Är jag normal? Vem bestämmer vad som är normalt? Jag har alltid hävdat att jag är lite halvgalen och att man måste vara det för att överleva. Vem säger att jag har fel? Eller rätt?

Såg ni debatt häromkvällen? Det handlade bla om hur man ställer sej till att fostervattensprovet visat att man har ett barn med någon form av avvikelse i magen. Spännande och engagerande ämne. Jag hade ett par bekanta i publiken som sa en massa bra i ämnet, bägge med söner som har Downs syndrom. Är det rätt eller fel att abortera ett foster som man vet har Downs? Hur skulle jag göra? Hur skulle ni göra?

Jag är ganska säker på hur jag skulle göra. Nu tänker jag nämligen inte skaffa fler barn – så jag hade gjort abort oavsett vad som visats eller inte visats. Yes! Jag skulle gjort abort och har inget problem med tanken, jag är väldigt färdig med barnalstrandet. Att jag är så säker kan sticka i ögonen på folk, men jag vill verkligen inte ha fler barn! Inget kärleksbarn här inte! Tack o lov är Martin lika säker han, så säker att han gjort nåt åt saken. Han är steriliserad.

Men oj, vad säger jag? Får man prata högt om sånt? Vi tycker bägge att det pratas alldeles för lite om sterilisering, särskilt sterlilisering av män som är ett väldigt enkelt ingrepp. Det tog ungefär en kvart och sen var det lite ont någon dag, thats it!

Jag har två barn, med 10 olika diagnoser tillsammans – visst är det konstigt att jag inte vill ha fler barn… är jag normal? Förmodligen inte och det är jag glad över 😀

.