Det enda man kan säga om Junior är att han är väldigt envis och ihärdig. Det man kan säga om mej är att jag är en förlorande morsa… Jag gav helt enkelt upp fighten igår när han började tjata om att sova hos tjejen igen. Han som lovat att inte ta upp det igen förrän de varit i Finland.
 
Dagen som var så bra, slutade surt. Jag somnade först vid 2 inatt och sov illa, vaknade kl 8 och är sååå trött. Junior lyckades förstöra hela kvällen och jag orkade inte mer. Han har lovat så mycket nu att hälften kommer spricka, men vi får väl se vad som händer.
 
Visst ska ungar frigöra sej och testa livet. Men att som 13-åring (han blir 14 om 6 veckor) sova hos sin tjej, tycker iaf jag är för tidigt. Han är en mogen och skötsam kille i vanliga fall, men de senaste månaderna har han bara varit vidrig. Igår kände jag att han kan göra hur sjutton han vill, jag orkar inte med tjafset längre. Det kändes som han lika gärna kan stanna där för gott, eftersom han säger att hennes familj är mycket bättre och bryr sej om honom på ett helt annat sätt än vad vi gör.
 
Så nu sitter jag här med skamkänslor – jag är en dålig mamma. Jag kunde inte stå emot. Jag borde aldrig skaffat barn, jag klarar ju inte av det.