Hur man än vänder och vrider på sej så har man inte mer än 24 timmar på ett dygn. Det är det enda vi alla har lika mycket av och timmar som vi har att förvalta på bästa sätt. Jag hinner ingenting!

Jag prioriterar min kropp och gör mitt bästa för att må så bra som möjligt. Det innebär att jag sover tills min kropp tycker att jag ska vakna, vilket just nu är kl 9. Alldeles för sent! Men tydligen behöver jag det eftersom det är då jag vaknar. Den ljusa perioden av året brukar det vara 7.30.

Jag äter frukost, åker och tränar och duschar – sen är klockan lunch och hunden har inte ens fått sin promenad! Lunchen fixas, hunden får sin 30-40-minuter långa promis och sen är det dax för mej att parkera vid datorn. En blogg ska knackas ner och minst en text till Du i Fokus ska skrivas. Pälsbollen hinner inte mer än parkera i fåtöljen brevid mej förrän klockan är 18 och Martin kommer hem. Tiden bara springer iväg!

Har jag någon pressvisning på dagen hinner jag absolut ingenting! Hade jag jobbat heltid hade jag varit död!

Jag vill verkligen inte ställa väckarklockan och träningen vill jag hinna med iaf varannan dag nu när allt funkar i kroppen. Hunden ska ju ut varje dag och lunchen måste ätas. Det finns alltså inte särskilt mycket att ändra på… man kan förstås göra sakerna snabbare. Äta frukost och lunch på tio minuter istf trettio, duscha snabbare och skriva snabbare… men tror att det bara framkallar stress faktiskt.

Så jag får nog bara acceptera att det är så här det ser ut vintertid. Det är viktigare med sömnen och dagarna är helt enkelt kortare. På sommaren kan man ju ta långpromenaden ända fram till tio på kvällen, nu är det mörkt vid 15-tiden redan. 

Hur gör ni med tiden? Räcker den till? Hur får ni den att räcka till? Hur mår ni i den tidsstress som finns runt oss?