Vi har det lite jobbigt här hemma just nu och det beror faktiskt inte bara på mej och den förestående operationen. Ena sonen mår dåligt och det är så pass illa att han flyttade hem igen idag.

Man brukar säga att mår bara mamma bra så mår barnen bra… men så är det verkligen inte! Mår barnen dåligt så spelar det inte den minsta roll hur bra mamma mår. Mår barnen dåligt mår hela familjen dåligt, så är det bara. Och i det fallet spelar det ingen roll vilken ålder barnet har. Det är faktiskt värre med äldre barn som mår dåligt än med små. Det här går inte att blåsa bort och sätta plåster på direkt…

Det har hänt en himla massa saker på kort tid. Släkt och vänner har oväntat dött, vänner har utnyttjat och svikigt, det har varit lögner och en massat annat och nu har det gått för långt. På Öland uppdagades allt och sonen fick ta beslut om en massa grejer som rör hans framtid. Bland annat insåg han att han måste byta jobb och det snabbt. När man inte mår bra på jobbet blir livet i övrigt också jobbigt. Det var därför vi åkte runt i måndags och lämnade CV till en mängd företag. Å idag har han redan varit på en anställningsintervju faktiskt! Helt otroligt! Nu får vi se vad det leder till, håll tummarna!

Och idag flyttade han alltså hem igen. Mitt träningsrum hamnar i malpåse ett tag och löpbandet är ihopfällt just nu. Det får bli lite provisoriskt ett tag tills han får ett nytt boende. Men nästa gång ska han bo i egen lägenhet, inte inneboende hos en kompis. Han har för mycket med sin adhd för att det ska funka att bo med någon annan, särskilt som den han bodde hos hade egna diagnoser. Det var långt ifrån alltid som de förstod varandra och missförstånden var både många och påfrestande för oss alla.

Självklart är vi alla berörda. Men jag tycker ändå att läget känns ganska lugnt och sansat. Sonen har lagt alla kort på bordet och låtit mej ta över. Han har gått med på att göra precis allt för att reda ut allt trassel och ta den hjälp som erbjuds. Så även om allt är väldigt jobbigt, känns det ändå hoppfullt. Nu får han hjälp att se över sitt liv, vad som gått fel och hur han ska göra i framtiden. Lite hjälp att stärka självkänslan kommer han också att få och det skulle faktiskt alla behöva! Jag fick ungefär samma hjälp när jag var runt 30, han får den tio år tidigare och kan alltså använda sina nya kunskaper tidigt i livet. Så jag är rätt säker på att allt kommer att bli hur bra som helst för honom.

Klart det är knepigt att få hem en vuxen son igen. Nu ska vi än en gång få lite nya rutiner och anpassa oss vid varandra igen. Men i bästa fall är det bara väldigt tillfälligt. Snart måste han ju ändå få en lägenhet, han har ju stått ett tag i den där kön. Så nu hoppas vi både på nytt jobb och en lägenhet, sen kan han fortsätta framåt igen. Min lilla stora fina älskling! En av dem man gör allt för. Förstås!