Tiden bara flyger iväg. Vi har redan varit här nästan en vecka och ändå har jag knappt hunnit berätta något för er. Ni som hänger med på instagram (@marlenerinda) vet på ett ungefär vad vi har pysslat med 🙂

Jag tänkte berätta mer om våra dagar i ett annat inlägg, här tänker jag berätta om vårt nyårsfirande. Det brukar inte vara så komplicera när man firar nyår i Afrika, oavsett var man är. Det dukas upp en massa mat och man klär upp sej lite, thats it. I de flesta afrikanska länder är fyrverkerier förbjudna eller helt enkelt något man inte använder, så har det varit även i Gambia förr och jag trodde det var så nu med.

Vi följde dukningen och förberedelserna under hela dagen, på säkert avstånd från solstolen. Martin var lite taskig i magen, så vi höll oss i närheten av vårt rum större delen av dagen men lyckades ta oss ut på en liten promenad trots allt. Varefter dagen gick såg vi hur dukningen blev finare och finare och hur hela trädgården på hotellet pyntades. Strax innan middagen gick vi ner till stranden för att titta på solnedgången. OJ! Vilken solnedgång nyårsafton bjöd på. Himlen var alldeles rosa. Helt magiskt. Kl 7.30 var det dax att sätta sej till bords, då hade jag fått tillåtelse att fota maten innan gästerna stormade in.

Hotellet dukade upp med mängder av skaldjur, fisk av olika slag, helstekt spädgris, grillade grönsaker, efterrätter i långa banor och en massa annat. Jag kom bara till skaldjuren, som vanligt… tigerräkorna och hummern var helt fantastiska! Jag åt mej rejält mätt, men inte proppmätt. Som alltid när jag ser stora mängder mat, särskilt i Gambia, så får jag lite dåligt samvete. All den maten skulle kunna mätta hela vår by i typ en månad… Tänk att få bjuda in dem, ge Smile och hans familj chansen att duscha i rinnande varmt vatten, sova i mjuka sängar och äta all den maten. Vilken dröm!

Apropå Smile, honom mötte vi upp efter middagen. Vi hade plockat ut en del av vår packning och lagt i en separat väska. Det var lite kläder och hygienartiklar, samt lite pengar. Så träffades vi vid restaurangen som vi brukar hänga på, i närheten av hantverksmarknaden där han jobbade förut. Det är väldigt svårt att se en svart man när det är mörkt, men Smile såg oss och blev så glad när han hittade oss. Vi sågs bara en väldigt kort stund. Han jobbar i byn och hade enbart åkt ner för vår skull, nu skulle han övernatta någonstans innan han åkte tillbaka. Eftersom han inte visste var han skulle sova och det var nyår, så kom vi överens om att han skulle få sin nya telefon när vi kommer till byn. Risken var för stor att han annars skulle bli av med den. Så när vi träffas nästa gång ska han få en telefon som fungerar helt och hållet igen, hans nuvarande fick han av oss för tre år sedan. Den funkar sådär…

Smile gick med oss till vårt hotell och vi sa bye bye. Vi gick tillbaka till festen lagom till 12-slaget medan Smile började ta sej hem mot byn igen. Förr har vi bara skålat och sen har det inte varit något mer med det, inga fyrverkerier – bara något mysigt bål på stranden. Men nu var det faktiskt fyrverkerier! Jag har inget emot det så länge de fyras av kl 12 och inte i flera månade runt nyår. Här höll det på i kanske 5 minuter, sen var det klart! Alldeles lagom tycker jag. Det var inte ens vårt hotell som sköt, utan ett i närheten.

Vi gick in på rummet ganska direkt efter 12-slaget, men sova kunde vi inte. Vårt rum vetter nämligen mot poolen där festen pågick för fullt… det tog till drygt 1 innan det blev hyfsat tyst. Å kl 07.19 på morgonen dagen efter hörde jag hur någon bankade på våra grannars dörr och frågade på engelska om de var vakna. Så det blev en rätt kort natt.

Jag gillar att fira nyår i värmen. Det är uppsluppet, prestigelöst, vänligt och varmt! Man kan ha kortärmat och gå barfota och mysa på stranden mitt i natten. Jag är så gjord för sommar året om! Love it!