Tankarna far runt i skallen som värsta tornadon just nu. Det är en massa beslut som ska tas om framtida grejer och saker som inte riktigt går som jag vill…

Jag mår egentligen himla bra. Inga krämpor, jag gör roliga grejer och har det bra helt enkelt. MEN på jobbet är det allt annat än bra och normalt… folk kommer inte alls till oss som de brukar göra i början på hösten. Vi räknade med minst lika många medlemmar som förra hösten, men nu har vi kanske hälften… och vi hade ju redan innan hösten började beställt hem den där stenen som nu ska betalas. Mina glasögon gick sönder och vi hade planer på en resa till New York nästa sommar. Nu finns det inga pengar!

Martin har inte tagit ut någon lön på två månader, jag kan ta ut lite nu i september. Så var det inte alls tänkt att bli. Stenen måste betalas, glasögon måste jag ha… men den där resan får skjutas upp. USA ligger ju kvar så det är ingen fara med den saken, men det är mycket annat som vi nu måste ha koll på för att överhuvudtaget kunna ställa maten på bordet här hemma.

Pengastressen gör att jag får ont i magen, sover dåligt och har svårt att tänka på annat. Jag vet att jag kan överleva på väldigt lite, det har jag gjort förr särskilt när jag var hemma med barnen när de var små. Men då hade jag valt och var förberedd på det. Nu väntade vi oss en strid ström av medlemmar, precis som vi brukar ha i början på terminerna och då hade vi ju inte heller planerat för att leva snålt. Så nu blir det till att ställa om och snåla in på det mesta.

Men vad gör vi om medlemmarna faktiskt inte kommer tillbaka? Hur länge kan vi leva på en halv lön…? Vi ger det till jul, sen får vi se…