Gästbloggare Stoffisen om Lycka!

Gästbloggare Stoffisen om Lycka!


Lyckan kommer. Lyckan går.
Men minnen består.

När jag fick
detta ämne av Marlene fick jag svettas lite. Det är inte ett enkelt ämne
att skriva om för lycka är så oerhört olika för alla. Åtminstone vad
lycka innebär, men känslan av ruset som går genom kroppen är detsamma
för oss alla. Det inbillar jag mig.

Lycka. Vad är lycka?
När
jag var liten hade jag inte samma referensramar om vad lycka var. Allt
var så enkelt, och att få ett klistermärke hos tandläkaren gjorde min
dag. Ibland hela veckan. Idag är det tvärtom. Jag vet att detta
klistermärke är ett sätt för tandläkaren att belöna att man har varit
duktig, och att man ska uppfatta besöken som något roligt. Som att
smärtan när man lagar ett hål ska vara helt okej för att klistermärket
blir som ett plåster på såret.

Jag har en förmåga att dela in
lycka i olika fack. Det finns en lycka som tillfällig och en lycka där
du känner att du har upplevt ett extas i kroppen. Båda är lika viktiga
för mig men skillnaden är ganska markant.

Jag tänkte att vi ska prata om den lycka som infinner just nu.
Den
enkla lycka som inte behöver så mycket kraftansträngning. Nämligen
lyckan att låta allt som är omkring falla in i en dimma och istället
låta nuet tala. Ett glas rosévin, en dator, ett tänt ljus och musik i
lurarna. Så är min verklighet as written. Jag har inte några större krav
utan kan istället låta allt som är en välbefinnande känsla samlas vid
mitt matbord.

L.Y.C.K.A! Ja, det är ett ämne som inte alls är
enkelt men för mig infinner sig den exalterande känslan när jag får
uppleva att mina drömmar blir verklighet, eller när man bara ler fånigt
över en händelse så att det nästan blir pinsamt.

Jag tror att
det finns många ingredienser för att man ska uppnå lycka. Vi människor
är flockdjur och vi behöver alla en bekräftelse på att vi finns. Att
någon bryr sig, att vi har en axel att luta mot och att vi når delmål i
våra liv. Jag kan gråta inombords när jag vet att vissa människor inte
kan uppleva denna sanna lycka. Som kämpar i motvind där alla tvärkast
blir som ett enda stort nederlag. För så har vissa människor det, och
den inre stressen är en riktig ”Lyckobov” Jag har varit där själv, och
vet vad jag pratar om.

Man har allt, men ändå inte lyckan.
Att
kämpa sig upp från inget till något är den sanna lyckan. Det är då man
får en känsla att man finns, kan dela med sig av kärlek och allra minst
vara stolt över sig själv. Ens lycka är till låns. Om du inte vårdar den
så faller den bort lika snabbt som när en vacker rabatt blir täckt av
snö när vintern kommer.

Kärlek! Det kanske ni som läser min blogg
många gånger har sett i mina inlägg? Då menar jag orden och inte
känslan. Det finns en anledning. Kan man ge kärlek, och sedan ta emot
kärlek då blir man stor. Man blir lycklig!

Så nej jag tror inte att det lilla i vardagen ger den ultimata lyckan.
Det
är de som får känna av olycka och sedan vända det till Lycka som
förstår vad det innebär att känna detta på en djupare plan. Uppskatta
varandra för det ger i sin tur kärlek och det går hand i hand med den
själsliga lyckan.

Evighetsåttan.
What goes around – comes around!

Ha en underbar dag
/Stoffisen

Gilla gärna min Facebookgrupp
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *