Mina föräldrar kom hit igår med Junior. Nu är det lite jobbigt kanske man kan säga…

Senior har varit utan sin medicin sedan ungefär en vecka tillbaka. Han tar Concerta för hans adhd och Risperdal för hans depressioner. Losec var han tvungen att ta efter två dagars uppehåll, eftersom magen sa upp sej – men de andra har han klarat sej utan fram till idag. Imorrn ska han ta dem igen, tills mormor och morfar har åkt härifrån.

Senior klarar inte när så många starka viljor samlas under ett och samma tak. Han blir splittrad och klarar inte att sortera händelser och tankar. Resultatet blir aggressioner och så blir han sååå ledsen. Kollissionerna mellan morfar och Senior blir stora och täta och svåra att medla i. Bara idag har jag suttit med Senior två gånger och tröstat och pratat. Nu kom vi fram till att han får ta sin medicin ett par dagar, trots att det igentligen är fel sätt. Han ska ju inte behöva ta sin medicin pga andra, men nu får det vara så. Morfar gör sitt bästa för att förstå, men det fungerar inte alltid till 100%. Det fungerar bättre när vi är hemma i Tumba, då bägge är på hemmaplan och kan smita ifrån lite.

Nu handlar det bara om ett par dagar med medicin, men ändå. Tanken var ju att hans kropp skulle få andas ut alla mediciner innan de skulle in igen till skolstarten. Men jag orkar inte reda ut alla knutar och ta hand om ledsen son och frustrerad morfar. Blir inte mycket till semester då. Så nu är jag förberedd på viktuppgång igen… tyvärr. Har hittills gått ner 1,5 kg, men går upp direkt av stress. Så visar vägningen ett minus på måndag är det ett mirakel!

Fy fan för adhd, tourettes syndrom, onda magar, vågar, stress, folk som inte riktigt förstår och allt annat som är jobbigt. Ge mej en redig öroninflamation eller ett nageltrång som går snabbt att läka!

.