Då var det dax igen… nej, det är ingen ny översvämning den här gången tack och lov! Det handlar om något betydligt trevligare, det var nämligen dax att dyka upp i en tidning
igen. Den här gången var det Aftonbadets Söndagsbilaga och kom lite
överraskande.

Självklart visste jag att jag blivit
intervjuad och fotad, men det var så länge sen att jag trodde man
strukit hela artikeln – det blir nämligen så ibland. Så när en bekant la
upp en bild på tidningen strax efter lunch i söndags blev jag faktiskt lite
förvånad. Att se sej själv på omslaget på en tidning vet jag inte om man
vänjer sej vid, det får man väl fråga någon som är där lite oftare än
vad jag är… Texten har jag oftast ett hum om, så det är bilderna jag
brukar vara mest nyfiken på. Maria som tog bilderna den här gången hade
verkligen lyckats bra, jag såg helt ok! Klickar ni på dem blir de större  🙂

När reportern
ringde mej för att fråga om jag kunde tänka mej att ställa upp i en
artikel om livsstilsförändring sa jag ja nästan direkt. För mej är den
typen av artiklar mer intressant än när det handlar om att gå ner mycket
i vikt på kort tid. Nu fick jag dessutom poängtera hur svårt det är att
hålla en ny vikt och hur många parametrar som spelar in. Det handlar inte bara om att gå ner i vikt, det handlar ju om fortsättningen också.
Jag gick ner, men jag kunde inte hålla vikten, så jag gick upp igen –
inte allt, men en del. Så gick jag ner igen… och så höll det på…  Jag kunde inte hålla mina nya vikt förrän jag
gjorde en del ingrepp på min kropp och började se min viktresa som en
hälsoresa en total livsstilsföränding. Det handlar ju egentligen ganska lite om vikt, utan mer om
hälsan och att må så bra som möjligt. För att komma dit krävdes bla att
göra en del operativa ingrepp och att utreda min trötthet och värk som sedan
till viss del kunde medicineras.

Såna här grejer är viktiga för mej och då ställer jag gärna upp i en artikel eller en tv-grej. Gör det skillnad och hjälper folk på vägen drar jag gärna mitt strå till stacken Jag har ingen aning
om hur igenkänd jag är utanför Stockholm, men jag vet att folk känner
igen mej här. Det kommer fram folk på Ica och vill prata lite och
berätta att de följer mej på instagram. Senast i helgen frågade en tjej
om det är jag som är ”viktväktarna”… Nu är jag ju inte Viktväktarna,
det ska vi vara noga med att poängtera – jag jobbade där i 14 år men
slutade för drygt 3 år sedan. Jag tycker att folk borde glömt det… men
så är det alltså inte. Det är helt ok för mej, så länge jag och
Viktväktarna drar åt samma håll  🙂

Att vara med i
tidningen är ett sätt att uppmärksamma resan som kommer sen. Att gå ner i
vikt är en sak, att hålla vikten är en helt annan. Vikt är INTE
synonymt med hälsa, men har en hel del med saken att göra. Å jag vill
bli så hälsosam som möjligt och gärna inspirera andra på vägen. Jag
hoppas och tror att jag gör det. Jag började min hälsoresa för 17 år
sedan och den kommer aldrig att ta slut, detta gör jag för resten av livet. Har ni läst artikeln får ni
gärna säga vad ni tyckte.

Gör en riktigt fin dag!