Igår hände det alltså, det där som så många trott aldrig skulle kunna hända här… det jag själv räknade med skulle hända, frågan var bara var, när och hur. Å det är ju faktiskt inte första gången Stockholm drabbas av en terroristattack, folk glömmer snabbt…

När vi skulle åka till Egypten sist så var det många som tyckte att vi var galna. Dit kan man ju inte åka, där är det oroligt. Mitt standardsvar var och har hela tiden varit ”terrorattacker kan hända precis vart som helst, ska man tänka på det så kan vi inte åka någonstans. Ska vi vara helt skyddade så får vi helt enkelt låsa in oss och sluta leva.” Det var så många som reagerade över vårt resmål att jag den 4 januari skrev en blogg om det och där nämnde jag att någon förmodligen planerar att attackera Stockholm…

Jag är inte rädd för terrorattacker, däremot är jag rädd för vad det gör med människor. Terrorismen har långsamt krupit närmare för att igår nå hela vägen fram till vår trygga vardag. Så länge läskigheterna höll sej långt bort var det iofs obehagligt, men när först Berlin drabbades och sedan även Nice… ja, då blev det helt plötsligt på riktigt och några av oss hade även vänner som drabbats. Men det kunde ju inte hända här hette det… Ett resonemang jag inte kan förstå. Varför skulle det inte kunna det?

Det har ju dessutom redan hänt, även om det var ett misslyckat försök. Många verkar ha glömt mannen som sprängde sej själv mitt i julhandeln på Drottninggatan för några år sedan. Han misslyckades, men självklart skulle det bli ett nytt försök. Jag trodde däremot att de skulle hända en dag med mer folk på stan, typ Nationaldagsfirandet på Skansen, Prideparaden eller Nobel. En helt vanlig fredag var mer otippat.

Nu står vi inför faktum, det hände även här. I lilla Sverige. Det viktiga nu är att visa våra besökare och turisterna att landet fortfarande är så säkert ett land kan bli och väl värt ett besök. För om turisterna slutar besöka oss så är vi körda! Hela Sveriges ekonomi skulle gå åt skogen! Vi får inte bli rädda för att resa och berikas av andra länder och kulturer. Däremot kan man resa med förstånd, ett förstånd man även ska använda när man åker in till stan i vårt eget land. Att undvika folksamlingar är en sån grej, eller iaf stå lite i utkanten av folkmassan. Festivaler och sånt är jättekul och mysigt, men jag väljer oftast bort det oavsett land. Att kanske gå på en parallellgata till huvudgatan istället för att gå på huvudgatan är också en sån enkel sak. Att faktiskt observera människorna runt oss och kanske gå lite åt sidan när magkänslan säger att något inte stämmer.

Vi måste komma ihåg att det handlar om ett fåtal galna människor som vill oss illa, inte en hel befolkning eller att ett helt land är farligt. Terrordåd kan hända precis vart som hest, när som helst! Vi som fortfarande vågar resa måste fortsätta, för om resandet minskar så har terrorismen vunnit. Vi måste blanda oss med varandra, berika varandras länder och bli vänner över gränserna. Först då kan terrorismen stoppas! 

Just idag är det viktigaste att vi bara bryr oss om varandra och våra nära. Vi som faktiskt kom hem till våra familjer med livet i behåll igår hade tur! Några gjorde ju som bekant inte det… Det viktigaste i livet är vår hälsa och kärlek, har vi bara det så brukar resten ordna sej. Så krama varandra lite extra idag. Tillsammans bekämpar vi terrorismen med kärlek och omtanke om varandra. Det finns inget annat sätt!