Idag på nyheterna får man veta att tjejer/kvinnor är mer positivt inställda till att göra olika skönhetsingrepp. Min direkta reaktion var ”nämen usch då”. Men så tänkte jag ett varv till och den här frågan är varken svart eller vit, den är inte helt enkel att ta ställning i.

Å ena sidan är det väl bra att man numera ganska enkelt kan korrigera och rätta till det man inte är helt nöjd med. Å andra sidan är det ju illa att man inte kan acceptera sej själv som man är.

Men om man nu har ett födelsemärke mitt i ansiktet, geléhallon till bröst eller utstående öron –  kan man inte få fixa det då utan att behöva förklara sej? Detta är exempel på grejer som faktiskt kan förstöra självkänslan och ett socialt liv väldigt mycket. För mej är de ”hämmande” grejerna självklara att man kan vilja fixa. Däremot är jag tveksam till att operera blygdläppar, förstora läpparna, ta bort varenda rynka eller fettsuga låren. Sånt kan jag väl känna är lite överdrivet. Å andra sidan så kanske detta stör just den personen väldigt mycket, man vet ju inte.

Jag är öppen för allt som kan göra att jag mår bättre. Jag har plockat bort ett gäng leverfläckar, både missprydande och sån man misstänkt varit farliga. Jag vill förminska brösten från E-kupa till C. Både för att jag ser konstig och oproportionerlig ut och för att det är tungt, svettigt, jobbigt mm. Är det operationer för min fåfänga? Kanske. Men om mindre bröst gör att jag mår bättre både fysiskt och psykiskt så är det väl bra att jag gör nåt åt det? Hur ett par mindre blygdläppar kan få folk att må bättre har jag svårt att förstå, men det är ju upp till dem.

Mina rynkor däremot, skulle jag aldrig ge mej på. Jag tycker att rynkor är fint! Det visar att man levt och i bästa fall blivit lite klokare. Jag kan inte tänka mej min Farmor med ett slätt ansikte, det skulle ju vara helt fel. Visst tonar jag håret ibland, men det är mest för att de gråa stråna inte tagit över hela huvet än utan mest ser mysko ut. När jag har helt grått hår kommer det få vara så. Min Farmor har helt vitt hår, det hoppas jag också få. Så just ålderstecken har jag inget problem med, däremot sånt som misspryder eller stör – det fixar jag om det går.

Frågan är ju hur långt det är ok att gå? Vad tycker du?

.