Imorrn börjar det! Knepigaste veckan på året tror jag… Martin börjar i skolan! Det är nästa vecka som alla tider ska läggas på plats och vi får se hur resterande fyra terminer kommer att bli. Mycket kommer att läggas på mej och det känns ju inte jätteroligt direkt…

Martin kommer att ha lektioner måndag, onsdag och fredag. Tisdag och torsdag har han självstudier och det är en jäkla tur det, eftersom det är då som vi måste åka tidigare till jobbet. Men just nästa vecka ska han gå i skolan även på tisdag, så vi har ingen aning om han hinner till jobbet i tid eller inte. Imorrn går han dessutom längre, vi har ingen aning om när han dyker upp, så imorrn får Senior hjälpa mej en stund.

Det är här min ångest kommer in. Vi får ju en hel del varor hem till oss, som sen ska köras till våra olika lokaler. Det blir en hel del bärande och släpande. Förutom de tre väskor som vi alltid behöver ha med oss (dator, kassaapparat och bra-å-ha-grejer) så ska jag alltså lyckas få med mej en massa kartonger också. I vissa fall måste jag ställa grejerna obevakade i lokalen för att hämta nästa lass, jag kan ju inte ta allt själv på en och samma gång.

Hinner inte Martin i tid, så måste jag både välkomna våra medlemmar, sälja grejer OCH väga dem i kassan. Då kommer det definitivt att bli fel i kassan åt ena eller andra hållet. Det finns en risk för stress och det är jag inget bra på längre. Jag kan inte tänka, mår dåligt och går upp i vikt.

Imorrn ska alltså Senior hjälpa mej en del och Martin borde hinna i tid till iaf vägningen. Plocka fram får jag göra själv, men det är ok. Kartongerna var vi dit med idag. På tisdag har vi bett en medlem om hjälp vid vågen, så jag ska slippa den biten. På onsdag ska det nog lösa sej ändå, då är det rätt lite folk och på torsdag är han ledig. Så det borde lösa sej, iaf den veckan.

Å när nästa vecka är över vet vi lite mer om hur det kommer att se ut. OM han kanske kan gå tidigare om det skulle behövas osv. Men det känns inte helt ok… självklart ska Martin få uppfylla sin dröm om att plugga och bli det han vill. Han ser fram emot att plugga och tycker skolan ska bli skitrolig. Å det är ändå bara sisådär 650 dagar det handlar om och borde bara köra ihop sej en dag i veckan. Men kontrollmänniskan i mej tycker ändå inte om det! Jag vill ha lugnt! Jag vill veta vad som händer och jag vill ha gott om tid. Jag avskyr när det kör ihop sej, när saker inte blir som jag tänkt och när jag måste kånka, släpa och stressa.

Just nu vill jag ha en ”spolaframåt-knapp”. Jag tycker att det kan bli maj 2014 så att Martins skola är färdig och allt är lugnt igen. Jag kanske oroar mej i onödan. Det vet vi på fredag, iaf lite…