Jäkla knän!

Jäkla knän!

Mina knän har varit ett återkommande kapitel så länge jag kan komma ihåg. Jag har haft ont så länge att jag vant mej vid värken och fått en högre smärttröskel än normalt. Då känner man att det gör ont på ett nytt ställe, men bryr sej inte så mycket. Jag tänker mest att det väl går över snart. Om inte smärta sitter i väldigt länge eller är överjävlig förstås.

Högerknät gjorde ont i flera månader innan jag gick till läkare. Då hade jag gått med en inflammation i benet så länge att den spridit sej i hela kroppen och tog lång tid att bota. Eller bota… jag känner fortfarande av det ibland. I april smällde det till på framsidan av knäskålen på vänster ben när jag tränade, och det sa jag faktiskt till min kiropraktor bara någon dag senare. Han sa att jag formodligen haft en retning i knät som nu tagit ut sin rätt och att jag skulle vila. Det gjorde jag, och visst har det blivit bättre. Jag har kunnat gå mina promenader och häromdagen testade jag att springa lite och knät höll faktiskt.

Så förra veckan fick jag helt plötsligt ont i knäväcket på vänster ben. Började smörja med voltaren morgon och kväll och igår kändes allt nästan bra. Igårkväll träffade vi en bekant på hundpromenaden och gick lite längre än vanligt. De sista stegen hem var tunga, jag hade så ont att jag inte visste vad jag skulle göra när jag kom hem. Värktablett, inflammationsdämpande och smörja med voltaren. Idag är smärtan total! Sitter jag still är det ok. Går jag inne på platt underlag är det ok. Men så fort jag måste böja knät det minsta lilla och belastar det så gör det skitont.

Igår när allt var bra slaktade jag två syrener. Så planen idag var att få in alla kvistar i bilen och köra dem till sopen. För att få dem till bilen måste man passera en trapp, med två steg upp och två steg ner. Ont med andra ord… Jag ville självklart ha detta gjort innan regnet skulle komma och efterlyste hjälp på facebook utan någon större framgång. Så det var bara att köra igång. Jag hann halva högen innan himlen öppnade sej. Nu öser det ner och jag får en chans att vila knät en stund. Men det är väl sjutton att när man tror att allt är bra, så får man ont igen. Jag trodde jag skulle ha ont i överkroppen efter buskslakten, men inte då.

Jaja, nu får vi se när regnet slutar. Jag sväljer en värktablett till, kör iväg skräpet jag har och tar sen itu med resten senare. Knät får hänga med bäst det kan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *