afrika -

Tankar och lite tips om Egypten

november 11, 2024 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Många frågar om Egypten. Hur det är, är det säkert och vad kan man göra? Vi har varit där många gånger, på olika platser. Senast över nyår förra året och snart bär det av dit igen. Därför tänkte jag sammanfatta mina tankar för er som är nyfikna och kanske funderar på en resa till det stora ökenlandet.

(Det visade sej inte vara så lätt att göra en kort sammanfattning, den blev ganska lång… håll till godo!)

Jag var tidigt intresserad av antiken och läste varenda roman om det gamla Egypten. Såklart drömde jag om att se de mäktiga pyramiderna i Giza. Vem gör inte det? Jag kommer såväl ihåg när vi flög till Seychellerna och faktiskt såg pyramiderna från luften, hur små de såg ut och hur besviken jag blev 😛

Det var såklart en synvilla, de är gigantiska! Något jag fick uppleva första gången i landet. Min första resa till Egypten var 2001, barnen var 6 resp 7 år gamla. Resan gick till ett rätt oexploaterat Hurghada, där hotellen låg en bit bort från stranden och det var nära till citykärnan. Vi var fast beslutna om att se så mycket vi kunde av landet och gjorde utflykter till både Kairo och Luxor. Om vi inte skulle komma dit igen. Första mötet med Kairo blev en ögonblicklig förälskelse som fortfarande håller i sej. Sedan dess har det blivit många besök i landet och flera besök i den kaosartade huvudstaden.

Den här texten inriktar sig mest till er som aldrig varit i Egypten, men är nyfikna på landet. Jag har varit där ett tiotal gånger nu, på olika platser och tycker nog att jag sett så pass mycket att jag kan ge matnyttiga tips och råd. Jag gillar ju dessutom att resa i lite annorlunda länder, gärna på den afrikanska kontinenten. Ni som redan innan är ”anti” Egypten, muslimska länder och liknande – kan sluta läsa här.

Till att börja med vill jag börja med att påminna om era pass. För att resa till Egypten SKA era pass vara giltiga minst 6 månader EFTER HEMKOMST. Det är det första ni ska ha koll på. Mååånga missar detta har jag förstått, det är inte kul att bli nekad vid avresa och vända hemåt igen. Så kolla passen om ni ska resa snart, sen kan ni läsa vidare 🙂

Ska vi ta det här med kriget i Gaza på en gång? Gazaremsan ligger vid Medelhavets sydöstra hörn, med en pytteliten bit som gränsar mot Egypten. I övrigt är Gaza omslutet av Israel. Sharm el Sheik är den turistort som ligger närmast, det är 39 mil fågelvägen. Till Kairo är det 34 mil, men betydligt längre landvägen såklart. Till Hurghada som är på andra sidan Röda Havet är det över 70 mil landvägen. Att jämföra med Stockholm – Lvov (Ukraina) som är 46 mil fågelvägen eller Krakow – lvov som är 32 mil. Till Polen åker många utan att ifrågasätta säkerhetsläget kring Ukraina. En reflektion bara, som jämförelse till alla frågor om Egypten.

Vi har bekanta i både Hurghada och Kairo och frågade såklart dem innan vi åker ner förra vintern. Ingen av dem har ens märkt av kriget. UD avråder inte från resor, vilket de gjort periodvis då och då av andra orsaker – men det var länge sedan nu. Hade det varit farligt att åka till Egypten eller Kairo så hade UD såklart haft en avrådan. Jag lutar mej på det.

Var ska man åka då?

Sharm el Sheik är både fint och trivsamt, men det undviker vi faktiskt just nu med tanke på Gaza. Sharm ligger i Sinaiöknen, här fanns nästan ingenting innan hotellen började byggas på 80-talet. Så är det iofs på många platser i Egypten. Därför är resorten oftast med flera restauranger eller sitter ihop med ett annat resort. Självklart är det väldigt populärt med ökenutflykter här, både på kamelryggen och med fyrhjuling. Sharm är otroligt häftigt för den som dyker eller gillar att snorkla, det är glasklart vatten och massor med färgglada fiskar. En av våra resor hit tog maken och killarna dykcert här. De gjort all teori hemma i kalla Sverige och uppdyket på plats, ett smart upplägg tyckte vi.

Jag vet inte om någon svensk charterarrangör har resor till Sharm just nu. Vi kommer att åka tillbaka, men inte nu.

Vi har valt området runt Hurghada de senaste resorna och besökt allt från Port Ghalib i Marsa Alam en bit söder ut – till El Gouna strax norr om Hurghada. Marsa Alam är lite likt Sharm el Sheik med absolut ingenting utanför resorten. Det är kanske inte jättenära, men ändå kanske det bekvämaste stället att bo om man vill uppleva Assuan och Abu Simbel. För besök i Luxor funkar allt runt Hurghada, det ligger lixom rak västerut. Självklart ska man åka på utflykt när man är i Egypten, iaf om det är första gången man besöker landet. Men vi återkommer till det.

Det ser inte ut som särskilt många har resor till Marsa Alam för tillfället, varför vet jag inte. Där bodde vi iaf på Siva Port Ghalib, detta kan ni läsa om HÄR. Vi var här årsskiftet 2016/2017 och trivdes väldigt bra. När vi åkte till Hurghada förra året var det alltså några år sedan sist, till nästa gång blir det däremot väldigt tätt. Att vi valde Egypten förra året var helt pga priset. Två veckor med flyg, mat och med tillägg för barnfritt hotell för typ 30 000 över nyår, är ett väldigt bra pris. Att det blir nu igen är av nästan samma anledning, men också för att det är nära, enkelt, solsäkert och liten tidsskillnad.

Förra året valde vi The Grand Palace i Hughada som är ett sk Red Sea Hotel, den här gången blir det Makadi Spa i Makadi Bay som ingår i samma kedja. Ni kan se allt om hotellet HÄR. En ort som vi hört mycket gott om som vi vill kolla in och se om det är så bra som alla säger. Vi hade tänkt bo i El Gouna, där våra vänner bor – men det blev lite för dyrt för oss tyckte vi.

Överhuvudtaget är hotellen i Egypten väldigt fina. Det är oftast större resort med flera restauranger både inne på hotellet och direkt utanför. Rummen är stora och rymliga, vanliga färger är vita väggar och turkosa textilier. Allt byggt i sten, så wifi-signalen har svårt att nå igenom väggarna. En rekommendation är att köpa sim-kort på flygplatsen. Där står alla operatörer direkt i ankomsthallen och hjälper snabbt till att aktivera kortet. Ta en operatör där du ser att det funkar direkt och inte behöver vänta 30 minuter, då minska risken att bli lurad. Det brukar finnas wifi att köpa till på hotellen, de funkar sådär…

Vilka utflykter ska man göra då?

Jag tar för givet att nästan alla är nyfiken på pyramiderna och vill se dem i verkligheten. Det är en upplevelse! Från Hurghada är det en rätt jobbig resa att ta sej med bil genom öknen till Kairo, men man kan flyga också. Det är dock himla häftigt att se soluppgången över sanddynerna, kameler på rad och att uppleva den galna trafiken in till huvudstaden. Den är… speciell…

Man brukar bli hämtad vid 2-tiden på natten, komma fram lagom till allt öppnar och är tillbaka på hotellet vid 22-tiden. Om man inte väljer att stanna över natten, vilket vi gjort några gånger. Nu i januari ska vi dock bara åka över dagen, då våra vänner bara är med oss en vecka. Kairo är verkligen en speciell stad med väldigt mycket att se. Här finns inte bara pyramider, utan Sfinxen, Egyptiska museet, den stora moskén, basarerna och mycket annat. Det ”ska” upplevas.

MEN även om Kairo är ett måste, så är vi mer fascinerade av Luxor. Man fattar lixom inte hur häftigt det är förrän man man besökt båda städerna. Kairo är en STOR upplevelse, där man känner sej väldigt liten. I Luxor har man antikens historia rätt framför näsan, bokstavligen. Här finns tempel som är flera tusen år gamla, man går bokstavligen där Faraonerna en gång också gått. Här finns Konungarnas Dal med alla gravkammare, Hatchepseuts Dödstempel, man kan åka faluk (båt) på Nilen och en massa annat. Luxor tar andan ur en på ett helt annat sätt än Kairo och man bör besöka bägge någon gång i livet. Alltså måste våra vänner följa med oss till Egypten flera gånger 🙂

Sen måste man såklart ta en båttur, snorkla eller dyka. Jag är ingen badare, men sitter gärna på båten och ser fiskarna uppifrån. Vattnet är faktiskt så pass klart att man kan göra det, även om det såklart är häftigt att simma bland dem. Fiskar kan man också se vid bryggor, så även om man inte åker iväg eller snorklar så kan man uppleva undervattensvärlden lite ändå.

Vi upplever helst nya platser med fötterna. I Egypten kan det bli lite knepigt. I Marsa Alam fanns inget utanför resortet, det gick inte att gå särskilt långt där utan att hamna i öknen. I Hurghada däremot finns bebyggelse en bra bit från hotellen hela vägen in till Hurghada stad och även en bit förbi mot El Gouna. Inne i Hurghada finns butiker, restauranger och små torg där man kan sitta och fika. HÄR finns mer att läsa om Hurghada.

Det man ska veta är att försäljarna är rätt påstridiga. Såklart, vi är ju vandrande plånböcker och deras möjlighet till inkomst. Vill man inte handla så säger man bestämt nej. Låt er inte dras med in i en butik mot er vilja, säg nej och fortsätt att gå.

Utanför de stora sevärdheterna i Kairo och Luxor är det ännu värre. Här drar folk i en, bokstavligen. Vi väljer därför att använda en lokal guide, då får man hjälp att säga nej och kan gå hyfsat ifred. Detta är ju inte unikt för Egypten, så är det i många länder där man lever på turismen. Man får helt enkelt acceptera att vi ses som pengar.

NÄR ska man åka då?

När som helst faktiskt. Det är varmt året om, även om det är svalare runt nyår. När vi var där första gången kom vi i mars till 40 graders värme. Vid vattnet kan det vara helt ok, i en stad som Kairo eller Luxor blir det varmt. Vi har åkt runt nyår flera gånger och för några år sedan var det rätt svalt, nu känns det som det blir varmare och varmare. Förra året var det drygt 25 grader varje dag, men solen går ner tidigt och det blir svalt på kvällarna. En tjockare tröja eller tunnare jacka är nödvändigt.

Växla pengar?

Förr brukade vi växla ett par hundra innan vi åkte, det är alltid lite lättare att ha lokal valuta när man kommer fram. Numera är det svårt att växla i Sverige, inte ens Forex har Egyptiska Dollar hemma. Men Euro funkar på de flesta ställen och uttagsautomater finns överallt utanför hotellen. Så numera tar vi med Euro och bankkort, så tar vi ut det som behövs på plats eller betalar i Euro. Vi undviker dock att betala med kort, det känns inte alltid helt säkert.

Vi som gillar Egypten blir aldrig mätta på landet. Här finns så mycket att se, upplevelserna tar lixom aldrig slut. Å vissa saker kan man se om och om igen, som Kairo och Luxor. Det är lika häftigt och fascinerande varje gång. Och för varje gång kan man ta in mer och mer, när man vet vad man har att vänta sej och den där förstagångsupplevelsen har lagt sej. Vi åker dit i januari igen och den här gången är det första gången vi kommer att göra en film därifrån, det ska bli väldigt spännande. Då får ni följa med och ta del av vår dag vid pyramiderna, och samtidigt se vännernas första intryck av de mäktiga byggnadsverken.

Det finns mycket att säga om Egypten, men jag tror att jag stannar här. Inlägget blev väldigt långt bara med detta lilla. Att sammanfatta ett så speciellt land är svårt. Men jag skulle vilja säga att så länge UD inte säger något, så åk! Jag har alltid känt mej trygg där.

Det finns så prisvärda resor och det är ett väldigt bekvämt resmål. Bara 5 timmars flygtid, behagligt klimat, fräscha hotell, massor att göra om man vill, god mat och minimal tidsskillnad. Men det är ju såklart inte ett resmål för den som är orolig och tänker sitta på hotellet hela vistelsen. Då skulle jag åka någon annanstans.

Vi trivs i Egypten och kommer att fortsätta att utforska landet. Det finns mycket kvar att se även om vi sett mycket hittills. Drömmen är att se Alexandria, ta en kryssning på Nilen och uppleva Assuan. En dag så blir det så.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Värt att veta om Gambia – The smiling coast of Africa

november 8, 2024 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Just nu tittar många på vinterresor och nu när Apollo börjat med resor till Gambia får jag såklart mängder med frågor. Varför ska man åka dit? När är bästa tiden? Var ska man bo? Vad finns det att göra? Jag tänkte försöka svara och ge lite allmänna tips och råd, jag har ju faktiskt bott där 🙂

Gambia är ett av världens minsta längder och turismen betyder allt för ett så litet land. Det är i vissa fall helt avgörande för att familjer ska överleva. Under flera år har det varit dåligt med svenska turister i landet, mest pga av att Ving slutat med sina resor dit. När Apollo meddelade att de skulle börja med resor till landet var lyckan stor. Både hos oss som gärna åker dit och i Gambia, svenskarna är nämligen väldigt omtyckta där.

Nu ökar turisterna och fler turister betyder att många åker för första gången. Då finns det några grejer som kan vara bra att veta. För det första så är det ett alldeles underbart land! För det andra så är det bara någon timmes tidsskillnad, så skönt! För det tredje så är det en het värme med en lätt bris från Atlanten, ljuvligt!

Åker man första gången är det enklast att åka charter med Apollo. Det går att åka reguljärt men det tar längre tid och är oftast dyrare. Vi åker alltid charter dit och jag rekommenderar att även lägga till för transfer, det är helt enkelt enklast när man inte varit där förr och värt pengarna. Under transfern får man oftast ett kuvert med karta och andra bra-å-ha-grejer och kan ställa de där frågorna som man kanske funderat på.

Det tar ca 8 timmar att flyga mellan Stockholm och Gambias lilla flygplats Yundum strax utanför Banjul. Det är en rätt stökig flygplats där du går igenom säkerhetskontroll även när du går ut, så det tar sin lilla tid. Håll i väskorna hårt när du kommer ut ur flygterminalen, där kommer nämligen ett helt gäng sugna bärare som vill hjälpa dej. Detta är första gången du får öva på att säga nej, vänligt men bestämt. Om du inte vill ha hjälpen alltså, i annat fall säger du bara vilket hotell du ska till och låter dem ta dina väskor och ger sedan en svensk 20-lapp som tack. Ha gärna en skvätt vatten kvar från flyget, det är varmt när man landar och ganska mycket väntetid.

Något annat jag rekommenderar är att gå på Välkomstmötet som brukar vara dagen efter ankomst. Gambia är ett annorlunda land, så är det, och det är bra att få all information man kan. På välkomstmötet får man veta allt om Apollos utflykter, det kan man ju kolla upp redan hemma – men där brukar även vara någon från Gambiagruppen och dem är det lite extra spännande att lyssna på. Man kan även få hjälp att fixa sim-kort till telefonen om man behöver det.

Det kan vara bra att veta att internet är rätt uselt i hela landet. Vi har alltid med oss en gammal mobil som vi köper ett extra sim-kort till och laddar med massor med datamängd så vi kan ha den som hotspot hela resan. På så sätt kan man ha kontakt med dem där hemma, kolla internet osv. Vi brukar ta Africell som funkar bra, men det är ingen större skillnad på pris mellan de olika bolagen. När det gäller pengar är det enklast att ha med svenska pengar och växla i någon växlingsbutik vid hotellet. Behöver du ge dricks innan du växlat, så funkar en svensk 20-lapp eller Euro helt ok. Men använd sedlar som kan växlas in, inte mynt.

När jag kom till Gambia första gången på 80-talet var det huvudsakliga turiststråket i Bakau. För kanske 10-15 år sedan hade turismen flyttat till Fajara/Kotu och nu är det närmare Kololi. Det kan vara bra att veta när man ska välja hotell. Det händer inte mycket alls längre i Bakau, är hyfsat lugnt i Kotu och party i Kololi. Enkelt sagt alltså. Vi bor gärna i Kotu, där är lagom mycket att göra och en fin milslång strand att promenera längs, med juicebarer och fruktstånd lite här och där.

Kom alltid ihåg att Gambia är beroende av turister! Turistsäsongen är mellan oktober och april, ungefär, och under den tiden ska man tjäna ihop inkomst till resten av året. Kom alltid ihåg det! Du som turist är nämligen superintressant och livsviktig! Du ÄR inkomst!

Direkt när du kommer utanför hotellet så kommer det att komma fram människor till dej. Främst män i olika åldrar som vill vara din guide. De är alltid glada och pratsugna. De vill hälsa genom att ta dej i handen, höra vad du heter och var du kommer ifrån. De vill skapa kontakt, för att (oftast) tjäna pengar – men de vill inget ont och är inte farliga. Bara lite lätt påträngande kan man tycka. Särskilt när det händer 25 gånger om dagen… MEN det är faktiskt bara att vänligt men bestämt säga ”Hej” tillbaka, ”Nej Tack” och att man gärna vill gå ifred. Enklast är att säga att man varit i Gambia förr och redan har en kontakt.

Alla känner alla, säg att ni känner vår vän Buba och använd honom gärna som guide om ni behöver. Han är pålitlig, har en bra och säker bil, och kan köra er precis vart ni vill. Han brukar hålla till mellan Kololi och Kotu, bara fråga efter honom så får ni snart kontakt. Hälsa från mej 🙂

Som sagt: alla vill ha kontakt med dej, men det finns knep. Jag får iofs oftast gå ifred då de flesta vet vem jag är, men ett säkert kort är att gå en bit ut i vattnet då får man alltid vara ifred. Eller ha hörlurar och låssas som du inte hör, de kan vara avstängda – det syns ju inte 🙂

Det kan vara påfrestande att alltid vara påpassad och att alltid ha någon som vill prata med en. Det är då du måste komma ihåg att du är deras levebröd. Säg nej, vänligt och bestämt. Igen och igen. Efter några dagar upphör detta, det går snabbare om de vet och ser att du har en gambisk kontakt och vänner i landet.

Våga lämna hotellet! Om du tillbringar hela semestern inne på hotellet har du inte varit i Gambia och då har du missat precis hela upplevelsen. Visst finns det roliga och exotiska djur även på hotellet, men det är utanför du har det genuina livet. Gambia är platt och lätt att ta sej fram med fötterna. Det tar kanske 45 minuter att gå från Kotu till Bakau och är ungefär lika långt mellan Kotu och Kololi. Du kan gå längst stranden till Kololi, det kan du inte till Bakau – gamla presidentens hus och en massa sten ligger i vägen.

Alla de här killarna som vill prata med dej kan hjälpa till med taxi för en dag för att besöka tex Banjul, Bakau, krokodilpoolen, marknaden i Brikama mm. Det finns även registrerade guider som är speciellt utbildade för detta, jag har inte testat dem så jag vet egentligen inte hur de är. Det finns folk överallt som känner någon som känner någon, alla kan hjälpa dej med precis vad du vill. När det gäller taxi så är det bara de gröna som får åka ner till hotellen, det kan vara bra att veta. Buba kan du använda till det mesta, han åker överallt 🙂

Självklart ska du se dej runt och göra en och annan utflykt! Vi tar gärna båten till Juffureh där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. Här finns även ett litet museum. På vägen dit eller därifrån kan man stanna till vid Kunta Kinte Island, som förr hette St James. Dit fördes slavarna innan de skeppades till övriga världen. Det är en intressant utflykt och en viktig historia som måste bevaras. Det blir en heldag och brukar vara något att minnas för resten av livet.

Vi tar gärna en dag på floden när vi bara tar det lugnt, fiskar och solar. Gambiafloden har gott om fisk, så alla brukar få napp. Har man tid är det en upplevelse att åka båt hela vägen upp till Georgetown och ligga kvar där någon natt. Har man tur kan man se flodhästar och delfiner på vägen.

Många frågar om SOS Barnbyar och om man kan besöka dem. Man är inte lika pigg på besök i barnbyarna längre och de får väldigt många gåvor – så försök att besöka en familj eller by utanför turistområdet istället.

Du kommer garanterat att få kontakt med någon ur personalen på hotellet eller taxichaufför (återigen: Buba – han visar gärna upp sitt hem) som förmodligen har sin familj på landsbygden. Be att få se hur de bor och lever, det brukar vara ett välkommet inslag. Köp med en säck ris eller en dunk olja på vägen som tack. Eller varför inte myggnät, de kostar runt 100 kr och räddar liv. Allt är faktiskt välkommet; fotbollar, ballonger, reflexer, tandborstar, små leksaker utan batteri, kläder, smink, nagellack, skrivböcker, pennor… allt utom godis och sötsaker. Tandhälsan är bedrövlig.

Av en slump lärde vi känna Smile som kommer från en by en bit upp längst Gambiafloden. I 10 år har vi känt honom nu och stöttat både honom, hans familj och i vissa fall hela byn. När vi kommer dit är det stor fest, alla är där och följer oss vart vi än går. Det är helt magiskt!

Våga ta kontakt. Våga gå utanför din sk komfortzon. Var inte så jäkla svensk!

Gambia är alldeles fantastiskt! Särskilt när man vågar ta del av det genuina Gambia och för att kunna det måste man ta sej utanför hotellet och släppa in nya människor inpå livet. Gambia är inte bara varmt i klimatet utan även när det gäller vänner. Här bryr man sej på riktigt. Visst vill man tjäna pengar, men man märker snart att vänligheten är genuin från de allra flesta och inte enbart beror på pengar. Lita på din magkänsla!

Ha ett öppet sinne och släpp in. Gör du det, så kan jag lova dej en alldeles fantastiskt semester och vänner för livet. Då kommer du att vilja åka tillbaka, Gambia kommer att bli ett behov. Vi är många som bara åkt hit på semester och kommit hem helt förändrade. Gambia är fattigt, våra vänner har bara fyra väggar och i bästa fall ett mål mat om dagen. Men de har något som vi inte har – genuin livsglädje! Å det måste vi lära oss av.

Detta är alltså mina bästa tips för dej som besöker Gambia första gången (andra gången vet du vad som gäller):

Åk med Apollo, ta deras transfer och gå på välkomstmötet.
Ta med svenska pengar eller euro, växla på plats.
Ha tålamod, du kommer få säga ”hej” och ”nej tack” minst 25 gånger per dag.
Lämna hotellet, besök en familj på landsbygden.
NJUT!

Men det finns några baksidor också… Det kan hända att du kommer att få en mängd fördomar kastade mot dej när du berättar för andra att du ska åka till lilla Gambia. Särskilt om du är kvinna och singel. Du kommer förmodligen att få menande leenden och frågor om du ska åka dit för att skaffa dej en man. En av alla fördomar som funnits sedan 60-70-talet, är att ensamma vita kvinnor åker till Gambia för att hitta en svart man. Så är det inte! Den som påstår det har med största sannolikhet aldrig vart där.

Du kommer kanske också att få höra att det är farligt. Varför vet man däremot inte, bara att det ”väl är så i Afrika”. Ytterligare en fördom utan grund, Gambia är INTE farligt. Jag känner mej säkrare där än i Stockholm, oavsett om det är dag eller natt.

Jag hoppas att jag lyckats förmedla lite hur det är, kunnat ge några goda råd och att ni nu har bestämt er för att åka och kanske redan bokat en resa. Då hoppas jag att ni får en alldeles fantastisk vistelse i ett av världens vänligaste länder. Så hoppas jag också (och tror) att du ska bli lika förälskad som jag i det lilla landet. Njut av god mat, härliga människor, underbart klimat och långa stränder. Jag längtar ständigt tillbaka!

Vi var där senast i januari 2019, vilket är alldeles för länge sedan. Det finns massor med bilder på instagram @marlenerinda om ni vill se mer hur det ser ut där. Ni får skrolla lite i flödet bara.

Vill ni veta mer om Gambia eller komma i kontakt med Buba, så är det bara att slänga iväg ett meddelande på instagram eller maila: marlenerinda@gmail.com så svarar jag så gott jag kan. Det finns en hel del under fliken ”Gambia” högst upp också.

Men kom ihåg:

Du behövs i Gambia – här kan du göra skillnad! På riktigt!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Halva mitt hjärta finns i Gambia

april 8, 2024 Marlene Kommentarer 8 kommentarer

När jag som 20-åring flög in över Gambia första gången var det kärlek vid första ögonkastet. När Saharaöknen övergick i mangroveträsk och jag såg Gambiafloden ringla sej fram kände jag att jag kommit hem. Att jag skulle både skulle bo och arbeta där, hade jag aldrig ens kunnat drömma om.

1 november 1990. Det är ett datum jag aldrig glömmer. Då satte jag min fot på Gambisk mark för allra första gången och det förändrade faktiskt mitt liv för alltid. Bara två månader senare kom jag nämligen tillbaka för att bo där. Jag hade blivit erbjuden jobb under vår semesterresa och tackat ja.

På 90-talet fanns det som bekant varken internet eller sociala medier. Det höll kanske på att komma, men internet var definitivt inte särskilt vanligt i Afrika. Att ringa var dyrt, så det var snigelpost som gällde om man ville ha kontakt med nära och kära. På den tiden funkade faktiskt posten helt ok, till skillnad från nu.

Att bo så långt hemifrån och knappt ha någon kontakt med sin familj gör att man växer en hel del som människa. Man är tvungen att bli självständig och lösa de problem som uppstår på egen hand. För mej var det enormt utvecklande och den bästa tid jag någonsin haft. Det bästa jag gjort under min tid som ung vuxen faktiskt. Tiden i Gambia förändrade mej helt och de värderingar jag har idag kommer därifrån. Kanske är det därför jag inte tycker om saker och hellre bor i husbilen än hemma i huset?

Efter att jag flyttade hem skulle det ta över 20 år innan jag återsåg Gambia igen. Då tillsammans med mina barn och Martin. Jag tog med dem till alla platser jag besökte som ung och en del nya platser också. Min yngste son lärde känna Smile, som vi haft kontakt med sedan dess och även hälsat på flera gånger i hans by. Vi hjälper honom så gott vi kan med bla vår kunskap och ekonomiskt när vi kan. Nu är hela byn involverad 🙂

Smile bor ungefär 3 timmar bilresa in i landet, i den lilla byn Nema. Här bor ca 400 personer och jag tror att alla vet vilka vi är vid det här laget. Första gången vi kom till byn hade barnen fått ledigt från skolan och stod vid vägen och väntade på oss. Sedan sprang de längs bilen tills vi parkerat där vi skulle. Damerna slog i grytlock och alla sjöng. Det var helt magiskt! Ganska surrealistiskt och helt galet – men vilket känsla!

Jag tänker på Gambia varje dag och längtar dit konstant. Tyvärr har Ving inte längre några charterresor dit och det gör att det numera är mycket krångligare och dyrare att åka dit. Nu har det blivit väldigt dyrt, så vi har inte varit där sedan strax innan pandemin. Visst kan man åka reguljärt och det kommer vi att göra, men just nu har vi inte lust att resa ett drygt dygn, (enkel resa, mot 8 timmar med Ving), för att vara borta ett par veckor. Då ska jag vara borta längre. Visst kan man ta en reguljär charter som bara tar 12 timmar, men då är det väldigt dyrt.

Så jag sitter här och längtar. Tack vare internet och särskilt messenger kan vi hålla kontakt med Smile väldigt enkelt. På det sättet är internet guld värt, men jag är faktiskt lite glad att det inte fanns när jag bodde där. Jag var lixom tvungen att klara mej själv och det var väldigt nyttigt.

Smile har valt bort fru och barn för att ta hand om sin familj på 10 personer. Tyvärr är hans hälsa inte på topp, magen krånglar och han får ofta infektioner. Vi hjälper honom med pengar så han kan besöka en riktigt läkare och få medicin, istf att besöka den sk bushdoctorn som inte vet vad han snackar om. Men det är svårt att inte vara på plats. Pengarna vi skickar ner brukar även räcka till lök, olja och ris för ett tag framöver.

En del av mitt hjärta blev alltså kvar i Gambia och finns där vart jag än är i världen. Gambia finns alltid nära mej, mycket eftersom Smile hör av sej nästan dagligen. Men också för att jag har bilder överallt hemma och i telefonen som påminner mej. Jag vet att många har fördomar om det lilla landet, men det är ju som alltid från folk som inte varit där. De vet ju alltid bäst…

Gambia kallas ”The smiling coast”mycket för att alla ler, alla är glada och alla är vänliga. Här finns en otroligt rik kultur, god mat, fantastiska människor och underbara stränder. Bara 8 timmar bort (fågelvägen), nästan ingen tidsskillnad, alltid sol och milslånga stränder att promenera längs. Jag älskar det. Ni får titta på bilderna och bedöma själva om det skulle kunna vara något för er.

Nu undrar ni säkert var den andra halvan av hjärtat finns. Det ska jag berätta en annan gång 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En LUS (Lunch Utan Slut) i El Gouna

januari 19, 2024 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Lunch utan slut har jag hört talas om och tyckt verkar så mysigt. När våra nya bekanta föreslog en dag i El Gouna passade vi på att besöka tre olika restauranger och det blev som en gående variant av LUS. Så himla mysigt!

Strax innan vi åkte till Egypten fick vi kontakt med Therese som bor här. Det var hennes familj som tog med oss till Mahmya Beach direkt efter nyår. Självklart ville vi se mer av orten där hon bor och upptäcka det.

El Gouna ligger ca 3 mil från vårt hotell i Hurghada. En taxi skulle kosta kanske 25 Euro, vi satsade istället på en Uber som precis som i Sverige är mycket billigare. Det tog en stund innan vi fick tag på en bil, två innan den bojkottade vi. Appen sa ca 300 Egyptiska Pund, vilket är ca 75-100 kr, men de försökte få oss att betala allt mellan 25-50 Euro. Har vi fått ett pris vägrar jag att betala mer, så dessa avbokades.

Den vi åkte med ville ha 10 Euro, det tyckte vi var ok. Han kunde inte engelska och blev irriterad när vi inte hittade och googlemaps slutade fungera pga en massa vägbyggen. Till slut sa vi att han kunde släppa av oss när vi trodde att vi var hyfsat i närheten. Där stod vi mitt ute i ingenting vid en golfbana… Therese tog golfbilen och hittade oss rätt snabbt.

Vi började med att se hur hennes familj bor här och fick på köpet gosa lite hund.

Det började bli dax för lunch. Återigen användes golfbilen för att ta oss ett varv runt El Gouna, där vi stannade för att se en del av den nya delen med hamnen och de stora lyxiga båtarna. El Gouna är ett välbärgat område där många rika Egyptier och utlänningar bor. Mycket är helt nytt och väldigt modernt.

Vi tog sikte på Maritime Restaurant där vi började med en lättare lunch. Här serveras medelhavsmat, mycket skaldjur och sånt som vi tycker väldigt mycket om. Martin tog en sallad med skaldjur, jag tog en pasta med stora räkor och Therese tog gravad lax. De kostade ungefär 80-100 svenska kronor. Allt så otroligt fräscht och gott. Medan vi satt där och åt,bestämde vi att vi skulle göra en gående middag och besöka tre restauranger som ligger i närheten av varandra. Therese bor här halvårsvis och har koll på läget, vi lät oss bara dras runt 🙂

Efter lunchen gick vi längs hamnen, tittade på båtarna, kollade in den publika stranden och utforskade stället så mycket vi kunde. Solen sken och vi hade kanske 25-26 grader i skuggan. Himla härligt när vi visste att det var ungefär lika många minus hemma.

Sedan fortsatte vi till den äldre delen av El Gouna. Therese lämnade oss där medan hon åkte hem och hämtade sin son, som skulle vara med oss en stund. Vi befann oss på ett torg och passade på att besöka ett par minimarkets för att se prisläget, innan vi slog oss mer på Bodega El Gouna för att vänta in dem.

Bodega har mexikanskt tema med tapas och väldigt goda drinkar. Medan vi väntade tog vi varsin milkshake för att svalka oss. Therese dök snart upp med sin son Joseph och ägaren till restaurangen Per, plus hans dotter Anita som också är svenskar. Snart kom det in mängder med smårätter, säkert tio olika. Det var taco, otroligt goda ostbollar, stora räkor, guacamole och en massa annat.

Allt så otroligt gott! Detta sköljdes ner med margaritas, något jag inte druckit på säkert 35 år när jag var i Mexiko. Drinkarna kan vara de godaste jag druckit i drinkväg på väldigt länge, kanske någonsin. Det blev mer än en måste jag erkänna, det blir lätt så när en drink kostar 35-40 kr bara 😛

Vi satt i flera timmar, pratade, åt och skrattade. Typ hela eftermiddagen, vi hade så himla mysigt. När det var dax för efterrätt gick vi tvärs över torget till Jobos Sportsbar. Där visades någon fotbollsmatch på säkert 7-8 olika tv-skärmar, det var fullt med folk där – men det var nog knappt någon som tittade på matchen. Här satt folk istället och spelade spel, umgicks, åt och eller drack tillsammans. Här kan man äta riktigt goda pizzor för bara 60-70 kronor.

Nu hade Joseph och Anita lämnat oss och Pers fru Lena gjort oss sällskap istället. Vi tog in varsin drink och ett par olika desserter. Det började bli sent och lite kyligt och dax att åka tillbaka till hotellet. Nu skulle vi börja leta bil igen… men det behövde vi inte! Pär lånade ut sin chaufför så vi fick åka hem utan att behöva deala pris, så himla skönt!

VI åkte från hotellet vid 10 och var tillbaka vid 23. En lång, men alldeles fantastisk dag! Vi hade så otroligt roligt och tiden gick så himla fort. El Gouna visade sej från sin allra bästa sida, där är verkligen fint och väldigt lugnt. Här finns turister, men inte alls lika mycket som i Hurghada. Jag skulle absolut kunna tänka mej att åka hit nästa gång och spendera mer tid i den lilla staden.

Therese har varit världens bästa guide och alla har varit så otroligt generösa. Vi kommer absolut att ses i Sverige och vi har redan en liten plan om att hälsa på med husbilen i Härnösand där de har sitt fritidshus. Hon är en sån person som jag gärna har kvar i mitt liv, så himla härlig! Lika härlig som Per och hans Lena som driver de tre restaurangerna som vi besökte. Såna där otroliga människor som bjuder på sej själva och känns som man känt i flera år direkt när man träffas första gången.

Är ni i Hurgahad eller funderar på att åka dit, så måste ni ta er utanför hotelletområdet och besöka El Gouna. Eller varför inte åka dit direkt, både Ving och Tui har resor dit. Det ska iaf jag kolla till nästa gång, För El Gouna vill jag se mer av!

Här är även en film från dagen:

Det blev definitivt en LUS – Lunch Utan Slut – den höll på heeela dagen. Supermysigt! Har ni haft en sån nån gång?

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

The Grand Palace – vårt hem i Egypten

januari 15, 2024 Marlene Kommentarer 10 kommentarer

När vi väljer boende på semestern blir det oftast något enklare. Det går inte i Egypten, det finns lixom inte något enkelt, här är allt stort med extra allt. The Grand Palace i Hurghada var vårt hem under två veckor, här trivdes vi väldigt bra men det var väldigt mycket extra allt!

En gång om året tar vi semester, det är alltid under vintern och vi är borta minst två veckor. Den här gången gick resan till Hurghada i Egypten. När vi letade resa var enda kravet att det skulle vara sol, all inclusive och barnfritt. Valet föll på Egypten och här är nästan allt med all inclusive eftersom hotellet ofta ligger en bit bort från städer och resorten är byggda mitt ute i ingenting.

Vi valde Hurghada för att det var så långt söderut man kan komma just nu i Vings utbud och bara 15 minuter från flygplatsen. Korta transfers gillar man. Vi valde The Grand Palace och en juniorsvit med utsikt över vattnet och tror att vi blev uppgraderade till en större svit. Den vi bokat hade en mindre vardagsrumsdel har vi för oss, vi fick en med större vardagsrum. Vi äskade vårt rum och trivdes väldigt bra där. Balkongen blev vårt andra vardagsrum, där vi spenderade mest tid.

The Grand Palace har 319 rum och ligger som ett U mot havet, vill man ha sol större delen av dagen ska man be om ett rum i 5000-delen. Det visste inte vi, men hade tur att få där ändå. Det finns mängder med olika rumstyper, vårt rum fanns även på markplan med direktaccess till egen pool, det finns ännu större svinter och det två lyxiga villor. Från vårt rum var det ungefär lika långt till bufférestaurangen som till stranden, ca 500 steg. Till hotellet hör 4-5 restauranger, bla en japansk/kinesisk, en grillrestaurang och en indisk.

Stranden är lång och går förbi tre andra hotell, här finns några små strandbutiker, en restaurang, en strandbar och ett dykcenter. Det är ingen strand med vit härlig pudersand, utan mer packad stenhård sand. Botten är sand och vi tror att det finns mindre rev en bit utanför, men det kollade vi aldrig. Vill man träna eller spela tennis gör man det på Grand Hotel som ligger brevid.

När man kommer till hotellet möts man av en pampig entré och en lobby med pelare, högt i tak och en gigantisk takkrona. Här satt vi och jobbade på kvällarna. För att komma till stranden måste man gå rakt igenom lobbyn, förbi bufférestaurangen och igenom hela poolområdet. Det är rätt trivsamt att promenera runt på det stora området.

Jag har trivts så otroligt bra på det här hotellet. Här är rent och snyggt, känns lite lyxigt men inte vräkigt, finns små egna ”rum” lite överallt att mysa i och gott om plats. Personalen har varit väldigt tillmötesgående och trevlig, alltid putsat och fejat överallt. Det har funnits en massa olika mat (varje dag asiatiskt, orientaliskt, italiensk mm) även på buffén och allt har varit vällagat och gott. Vinet på glas är ingen höjdare, men för oss spelar det ingen roll alls.

Hotellchefen har varje dag gått runt bland gästerna och sett till så att alla mår bra och trivs. En lågmäld och trevlig herre, som vi inte fattade att han var chef förrän efter någon vecka när han tog oss åt sidan och presenterade sej. Sen finns här även en massa ”småchefer” för bar, rummen, restaurangen osv. De har varit lite barskare, men fortfarande väldigt trevliga och tillmötesgående. Alla blev efter ett tag väldigt nyfikna på vad vi pysslade med och ville gärna hjälpa oss när vi filmade hotellet 🙂

Vi brukar inte åka tillbaka till en plats eller ett hotell flera gånger, men hit kan vi faktiskt tänka oss att komma tillbaka. Här var så otroligt lugnt och skönt.

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

På tur till Hurghada

januari 12, 2024 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Om man var på Vings välkomstträff fick man åka med på stadsrundtur alldeles gratis. Så det var rätt självklart att hänga på. En supersponsrad busstur av de företag som vi skulle besöka. Men men, kul ändå 🙂

Vårt hotell Grand Palace ligger ungefär 8 km från citykärnan, på bussen på vägen dit fick vi en kort guidning av den lokala guiden. Det var alltså inte en tur med Vingguider, utan enbart en egyptisk guide. Första stoppet var en parfymbutik, där vi fick en genomgång av parfymens historia och egenskaper.

Jag har knappt kunnat gå in i en sån butik tidigare pga allergi, men nu kunde jag vara där tills de började spruta och prova dofterna. Vi köpte ingenting, men tog några bilder och filmade lite.

Sen togs vi till en stor souvenirbutik, där män satt och visade sina konstverk medan de tillverkade dem. En man drejade, en annan mejslade ut figurer i metall och en annan höll på med sandkonst. Här fanns verkligen allt!

Inte heller här köpte vi något, vi har ju varit här några gånger och har redan det vi önskar och behöver. Hade de däremot haft hibiskus-te, så skulle vi fyllt på vårt lager – för det går åt hemma hos oss. Istället tog vi även här en massa bilder och filmade lite.

Nästa stopp var den nästan nya och jättestora moskén. Martin gick in, medan jag stannade kvar utanför. Jag skulle följa med in och hade klätt mej för det, med byxor som täckte knäna och tröja som täckte axlarna. Det har räckt förr, men inte den här gången. ALLT skulle täckas med särskilda plagg och då fick det vara för min del.

Medan Martin gick in stannade jag kvar utanför och fotade istället, tillsammans med några andra kvinnor som inte heller hade lust att klä om. Solen var på väg ner, så det blev rätt fina bilder.

Efter moskén fick vi lite egen tid, då passade vi på att köpa simkort till Martins telefon och fika lite. Sen var det dax att åka tillbaka till hotellet igen. En väldigt ”reklamig” tur på 3-4 timmar som mest gick ut på att sälja på oss saker vi inte behöver. Men kul ändå.

Spännande att återse Hurghada igen, det var ca 25 år sedan jag var här senast och jag kände inte igen mej ett dugg!

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

En mysig dag på Mahmya Beach

januari 5, 2024 Marlene Kommentarer 14 kommentarer

Ingen tackar väl nej till en dag på en kritvit strand med azurblått vatten? Av en händelse fick vi kontakt med en svensk kvinna som bor här i Hurghada. Hon tog med oss till Giftun Island och den drömmiga stranden Mahmya Beach.

Innan vi åker till en plats går jag oftast med i en eller fler facebookgrupper med inriktning på det vi ska besöka. Den här gången blev det en grupp för hotellet The Grand Palace Hurgada och Egyptentips#1. Där har vi fått många bra tips, men just den här kvinnan var det faktiskt en följare som tipsade om. Det är nämligen hennes syster som bor här.

Efter lite chattande på messenger fick vi order om att infinna oss vid Mahmya-kajen på torsdagen. kl 9.45 skulle båten ta oss till Giftun Island och Mahmya Beach. Kajen ligger 8 km bort, efter lite strul med internet tog vi en uber dit. Taxi skulle kostar 400 Egyptiska Pund, uber kostade 56. En viss skillnad.

Väl framme bekantade vi oss med Therese som fixat allt, hennes man Karim och deras son Joseph. I sällskapet var även tre av deras vänner. Vi var alltså åtta personer som skulle umgås hela dagen och vi hade inte träffat någon av dem förr. Det blev kanonbra! Ett minst sagt prestigelöst gäng som hade jätte trevligt tillsammans.

Det är lite si och så med tider här, så även om alla var på plats i tid – gick inte båten förrän nån halvtimme senare. Ut till ön tog det kanske 30 minuter, sista biten åker man med en mindre motorbåt. Båten kostar 35 Euro tur och retur, man kan inte övernatta där utan måste åka hem senast med sista båten strax innan 16.

Therese och Karim hade bokat plats åt oss på stranden. Så vi hade bord, madrasser, soffor och beanbags att sitta i. Här finns mängder med madrasser över hela stranden och plats i restaurangen om det skulle vara fullt på stranden. Detta är en populär utflykt som finns med i resebolagens program, då kostar det runt 90 Euro tyckte jag att jag hörde. Då ingår tydligen både båt, lunch, snorkeltur med båt + utrustning.

Vi satt mest och pratade och Martin snorklade. Vi tog såklart en tur runt en del av ön för att filma, det var ljuvligt att gå i den mjuka, varma sanden. Vi fick ihop över 10 000 steg trots att vi slappade på stranden större delen av dagen. Just det där att gå i strandkanten skulle jag kunna göra hur mycket som helst. Jag älskar det!

Strax innan 16 var det roliga slut och vi kördes tillbaka till kajen i sällskap av en fantastisk solnedgång. Vi behövde inte ens ta en uber tillbaka, snälla Karim körde oss till hotellet. Så otroligt härliga människor man kan möta bara man är lite öppen.

Vi ska faktiskt träffa dem igen! Therese ska visa oss runt i El Gouna där familjen bor, det blir himla kul!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nyårsafton 23/24

januari 1, 2024 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Jag måste säga att det här att fira nyår i solen är helt min grej! Sol och 25 plus är lixom väldigt mycket bättre än slask och 2 minusgrader 😛

Dag 2 här i Egypten var alltså nyårsafton. Vi vaknade vid 7.30, onödigt tidigt när man ska vara vaken till 12-slaget. Dessutom är det ju 6.30 svensk tid, så tidigt brukar jag inte ens vakna hemma och kan inte förstå varför jag gör det här. Hur som helst… vi åt frukost och tillbringade sedan nästan hela dagen på stranden i varsin solsäng under ett parasoll.

Vi har firat nyår i Egypten förr och vet att det brukar serveras riktigt läckra bufféer. Självklart ville vi både fota och filma och fick tillåtelse att komma in en stund före de andra gästerna. När personalen själva går runt och fotar och chefen fotar sin personal bland alla läckerheter – ja, då vet man att de är nöjda med sina skapelser. Inte alls konstigt, så fint! Titta bara på bilderna här nedan så ser ni 🙂

Vi satt länge och åt, inte för att vi åt så mycket – utan mest för att det var så mysigt. Jag höll mej mest till skaldjuren som vanligt. Lite sushi slank också ner. Rätt lyxigt ändå att kunna frossa i sushi varenda dag, det serveras nämligen varje kväll. Vi kan välja på mat från alla jordens hörn, varje dag!

Sen började den där långa väntan… på tolvslaget. Timmar när man inte har något att göra och minuterna går sååå långsamt. Vi skulle göra en film om nyårsfirandet här, så vi tog en promenad runt området för att se lite hur det såg ut runt omkring oss. Vi bor ju på ett sk vuxenhotell, så det var väldigt städat även om det var glatt och hördes musik överallt.

Martin hade sett ett anslag om fyrverkerier både kl 23 och 24, så vi satte oss på balkongen för att titta. Klockan 23 kom det en liten fjutt till fyrverkeri och kl 24 kom det kanske 10 fjuttar. Definitivt inget att hålla sej vaken för, men jag känner ändå att det är ett steg åt rätt håll. Det hållet när fyrverkerier inte längre används alls, eftersom jag egentligen ogillar det väldigt mycket.

Inte mycket att vänta på alltså, men det är väl tolvslaget som är grejen ändå – när man lämnar det gamla året och går in i det nya. Jag har knappt hunnit att reflektera över detta och definitivt inte gjort någon summering av året eller fundering på nästa. Men det kommer!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi är i Egypten!

december 30, 2023 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

Efter några timmars sömn vaknade vi till ett riktigt oväder. Snöflingor stora som ankfjädrar trillade ner och vi tackade oss själva för att vi varit så smarta som åkt dagen innan till Arlanda.

Det kom flera notiser under morgonen på 112-appen att det var olyckor på motorvägen och ociala medier rapporterade om lååånga köer på E4:an. Vid såna tillfällen är det väldigt skönt att redan vara på plats.

Vi packade ihop oss, åt frukost och tog hotellbussen den korta biten till flygplatsen. Incheckningen gick supersmidigt, där finns ju en ganska ny säkerhetskontroll som underlättar väldigt mycket. Vi behövde inte vänta särskilt länge innan vi fick gå ombord på flygplanet, men sen fick vi vänta. Och vänta.

Snön orsakade ett mindre kaos på Arlanda och flyg efter flyg blev försenat. Bla för att tankbilen dröjde och för att planet skulle avisas. Detta fick göras igen eftersom tankbilen tog sån tid. Vi blev drygt en timma sena och jag trodde det var barnen som skulle tröttna först, men det faktiskt en herre i 50-60-årsåldern som stönade först och mest. Han tyckte bla att alla förberedelser kunde göras i god tid, typ avisning eftersom den tar ganska långt tid… han var inte smartaste kniven i lådan :-p

För er som inte vet hur det funkar, kan jag berätta att man avisar planet så sent som möjligt för att planet inte ska ha någon is på flygplanskroppens viktiga funktioner inför starten. Med is på tex vingarna kan det gå illa och jag är hellre försenad än flyger osäkert. Dessutom vill såklart lastarna jobba utan att få en gul sörja över sej, likaså tankbilen. Så nej, avisningen kan man inte göra i god tid.

Så kom vi iaf iväg och 5 timmar senare landade vi i Hurghada. Jag får alltid en speciell känsla när jag ser afrikanska kusten, i detta fall Alexandria och Kairo. Utsikten var superb, jag kunde tom se båtarna i Suez-kanalen och detaljer i den enorma Sinai-öknen. Samtidigt så vet man att bortom den vackra öknen, iofs ganska långt bort, så är det krig. En otroligt smärtsam känsla, mitt i det euforiska att vara tillbaka i Afrika.

Några har frågat hur vi vågar åka hit och om inte UD avråder. I Egypten är det lugnt. Hade det varit oroligt så hade UD avrått och då hade det såklart inte gått några charterresor hit. Nu finns ingen avrådan och vi märker inget konstigt alls här. Tvärtom faktiskt. Vi var här bara några dagar innan kravallerna i Kairo för några år sedan, dessutom på besök i Kairo – då var det lite mer spänt kan man väl säga.

När vi kommit igenom security och fått våra väskor passade vi på att köpa simkort till telefonen, innan vi klev på bussen som skulle ta oss till hotellet en kvart bort. Här kostar 80 GB till telefonen ungefär 100 kr, helt ok. Snart var vi framme på The Grand Palace, fick vårt rum och kunde installera oss.

Vi har valt ett vuxenhotell den här gången, som ligger precis vid stranden. Vi har fått ett stort rum med utsikt över havet och är säkra på att vi kommer att trivas alldeles utmärkt. När vi kom hade det redan blivit mörkt, vi visste att vi bodde nära havet – men inte hur nära. Imorse såg vi hur fint vi ska bo kommande två veckor. Ni kanske har sett bilderna på instagram? Vår balkong är fantastisk! Det här bli jättebra 🙂

Redan idag, efter bara ett dygn här, känner jag hur stressen nästan rinner av mej. Solen och promenader längs stranden har den inverkan på mej. Nu mår jag bra, här kan jag stanna.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Packade!

december 28, 2023 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Senaste dagarna har gått i ett! Jag har knackat texter som en galning, städat, packat och fixat om vartannat. Allt för att kunna slappna av så mycket son möjligt kommande två veckor. Nu är vi äntligen på väg!

En gång om året åker vi iväg på resa som är så mycket semester som det går för oss. Det innebär att vi bara jobbar någon timma om dagen och mest via mobilen. Men för att kunna göra det måste det mesta vara förberett innan. Så minst två veckors texter måste alltså vara färdiga och tidsinställda innan vi åker. Då behöver jag bara pusha dem i sociala medier och uppdatera våra olika fb-sidor.

Jag vet att många tycker att man ska vara helt ledig på sin semester, men för mej är detta inte konstigt. Jag har haft det så här i så många år. Att sitta någon timma om dagen gör mej faktiskt inte det minsta, det går automatisk och kan göras från solstolen 🙂

Så jag har skrivit och skrivit och skrivit och otroligt nog nästan kommit ikapp hela höstens jobb. Vi har hittat på en massa nya recept och dem har jag också hunnit ikapp att skriva. Dessutom har jag lagt in veckomenyerna för hela januari. Så jag är jättenöjd!

Det har varit värre med städandet och packandet. Jag är en sån där som packar vart efter jag hittar saker. Så det blir att jag slänger ner grejer i en väska i omgångar och tills slut inte vet vad jag har lagt ner, då får jag ta upp och gå igenom allt, och packa allt ordentligt precis innan avresa. Så även den här gången. Det viktigaste är mediciner, bikini och böcker. Jag vet att det finns läsplattor och ljudböcker, men jag vill ha riktiga böcker att bläddra i. 9-10 stycken för två veckor borde räcka.

Vi åker charter med Ving och då får man bara ha sammanlagt 20 kg, det är vad bara min resväska väger. Jag har blivit värdelös på att packa smått. Vi har helt enkelt rest för lite senaste tiden, reser man mycket får man in vanan att packa och gör det mycket smartare. Nu orkade jag inte packa om en gång till, så Martin gick in på vår bokning och betalade ett par hundra till för några kilo extra.

Städningen då? Jag vill ha ordning när jag kommer hem, men det behöver inte vara pedantiskt. Men vi har ju husvakt och man vill ju gärna att det ska vara hyfsat städat när man lämnar huset i någon annans händer. Så när jag hade skrivit klart sista texten igår förmiddag var det bara att köra igång med operation röjning. Huvudsaken är ju att sovrum, kök och vardagsrum är ok, det är ju där man är mest. Det är iofs nästan hela huset, vi bor inte mycket större än så 😛

Efter lunch idag var det äntligen dax att stänga väskorna och dra iväg. Husvakten installerades, vi skottade en sista gång och gick iväg till tåget. Vi har ca 5-6 minuters gångväg till närmaste pendeltågsstation och det tåget går direkt till Arlanda eller Märsta. Självklart började det ösregna på vägen till tåget, att gå i tjockt snöslask med tunga resväskor är inte jätteenkelt. När bussen i Märsta körde ifrån oss, före utsatt tid blev vi rätt frustrerade. Att stå och vänta 30 minuter på nästa buss kändes inte som något alternativ, för nu vräkte regnet ner. Så vi lyxade med taxi den korta biten, det gör vi väldigt sällan.

10 minuter senare kom vi in i ett pyttelitet hotellrum på Aiden by Best Western Hotel och kunde kliva ur alla blöta kläder. Med hjälp av hårtork var snart strumporna och byxorna torra, får hoppas att skorna är hyfsat torra imorrnbitti.

Nu har vi precis varit nere i restaurangen på hotellet och ätit middag. Jag ska bara fixa ett par grejer, bla skriva klart detta – sen ska vi sova. Även om vi inte lyfter förrän 9.55 imorrn, så tänkte vi äta frukost vid 6.30 för att vara på Arlanda senast 8. Vi är redan incheckade, men det är ju charter och kan ta lång tid i securityn. Sen blir det 5 timmar på flyget innan vi landar i ett soligt Egypten. Solen går ner ungefär när vi kommer till hotellet, så då blir det ingen strandpromenad – men på lördag kan jag lova att det blir en direkt efter frukost. Häng med på instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr får ni se 🙂

Jösse vad jag har längtat efter sol och värme. Gör inte ni också det?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nu vänder det!

december 22, 2023 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

Äntligen, äntligen är det vintersolstånd och om några dagar märker vi att det blir lite ljusare för varje dag. Det finns några dagar på året som jag ser fram emot lite extra, detta är en sån.

Från mitten av september ger jag upp lite grann. När temperaturen går ner, dagarna blir allt kortare och man jagar de få solstrålar som lyckas skina igenom molntäcket. Hösten är inte min grej alls. Då ser jag fram emot dagen när klockan ställs om och normaltiden är ett faktum igen, samt vintersolståndet. Då har vi både rätt tid på klockan och går mot ljusare tider. Från och med idag alltså 🙂

Vi går dessutom mot ljusare tider i dubbel bemärkelse. Om exakt en vecka sätter vi oss på planet och åker till solen. Ni fattar inte hur mycket jag längtar efter sol och värme. Vår sommar tog ju slut redan 1 juli när regnet började värka ner och sen slutade det lixom aldrig. Jag behöver mer än ett par månader om året med sol och sommar, men södra Sverige bjöd väldigt dåligt på det i år. Så jag är svältfödd på sol och behöver den mer än på länge.

2023 har överhuvudtaget bjudit oss på väldigt lite fint väder tycker jag. Det började bra med sol och värme på Mauritius direkt efter nyår, sen var det snö, snö och ännu mer snö. I slutet av mars fick vi nog och tog en sista minuten till Cypern, där fick vi en ljuvlig vecka med drygt 20 grader varmt. Men det var ju inte semester, vi flyttade bara hemmakontoret. Så även om det var jätteskönt, var det ju inte lata dagar på stranden direkt.

Våren i Stockholm var sen och gick nästan direkt över i sommar och den blev ju alltså rätt kort för oss. Och hösten… ja, den var ju inte heller toppen vädermässigt. Så nä, 2023 var inget toppenår när det gäller vädret. Nu har jag därför en stor förhoppning om att 2024 ska leverera både sol och värme i rikliga mängder. Och för att starta året på bästa sätt börjar vi det i Egypten. Det är ju faktiskt öken där, så vad kan gå fel? Solen är garanterat där 🙂

Så om sisådär 170 timmar kliver vi av flyget, känner värmen slå emot oss och sänker axlarna. Om 171 timmar har vi kastat in resväskorna på rummet, slitit av oss kläder och tar första promenaden på stranden. Barfota. Som jag längtar!

Hur har ert väder-år varit?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Dax att åka hem

januari 30, 2023 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Så var det dax att lämna Mauritius och den härliga solen. Efter två härliga veckor och rejäl åkahemångest, var det dax att återvända till kalla Sverige. Det var länge sedan jag velat stanna så mycket på en plats, som jag gjorde den här gången.

Jag har alltid svårt att åka hem, eftersom jag inte trivs i Sverige eller i vårt hem. Men den här gången var det värre än vanligt. En känsla jag är väl bekant med när vi är ute med Peppe (husbilen) eller är i Gambia. Känslan av att stanna tiden och bara vara där man är, för att man trivs så jäkla bra. Den underbara värmen, de vackra stränderna och de långa, ljusa dagarna – asså… det finns lixom inget bättre.

Vi hade längtat så mycket efter värme och då snackar jag inte svensk sommarvärme, utan 30+. Den fick vi verkligen. Under två veckor hade vi inte under 26 grader någon gång, inte ens nattetid – vi har legat på 28-30 i skuggan på dagarna och kanske 26-27 på nätterna. För oss är det perfekta temperaturer och vi har verkligen njutit. Vi lever upp och min kropp fungerar. Men nu var det slut.

Vi fick behålla vårt rum ända fram till taxin hämtade oss vid 20-tiden och fick tom äta middag i restaurangen, trots att man egentligen är utcheckad kl 12.00. Hotellchefen gillade oss tydligen, lät och stanna och underlättade på så sätt hela dagen och hemresan väldigt mycket. Så vi kunde ligga i solen ända tills den gick ner, duscha och packa ihop oss och sedan äta lite snabbt och dra iväg till flygplatsen.

När man åker till en ny plats kan iofs resan dit vara jobbig, men då har man ändå något spännande att se fram emot. När man åker hem är allt bara jobbigt, det är inte det minsta spännande. Vår hemresa var närmare 22 timmar lång, dörr till dörr. Ändå gick det oväntat bra.

Jag har insett mer och mer att jag gillar mellanlandningar, där man får gå av, sträcka på benen och röra på sej lite. Jag får väldigt ont i benen efter 6-7 timmar och det har varit väldigt jobbigt med längre flygningar. Nu när vi tvingats dela upp det mår jag mycket bättre. Så det kommer vi nog att fortsätta med.

När vi lyfte från Mauritius var det 27 grader varmt, när vi landade på Arlanda var det runt nollan. Helt ok för att vara januari. Det är rätt vidrigt när man kommer hem till massor med minusgrader och skillnaden blir väldigt stor i temperaturer. Ingen snö var det heller, så vi behövde inte börja med att skotta. Himla skönt.

Sedan vi kom hem har vi försökt att komma ikapp med både jobb och hemarbete. Det går sådär… vi har varit på Formex och några galor. Men längtar ut igen, det är ju så vi är. Å på fredag drar vi! Först ska vi klara av min födelsedag och en väldigt jobbig begravning, men sen blir det en helg borta från allt. Så skönt!

Och vi planerar redan för nästa vinters långresa. Kanske blir det den där Västindienkryssningen, eller så hälsar vi på vår by i Gambia… vi vet inte var det bär av – vi vet bara att det blir. Och att det blir varmt!

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Fantastiska 7 Coloured Earth

januari 27, 2023 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Att naturen är fantastiskt och har mycket att bjuda på vet vi ju, men när man hittar det där lilla extra blir man nästan stum. Så var det när vi kom till 7 Coloured Earth, vilket ställe!!!

Sista stoppet efter en väldigt lång och innehållsrik dag, var till det lite mystiska 7 Coloured Earth, en sk geopark. i Chamarel, en kort bit från destilleriet. Som ni kanske förstått vid det här laget finns det väldigt mycket att se och göra i Chamarel. Vi hann bara med en bråkdel. Jag hade sett bilder från parken, men fattade inte riktigt vad det var. Berg och en massa färger, eller vaddå?

Först är det en entré till själva parken, där man kör in med egen bil. Parken är uppdelad i olika områden, alla ingår i entrén förutom just delen med färgerna. Där parkerar man, betalar ytterligare en avgift och går resten av vägen. Men den delen ska jag berätta om strax.

Direkt när man kör in i parken är det ett kaffeplantage direkt till höger. Här växer kaffeplantor på både längden och tvären. Jag har aldrig sett en sån planta i verkligenheten, så här stannade vi såklart och tittade lite. En bit längre fram till höger låg ett särskilt naturreservat, tror jag… men där åkte vi inte in. Istället fortsatte vi framåt några minuter och stannade vid en stor parkering.

Vi gick fram till utsiktsplatsen och såg ett högt vattenfall. Chamarels vattenfall är 100 meter högt och går man uppför trapporna lite till höger, kan man se nästan hela fallet. Efter några, typ massor, med bilder fortsatte vi med bilen en bit till. Det är en väg inne i parken som man följer, det går lixom inte att åka fel. Vi såg några som promenerade här, men det skulle vi inte göra – det är för många galningar som kör bil här och det finns lixom inget utrymme att gå säkert.

Så kom vi fram till ytterligare en parkering och en ny entré. Vi var framme vid själva grejen, den sjufärgade jorden. Efter den nya entrén går man en stig genom ett ganska tätt buskage och sen öppnar sej en otroligt spektakulär scen framför en. Det är svårt att förklara, men tänk er enorma sanddynor – i en massa olika färger mitt ute i ingenting. Och färgerna är alltså helt naturliga. Här kan man verkligen fastna med kameran, vilket vi såklart gjorde. Vi håller på att redigera filmen från platsen, den får ni inte missa!

Men här finns mer en ”bara” sanddynorna, inte så bara – men ändå. Till höger växer exotiska blommor och växter, här finns skyltar med namn på allt så man kan lära sej lite på vägen. Lite snett bakom blommorna finns en inhägnad där det bor 8 jättesköldpaddor. Man får inte gå in till dem, utan titta en bit ifrån, en vakt ser till så att turisterna håller sej utanför inhägnaden. Sköldpaddorna åt och sov mest när vi var där, och såg ut att ha det så bra man kan ha det när man bor i en park.

Till vänster om sandynorna finns en souvenirbutik och ett litet fik. Å på bägge sidorna om sanddynorna finns utsiktsplatser, så man verkligen kan se det magiska. För det är verkligen magiskt! Det är ett måste att åka hit när man är på Mauritius. En höjdpunkt på dagen och hela resan faktiskt.

Vi hann precis se det vi ville, och ta alla bilder vi behövde, innan parken stängde. En lång dag var slut, nu var det ”bara” 2,5 timme kvar i bil för att ta oss tillbaka till hotellet. Solen gick ner och det blev kolmörkt, sådärkul att åka bil i. Trafiken på Mauritius är kanske inte så tät, men rätt hetsig och väldigt många skarpa kurvor helt utan sikt typ… och vår chaufför längtade tydligen hem väldigt mycket. Han körde fort! Så man kan väl säga att vi är rätt glada över att vi kom tillbaka helskinnade.

Det blev en himla bra dag! Vi hann en hel del och är så nöjda med programmet som Turistrådet satte ihop åt oss. Vi fick ihop en massa bra material och redigerar film för glatta livet. Filmerna kommer vartefter på vår Youtubekanal Jikitas på äventyr. Ni som är nyfikna på Mauritius och kanske tom planerar att åka dit får verkligen inte missa dem 🙂

Ni som tycker om naturen, eller gillar att fota, måste faktiskt besöka den här parken, en gång i livet. Blir ni inte lite sugna?

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Rom och sockerrör

januari 26, 2023 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

På Mauritius växer det mängder med sockerrör och av dem kan man göra rom. Här finns det flera olika destillerier, vi besökte Rhumerie de Chamarel.

Förmiddagen hade varit rätt intensiv och vi låg efter lite i vårt schema. Men äta måste man, så vi stuvade om i planerna så att vi började med lunch och sen gick runt på destilleriet istället för tvärtom. Ganska smart att ha mat i magen, när man dessutom ska på romprovning 🙂

Entrén var riktigt pampig med välvda stenmurar, fina planteringar och krattat grus. Vi kom in i en vacker trädgård med exotiska växter och små fontäner, strax innan en liten damm gick vi direkt till vänster för att komma till restaurangen där vi skulle äta. Så otroligt harmoniskt ställe.

Många lite finare byggnader här är som en slags lodger, jag hittar inget bra svenskt ord – men en medelstor enplansbyggnad helt i trä med vacker veranda och stora öppna ytor. Ni vet ett sånt där hus som Karen Blixten bodde i, i ”Mitt Afrika”, som nu är ett museum. Typ så… Jag tycker de är sååå fina!

Restaurangen var just en sån byggnad. Fönstren stod vidöppna, bjälkarna syntes i taket och trägolv som det syns att många gått på under åren. Här fick vi en trerätterslunch, tonfisk som start, kyckling- och räkcurry som huvudrätt och grillad ananas till efterrätt. I varje rätt fanns någon komponent med rom, självklart fick vi en rompunch att börja lunchen med. Det ser kanske inte jättegott ut, men det var mer än ok!

Gott och skönt att sitta ner en stund, vi hade ju gått runt en hel del och åkt bil rätt mycket – så det var skönt att sitta ner en stund, äta god mat och få lite bris från fönstret.

Sen var det dax att gå rundtur. Den började i trädgården, där vi fick veta mer om sockerrören, hur de växer och vilka delar som används. Sen var det ett rundvarv där vi gick igenom alla moment i tillverkningen, innan vi slutligen kom ner i en bar där vi fick testa hela nio olika sorter. Av sprit är det väl rom som jag tycker är godast, då jämför jag med whiskey och cognac.

Rom kan lixom smaksättas på en massa roliga sätt, vilket de gjorde på vårt hotell. Man kan ha i precis vad som helst! Jag tycker om vanilj och vaniljrom är såklart vanligt på Mauritius eftersom man odlar vanilj på ön. Men vad sägs om litchirom? Eller apelsinrom? Lite kul faktiskt.

Efter provningen gick vi in i butiken, men här var det alldeles för dyrt att handla. Helt galna priser faktiskt! På väg hem från Port Louis var vi inne i ett lokalt supermarket och handlade mycket, mycket billigare – och när vi sedan kom till flygplatsen såg vi rommerna som vi testat till ett betydligt bättre pris. Så åk gärna till Chamarel och ta en tur där, men handla grejerna på flygplatsen.

Detta var ett roligt besök och något av det som vi verkligen önskat att få göra. Så vi var väldigt nöjda över att det blev av.

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Teprovning med härlig utsikt

januari 24, 2023 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Provat vin och whiskey har jag gjort många gånger, att testa te är däremot helt nytt. Men nu har jag gjort det också, uppe på en höjd med fantastisk utsikt över teplantagen på södra Mauritius.

På södra delen av Mauritius finns en massa spännande grejer, bla ett av landets äldsta tefabriker: le bois Cheri tea factory. Här har man producerat te sedan 1892, numera både svart, vit, smaksatt och olika ayurvedavarianter. I fabriken får man se hela produktionen från planta till tepåse och en bit bort finns en slags taverna där man kan provsmaka och handla teer.

Vårt besök började i fabriken där vi blev visade runt av en otroligt duktig guide. Otroligt pedagogiskt fick vi se varje moment av processen ända fram till färdig produkt. Miljön i fabriken är inte den bästa, det är hög ljudnivå och små partiklar av te i luften – så man blir rätt trött på flera sätt efter bara en liten stund. Men det är otroligt intressant att se allt och de som arbetar där är glada och ställer stolta upp på bild.

Efter besöket i fabriken åkte vi upp på en höjd, där vi skulle på teprovning. Vi tyckte det var lite larvigt att vi skulle åka bil dit, hur stort kunde området vara lixom…? Efter typ 10 minuter rakt uppåt förstod vi, området är gigantiskt och väldigt mycket upp och ner. På vägen passerade vi otroligt häftig natur, med tätt buskage och träd med nästan roströda stammar och enorma trädkronor. Här hade vi kunnat gå runt och fotat hur länge som helst, men det hann vi inte så vi fick bara några bilder från bilen.

Väl framme möttes vi av en slags taverna, helt i trä. Utsikten var helt magisk, vi såg hur långt som helst – tebuskar precis överallt och så långt ögat kunde nå. Längs vägen såg vi även arbetare gå till jobbet och hur de skördade. Jag hade gärna varit med i den processen också. Tänk så fina bilder det kunde ha blivit.

Här stod mängder med små bord, alla med massor med olika teer. Vi fick in en kanna tevatten och socker och startade vår provning. Vi tog ett te i taget, först utan socker – sedan med. Nästan alla teer blir faktiskt godare med socker tycker jag. 14 teer senare var vi färdiga och konstaterade snabbt att de där ayurvedavarianterna inte alls var i vår smak, däremot de svarta och smaksatta var jättegoda.

På Mauritius är vaniljte det vanligaste, eftersom det även finns vaniljodlingar här. Men det blev faktiskt inte vår favorit, det blev däremot en med karamell och en med koks och vanilj som vi också köpte hem. Det blir vårt husbilste i fortsättningen 🙂

Martin dricker alltid te till frukost, men bäljar sedan i sej kaffe under dagen. Jag dricker bara te och gör det flera gånger om dagen. Är du te- eller kaffemänniska?

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}