Igår när jag avslutat mitt pass på gymmet gjorde jag son jag brukade på vägen ut och samtalade lite med kvinnorna som också var på väg därifrån. Fyra damer i åldern 60+, typ… när jag sa att jag är på gymmet medan maken städar badrummet fick jag häpnadsväckande svar…

Den första damen sa: Då är det bäst du skyndar dej hem och ser till så det blir ordentligt gjort!

Den andra damen sa: Då ska du stanna här länge, så han hinner färdigt!

Den tredje sa: Då måste du hem och dra ditt strå till stacken!

Den fjärde hummade bara med…

När jag gick till bilen funderade jag på deras reaktioner och blir inte riktigt klok på hur de tänker faktiskt. Menar dam nr 1 att män inte kan städa och att jag ska vara nån slags besiktningsman? Menar dam nr 2 att jag ska smita undan så han ska hinna resten av huset också? Menar dam nr 3 att man måste göra exakt lika mycket hemma? Menar de att män helt enkelt inte är att lita på när det gäller hushållsarbete?

Martin och jag delar inte lika på hushållsarbetet, men vi hjälps åt – var och en gör det h*n är bäst på. Jag tar hand om det mesta av tvätt och städning, förutom stora badrummet – det brukar vara Martins avdelning. Han lagar å andra sidan nästan all mat. Jag klipper gräset och han fixar med bilen. Vi handlar tillsammans.

Jag vet inte hur de här damerna har det hemma, men som det låter så är det iaf inte männen som gör det mesta hemma… jag hoppas att deras barn som borde vara i min ålder har det bättre jämställt. Jag hoppas att det där med att hjälpas åt hemma är något som går framåt med de yngre generationerna. Jag kan bara se på mina söner och hur det är självklart för dem att ta tag i både tvätt, disk och städning. Det är ingen kvinnosyssla i deras ögon tack och lov.

Nu är jag förstås nyfiken på hur ni har det? Hur har era föräldrar det? Är hemmet uppdelat i vem som gör vad och hur i såna fall? Berätta!