Spännande grej det där med magnetröntgen… man får klä av sej allt utom trosor och så får man en sån där snygg skjorta, jättesnygg… Så lullar man efter sköterskan in i ett helt kalt rum med en stor maskin i. Just ”min” maskin behövde man inte ligga inne i, utan man kunde sitta som i en gynstol och bara stoppa in benet i röret.

Så sitter man sen där och skrevar… med ena benet i maskinen och det andra utanför. Det knäpper, dunkar och låter om maskinen och man får inte röra en fena på ca 30 minuter. Självklart börjar det klia lite här och där, självklart domar händer och fingrar efter en stund, självklart får man träsmak, börjar frysa om fötterna och snart hela kroppen. Man rör sej nog lite mer än man tror i vanliga fall…

Så kommer iaf sköterskan in igen och släpper ut en. På med kläderna och hem igen. Klart! 200 pix fattigare. Så är det bara att vänta på resultatet. Nästa fredag ska jag tillbaka till Dr Kompis igen, då får jag veta… spännande, läskigt, skönt – ja, alla känslor på en gång käns det som. Men vet ni? Det får vara precis vilket fel som helt både på mej och benet, bara jag får veta och det går att fixa!

Snart vet jag…

.