Ja eller nej?

Ja eller nej?

11 månader. Så lång tid har vi suttit i corontän här hemma nu och nu börjar jag få nog! På riktigt! Ge mej det där vaccinet nu, få stopp på smittan och låt oss leva som vanligt igen!

Just nu känner jag mej som en ilsken 3-åring. Jag vill nästan kasta mej ner på marken och sparka och slå med allt jag har. Jag är trött på vintern. Trött på snö. Trött på kyla. Trött på corona. Trött på mina egna tankar. Trött på mej själv!

I våras var allt rätt skönt. Jag kom ikapp med både mej själv, hemmet och jobbet. Det var lugnt och rätt nödvändigt att få lite tid på egen hand, när hade man det senast lixom – utan några direkta tider att passa? Det gick bra hela sommaren och halva hösten också faktiskt. Jag var till och med helt ok med att inte resa. Men nu! Blä!

Så fort folk började vaccineras ökade energi, snart skulle vi slippa ut i friheten igen. Kanske i mars-april redan! Men som det ser ut nu så drar allt ut på tiden och det där jäkla vaccinet verkar ju knappast nå fram till oss alla förrän under sommaren om ens då. Att vi alla ska ha fått vaccin innan midsommar tror iaf jag är en utopi. Vad tror ni?

Dessutom är det ju en massa människor som inte tänker ta vaccinet och hur blir det då? Å vi som tänker ta vaccinet kan tydligen smitta ändå… att tro och hoppas på att allt ska bli som vanligt är alltså en orealistisk tanke. Världen kommer aldrig att bli som den var innan corona.

Kommer folk att bete sej annorlunda? Kommer vi att hälsa med armbågen, jobba hemma mest, hålla avstånd osv… allt utom hålla avstånd tror jag på – för det har ju många inte gjort ens under pandemin. Problemet är kanske att folk har blivit så olika mycket sjuka. Känner man ingen som varit allvarligt sjuk är det kanske svårt att ta rekommendationerna på allvar?

Vi har haft bekanta som strukit med, men även dem som bara haft som en mild förkylning. Men de flesta runt oss som varit sjuka har varit det rejält! Det har handlat om feber i 3-4 veckor, andningssvårigheter som behövt akutvård och en total orkeslöshet som suttit i i månader. Och 3 döda.

Jag tänker inte bli sjuk, jag tänker inte riskera att dö. Jag har blivit kallad larvig, nojig, överförsiktig och jag vet inte vad. Men jag tänker inte riskera mitt liv, inte nu när jag kommit på hur roligt det är att leva. Å särskilt inte nu när det är sååå nära det där vaccinet, som vi hoppas iaf.

Jag tvekar inte! Jag kommer ta vaccinet så fort jag erbjuds. När det blir min tur har så många hunnit få det att man vet det mesta om biverkningar och hur man ska hantera dem. Jag är inte ett dugg rädd. Herregud… jag har testat injektioner med restylane och gjort en mängd konstiga behandlingar som jag inte tvekat särskilt mycket inför – vaccinet är nog mer testat än de grejerna jag fått i mej förr 😛

När det väl blir min tur… mina diagnoser ingår inte ens i riskgrupperna längre vad jag kan se. Ändå har mina läkare sagt att jag riskerar livet om jag blir smittad. Så vi får väl se, någon gång blir det ju iaf. Det är lixom bara att fortsätta att hålla i, hålla ut och hålla avstånd. Hur okul det än är.

Hur tänker du kring vaccin? Ska du ta det? Vad anser du om vaccinationstakten? Har du redan varit sjuk? Hur illa var det?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

26 svar på ”Ja eller nej?

  1. Vi riskerar väl alla livet. Det här luriga viruset slår ju vilt omkring sig. Ingen vet förrän efteråt.
    Jag är med i FAS 2 sedan länge men det vete sjutton när vaccination kan ges, det saknas vaccin, fördröjda leveranser. FAS 2 gruppen har blivit större också.
    Jag tänker självklart vaccinera mig, har tagit alla influensavacciner tidigare, men här vet vi ändå säkert, att livet inte blev som förut ändå. Finns inget ”som vanligt” – det är nya tider och vi vet inte hur detta slutar. Det är bara att åka med!

  2. Jag tror ju inte att vi kommer kunna gå tillbaka helt och hållet till hur det var innan, men det vore skönt att kunna umgås som normalt igen. Tycker absolut så många som möjligt ska ta vaccinet men vet flera som inte får pga. andra mediciner som de tar.

    1. Att inte kunna vaccinera sej pga medicinska anledningar är ju en sak, men de som inte vill… fattar inte det faktiskt.

  3. Det blir nog aldrig som tidigare igen, tyvärr. Jag är också otroligt less på detta och jag vill bara skrika. Vi alla sitter allt mer hemma och jag tror aldrig jag varit så less på mitt hem som jag är nu.
    Hela vår familj har haft det redan och vi är tacksamma att vi klarade oss så bra, trots astma. Gällande vaccineringen så kommer vi ta den för jag vill inte ha skiten igen. Nästa gång kanske det inte går lika bra.

  4. Vi har klarat oss, hittills min man och jag men flera som vi känner har blivit sjuka, en klarade sig tyvärr inte.
    Klart att jag ska vaccinera mig så fort det går, då har man i alla fall gjort vad på en själv ankommer att inte bli sjuk. Vi har nästan totalisolerat oss, träffar inga, utom familjen och är överförsiktig har jag fått höra. Men bättre det än att bli sjuk. Jag är ju i ”dubbla riskgrupper”.
    Tyvärr så tror jag att vi får leva med detta ett bra tag till. Men som sagt, påfrestande är bara förnamnet.
    Var rädd om dig.
    Kram!

  5. Maken har i veckan fått sin andra dos vaccin. Han jobbar dock inom sjukvården (jag också när jag inte är föräldrarledig). Dock verkar det lite oklart om man får ta vaccinet om man ammar, sätt både jo och nej från pålitliga källor

  6. Jag har tagit första dosen och det pga mitt jobb 🙂 Våra brukare har också fått första dosen. Skulle tagit andra i onsdags men vaccinet tog slut. Håller tummarna nu för att jag kommer få andra dosen på utsatt tid. Tisdag har jag bokat. Jag kan nästan bli irriterad på de som väljer bort vaccinet. Vissa får inte ta det och då är det inga problem men att inte vilja. Läkemedlen om man blir sjuk är också rätt obeprövade, och all annan skit dom stoppar i sig. Energidrycker som vi VET skadar kroppen, de går på Mc Donalds osv. Det som blev tydligaste var då jag fick sitta utanför en kyrka och se en begravning på livestreaming och stortjöt. Många har reagerat på det då jag berättat och det blev så tydligt allt då. Triggas lite av sådant här, men håller med dig i precis ALLT du skriver.

  7. Ja nu får man hjälpas åt och såklart känner man ju att det är bättre att ta vaccin än att inte göra, för såklart är man mer skyddad med än inte. Ja nu längtar man ut ur detta fånenskap

  8. Det hjälper ju tyvärr inte att tappa modet och tröttna. Vi få helt enkelt hålli och hålla ut, precis som vi gör med viktminskningen. Tänker man hela tiden att något är tråkigt, då blir det så. Nu är vi i samma båt denna gången. Hoppas vaccinationer blir som planerat så vi kan få en mindre smittspridning snart.
    Förstår inte heller de dom inte vill vaccinera sig. Vill de hellre bli sjuka eller fortsätta leva sina liv i karantän?

Lämna ett svar till Marlene Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *