Nu är det sex månader sedan vi sålde vår bil, den lilla alltså. Nu har vi kommit in i rutinerna med att gå och handla, sopsortera lite smartare och använda lokaltrafiken lite mer. En liten omställning, men oj så skönt det är för plånboken 🙂

Jag har haft bil sedan jag fyllde 18 och tog körkort. Från början en lite VW bubbla, sedan ett par olika mikror, mitsubishi, peugeot, bästa Seaten och nu senast en gammal citroen som vi tog över efter svärfar. Milen var många både när barnen var små och när vi jobbade på Viktväktarna, men på senare år har de minskat och nu låt vi på kanske 250 mil om året. Vi har storhandlat en gång i veckan, thats it. Ganska oekonomiskt att ha en bil då. Det blir ganska dyra mil.

Efter lite fundering så tänkte vi att vi kan gå och handla varje vecka, vi har ändå ett Lidel och ett Ica Kvantum nära. Behöver vi handla större kan vi göra det när vi är ute med husbilen eller när sonen kommer och klipper sej hos mej, då får han köra oss och handla som betalning. Dessutom har vi en bilpool precis där vi bord som vi skulle kunna använda om vi behövde åka längre bort eller andra ärenden. Så det skulle lösa sej tänkte vi. Å så sålde vi bilen. Å började gå överallt. Vi har gått och gått och gått 🙂

Under de här månaderna har vi lånat bil två gånger, då för att jag skulle till läkaren. Sonen har handlat med oss några gånger och kört oss till sopen med skräp. Mina föräldrar hör av sej ibland när de ändå ska ut och åka och frågar om vi behöver göra nåt. I lördags behövde vi åka till IKEA och det är lite knepigt att ta sej dit kommunalt, så vi fick låna bil av dem och den får vi behålla hela veckan eftersom vi ska iväg med grejer på loppis på lördag. Så i söndags åkte vi iväg med allt större skräp som vi samlat på oss och åkte till sopen. Sen åkte vi till Ica Maxi och storhandlade. Så nu är skåpen fyllda med allt som är tungt att bära.

Igår skulle vi till mässan och det kändes nästan lyxigt att åka bil dit. Vi var så otroligt trötta efter att ha gått runt där i nästan 9 timmar, det var så himla skönt att sätta sej i bilen och åka hem. Tänk så man omvärderar sånt som var normalt innan. Och som sagt; en loppis är rätt svårt att köra grejer till utan bil. Man tar inte tio flyttkartonger på en pirra direkt. Men i övrigt går det bra. Jättebra faktiskt. Jag saknar sällan bilen. Tvärtom!

Plånboken är gladare, det är rätt mycket pengar som går till försäkring, skatt och bensin. Bilen vi lånar är en elbil och den ska såklart laddas, men det är ju ganska mycket billigare än bensin eller diesel. Så vi är jättenöjda med vårt beslut. Just nu behöver vi ingen liten bil, men det kanske kommer en dag när vi behöver det igen. Det får vi se.

Jag vet att fler och fler gör sej av med bilen. Visst trasslar lokaltrafiken, särskilt pendeltågen, en del – men inte så mycket att vi köper en ny bil. Jag vet också att många funderar på att sälja bilen och till er säger jag: testa! Funkar det inte så kan man ju alltid köpa en ny, värre än så är det inte. Men bor man i en stad eller förort med hyfsade kommunikationer, då funkar det faktiskt att använda fötterna eller cykel. Vi ångrar oss inte!

Jag fattar att ni som bor på landet med en buss som går en gång var tredje timme inte ens funderar på saken, men ni andra. Hade ni kunnat tänka er ett liv utan bil?

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube