla stöttning och alla fina kommentarer. Geddan, Ninnibeth, Sosse, Åsa och alla andra som finns där för mej. Det känns så bra! Ni är guld värda!