Som bonus efter alla bedrövligheter, fick jag hit mina extraungar igår. Det är egentligen ex-särbons barn, men efter att ha känt dem i 11 år är de nästan lika mycket mina. Dessutom bor de i Uppsala och deras pappa i Helsingborg, så just nu är de faktiskt mest mina  🙂
 
Lilla M och stora M kom hit igår, Lilla M´s tvillingsyster pluggar just nu i USA – så henne fick vi nöja oss med att prata med via Skype. Det är så härligt att se alla ungarna tillsammans igen. Killarna avgudar sina ”halv-systrar”. De busas, kastas gliringar, kramas och skrattas. Killarna var bara 3 resp 4,5 år gamla när de träffade tjejerna första gången. Så här 11 år senare känner de varandra väl. 
 
I morse fick Baileys glädjefnatt när han hade två extra personer att väcka. När alla var vakna och hade ätit frukost åkte vi till simhallen för att titta på Junior. Han tog ingen medalj under förmiddagen, blev femma, men i eftermiddag hart han fler chanser.
 
Tjejerna åker härifrån vid 16-tiden. De ska iväg med kompisar på sitt håll. Men de har lovat att komma tillbaka snart. I bästa fall kommer alla tre i sommar – innan Lilla T ska tillbaka till USA igen.
 
Just nu känns allt väldigt bra. Barnen är samlade (sånär som på en…), Junior mår bra, Senior är glad, Baileys är frisk, Vännen och jag bara är…