Om man bara vågar be om hjälp så får man den!
Vi människor är lite knepiga och håller oss gärna för oss själva. Vi vill inte störa eller vara i vägen. Vi tar inte ofta initiativ att hjälpa –  men när någon ber oss, då jäklar kan vi göra det mesta. Så har jag upplevt det sedan vi kom hem från Gambia och spred ut att vi vill hjälpa Smile.

När vi inte fick tag i honom mailade jag till restaurangen där vi var på kvällarna. Restaurangen ligger precis brevid Smiles butik. Jag frågade om de möjligtvis kunde hjälpa mej att komma i kontakt med honom och be honom kolla sin mail. Jag fick svara bara några timmar senare av ägarinnan (som är Holländska) att hon besökt hans butik och fått veta att han just nu är på besök i sin by och borta några dagar. Jag kunde pusta ut; han lever!

Jag mailade min kompis Linda i Gambia och frågade hur jag enklast skulle göra med pengar till honom och hon sa direkt att jag ska föra över dem till henne så betalar hon ut dem i rätt valuta. Detta blir ju mycket billigare än att föra över pengar via Western Union och allt går då oavkortat till Smile, hans läkarbesök och mediciner.

Hur får vi ihop pengarna då? Så himla mycket har vi inte att bidra med… så vi ställde en liten låda brevid mej på jobbet och på bara en vecka har vi fått ihop 600 kr! Våra medlemmar är helt fantastiska och vi kallar nu Smile för allas vårt fadderbarn. Så Viktväktarna på Södertörn har numera ett eget fadderbarn och vi har alltså över 500 medlemmar… förstå vilken hjälp han kan få!

Eftersom Smile sover direkt på ett hårt betonggolv och är svårt sjuk i malaria tänkte vi försöka skicka ner en sovsäck till honom. Men hur kan man vara säker på att den kommer fram? Jag frågade på min status på Facebook om någon möjligen skulle åka dit, men fick inget svar… så jag ställde även frågan på Vings sida på Facebook och där dröjde det bara några minuter innan jag fick svar. Där var en kvinna som åker till Gambia i slutet av februari och som kan tänka sej att ta med sovsäcken!

Å va glad jag blev! Å det blev tydligen Vingresor också som skrev att de var både berörda och glada över att deras sida även kan användas till detta ändamål. Jag som tänkte att de kanske skulle misstycka…

Så nu ska jag bara ha tag i en ok mobiltelefon, en äldre smartphone, som Smile kan ha för att hålla kontakt med oss. Han har nämligen Facebook! Vi har bara trasiga telefoner som inte duger att ge honom, så det blir väl en efterlysning till våra medlemmar. Nån sitter säkert på en gammal telefon som de anser vara skräp, som kan bli hans hjälpmedel.

Vi har en månad på oss att få kontakt med Smile, se om han behöver något mer, samla ihop sakerna och köra iväg dem till kvinnan som ska åka.  Vi ska lägga ner bilden på Smile och sonen också, den kommer han säkert att uppskatta  🙂

Allt detta har gjort att jag på nåt sätt återfått tron på mänskligheten och människors godhet. Vi människor är nog inte så stela och tråkiga ändå. Vi vill hjälpa bara vi får chansen. Det finns ett gäng fantastiska människor där ute som vi inte ens känner som vill hjälpa oss att hjälpa en i deras ögon helt okänd ung kille i Gambia. Det är faktiskt helt fantastiskt! Man bli ödmjuk och berörd. Tack!