Öar i Karibien och varför jag är lite ”anti” vissa av dem…

Öar i Karibien och varför jag är lite ”anti” vissa av dem…

Det där med att resa börjar kännas väldigt avlägset. Längtan efter en strandpromenad är enorm. Sista resan vi gjorde innan världen stängde var till Dominikanska Republiken, tack och lov att vi hann göra den.

Jag gillar Karibien, solen, värmen, stränderna, maten… härligt! Däremot gillar jag inte tidsomställning – min kropp funkar inte på flera veckor efteråt. Sist tog det ”bara” 3,5 vecka innan jag var i fas igen. Långa flygresor däremot är ok, men då vill jag gärna byta flyg någon gång längst vägen, så kroppen får röra lite på sej. Jag får så ini h-e ont på insidan av benet strax ovanför knät efter några timmar i flygstolen. Måste nog kolla upp det faktiskt.

Karibien ja. Min första kontakt med Karibien var -88 (eller 89 kanske), när jag och min dåvarande blivande man besökte hans gamla klasskompis R som då jobbade i Mexiko. R bodde högst upp i en lägenhet mitt i Mexico City, överallt stod beväpnade militärpoliser, även utanför hans hus. R visade oss sin stad och tog oss även med till flera mindre städer. Naturen utanför Mexico City är fantastisk! Och kulturen är så spännande med alla pyramider och deras betydelse. Maten ska vi ju inte tala om, jo det ska vi! Det var där jag blev beroende av guacamole 🙂

Efter någon vecka i bil sattes vi på flyget till Cancun. Det som senare skulle bli en stor turistort bestod då mest av kaktusar och en ny väg mitt igenom landskapet. Här var bara ett fåtal stora hotell, inga stora resorts fanns där än, resten var små familjeägda hotell och ett av dem bodde vi på. Som svenskar var vi rätt ensamma, här var bara amerikaner och alla priser var satta i dollar. Inte kul alls.

Jag hann vara i Mexiko i kanske 4-5 dagar innan jag åkte på mitt livs första salmonella. Det enda jag kunde äta var kokosglass (den var ljuvlig) och löksoppa. Febern pendlade upp och ner, toabesöken var täta, men då trodde jag att det bara var vanlig turistmage. Så de bra dagarna upptäckte vi omgivningarna, både med fötterna och buss. Vi tog oss till pyramiden Chichen Iza, vilket jag är mycket glad för, det var ett spännande ställe.

Jag var sjuk i ungefär 2 månader och har sedan dess varit mycket tveksam till att åka tillbaka till Mexiko. Men jag börjar ändra mej… Martin vill gärna åka dit, så jag är beredd att ge det en ny chans.

Nästa karibiska besök var när vi -91 (tror jag) besökte ön Margarita utanför Venezuelas kust. Även då hälsade vi på R, som då bodde i Caracas. Jag var inte jätteimponerad av vare sej Venezuela eller Margarita. Särskilt inte som vi hade inbrott i vår bil flera gånger i Caracas och även inbrott på vårt hotellrum på Margarita medan vi låg och sov. Det fanns ingen säkerhetskedja och någon tog sej in med nyckel. Jag vaknar lätt och vaknade av att det klickade till i dörren. Personen försvann när jag satte mej upp och ropade till. Läskigt är bara förnamnet.

-92 var exmaken och jag på kryssning i Västindien och besökte bla Bahamas, Mexiko och Jamaica, vi skulle även gått i land på Grand Cayman – men det blåste för mycket. Det var himla synd, för det hade jag verkligen velat se. Stoppet i Mexiko var på ön Cozumel, som är ett paradis med vita stränder och bra dykning. Där tog vi en dag på stranden bara, jag var ju lite tveksam sedan förra besöket…

Jamaica ville vi se desto mer av och tog en guidad tur med lunch. Vi såg den berömda James Bond-ön och satt i det kända och svinkalla vattenfallet Dunns River Falls. På bilden försöker jag se ut som det inte är kallt alls, det går sådär… Detta var alltså 1992, det jag kommer ihåg mest var hur skitigt och skräpigt det var överallt. Jag hade precis bott i Gambia och Jamaica var ungefär som Gambia men hundra gånger skräpigare. Jag har hört att det blivit bättre, så man kanske skulle åka dit igen?

Å nu, massor med år senare var vi alltså på Dominikanska Republiken. Redan tidigare har jag klurat ut varför jag är så ”anti” Sydamerika och en del öar i Karibien, förklaringen är rätt enkel: jag kan inte spanska! Jag blir galen när jag inte kan förstå eller göra mej förstådd. Både i Mexiko och i Venezuela hade vi R som tolkade åt oss, jag gick faktiskt även en kurs i Spanska när jag kom hem från Mexiko, men hann inte gå mer än en termin innan jag flyttade till Gambia.

Jag vill kunna prata med folk och då måste det bli på engelska. Det har jag förstått nu. Så from nu är det engelsktalande öar som gäller i vårt fortsatta utforskande av Karibien. Men vi gillade Dominikanskas natur, djurliv och mat. Stränderna är fantastiskt och havet så där turkosblått som man vill ha det. Men ”fel” språk alltså och pga att vi inte förstod varandra så lyckades vi inte komma överens med någon att ta oss till Santo Domingo vilket jag är väldigt besviken över.

Å ja, jag vet! Jamaica är engelsktalande, jag har alltså ingen ursäkt att inte åka dit igen och det kanske jag gör. Men det ligger inte överst på listan… det gör nog Aruba som vi just nu kollar på resor till. Men efter pandemin alltså. Aruba, Jungfruöarna, Grenada, Puerto Rico, Trinidad och Tobago är några av alla öar som jag vill besöka, där jag fattar vad de pratar om och lättare tar mej fram på egen hand. För det är så jag vill resa.

Jag tar mej gärna till ett hotell som ligger nära stranden men även hyfsat centralt, så att jag kan ta mej runt med fötterna så mycket som möjligt och sedan åka med lokala färdmedel. Då ser jag mycket och har chansen att träffa lokalbefolkningen. Jag vill också ha nära till stranden så jag kan ta min dagliga morgonpromenad längst vattnet, se fiskegubbarna ta hand om sin fångst, följa vardagslivet och se när samhället vaknar för dagen. Det är att uppleva ett land, tycker jag.

Å när sjutton får jag göra det igen då? Kan det bli i höst? Nästa vinter? Vi hoppas på januari 2022, då vill jag återigen kunna sätta fötterna på en varm strand och gå och gå och gå… Kanske blir det på Aruba? Herrjösses så skönt! Som jag längtar!

Om ni varit i Karibien och kan rekommendera någon särskild ö får ni gärna tipsa oss och även berätta varför vi borde åka dit 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

22 tankar på “Öar i Karibien och varför jag är lite ”anti” vissa av dem…

  1. Mexico var vi på vår bröllopsresa 2011. Vi bodde lite utanför Cancun på ett superlyxigt hotell. Besökte också chichen iza. Så häftigt tycker jag Min man vill tillbaka, jag säger ,, mmm kanske,

  2. Åh skulle så gärna vilja åka till Karibien, det finns så mycket att se och upptäcka där.
    Hoppas verkligen det går att resa 2022 – vi har planer på att åka på vår lite smått försenade bröllopsresa då.

    1. Ett tips om ni ska på bröllopsresa är att ta en kryssning. Det är verkligen världens härligaste sätt att resa på 🙂

  3. Martinique! Jag blev helt kär i den ön. Skulle egentligen bara vara start och mål för vår segling i Karibien ner till Grenadinerna via st Lucia, men åh vad jag föll för den ön! Så otroligt vacker. Redan vid inflygningen så kände jag ”wow”, sen när det första man möts av på flygplatsen är blommande träd med kolibris i så blir det ju inte sämre. Rent, ingen plast, europeisk standard, vackra byggnader, vackra stränder, regnskog. Sen tillhör det ju Frankrike så man får med den franska matkulturen med vin också. St Lucia var också väldigt vackert. Jag har varit på Jamaica och håller med om att det var otroligt skräpigt. Fint på turistområdena men thats it tyvärr.

  4. Längst bort jag varit är köpenhamn…och det var på vår bröllopsresa för 5 år sedan, inte rest sedan dess. Men du, nu har du ju värdens bästa möjlighet att läsa spanska när vardagen ser ut som det gör. Så kan du prata sedan menar jag

    1. Tanken har funnits, men man ska ha lust att plugga också… och klara det. Min utbrända hjärna fixar tyvärr inte det. Ska jag lära mej måste det vara på plats under längre tid.

  5. Aldrig tidigare hsr jsg längtat liksom mycket efter att resa som nu. Drömmer om sol och värme. Varm sand och dopp i havet. Blir så sugen på att åka till Karibien. Har aldrig varit där, men det finns på listan över att besöka. Åtminstone någon av öarna 😀

  6. Har aldrig varit i Karibien faktiskt, men skulle gärna vilja uppleva det. Maten.. värmen.. vattnet! Men just nu känns det väldigt avlägset faktiskt! Frågan är vart det bär av när man väl kan börja resa igen! Risken är väl att det blir galet dyrt…Vi hoppas på någon resa om ett år, på sportlovet 2022.

  7. Vilken fantastisk ynnest att få uppleva allt det du gör. Så fantastiskt! Så mycket minnen och upplevelser du delar med dig av.
    Vi var på en ö som tillhörde Venezuela och det var helt värdelöst…. Skitigt, otrevliga människor och vi fick inte vara utanför hotellet när det var mörkt, det var för farligt…

  8. Karibien ör väldigt vackert vi var på Aruba mamma o jag 2017 🙂 det är sp vackert där . Dock ångrade jag att vi inte åkte till flamingo ön .

    1. Att resa har varit mitt liv, min pappa är pilot och fd man jobbade på SAS så det fanns möjlighet. Min nuvarande man hade inte rest mycket alls innan vi träffades, så jag har visat honom världen 🙂

  9. Spännande läsning det där men absolut inget jag kan relatera till. Jag har aldrig varit en resande människa precis. Har varit i typ Norra Europa annars är jag så nöjd med Skandinavien.

  10. Vilken dröm! Jag önskar jag hade rest så mycket som du, hade varit fantastiskt. 😍 Är jättenyfiken på alla ställe du nämnt men nog mest Gambia och Puerto Rico. Gambia för att min kusin är därifrån 😁

    1. Det är väl inte försent än? Det kan vara så att vi åker till Gambia istället för Aruba. Du får hänga med 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *