Min tassistent
*** Reklam för Husdjursrevyn.se ***
Ni vet väl vad en tassistent är? Inte? Det är kontorshunden eller kontorskatten förstås 🙂
Just nu är vi många som har en tassistent vid fötterna när vi sitter och jobbar, eller för all del på tagnetbordet – katter gillar att ligga där har jag förstått. Min tassistent, vid namn Baileys, ligger i soffan, några meter ifrån mej och snarkar högt! Han är det finaste vi har förstås.
Jag vet att många längtar efter ett djur, i vissa fall har man drömt, längtat och planerat i flera år. Så var det för oss. Barnen tjatade tidigt, jag själv är uppväxt med hund – men ville att killarna skulle kunna ta ansvar och hjälpa till den dag valpen kom till oss. Så jag väntade.
Vi läste allt vi kom över och hälsade på hos folk med hund. För så tycker jag att man ska göra. På Husdjursrevyn.se kan man hitta det mesta, här finns tips om tex mat och försäkringar men även guider med vad man ska tänka på bla när det gäller att skaffa valp. Vad behöver man köpa hem? Vad kostar det? Hur mycket tid tar det? Osv osv.
När barnen var 10-11 år var det dax! Trots att vi läst på massor och jag haft hund tidigare, var det ändå en del som kom lite oväntat. Att vi skulle få en matvägrande hundkille, att han hade kronisk magkatarr, att han var hyperaktiv och höll på att ta kål på oss mm. Det blev inte som vi tänkt oss helt enkelt, men bra ändå!
Idag är vår ”valp” 13 år, han är faktiskt fortfarande väldigt valpig och många tror att han är betydligt yngre än han är. Nu är vi i en ny fas av hans liv när vi tar vara på varje dag eftersom vi aldrig vet om det är den sista. Idag är det Baileys som bestämmer takten på våra promenader, vi följer honom och vill ha gå långt så gör vi det – vill han gå kort så gör vi det. Det mesta är väldigt lugnt. Han både hör och ser illa och är lite stel i kroppen, som vilken åldring som helst alltså. Men han är fortfarande lika kelig och älskar att ligga nära och mysa. Vilket han förstås får, även när jag sitter och jobbar.
Jag tycker att alla ska läsa och ta del av så mycket information man bara kan innan man skaffar ett husdjur. Man ska fundera över allt som kan gå fel, hur familjens sammansättning kan förändras och hur livet ser ut om kanske 10 år. Jag hade inte riktigt tänkt på att barnen skulle flytta en dag och inte komma hem till hunden på samma sätt som när de gick i skolan. Hur löser man det?
Att vara förberedd och ha så mycket på fötterna som möjligt är bäst. Så får den nya lilla familjemedlemmen bästa möjliga start i sin nya familj. Det är väl det som är viktigast 🙂