Livet som Viktväktare i juletider

Livet som Viktväktare i juletider

Man brukar säga att det viktiga inte är vad man äter eller hur man lever mellan jul och nyår – utan mellan nyår och jul. Det tycker jag är ett ganska sunt sett att se på saken, samtidigt som det kan vara lite farligt att säga så… det kan inbjuda till rejäl frossa under julhelgen.

Min första jul som Viktväktare var helt strikt. Jag följde Viktväktarnas råd till punkt och pricka, mätte och vägde och skrev upp varenda smula jag åt. Å visst gick jag ner i vikt. Så höll jag på i flera år och det gjorde mej inget. Jag är ingen storätare oavsett årstid.

Klart man kan mäta, väga och skriva år efter år – men det är ju inte riktigt meningen att man ska leva så i längden. Det är ju meningen att man ska lära sej ett sätt att förhålla sej till högtider utan att mäta, väga och skriva. Men det tar tid och det måste det få göra. Olika lång tid beroende på vem man är.

Jag fortsatte med skrivandet hela tre år efter att jag blivit Guldmedlem. Jag vågade helt enkelt inte sluta. Och mycket riktigt; när jag slutade skriva gick jag direkt upp i vikt. Jag hade ju aldrig vågat testa mina gränser, utan var livrädd för det där pluset på vågen. Men någon gång måste man ju… det tog ungefär 10 år att lära mej hur mycket jag kan äta och hur jag ska förhålla mej till mat. Att det inte är en katastrof att gå upp lite, för det kan man ju faktiskt gå ner igen.

Grejer med just julen är att det är någon slags ”hype” över julmaten och att det i mångas ögon måste vara nån slags frossa. Allt ska vara i rikliga mängder och så många rätter det bara går. Desto fetare desto bättre. Det som fick mej att tänka om var när jag började tänka hälsa istället för vikt och då är ju den traditionella julmaten helt förkastlig. Om man inte håller sej till skinka och grönkål typ… Med hälsotänket blev det lättare att se julbordet ur en annan synvinkel. Hur kunde man göra julmaten mer hälsosam?

Numera har vi ganska få rätter på vårt julbord, bara favoriter som vi valt att behålla som vi vet går åt på julafton så vi slipper rester. Julafton är EN dag, inte från lucia till trettondagen. Jag brukar även fundera lite innan på hur jag vill att det ska se ut efter julhelgerna. Ska jag gå ner i vikt eller stå still eller är det ok att tom gå upp lite. Hur svaret blir beror på hur allt ser ut innan jul. Är jag nöjd med vikten innan jul så är det helt ok att gå upp lite, väger jag för mycket ska jag helst stå still. Minus blir det nästan aldrig numera, och det är helt ok!

Däremot tänker jag aldrig att jag ska ”unna” mej eller att ”det är ju bara jul en gång om året”. Jag tänker istället att jag ska göra kloka och framför allt medvetna val. Jag väljer vad jag vill äta och tar konsekvenserna av det. Jag vet att det inte är maten jag blir tjock av, det äter jag alldeles för lite för. Däremot godiset. Allt det gottiga som jag hellre stoppar i mej än mat. Alkohol dricker jag nästan inte alls, det kan annars vara en riktigt stor bov om man tänker på vikten.

Efter 17 år på Viktväktarna har jag lärt mej att förhålla mej till maten på våra stora högtider. Det serveras nästan alltid samma mat, så jag äter det jag tycker om – i rimliga mängder. Blir det ett plus jobbar jag bort det efter jul, det är ingen större katastrof längre faktiskt. Viktväktarna är ju ingen kur, utan ett sätt att leva. Ett litet plus efter jul är ju ingen ”big deal” i längden, men man behöver ju inte släppa taget totalt heller. Man får helt enkelt hitta sitt sätt.

I år har kommer jag att stå hyfsat still på vågen, jag har vägning på måndag. Det blir årets sista vägning och jag kommer i stort sett att väga lika mycket som förra året vid samma tid. Sen åker vi på semester och då kommer jag att gå ner i vikt, vi är lite motvalls kärring i det fallet. Semester innebär god sömn, vila, bra mat och massor med långa promenader. En perfekt start på ett nytt år.

Hur tänker du kring mat och högtider? Har du bestämt hur du ska göra i år?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *