Det kom upp ett minne på Facebook. Den här dagen, både förra- och förrförra året, var vi med på julbordspremiären på Birkacruises. Julens, och en av årets höjdpunkter faktiskt, tänk om vi vetat att det var sista gången.

Kärlek börjar med bråk brukar det heta och så var det verkligen när det gäller Birka och mej. Allt började med att jag var på en kryssning för bloggare, 2014 tror jag. Själva kryssningen var kul, men det var så många brister i personalens agerande att jag bara var tvungen att meddela detta till cheferna högre upp. Jag var inte nådig i min kritik och tänkte att jag nog blir portad från att åka med båten mer.

Men som alltid när jag lämnar kritik så gör jag det konstruktivt och med förslag på enkla lösningar. Så även den gången. Detta ledde till att jag senare blev kontaktad av rederiet och erbjuden att åka med igen för att se deras förändringar ombord. ALLT var annorlunda och bättre. Personalen var så otroligt proffsig och så trevlig. Vi åkte många gånger per år, testade nya koncept, skaldjursfrossa och en massa annat. Under åren blev vi vänner med många ombord och såg fram emot varje resa.

• 

• 

När den nya idén VINTERSMAK lanserades fick vi och några till vara först att se den fantastiska dekorationen och testa maten. Jag fick göra en sk ”take-over” av Birkas instagram under några olika tillfällen och även tävla ut kryssningar. Den julpyntade båten var något alldeles särskilt och något av det mysigaste jag upplevt. Att få förmånen att som första gäst öppna dörrarna och samtidigt filma och visa i sociala medier var så häftigt. Just det där ögonblicket när dubbeldörren öppnades och alla ljusen och glittret slog emot en var helt magiskt!

• 

• 

• 

Å nu är allt detta historia. I somras togs båten ur trafik och all personal sas upp. Det var bara en av alla sorger under 2020. När minnet kom upp idag kände jag just sorg. Främst för våra vänner som förlorat sina jobb och sorg för att vi aldrig kommer att vara med om något liknande Vintersmak igen. Det var så speciellt. Även om någon tar över allt pynt och försöker kopiera konceptet, så blir det ändå aldrig samma sak.

Detta får bli en sista hyllning till Birka och alla som jobbade ombord och i hamn. Det som började lite ”shaky” utvecklades till en annorlunda kärlekshistoria och vi kommer att träffas igen, men på annan mark.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram