Sista stoppet på roadtrippen med kompisarna var i Blankaholm, en plats vi alla gillar och gärna återkommer till. Här stannade vi några dagar, för att pusta ut och jobba ikapp lite.
På lördagen körde vi den korta biten mellan Oskarshamn och Blankaholm. Så skönt att parkera tidigt och kunna utnyttja dagen lite mer. Solen sken och vi kollapsade i varsin stol och bara njöt.
Vi hjälptes åt att filma ett par korta grejer, när vi packade upp några nya saker som vi köpt. Martin tog lite nya bilder och vi påbörjade texten vi ska skriva om ställplatsen. Så praktiskt att skriva om platsen man är på, särskilt om det dyker upp frågor som man vill ha ett snabbt svar på och ägarna finns i närheten.
Vi grillade och hade en mysig kväll och på söndagen vinkade vi bye bye till våra kompisar. De åkte hem för att jobba och vi ställde om för att jobba här på ställplatsen några dagar. Tanken var först att bara stanna två nätter, men det blev tre. Vädret var fint och vi trivs här – så varför inte.
Martin jobbade som vanligt och jag lyckades jobba ikapp en del. Rutinerna i bilen sitter i ryggen numera. Martin går upp och jobbar vid 6, jag vaknar vid 7.30. Då äter vi frukost tillsammans och när han återgår till jobbet, kryper jag tillbaka upp i sängen för att läsa lite eller pyssla med sociala medier. Nånstans vi 9-10 börjar min arbetsdag, jag sitter inne eller ute – lite beroende på vädret. Är det soligt sitter jag gärna ute och läser.
Efter en gemensam lunch vid 11.30, jobbar Martin till 15-16, då brukar jag vara som mest effektiv. Vi är rätt osynkade när det gäller jobbenergin. Min är högst på kvällen, då vill Martin helst kolla på tv. Vi brukar ändå lyckas få saker och ting gjorda på nåt mysko sätt 😛
Det blev alltså tre dagar i Blankaholm, så skönt att stanna på en och samma plats några dagar. Nu skulle det bli lite hattande igen.
Midsommar och semester närmar sej. För många är både midsommar, semester och ledighet synonymt med mat och dryck. Varför är det så?
Många säger ”på semestern måste man ”unna” sej”. Jag fattar inte riktigt det. Varför ska man ”unna” sej just på semestern? Jag använder iofs aldrig ordet ”unna”, men tänker att man ska väl alltid unna sej, eller ge sej själv ett bra liv… varför måste de där ”unnandet” handla om mat?
Jag kallar det att välja. Ordet ”unna” blir lixom en ursäkt att göra något man inte borde. Jag väljer att äta något jag kanske inte borde äta, lite då och då året om, oavsett om det är semester eller ej. Jag har inte semestern som en anledning att äta sämre eller göra dåliga val. Tvärtom får jag mer ledig tid på semestern och kan utnyttja den till att göra bättre val. Men det är jag det, och tack o lov, tycker min käre man som jag 🙂
Men än är både midsommar och semestern någon vecka bort.
Ser ni att maten blir lite mer somrig nu? Snabbt- och lättlagat och gärna kall mat passar bra på sommaren tycker jag. När temperaturen stiger till 20-25 grader är man knappast sugen på en mustig köttgryta, inte jag iaf…
Jag vet att jag tjatat om den falska potatissalladen förut, men jag älskar den! Och många läsare som testat den, har sagt detsamma. Många har bytt ut den vanliga potatissalladen mot vår variant. Det är väl ett bra betyg? Och de där champinjonerna…. skulle kunna leva på dem!
Feelgood är en bokkategori som växt snabbt. Härliga böcker med en historia som man vet slutar väl. Jag älskar det! Men så har det även kommit feelbad, böcker med mindre mysiga inslag, kanske man kan säga…
Första gången jag kom i kontakt med feelbad var när Jenny Jacobsson satte sin bok ”Allt slutar hos mig” i handen på mej. En mörk historia med överraskande inslag. Den där mysiga känslan som infinner sej när man just avslutat en feelgood, fanns inte alls när jag läst den klart. Tvärtom. Ändå fastnade jag. I feelbad finns något som skaver och man bara måste läsa mer.
Återigen har Jenny satt en bok i min hand, här blandades verkligen både feelgood och feelbad i en och samma bok. Vi börjar bokhögen uppifrån som vanligt:
Jenny Jacobsson, författaren som numera är en god vän. Hon åker husbil precis som jag och vi träffades IRL på en husbilsträff för några år sedan, men lärde känna varandra på instagram långt för det. Ett blont yrväder som alltid skrattar.
”Närmare än du tror” är hennes sjätte bok, eller nåt sånt… svårt att hålla räkningen, för hon pruttar ur sej böcker i snabb takt. Svårt är det också att recensera böcker skrivna av en vän, men eftersom jag bara tipsar om böcker här, inte recenserar – det gör jag på duifokus.se, så kan jag höja henne till skyarna hur mycket jag vill 🙂
I den här boken får vi träffa Isa som är 35 år och nyligen blivit dumpad. Hennes ex ville inte ha barn, därför har hon skjutit den tanken åt sidan i alla år, men nu finns tankar på en egen liten guldklimp. Alltså börjar jakten på den perfekta pappan, eller spermadonatorn kanske är mer korrekt. En dag hittar hon en post-it lapp under vindrutetorkaren på bilen. Hon blir både smickrad och nyfiken, men när lapparna blir mer hotfulla växer paniken.
När hon träffar Zack tror hon att hon hittat pappan till sitt framtida barn. Men hon vet ju ingenting om honom, samtidigt börjar hennes stalker att komma alldeles för nära. Det blir en omtumlande tid innan stalkern hittas, under tiden får hon stöd av Zack. Men vem är han egentligen?
Det börjar som en helt vanlig feelgood, men sen blir det lixom feelbad vartefter man läser. Det är spännande och riktigt läskigt stundtals, men här finns även fin vänskap och kärlek. Jenny har ett väldigt speciellt sätt att skriva och jag gillar det!
Andra boken om Solglittragården, jag fullständigt älskade den första delen. Den förra boken slutade med att man byggt upp gården efter en brand och Nora tagit över ruljangsen. Nu ses vännerna igen, för att tillsammans jobba på gården under sommaren. Men nya utmaningar dyker såklart upp…
En excentrisk yogaledare tar plats på träningsveckan, ett minst sagt annorlunda sällskap firar bröllop på alla tänkbara sätt, och det kan hända att Nora får känslor som hon har svårt att tillåta sej att känna. Samtidigt beter sej Ella underligt och reser oförklarligt bort med jämna mellanrum, Solbritt vill plötsligt lämna sin Torsten för att bli aupair i Frankrike och högpresterande Tanja är på väg rakt in i väggen utan att själv förstå det.
Böckerna om Solglittragården är som en lång varm omfamning. Här bjuds på vänskap, kärlek, svåra tankar, svek och hopp. Allt på en gång, nedtecknat av Susanne Fellbrinks känsliga penna. Jag hoppas på många fler delar!
Feelgood + mordhistoria = cosycrime, eller cozycrime som jag kallar det – en genre jag verkligen gillar. Kan mord vara mysiga? Jajamensan! Och Frida Gråsjö är en av mästarna på att skriva om just detta. Det här är tredje delen av Morden vid 17:e slussen. Där får vi följa den fd advokaten Hanna som bor tillfälligt med sin morfar vid en av slussarna längs Göta Kanal.
Hembygdsföreningen sätter upp en pjäs och Hanna är med i en av rollerna. Mitt under föreställningen skjuts hennes närmaste skådespelarkollega till döds med ett manipulerat vapen. Återigen börjar Hanna och morfar Oscar att nysta i mordet, den här gången med polisen Henriks godkännande. Det blir en rafflande historia där Hanna sätter sitt eget liv på spel och hemligheter kommer upp till ytan.
Frida Gråsjö´s böcker om Hanna och Oscar rymmer nog allt man kan önska, de är lite åt Morden i Midumer-hållet med både kärlek, vänskap, goda och onda grannar och en hel del humor. För min del får hon gärna skriva många fler delar. Jag har för mej att hon sagt att det kommer att bli minst två delar till. me like!
Här gäller det att hänga med, tempot är högt och det händer massor med grejer trots att boken inte är jättetjock. Precis som i den föregående böcker om Anki har hon även här en förmåga att sätta sej i minst sagt knepiga situationer.
När hon äntligen tar körkort, efter femtioelva körlektioner, köper hon en husbil och frågar väninnan Rose-Marie om hon vill hänga med på husbilsemester. Så mycket semester kanske det inte blir, däremot ett äventyr av sällan skådat slag. En skräckhistoria i mina ögon, husbilen exploderar nämligen!!! Hur kan man skriva något så läskigt och upprörande!!!
Iallafall… de åker iväg. Målet är dock lite svävande till en början, men de bestämmer sej för att åka ner på kontinenten och överraska Günther, Rose-Maries flirt från semestern på Las Palmas. Han har dock ingen aning om att de är på väg och när de väl dyker upp blir situationen lite ansträngd kan man väl säga. Vägen genom Tyskland visar sig väl strapatsrik och snart har de mer bekymmer än de klarar av. Intet ont anande dras de in i både terroristsammansvärjningar och lidelsefulla swingerssällskap.
Det är roligt och alldeles underbara och osannolika händelser. En historia om att våga och att bryta sej loss från gamla mönster. Här finns också vänskap, kärlek och en stor portion äventyr. Men jag gillar inte att man sätter en dynamitgubbe i rumpan på en husbil, där går gränsen 😛
–
Tre feelgood och en feelbad, eller kanske tvärtom – en feelbad och tre feelgood om man tänker på ordningen som jag skrivit om dem. Dessa går inte att rangordna då de är totalt olika varandra, men det går inte att bortse från Solglittragården – den serien har lixom allt. Och man måste läsa första delen först, så man får koll på alla karaktärer. En väldigt, väldigt fin bokserie.
Nu ska jag sätta näsan i lite spänning, det är dax för mord!
Efter besöket på Bilkyrkogården i Ryd körde vi vidare mot Östkusten. Vi hade en liten tanke om att dra över till Öland för att äta kroppkakor, men fick tänka om när det var fullt på ställplatsen där. Vad skulle vi göra nu…?
Det känns alltid lika konstigt att åka förbi avfarten till Öland, men men… jag börjar vänja mej. Nu skulle vi alltså tänka om och bestämde oss för att dra till Oskarshamn. Där sken nämligen solen och har man husbil kan man ju åka dit näsan pekar och solen skiner. Så så fick det bli!
På vägen passade vi på att göra ett kort stopp i lilla Påskallavik för att visa våra kompisar en av Sveriges mysigaste ställplatser och ta lite bilder. Inom en snar framtid ska vi skriva en artikel om platsen och behövde lite fräscha bilder. Nu har vi allt material vi behöver, så himla bra.
Sen körde vi vidare de sista milen till First Camp Gunnarsö i Oskarshamn. Det är en stor camping, väldigt mycket natur och vatten. Här finns en ställplats utanför själva campingen, där vi bokat plats. Nu hade jag för första gången kunnat utnyttja min 55+ rabatt, men det glömde jag. Så himla dumt. Nästa gång måste jag komma ihåg det, nåt bra ska man ju ha av att bli äldre 😛
Campingen är fin, ställplatsen är däremot kanske inte är så mysig. Men vi stod bra, kunde ta en fin promenad, duscha och bara ta det lugnt. Det hade ju varit en del körande och vi började bli lite trötta, men så roligt vi haft. Så det blev några timmar här med vila, även om vi faktiskt gjorde en film också. Den är dock inte färdigredigerad, utan kommer inom kort.
Kompisarna tog ut sina möbler och satt i solen när de åt middag. Vi orkade inte ens det. Snaaart skulle vi få packa upp lite mer, för snart var det dax att dra åt handbromsen för flera dagar. Mer om det i nästa inlägg.
Efter vår shoppingtur i Ullared påbörjades resan tillbaka österut. Det fick bli en natt på Kattugglans ställplats i Ljungby som är en av våra favoriter. Här blev det som vanligt en massa snack och en sen kväll i goda vänners sällskap.
Vi var uppe väldigt tidigt, shoppade en massa timmar och ville ha en bekväm övernattning på lagomt avstånd. Alltså valde vi Kattugglans ställplats i Ljungby som driva av våra numera goda vänner Ica och Fredrik. Våra husbilskompisar hade inte varit här förut, så det var kul att få visa dem en av våra favoritplatser i Småland.
Som det numera brukar bli kom Ica och Fredrik in till oss när de jobbat klart. Det blev återigen en rolig kväll med en massa snack och gott i glasen till sena timmen. Men några timmars sömn blev det och när vi vaknade sken solen och det var varmt och skönt. Kattugglan är verkligen ett fint ställe att stanna på om man vill ha lugn och ro, härliga promenadstråk och en massa mys. Dessutom är det billigt och ägarna är så otroligt härliga. Vi stannar här flera gånger om året.
Efter frukost var det dax att åka vidare. Återigen drog vi iväg med våra kompisar till för dem nya saker, för oss gamla favoriter. Nu skulle vi visa dem Bilkyrkogården i Ryd!
Gillar man fotografering finns det några platser som är ett måste, bla gamla bilkyrkogårdar. Den i Ryd är en övergiven bilskrot där tiden stått still sedan 90-talet, men vissa bilar är från 30-talet. Här har naturen tagit över och bilarna är numera en del av naturen, med växter som slingrar sej runt och i bilarna.
Det är andra gången vi är här, den här gången var vädret bättre. Nu kunde vi alltså gå här lite längre och ta bättre bilder, fick en artikelidé när jag gick runt som jag ska spinna vidare på. Det är så spännande att gå runt bland bilarna, man hittar nya detaljer hela tiden.
Här är filmen vi gjorde när vi var här senast:
Problemet vid Bilkyrkogården i Ryd är att det är svårt att parkera, särskilt om man har en större bil. Parkeringen som finns är liten och alltid full. Men det är värt krånglet, för det är en häftig plats!
Vi sov hur gott som helst bland utbrända och krockade bilvrak. Men kort. Redan 5.30 ringde klockan och vi åkte sista biten till Ullared. Det var dax för shopping!
För att effektivisera morgonen, sånt behövs ju när man vaknar tidigt, struntade vi i frukosten, körde iväg direkt, parkerade och åt frukost på Gekås parkering. Klockan 7.15 gick vi in genom dörrarna och kunde börja beta av dagens shoppinglista. Men först skulle vi filma campingavdelningen, det är filmer som våra följare gillar och väntar på. Så vi gick dit nästan direkt, när det fortfarande var lite folk där.
SEN började vi shoppa på riktigt. Eller… vi inventerade ordentligt innan vi åkte hemifrån och det var faktiskt inte så jättemycket vi behövde. Dessutom har vi ju inte så stor plats att stuva grejerna i husbilen, så listan var inte så lång. Ungarna ville ha lite grejer, så det var faktiskt deras grejer som tog mest plats.
Martin gick åt sitt håll och jag åt mitt, vagnen ställde vi på en bestämd plats där vi sedan möttes upp lite då och då. Jag gick systematiskt igenom klädavdelningen, innan vi tog resten tillsammans. Det blev ett par klädesplagg, sånt som förbrukas under året, typ nylonstrumpbyxor och t-shirts. Han plockade deos, duschtvålar och sånt som han göra av med. Vi hittade även några solcellsslingor till bilen. Jag älskar ljusslingor! De sitter lite överallt i husbilen och laddas i typ vartenda fönster med hjälp av solen. På kvällarna behöver vi oftast inte ens tända, slingorna lyser upp tillräckligt. Och det blir sååå mysigt!
Resultatet, förutom ungarnas grejer, var bara ett par kassar – som även innehöll lite mat. Så det var inte så illa ändå. Våra kompisar hade inte heller packat på sej så jättemycket, däremot köpte de en grill som tog upp halva kundvagnen. Vid 12 var vi färdiga och gick tillbaka till bilarna med grejerna. Sen intog vi den obligatoriska sushibuffén på Rosegarden innan vi åkte vidare. Med glass till efterrätt såklart.
Sushi och glass är bästa belöningen när man trängts med folk en halv dag. Fast det var inte så farligt mycket folk trots helgdag, vi var ju där så tidigt. Nåt har vi väl lärt oss genom åren. Årets shoppingtur på Gekås är avklarad, nu får vi se om det blir fler gånger i år eller inte. Vi passerar där igen i slutet av juni, man vet aldrig vad som händer då… 😛
Läkarbesöken är avklarade, medicinerna packade och bokhyllan är fylld. Årets långresa är igång. Nu väntar en massa veckor av äventyr och jobb och allt börjar på en parkering i ett industriområde i Norrköping 😛
I tisdags var alla detaljer på plats och vi kunde äntligen rulla iväg på årets långresa. Inte så långt bort, men länge – brukar vi säga. Vi håller oss fortfarande i Sverige, eftersom vårt uppdrag är att kolla in svenska campingar och ställplatser. I år börjar vi i södra Sverige, med en liten husbilsslalom kanske man kan säga.
Vårt första stopp var hos kompisarna Helene och Krister i Norrköping, där vi sov på en parkering i ett industriområde. När vi för några veckor sedan kom på att vi snart hade en långhelg framför oss, slängde jag ur mej att vi skulle ju kunna åka till Ullared. Detta eftersom Helene ville ha nya tallrikar till husbilen och tyckte att våra var bra – de är köpta just på Gekås i Ullared. De behövde ingen betänketid alls, utan var med på idén direkt. Så vi började klura lite på hur vi skulle lägga upp allt.
Eftersom alla behövde jobba på onsdagen, men kunde sluta tidigt, fick det bli att vi jobbade från Kristers jobb. När alla jobbat klart drog vi iväg. Första stoppet var Brahehus, för en liten fotopromenad ner till ruinen samt middag. Vi såg fram emot deras smaskiga hamburgare allihop. Så snopna vi skulle bli…
Vi gick ner till ruinen, solen sken, det var varmt och skönt och vi stannade en lång stund för att fota. Krister har en ny kamera och Martin är ju fotonörd, så det tog sin lilla tid. Sen gick vi upp till restaurangen och kollade in menyn. Den var helt förändrad. Där fanns varken burgare eller korv, inget sk ”trucker-food” alls. Det där med att tänka om är svårt ibland, men jag valde iaf en pasta och Martin tog en fisksoppa. Inte i närheten av en smaskig hamburgare… men men, mätta blev vi.
Vi fortsatte vår tripp. Vi hade fått löfte om att sova på parkeringen till verkstaden i Smålandsstenar som tog hand om vår bil när vi krockade med en älg för en massa år sedan. Rickard på verkstan blev en god vän, som vi fortfarande har kontakt med trots att bilen är såld sedan länge. När vi kom fram var han kvar och tog emot oss med öppna famnen. Så himla roligt att ses igen och att få visa honom vårt rullande hem, han har inte sett det.
Vi tog en promenad ner till Nissan, på vägen passade vi på att kela med två små underbart söta lammungar. Sen somnade vi i våra fina husbilar, bland utbrända och krockade vrak. Vi är inte så kinkiga när det gäller sovplatser.
Vi skulle upp innan tuppen… Mer om det berättar jag i nästa inlägg 🙂
Äntligen sol och värme! Så himla härligt, men går det att lita på vädret? Det har ju varit minst sagt ostadigt. Men men, inte mycket att göra – mer änm gnälla lite…
Nu har vi haft husbil i snart fyra år och sett en himla massa av Sverige. Men det finns massor kvar! Även i år kollar vi in utomhusteatrarna i Kalmar och Falkenberg, återigen ska vi på premiären av Diggiloo, den här gången i Kosta.
Dessutom blir det en sväng neråt Skåne och sedan tillbaka upp genom Halland, Dalsland och Värmland. Älskar att vi får se så mycket av Sverige och att det till och med är vårt jobb att åka runt 🙂
Förra året köpte vi elcyklar till husbilen, trots att jag varit starkt emot det, men man kommer trots allt lite längre när man har hjälp. Som motkrav har jag haft att vi ska ta fler promenader, det har gått sådär… men vi har faktiskt blivit bättre på att röra oss när vi är ute och åker.
Så även i år ska det bli långa cykelturer med goda matsäckar. Det är ju så härligt att packa matsäcken och dra iväg, stanna och ha picknick på en fin plats, hoppas på många såna turer i sommar – HÄR finns tips på picknickmat. Mat blir lixom godare när den äts ute. Tycker inte ni också det?
Det kan vara bra att ha färdiga matlådor i frysen även på sommaren, så gör lite extra av kycklingen, skinksåsen och pastan med bacon. Fördela i portioner, skriv på förpackningen vad det är och antalet Points – så är det bara att plocka fram vid behov. Matlådor är min räddning – HÄR finns massor med tips!
Ha en fin vecka nu och njut av värmen medan den finns 🙂
När man ska ut på en längre resa är det rätt mycket pyssel och planering innan man kommer iväg. Nästan hela maj gick åt till att fixa allt inför sommarens husbilstur. Men vi fick nog ihop det!
Vi kom hem från Husbilsträffen 5/5, sen började direkt ett race med läkarbesök, event och en massa annat. Första veckan var mest jobb i form av ett helt gäng olika event, det var boksläpp och invigningar om vartannat. De här grejerna ska vi ju inte bara vara där på, det är ju ett jobb. Under eventet fotar och/eller filmar vi och efteråt ska materialet kokas ihop till artiklar och/eller filmer. Sånt tar rätt mycket tid.
Jag kollade ögonen hos min Dr G. Han har opererat mina ögonlock två gånger de senaste 10 år, nu var det två-årskontroll av den senaste samt koll för gråstarr. Den håller sej lugn tack o lov och behöver inte åtgärdas på länge än. Han hade bilden av mej, öppen på sin datorn, som var före alla operationer. Jösses så trött och ledsen jag såg ut. Han har verkligen öppnat mina ögon och släppt in ljuset i mitt liv, bokstavligen.
Mina mediciner måste också planeras, eftersom en av dem oftast inte finns hemma och tar 3-4 dagar att få hem. Från och med nu kommer vi inte att vara så länge på en och samma plats, förrän tidigast i slutet av augusti – med något enstaka undantag bla midsommar, men då är ju allt ändå stängt… Så i samråd med tjejen på apoteket räknade vi ut hur mycket medicin som skulle gå åt och hur vi skulle lägga upp planen innan vi åkte iväg. På så sätt lyckades jag få ut medicin för ett halvår framöver och kan slappna av när det gäller den biten.
Husbilen skulle också förberedas, städas ur, tvättas och packas. Att packa för flera månaders resa är lite knepigt, särskilt om man ska hålla sej enbart i Sverige som vi ska. Vädret är ju lite som det är så det blir en mix av både långkalsonger och bikini. Dessutom ska vi göra lite jobb på vägen, då vi behöver vara lite uppklädda. Så ja, det är lite pyssel att få ihop det. Så medan Martin fixade med bilen, fixade jag med alla detaljer. Tillsammans fyllde vi vår lilla bokhylla och valde ut vilka böcker och bokserier vi ska plöja den här sommaren. Viktiga grejer!
Och i tisdags var det dax! Martin jobbade fram till lunch, sen gick vi ner till vårt centrum och åt sushibuffé med kille jag är kontaktperson för. Sånt ska också göras innan vi åker iväg, nu dröjer det ju ett tag tills vi ses igen. Och när vi ätit klart gick vi hem för att fixa det sista, fylla vatten, packa in maten och lite sånt. Installera husvakten och informera alla grannar. Sen lättade vi på handbromsen och drog iväg. ÄNTLIGEN!
Som vi har längtat! Nu väntar en sommar med massor av jobb, för vi har ju faktiskt inte semester utan jobbar mer än vanligt. Det är ju nu vi kan kolla in campingarna och ta våra bilder som vår redaktör kan vara nöjd med. Om vädret blir fint alltså, annars skiter sej allt. Vårt jobb är rätt sårbart på det sättet.
Just i tisdags åkte vi bara den korta vägen till Norrköping. Där mötte vi upp våra vänner för att dra på sommarens första äventyr. Det ska jag berätta om i nästan inlägg. Nu väntar 3-4 månaders äventyr, minst 100 nätter i sträck i husbilen. Sååå himla mysigt 🙂
Jag har sagt det flera gånger: maken har världens bästa arbetsgivare. Varje år innan semestrarna bjuder de in sina anställda med familjer på en heldag på Gröna Lund och varje jul är det fest för alla inkl deras partner. För någon vecka sedan var det dax för årets besök på Grönan 🙂
Martin har jobbat på it-företaget Active Solutions i snart 8 år, familjedagarna har de hållit på med långt innan dess. Någon sa minst 10-12 år, om inte längre. Vi har varit med alla gånger sedan han började jobba där, förutom under pandemin. Alla får välja på åkband eller femkamp och hela familjen är alltså välkommen, även vuxna barn. Så otroligt generöst.
Vår äldste son har nog följt med varenda gång, så var det även i år. Förra lördagen var det dax, solen sken och vi var på bästa humöret. Vi hade valt femkampshäften. Martin är en jäkel på det mesta inom femkampsgrenarna och hamnar alltid högt upp i resultatlistan, jag brukar hamna nånstans i mitten eller nedre halvan. Den här gången kom jag näst sist. Sånt är livet 😛
Jag älskar att ströva runt på Grönan, se på folk och ta bilder. Största delen av dagen går åt till det faktiskt. Att se folk trivas, ha roligt och fota dem. Å här ser ni resultatet. Många bilder blire…
Det blev en låååång dag på nöjesparken. Vi kom dit strax efter 11 och gick därifrån vid 17. KAJ skulle uppträda, vi passade på att åka därifrån innan kaoset började. Redan när vi kom satt det folk vid scenen och väntade. Vi var inte en av dem.
Vi körde femkampen och mötte upp några från företaget för en gemensam middag. Direkt efter den åkte vi hem, rätt slut i fötterna men väldigt nöjda. Det här dagarna är alltid lika roliga!
Vi har länge funderat på en airfryer, främst hemma för att testa nya recept – men även i husbilen för att många säger att det är så praktiskt. Förra veckan gjorde vi slag i saken och fick på grund av det göra om i halva köket.
Vi är kanske lite sena på bollen, men jag har inte riktigt fattat grejen med airfryer. Nu blev det iaf så att vi skaffade en, för att se om det är så bra som alla säger. Men en sån apparat vill man ju ha framme och vi har inte så mycket bänkutrymme i vårt kök. Så det blev en liten ”rokad” i köket, kanske man kan säga.
Vi har haft en jättefin träskänk längs ena väggen i köket, där finservisen och fotogrejer förvarats. Den har svalt mängder och varit både praktiskt och fin. Men den är lite för smal och har en hylla som gör att den inte går att använda till att ställa köksmaskiner på. Alltså valde vi att byta ut den.
Som sagt: skänken svalde massor. Mycket rensades ur, och det som vi ville behålla skulle in i ett annat skåp. Även detta var fullt med fotogrejer, så det blev en utrensning där också. Bland annat rensade jag ur tre hyllplan med kokböcker som jag gav bort. Två stora skåp blev alltså ett. Det innebar att det blev en stor hög med både bortskänkes och säljes.
Skänken försvann nästan direkt. Det blev faktiskt en himla rolig och fin liten historia. Många var intresserade och säkert 4-5 stycken ville komma på fredagen för att hämta. Jag satte ut annonsen på onsdagen och när en kille ville hämta direkt på torsdagen fick han förtur. Strax efter han hämtat den hörde en av de tidigare intresserade av sej igen och frågade om den var kvar, jag sa att det tyvärr precis blivit hämtas. Hon blev väldigt besviken.
Snart kom ett nytt meddelande från henne, med bild på skänken. Då var det hennes sambo som köpt den för att överraska henne. Hon var jätteglad och väldigt nöjd. Den passade perfekt in hos dem. Så himla fint gjort och roligt att hon berättade. En liten solskenshistoria.
Vi köpte en mer funktionell möbel, som är typ som en köksö med hjul. Här får både kaffemaskin och airfryer plats, samt de få kokböcker som vi behållit. Några av de fotogrejer som vi använder oftast fick också plats där. Den är lite mindre än skänken, så köket blev samtidigt lite större och känns luftigare. Det blev alltså en storröjning och ommöblering bara av att en liten airfryer flyttade in. Ganska skönt faktiskt, även om det inte var planerat.
Än så länge har vi bara testat att göra egna pommes, klyftpotatis och fisk. Men det blev faktiskt ett litet recept också, på Gubbstrutar, som kommer inom kort på Du i Fokus – duifokus.se På sommarens långresa ska vi testa lite mer ”campingvänlig” mat. Håll koll!
Så kan det alltså gå när man skaffar en ny köksmaskin 🙂
Innan det har gått för lång tid, vill jag berätta om helgens morsdagsfirande som egentligen var ett 80-årskalas för min pappa. Jag har egentligen en himla massa att berätta om saker som hänt senaste tiden, men tar detta först.
Mors dag är inget vi firar särskilt mycket i vår familj. Är vi hemma så är vi hemma lixom och ofta är vi inte det. Den här gången var vi dock på plats i hemmet, men hade lite andra planer. Sedan vi köpte husbil har vi haft så tradition att bjuda in familjen till grillmiddag i slutet på våren eller början på sommaren. I år blev den middagen på mors dag.
Min pappa fyller jämnt nästa lördag, men då är han på rymmen. Så vi tänkte att vi skulle fira honom lite i förväg med en liten överraskningsfest. Med betoning på liten, jag och min lilla familj (Martin, två vuxna söner samt ena sonens sambo. Åsså Martins pappa såklart som hänger med på allt. 8 pers, alldeles lagom. MEN, som en extra överraskning hade vi även bjudit in min faster och hennes man. Detta visste såklart inte pappa om, inte mamma eller äldste sonen heller.
När vi satte oss till bords konstaterade min mamma att vi räknat fel på antalet stolar och tallrikar. Vi log lite och sa inte så mycket mer än ”vänta bara…” När vi skulle började äta startade vi med lite bubbel där vi avslöjade att detta inte alls var någon vanlig grillmiddag eller ens ett firande av mors dag, utan pappas födelsedagskalas. Han såg lite förvånad ut och tänkte väl att det inte skulle bli särskilt mycket extra för det.
Tills hans syster dök upp en liten stund senare. Då fattade han att det var lite mer. Å när gräddtårtan med ljus och sång dök upp till efterrätt trillade nog resten av polletterna ner. En 80-åring har ju oftast allt han önskar eller köper det han vill ha, så vi hade gjort en korg där vi lagt ner allt som vi vet att han gillar. Så nu har han att tugga på i flera veckor.
Förutom grillat och tårta hade vi lekt med airfryern och testat lite nya recept, de kommer i Du i Fokus – duifokus.se vart efter. Det första, Gubbstrutarna, kommer till midsommar. Tortilla formade som strutar, körda i airfryer och sedan fyllda med vår variant av gubbröra. De blev både roliga och goda. Kul att servera dem i små snapsglas, vilket är enda sättet för att få dem att inte trilla omkull.
Så nu är alltså vårens grillmiddag avklarad och vi har träffat hela familjen en sista gång innan vi drar iväg åt olika håll. I eftermiddag börjar vårt sommaräventyr, vi börjar med att ta en tur till Ullared. En bra början tycker vi 🙂
Efter en massa spännande och läskiga böcker var det dax att läsa något mer lättsamt. ”De vilseledda” av Michaela Winglycke kanske inte är så mysig men den utspelar sej på Öland och där är det ju mysigt. Och böckerna om Strindberg på västkusten är mysiga även om där är ett och annat mord. Så jag tycker ändå att detta är en mysig hög.
Vad är en mysig bok? För mej behöver det inte nödvändigtvis vara feelgood eller liknande, det kan även vara mord och då finns ju den nya genren Cozy Crime. Den gillar jag skarpt!
Kristina Ohlssons serie om August Strindberg är en sån där riktigt härlig mysdeckare som jag gärna kryper upp i fåtöljen med. Frida Gråsjö, Carin Hjulström och paret De La Motte likaså. Finns många som skriver om mysmord numera och de kommer med fler delar i sina serier inom kort. Me like!
Jag måste även säga att senaste årens debutanter är något alldeles särskilt. Sonja Rundgren sällar sej till gruppen exceptionella debutanter, dit även Christina Arwidsdotter, Therese Widenfjord och min egen tremänning Maria Lannér hör.
Den här högen innehåller två mysiga, en inte så mysig och en med mysmord. Vi börjar uppifrån som vanligt:
En debutant alltså och vilken rivstart hon gör! Här snackar vi känslor, viktiga ämnen och sånt som många inte vågar eller orkar att beröra eller prata om. Det handlar om döden, men kanske ännu mer om att leva medan man lever.
Trettiofemåriga Ann-Marie lever ett ganska tråkigt liv när hon en dag får det omskakande beskedet att hon utan ett nytt hjärta bara har några veckor kvar att leva. Det får henne att fundera över sitt liv, hon börjar döstäda och gör en lista med saker hon vill göra och ställa till rätta. Men det blir inte så enkelt att beta av den där listan.
Tillsammans med sin 83-åriga granne Ruth och den lite yngre Darius startar hon ”Påta med påtår”, en mötesplats för ensamma människor. Här växer inte bara plantor, utan även vänskaper. En del högst oväntade sådana. Ann-Marie börjar förstå att man kan finna lycka på de mest oväntade ställen. Frågan är hur länge hon ska få njuta av sina vänner och sina nya insikter. Kommer man hitta ett nytt hjärta åt henne innan det är för sent?
Jag blir drabbad! Knockad! Detta är ett oerhört svårt ämne att skriva om, utan att det blir klichéartat. Men Sonja kan. Hon skriver med en högst ödmjuk hand och beskriver både läkarbesök, döstädning och tankar på ett mycket respektfullt sätt. En av årets vackraste böcker och även en av de viktigaste. Vi måste våga prata mer om döden. Och hur viktigt det är att vi donerar våra organ när vi inte längre behöver dem.
Vad skulle ni göra om ni inte hade lång tid kvar att leva?
Förra våren kom del ett i bokserien ”Morden på Öland”. Jag fastnade direkt för både storyn och Michaelas sätt att skriva. Dessutom känner jag ju igen varenda liten detalj i de miljöer hon skriver om, sånt är ju extra roligt. Fast nu vete sjutton om jag vågar åka tillbaka till Borgholm och Köpingsvik, fasiken vad det händer grejer där 😛
Den förra boken började med att en kvinna blir indragen i en bil, den här gången hittas en kvinna död på stranden. Det är hustrun till en av de rikaste männen i området, författaren Sean Montgomery. Att det är mord står klart direkt, frågan är bara vem som mördat henne och varför. Rykten börjar spridas, hemligheter kommer upp till ytan. Den mördade kvinnan kanske inte riktigt var den hon utgav sej för att vara.
Poliserna Claudia och Alex får fallet på sitt bord, samtidigt som de kämpar med utmaningar i sina privata liv. Just den biten är lite av en klyscha, men i övrigt är det här riktigt bra böcker med spännande intriger och högt tempo. Jag rekommenderar dem starkt, men de ska läsas i ordning. Så börja med den första!
Detta är första delen i Sofie Axelzons serie om Antikboden Ugglan. Evy och hennes sambo Fredde är inte riktigt på samma plats på livet när det gäller barn och familjeliv. Hennes biologiska klocka tickar, medan han ser sin chans att starta en antikvitetsaffär när han står ”mellan jobb”. Förutom sin barnlängtan drömmer Evy om att försörja sig som författare, när hon hittar en undangömd dagbok i en sekretär väcks hennes nyfikenhet. Kanske kan den ge henne idéer till en roman?
I en parallell historia möter vi Bibbi som lever på 50-talet och längtar efter äventyr. Hennes dröm är att få resa till Amerika och gå på vilda konserter. En efterlängtad danskväll på stadens regemente blir inte alls som hon hade tänkt sig, men snart befinner sig Bibbi i Amerika av en alldeles särskild anledning. Men drömmen visar sig ha ett väldigt högt pris. Dagboken som Evy hittar har såklart med Bibbi att göra.
Jag fastnade nog efter bara en enda mening. I den här boken samlas både drömmar, familjehemligheter, stor sorg, vänskap och kärlek. Det är så otroligt fint skrivet, även om det är lite förutsägbart också – men jag gillar ju sånt om det görs på rätt sätt. Jag ser väldigt mycket fram emot fler böcker i serien om Antikboden Ugglan.
Kristina Ohlsson är definitivt ingen debutant. ”Nattankare” är femte delen i serie om antikhandlare August Strindberg och hans Maria som är polis på Hovenäset. Bohuslän är ju himla fint, men jösses vad det händer grejer där – som värsta Midsumer!
Den här gången rustar man för bröllop. Även om August och Maria har det fint tillsammans, så hotas deras lycka av familjehemligheter som man inte riktigt kommer till rätta med. August gräver frenetiskt i det förflutna, men motarbetas av alla som han vänder sig till.
Någon skickar dessutom anonyma och obehagliga meddelanden till Maria. Samtidigt checkar en hemlig man in på stadens lilla hotell och en annan man söker upp polisen för att berätta att han såg något väldigt märkligt en kylig natt ute på Guleskär. Det händer mycket konstigt och Maria är den som tillsammans med sina kollegor ska reda ut alltsammans. Helst innan hon ska stå brud.
Jag tycker så mycket om de här böckerna. August och Maria är så härliga karaktärer och Kristinas sätt att beskriva sin favoritplats är något alldeles särskilt. Här snackar vi definitivt om kärlek och familjehemligheter, men även om stor vänskap och fantastiska miljöer. Detta är både roligt och spännande. Har ni inte gjort er bekanta med Herr Strindberg än, så är det dax!
Det här är en riktig guld-hög tycker jag. En massa favoriter bland författare och genre som jag gillar. Vad vore läsningen utan mys lixom 🙂
Sista dagarna i maj. Nästa söndag är det alltså sommar enligt almanackan. Dessutom är det bara knappt fyra veckor till midsommar. Är ni redo för det?
Under våren har vi haft fokus på vårt mående och vår helhetshälsa. Vi har kommit igång bra med promenader och träning och mår så otroligt mycket bättre nu än för bara några månader sedan.
Nu är vi bara hemma några dagar till innan vi drar iväg för att fira midsommar och kolla in sommarens utomhusteatrar. Det verkligen sommarens höjdpunkt. Jag äskar att sitta ute en varm sommarkväll på en mysig teater någonstans i vårt fina land. Gör inte ni det?
Men först ska vi hitta någonstans att fira midsommar, det blir en hel vecka i Orsa, innan vi drar åt handbromsen i Kalmar för första premiären. Sen väntar Vallarna i Falkenberg och Diggiloo i Kosta. Sen får vi se lite var vi tar vägen, förmodligen Halland, Dalsland och lite Bohuslän.
Kosten har vi alltid koll på i stort sett, så den behöver vi inte göra så mycket med. Veckomatsedlarna hjälper massor för att ha koll på oss. När vi är ute med husbilen blir det dock mycket fil och musli, grillat med sallad och wraps. Matsedlarna under sommaren och när vi är på resa är mest för er skull 🙂
Det är lite svårt att göra en matsedel när vädret hoppar fram och tillbaka. Är det sommarvarmt vill iaf jag ha lite lättare mat, är det kyligare vill jag ha mer husmanskost. Så jag blandar och sen kan det bli att vi ändrar i menyn vartefter, beroende på väder och vind.
Sverige är fantastiskt, det tål att upprepas igen och igen. När vi planerar våra husbilsträffar gör vi det med tanke på att deltagarna ska få se lite mer av vårt vackra land. Därför byter vi ort vid varje tillfälle. I år blev träffen i Hjo och vi upptäckte snabbt vilken fin stad det är!
Hjo ligger precis vid Vätterns västra strand, nästan mittemot Ödeshög som ligger på andra sidan om sjön. I den lilla fina staden, som även kallas för Trästaden, bor drygt 6000 invånare. Namnet Trästaden fattade vi direkt vid första promenaden. Här finns så otroligt fina hus, helt byggda i trä.
Jag tänker att jag säger inte mer än så, däremot strösslar jag med bilder. De är mest från den fina strandpromenad mellan Hjo Camping och piren, men även några inifrån centrum. Det är ju så fint!
Vi trivdes verkligen i lilla Hjo och kommer gärna tillbaka!
