Problem?

Problem?

Jag har ett problem. Eller… egentligen har jag fler problem… men med just det här problemet vet jag inte om det är mitt eller egentligen någon annans. Det beror på hur man ser det lixom. Det handlar om ett riktigt I-landsproblem.

Jag erkänner här och nu att jag inte har nån klädsmak överhuvudtaget, eller ens knappt nåt intresse av kläder. Min filosofi har nästan alltid varit att är man bara hel och ren, inte doftar som en  hel parfymbutik, så är det ok. Sen ska kläderna vara bekväma och praktiska också. Jag har alltså ingen aning om vad som klär mej eller vad jag passar i. Något som tydligen är väldigt konstigt eftersom jag är kvinna och tydligen ska bry mej om sånt.

Mitt ointresse har resulterat i att jag mest klär mej i jeans, nån tröja och gympadojor. Jag handlar det mesta på nätbutikernas reor, både till mej och resten av familjen. Dessutom ogillar jag att betala mycket för grejerna och skulle aldrig ens överväga ett par byxor för tusenlappen bara för att de har något häftigt märke. Jag drar öronen åt mej och stänger plånboken om plaggen kostar mer än ett par hundra… å då får man som bekant inte så mycket i nuläget. OM man inte fyndar på reor.

Med åren har jag dock kommit på vad jag inte passar i och vilka kläder jag inte vill ha. Dit hör byxor med låg midja, magtröjor eller korta toppar, polokrage och framknäppta blusar/skjortor. Vad jag däremot borde klä mej i står nog skrivet i stjärnorna. Jag skulle behöva en personal shopper eller en makeover som gick igenom både mej och min garderob. Där finns nog ett och annat fynd faktiskt. Jag har inte ändrat frisyr på hundra år heller, trots att jag alltid ger frisören fria händer. Men de törs aldrig ändra något hur mycket jag än tjatar.

Å frågan är då om detta är mitt problem eller andras? Jag ser ju inte hur jag ser ut, mer än i spegeln när jag går hemifrån. Andras kanske går runt hörnet och kräks när de ser mej, vad vet jag? Ett problem vet jag inte heller om det egentligen är, jag har ju kläder på kroppen… det är det många som inte har. Problemet är kanske att jag inte bryr mej så mycket som man borde göra. Fast det är klart att det skulle vara lättare om man var lite intresserad iaf, men förmodligen hade det blivit ganska mycket dyrare också. Jaja, ett I-landsproblem är det iaf, det kan vi väl komma överens om?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.