Självförtroende vs Självkänsla

Självförtroende vs Självkänsla

Tack för alla era komentarer på förra inlägget – det värmer! Sånt ökar självkänslan några pinnhål åt rätt håll 🙂

Min självkänsla behöver stärkas en hel del tyvärr. Självförtroendet är det inte så mycket fel på, det är värre med självkänslan. Det är viktigt att höra att man är bra, inte bara att höra att det man gör är bra. Det är stor skillnad på att vara och att göra.

Alla behöver få höra att den egna personen duger som den är. Man säger ofta till små barn att det är fina, duktiga, söta osv. Men hur ofta säger man att de är bra? Att de duger som de är? Att de är älskade? Jag kommer inte ihåg att jag fått höra det som liten. Gör ni?

Jag vet att jag är bra på en massa saker och att folk kommer till mej när något ska göras. Jag lämnar sällan ifrån mej något som inte är i det närmaste perfekt. Då får jag bekräftelse och vet att jag duger. Men hur får man bekräftelse som person, inte som ”fixare”? Det får man när någon säger att de älskar en, när någon ringer bara för att höra ens röst eller när folk faktiskt vill ha ens närvaro lite när som helst.

Martin säger ofta att han älskar mej. Barnen visar det på sitt sätt. Baileys är översvallande i sina känslor och dyrkar marken jag går på 🙂 Ändå tvivlar jag på det… det sitter lixom inte i ryggen att jag är något att ha. Därför är jag extra noga med att säga det till barnen. Att SE dem och bekräfta dem så mycket jag kan. Att prata med dem och verkligen vara närvarande i deras liv. Jag vet att jag är en bra mamma, men människan Marléne…. njae, håller kanske på att bli en bra människa… kanske alltså…

Hur har ni det med er/t självkänsla/självförtroende?
Kan vi peppa varandra?

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *