Som ni förstår av föregående inlägg så har jag haft en rätt stressig period. Först var det strömavbrott och en massa grejer gick sönder, sen kom 62 mm regn och en vägg i källaren regnade bokstavligen sönder, vi har börjat bygga altan – men nu är allt virke i hela Sverige slut så nu står vi här och kan inte fortsätta… och så var det det där som jag berättade om i förra inlägget.

Jag har varit utbränd, totalt vidbränd. Min kropp säger till är det blir för mycket, oftast genom att bara stänga av. Då blir jag så trött att jag nästan står och sover. Den här gången lyssnade jag inte på tröttheten, så kroppen gick ännu längre… häromnatten fick jag som kramp i ena överarmen. Den hoppade och skakade ungefär 15 sek varannan minut. Rätt knepigt att sova då, kan jag säga. Rätt knepigt att göra något alls faktiskt… Ni som följer mej på instagram @marlenerinda kunde se hur hela armen bokstavligen hoppade.

Jag har problem med domningar och stickningar i händerna och har tagit extra magnesium för detta. Men det har jag glömt på senaste tiden såklart. Nu körde jag iaf igång igen och tänker inte sluta. När jag besöker min nya läkare om någon vecka ska jag be om recept också, nu köper jag från hälsokosten och det blir dyrt. MEN, jag tror att det mest beror på stress just nu. Efter att jag pysslat i trädgården och sovit lite middag blev det bättre och idag är det nästan helt borta.

Den bästa medicinen för allt är ändå vila och glädje. Martin hjälper mej med bägge så mycket han bara kan. Det finns nog inga som kan skratta så mycket som vi gör tillsammans. Vi har roligt nästan jämt! Hela han är min medicin. Han lyfter mej när jag behöver, peppar mej när jag behöver och beordrar vila när jag behöver. Kanske tar han ner mej lite på jorden också när jag fladdrar iväg för mycket, men oftast hänger han på i fladdret 🙂

Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan honom. Livet skulle vara såååå tråkigt. Vi har det så jäkla bra tillsammans!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram