Operationen är överstökad och jag överlevde! Fy så rädd jag var innan, men allt gick bra och det var absolut värt att göra operationen eftersom man hittade en massa skit i knät.

Efter många om och men blev det alltså operation igår, eller rättare sagt en knäatroskopi. Man öppnar inte hela knät utan gör bara två små hål och går in med ett instrument som gör hela jobbet. Kl 14.30 var det min tur, men inte förrän ett par timmar senare var det dax – man var bara liiiite efter schemat kan man väl säga.

Jag fick byta om till operationskläder, inte sterilgröna eller tråkigt vita – utan blå minsann. Åsså en käck mössa, för att hålla allt hår borta. Eftersom det var många timmar sedan jag åt och även drack och huvudvärken började kännas fick jag dropp också. Efter några mindre fina selfies var det dax att låsa in telefonen, pussa maken och knalla in till operationssalen. Där packade man in mej i operationsdukar från topp till tå och när allt var klart fick jag andas i en mask och sen vet jag inget mer förrän någon ropade mitt namn och det var dax att vakna igen.

Den där känslan efter att man varit sövd är bara så jobbig. Man vill vara vaken, men ögonen orkar inte vara öppna. Efter en stund kom läkaren in och sa att det mesta såg fint ut i knät men att där hade funnits massor med brosk, både löst och ojämnt. Så man tog bort det lösa och slipande ner insidan av knäskålen så det skulle bli jämnt och fint. Han förstod att jag haft ont och lovade att knät ska fungera bättre nu.

Någon frågade om de skulle hämta Martin och jag sa ja, snart stod han där och såg väldigt lättad ut. Jag fick en macka och te och kunde efter en stund ta bort droppet och klä om. Lite vingligt och dimmigt fortfarande, men jag ville bara hem. Försökte titta på mobilen, men det var jag för dimmig för. Kunde bara lägga ut en bild där jag var nyvaken, så alla oroliga skulle se att allt var ok.

Än kändes knappt något i knät, det var väl förpackat med ett stort bandage och bedövning. Förhållningsordern var inte så komplicerad, mest ”ta det lugnt med lev ungefär som vanligt”. Jag hade läst lite innan där vissa tyckte att man skulle boka av allt och bara ligga med benet högt i två dygn, andra att använda benet så mycket som möjligt särskilt böja det. Så jag tänkte att ett mellanting kunde väl vara smart… å gick ändå mer än jag tänkt.

Natten gick bra även om det ibland var svårt att ligga som jag är van vid. Jag sover oftast på mage med ena benet uppdraget, oftast det vänstra… det gick ju inte. Sen körde dagen igång, idag skulle bilen lämnas in, då verkstaden som fixade den för ett år sedan hade slarvat och nu skulle göra om jobbet. Hur i hela friden skulle jag ta mej därifrån? Det löste sej med pappas hjälp, som sedan även hjälpte mej när bilen skulle hämtas. Under tiden åkte jag in till stan på presslunch inför hamburgerfestivalen. Å väl där ringde en sköterska från kliniken och undrar om jag tar det lugnt… ähh hum… njae… Hon bara suckade och sa att jag skulle ringa om det var något 🙂

Jag åkte iaf hem efter lunchen och gick raka vägen till sängen och somnade som en död. Så nog är kroppen påverkad alltid. Knät då? Ja, det låter som medelhavet har flyttat in där. De kluckar och har sej, låter faktiskt inte riktigt klokt. Det är tydligen luft som låter, och kommer att vara borta om ett par dagar. Men det gör inte ont, känns bara lite obehagligt av kluckande. Jag ska känna efter själv, vad jag klarar och inte klarar och kan nog säga att det inte blir någon träning den här veckan iaf. Knappt ens hundpromenader, jag vågar inte riskera att Baileys ska dra till och överraska mej. Det brukar vara knäna som tar såna smällar, det har hänt förr om man säger så…

Det känns så skönt att ha detta gjort, även om nästa knä också ska göras. Men då vet jag att jag inte ska boka in något ett par dagar efter, iaf inte som kräver en massa steg och då vet jag också att det kommer låta konstigt i knät. Att hela havet stormar typ. Men det viktigaste är att jag vet att den här kliniken (Telge Ortopedi) inte använder morfin och att jag kommer att vakna efter operationen. De är helt nya, bara 4 månader gamla – men trevliga, kunniga och säkra! De är dock värdelösa på att svara i telefon, men det fick också sin förklaring och snart har de nog alla bitar på plats. Bara det där att de ringer dagen efter och kollar upp en. Det gillar jag, det har hänt två gånger nu och bara från ställen i Södertälje.

Nu är allt över och jag är nöjd. Det var inte min tur den här gången heller. Not Today eller Yesterday 🙂