Idag har Martin och jag minglat med Carola, Jan Johansen, Anna Book mfl… mitt på förmiddagen och regisserat av Jonas Gardell. Nä, jag har inte fått solsting, det är faktiskt sant! Vi har nämligen varit statister. Vi har med i en filmsnutt som ska visas varenda kväll så länge musikalen Livet Är En Schlager kommer att visas.

Direktiven var festklätt i dova färger. Så igår gick jag igenom garderoben och ratade plagg efter plagg, tills jag hittade den perfekta utstyrseln. En paljettklänning och en massa bling förstås! I morse vaknade jag vid 5 av en hög smäll. Det gick knappt att räkna tiden mellan åskan och blixten, så nära var det. Men när vi åkte hemifrån vid 7 regnade det bara, då var åskan borta. Men det där regnandet var inte så bara… tågen gick iofs på tid, men inne i stan var det kaos!

Trots att vi varit ute i god tid så blev vi sena och till slut ringde produktionen och efterlyste oss. Spårvagnen ut till Cirkus var nämligen inställd pga översvämning och extrabussarna hade man inte fått fram än. Men fram kom vi till slut och var då rätt blöta. Det var bara att torka upp lite snabbt, byta kläder och fixa sminket. Håret fick jag hjälp med av personal på plats. Hade vi varit där tidigare hade jag fått hjälp med sminket också, det är ju lite surt att ha missat den chansen. Nu när jag har ögonlock  🙂

Jaja, vi delades in i två grupper och som tur var så hamnade jag och Martin i samma grupp. Vi fick ta plats på scen där man placerat ut en bar. Allt kommer att se ut som en del av en balkong när scenen är redigerad. Där skulle vi alltså stå och mingla, dricka champagne och småprata. Christer Lindarw kollade kritiskt igenom oss, vissa fick byta kläder
medan andra var ok. Jag fick till och med en komplimang för min klänning
innan han dekorerade mej med ett riktigt blingigt halsband. Den här scenen ska ingå i musikalen Livet Är En Schlager och ni som sett filmen vet att Mona (huvudpersonen) är på sitt livs första kändisfest och inte är riktigt hemtam… om man säger så.

I en del av scenen kommer Jan Johansen in, av honom får jag en kram. Vi har setts som hastigast förut och har gemensamma bekanta, så det var skoj. Sen kommer Carola in och Mona blir alldeles starstruck förstås, eftersom hon döpt sitt första barn efter henne. Hon har för övrigt döpt alla sina barn efter sångerskor; Anna Book, Lena PH… Mona spelas av Helene Sjöholm, som jag också träffat som hastigast när vi bägge jobbade på olika teatrar för hundra år sedan. Iaf… när hon får se Carola kastar hon sej igenom hela minglet för att få prata med Carola. Det innebär att i scenen puttar hon undan mej och ett par till samtidigt som vi står och pratar med Carola.

Det tog ganska lång tid att få ihop detta. Stackars Gardell höll på att få en psykbryt på vissa statister, eftersom ingen knappt lyssnade på honom utan bara stod och glodde på Carola. Efter 45 minuter hade jag svinont i fötterna och försökte efter bästa förmåga att avlasta dem så mycket jag kunde, ivrigt påhejad av Johan Glans. Det tog nog 90 minuter att få ihop allt och då hade även Anna Book kommit in i salongen. Så när vi var klara pratade vi lite snabbt med varandra, men hann inte göra så mycket mer innan nästa grupp skulle in och göra sitt.

Sen var vi alltså klara. Vi tog lite bilder i foajén och bytte sedan om till vanliga sommarkläder igen. Och innan vi skulle gå därifrån fick vi dagens arvode; biljetter till publikrepet i september. Ska bli väldigt intressant att se hur de här filmsnuttarna ska vävas in i föreställningen och hur mycket som syns av oss. Kul var det iaf, även om jag var helt slut och sov i två timmar när vi kom hem. Kroppen orkar inte mer än så tyvärr. Så är livet med fibromyalgi… jag börjar så sakta vänja mej.

Snygga var vi iaf och Martin var oslagbar i sin glittriga frack. Vill ni se oss är det bara att skaffa biljetter. Musikalen har premiär 11/9. Se den!