Jag har upptäckt att jag är en mobbare, av värsta sorten faktiskt. Det är inte så att jag springer runt och är elak mot alla jag möter. Nej, inte heller mobbar jag någon särskilt utvald som är annorlunda eller så… Inte alls. Jag mobbar mej! Och jag gör det grovt och väldigt elakt. Det värsta är att jag inte fattat det förrän alldeles nyligen, så jag gör det tydligen väldigt rafinerat också…

Det mesta beror nog på min dåliga självkänsla, som jag trodde att jag kommit längre med. Jag är alltså schysst och hjälper andra, men är inte särskilt schysst mot mej själv… Vad gör jag då? Ja, jag kan stå framför spegeln och påpeka för mej själv allt som är fel. Det är fel på håret, magen, fötterna och en massa annat.

Om jag inte blir injuden till någon eller något säger jag direkt till mej själv att det är för att jag är så jäkla jobbig och otrevlig. Tittar någon på mej så är det självklart för att det är något som är fel på mej eller kläderna jag bär. Allt är alltid mitt fel, förstås.

Jag kan dessutom kalla mej för en massa saker i tredje person som inte alls är särskilt smickrande och klanka ner på mina tillkortakommande och saker jag inte ens kan ändra på. Jag småfnittrar dessutom när jag gör det…

Man är ju vad man tänker heter det… om man då bara ser fel på sej själv och dessutom säger dem högt så är man till slut väldigt fel i sina egna ögon. Å den person som är lättast att lura är en själv… jag är alltså grundlurad och mobbad av mej själv sedan sisådär 35 år tillbaka. Hur sjutton ändrar man på det???

Att stå framför spegeln och försöka se och framförallt poängtera mina positiva sidor är himla svårt och känns till och med lite larvigt. Jag tycker ju att inte att det finns så mycket positivt lixom… men jag tänker att även om jag inte ser det positiva så måste jag ju inte framhäva det negativa. Så jag ska försöka att ignorera allt dåligt till att börja med så kanske jag kan hitta något positivt med tiden. Jag ska börja lura mej själv åt det hållet istället…

Men framför allt ska jag bli snällare mot mej själv. Jag kanske inte är det vackraste som går i ett par skor, men jag är faktiskt en bra människa! Jag kan en massa bra saker som många andra inte kan. De sidorna ska jag försöka tänka mer på och bli min egna bästa kompis. En bästa kompis skulle ju inte poängtera allt dåligt, eller hur?

Jag trodde jag hade kommit längre än så…