Fdensammamamman

Att naturen är fantastiskt och har mycket att bjuda på vet vi ju, men när man hittar det där lilla extra blir man nästan stum. Så var det när vi kom till 7 Coloured Earth, vilket ställe!!!

Sista stoppet efter en väldigt lång och innehållsrik dag, var till det lite mystiska 7 Coloured Earth, en sk geopark. i Chamarel, en kort bit från destilleriet. Som ni kanske förstått vid det här laget finns det väldigt mycket att se och göra i Chamarel. Vi hann bara med en bråkdel. Jag hade sett bilder från parken, men fattade inte riktigt vad det var. Berg och en massa färger, eller vaddå?

Först är det en entré till själva parken, där man kör in med egen bil. Parken är uppdelad i olika områden, alla ingår i entrén förutom just delen med färgerna. Där parkerar man, betalar ytterligare en avgift och går resten av vägen. Men den delen ska jag berätta om strax.

Direkt när man kör in i parken är det ett kaffeplantage direkt till höger. Här växer kaffeplantor på både längden och tvären. Jag har aldrig sett en sån planta i verkligenheten, så här stannade vi såklart och tittade lite. En bit längre fram till höger låg ett särskilt naturreservat, tror jag… men där åkte vi inte in. Istället fortsatte vi framåt några minuter och stannade vid en stor parkering.

Vi gick fram till utsiktsplatsen och såg ett högt vattenfall. Chamarels vattenfall är 100 meter högt och går man uppför trapporna lite till höger, kan man se nästan hela fallet. Efter några, typ massor, med bilder fortsatte vi med bilen en bit till. Det är en väg inne i parken som man följer, det går lixom inte att åka fel. Vi såg några som promenerade här, men det skulle vi inte göra – det är för många galningar som kör bil här och det finns lixom inget utrymme att gå säkert.

Så kom vi fram till ytterligare en parkering och en ny entré. Vi var framme vid själva grejen, den sjufärgade jorden. Efter den nya entrén går man en stig genom ett ganska tätt buskage och sen öppnar sej en otroligt spektakulär scen framför en. Det är svårt att förklara, men tänk er enorma sanddynor – i en massa olika färger mitt ute i ingenting. Och färgerna är alltså helt naturliga. Här kan man verkligen fastna med kameran, vilket vi såklart gjorde. Vi håller på att redigera filmen från platsen, den får ni inte missa!

Men här finns mer en ”bara” sanddynorna, inte så bara – men ändå. Till höger växer exotiska blommor och växter, här finns skyltar med namn på allt så man kan lära sej lite på vägen. Lite snett bakom blommorna finns en inhägnad där det bor 8 jättesköldpaddor. Man får inte gå in till dem, utan titta en bit ifrån, en vakt ser till så att turisterna håller sej utanför inhägnaden. Sköldpaddorna åt och sov mest när vi var där, och såg ut att ha det så bra man kan ha det när man bor i en park.

Till vänster om sandynorna finns en souvenirbutik och ett litet fik. Å på bägge sidorna om sanddynorna finns utsiktsplatser, så man verkligen kan se det magiska. För det är verkligen magiskt! Det är ett måste att åka hit när man är på Mauritius. En höjdpunkt på dagen och hela resan faktiskt.

Vi hann precis se det vi ville, och ta alla bilder vi behövde, innan parken stängde. En lång dag var slut, nu var det ”bara” 2,5 timme kvar i bil för att ta oss tillbaka till hotellet. Solen gick ner och det blev kolmörkt, sådärkul att åka bil i. Trafiken på Mauritius är kanske inte så tät, men rätt hetsig och väldigt många skarpa kurvor helt utan sikt typ… och vår chaufför längtade tydligen hem väldigt mycket. Han körde fort! Så man kan väl säga att vi är rätt glada över att vi kom tillbaka helskinnade.

Det blev en himla bra dag! Vi hann en hel del och är så nöjda med programmet som Turistrådet satte ihop åt oss. Vi fick ihop en massa bra material och redigerar film för glatta livet. Filmerna kommer vartefter på vår Youtubekanal Jikitas på äventyr. Ni som är nyfikna på Mauritius och kanske tom planerar att åka dit får verkligen inte missa dem 🙂

Ni som tycker om naturen, eller gillar att fota, måste faktiskt besöka den här parken, en gång i livet. Blir ni inte lite sugna?

---

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

På Mauritius växer det mängder med sockerrör och av dem kan man göra rom. Här finns det flera olika destillerier, vi besökte Rhumerie de Chamarel.

Förmiddagen hade varit rätt intensiv och vi låg efter lite i vårt schema. Men äta måste man, så vi stuvade om i planerna så att vi började med lunch och sen gick runt på destilleriet istället för tvärtom. Ganska smart att ha mat i magen, när man dessutom ska på romprovning 🙂

Entrén var riktigt pampig med välvda stenmurar, fina planteringar och krattat grus. Vi kom in i en vacker trädgård med exotiska växter och små fontäner, strax innan en liten damm gick vi direkt till vänster för att komma till restaurangen där vi skulle äta. Så otroligt harmoniskt ställe.

Många lite finare byggnader här är som en slags lodger, jag hittar inget bra svenskt ord – men en medelstor enplansbyggnad helt i trä med vacker veranda och stora öppna ytor. Ni vet ett sånt där hus som Karen Blixten bodde i, i ”Mitt Afrika”, som nu är ett museum. Typ så… Jag tycker de är sååå fina!

Restaurangen var just en sån byggnad. Fönstren stod vidöppna, bjälkarna syntes i taket och trägolv som det syns att många gått på under åren. Här fick vi en trerätterslunch, tonfisk som start, kyckling- och räkcurry som huvudrätt och grillad ananas till efterrätt. I varje rätt fanns någon komponent med rom, självklart fick vi en rompunch att börja lunchen med. Det ser kanske inte jättegott ut, men det var mer än ok!

Gott och skönt att sitta ner en stund, vi hade ju gått runt en hel del och åkt bil rätt mycket – så det var skönt att sitta ner en stund, äta god mat och få lite bris från fönstret.

Sen var det dax att gå rundtur. Den började i trädgården, där vi fick veta mer om sockerrören, hur de växer och vilka delar som används. Sen var det ett rundvarv där vi gick igenom alla moment i tillverkningen, innan vi slutligen kom ner i en bar där vi fick testa hela nio olika sorter. Av sprit är det väl rom som jag tycker är godast, då jämför jag med whiskey och cognac.

Rom kan lixom smaksättas på en massa roliga sätt, vilket de gjorde på vårt hotell. Man kan ha i precis vad som helst! Jag tycker om vanilj och vaniljrom är såklart vanligt på Mauritius eftersom man odlar vanilj på ön. Men vad sägs om litchirom? Eller apelsinrom? Lite kul faktiskt.

Efter provningen gick vi in i butiken, men här var det alldeles för dyrt att handla. Helt galna priser faktiskt! På väg hem från Port Louis var vi inne i ett lokalt supermarket och handlade mycket, mycket billigare – och när vi sedan kom till flygplatsen såg vi rommerna som vi testat till ett betydligt bättre pris. Så åk gärna till Chamarel och ta en tur där, men handla grejerna på flygplatsen.

Detta var ett roligt besök och något av det som vi verkligen önskat att få göra. Så vi var väldigt nöjda över att det blev av.

---

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Provat vin och whiskey har jag gjort många gånger, att testa te är däremot helt nytt. Men nu har jag gjort det också, uppe på en höjd med fantastisk utsikt över teplantagen på södra Mauritius.

På södra delen av Mauritius finns en massa spännande grejer, bla ett av landets äldsta tefabriker: le bois Cheri tea factory. Här har man producerat te sedan 1892, numera både svart, vit, smaksatt och olika ayurvedavarianter. I fabriken får man se hela produktionen från planta till tepåse och en bit bort finns en slags taverna där man kan provsmaka och handla teer.

Vårt besök började i fabriken där vi blev visade runt av en otroligt duktig guide. Otroligt pedagogiskt fick vi se varje moment av processen ända fram till färdig produkt. Miljön i fabriken är inte den bästa, det är hög ljudnivå och små partiklar av te i luften – så man blir rätt trött på flera sätt efter bara en liten stund. Men det är otroligt intressant att se allt och de som arbetar där är glada och ställer stolta upp på bild.

Efter besöket i fabriken åkte vi upp på en höjd, där vi skulle på teprovning. Vi tyckte det var lite larvigt att vi skulle åka bil dit, hur stort kunde området vara lixom…? Efter typ 10 minuter rakt uppåt förstod vi, området är gigantiskt och väldigt mycket upp och ner. På vägen passerade vi otroligt häftig natur, med tätt buskage och träd med nästan roströda stammar och enorma trädkronor. Här hade vi kunnat gå runt och fotat hur länge som helst, men det hann vi inte så vi fick bara några bilder från bilen.

Väl framme möttes vi av en slags taverna, helt i trä. Utsikten var helt magisk, vi såg hur långt som helst – tebuskar precis överallt och så långt ögat kunde nå. Längs vägen såg vi även arbetare gå till jobbet och hur de skördade. Jag hade gärna varit med i den processen också. Tänk så fina bilder det kunde ha blivit.

Här stod mängder med små bord, alla med massor med olika teer. Vi fick in en kanna tevatten och socker och startade vår provning. Vi tog ett te i taget, först utan socker – sedan med. Nästan alla teer blir faktiskt godare med socker tycker jag. 14 teer senare var vi färdiga och konstaterade snabbt att de där ayurvedavarianterna inte alls var i vår smak, däremot de svarta och smaksatta var jättegoda.

På Mauritius är vaniljte det vanligaste, eftersom det även finns vaniljodlingar här. Men det blev faktiskt inte vår favorit, det blev däremot en med karamell och en med koks och vanilj som vi också köpte hem. Det blir vårt husbilste i fortsättningen 🙂

Martin dricker alltid te till frukost, men bäljar sedan i sej kaffe under dagen. Jag dricker bara te och gör det flera gånger om dagen. Är du te- eller kaffemänniska?

---

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

När vi letar hotell är vi inte ute efter något häftigt, utan efter något trivsamt. Det viktigaste för oss är att stranden är fin och ligger direkt vid hotellet och att vi har havsutsikt. Den här gången föll valet på Silver Beach Hotel.

Även om vi reser mycket så är vi faktiskt inte särskilt petiga när det gäller hotell. Då är stranden mycket viktigare, eftersom det är där mycket av vår tid spenderas. Å nog för att vi ofta väljer all inklusive, men det är inte för att få ett dignande buffébord och fri alkohol, inte alls! Det handlar mest om att jag inte behöver en massa tjusig restaurangmat varenda dag, utan gärna har ett hyfsat salladsbord och detta som grund till resten av måltiden.

Halva tallriken med sallad och sedan pasta, eller vad som serveras den dagen, på resten av tallriken. Här är salladsbordet bättre än det brukar vara och sedan finns ytterligare 2-3 rätter att välja på. Åsså en cola zero eller liknande, så är jag nöjd. Det handlar heller inte om att frossa. Jag äter en portion, thats it! Låter det tråkigt? För mej handlar det om hälsa och att jag äntligen har tid att ta hand om min kropp. Med bra mat, sömn, motion och skratt. Å det får jag här!

Silver Beach Hotel ligger på östkusten av Mauritius, ca 5 mil från flygplatsen. Hotellet är inte så stort, men trivsamt med fin trädgård och härlig strand. Är man fler än två personer får man bo i låghusen i trädgården medan paren bor i lägenheterna i huvudbyggnaden. Där bor vi i ett rum på fjärde våningen med Sea View och fin balkong där vi gärna sitter och jobbar. Här finns ingen hiss, så det är 96 trappsteg upp och ner varje gång vi ska till stranden eller ska äta. Perfekt! Där fick vi in motionen utan att ens tänka på det 🙂

På grund av alla nivåskillnader är det inte särskilt många barn här, typ inga… det finns inte heller någon barnpool. Vi tycker detta är en fördel, vi är lixom färdiga med barnskrik och spring runt poolen – här är en medelålder på kanske 60 och det är lugnt och skönt. Mest par, men även några ensamresande och familjer med större barn.

Stranden är inte så lång, men fin. Här är kritvit sand och turkosblått vatten. Går man åt höger kommer man till en udde där vi ibland ser att folk campar och sätter upp tält. Passerar men den udden kommer man till nästa by. Går man åt vänster kommer man till en annan udde, där folk brukar stå och fiska. Här finns en liten lagun, där det är helt stilla även om det blåser ordentligt. Vi är ännu inte uppe i två promenader varje dag, men minst en blir det iaf. Nu börjar vi få upp kondisen igen och det känns jätteskönt.

På stranden utanför hotellet och i trädgården finns solsängar. Alla stränder är offentliga, men det finns inte solstolar överallt såklart. Men det innebär att man kan promenarea överallt och ta ett spontant bad. Jag som inte brukar bada har faktiskt gjort det här. Jag tycker alltid att det är för kallt, men här är det drygt 25 grader och då kan även jag ta ett dopp – även om det händer högst sällan. När det är 30 grader i skuggan kan även jag behöva lite svalka nån gång om dagen, eller iaf varannan dag…

Vi trivs jättebra här. Det är lixom lite lagom av allt. Inget fancypanzy, bara mysigt. Allt man behöver är ju egentligen bara ett trivsamt rum, en fin strand, fint väder och en jäkligt skön solsäng. Åsså wifi så man kan jobba 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tänk vad dagarna kan gå fort utan att man gör något vettigt alls. Nu har vi varit här på Mauritius i snart en vecka och knappt sett något mer än stranden utanför… inte likt oss alls!

Vi har varit så galet trötta. Så sedan vi kom hit har vi i stort sett bara sovit, ätit och tagit promenader. Å det har varit så skönt! Någon timmas jobb per dag har det också blivit, men inte mer än absolut nödvändigt.

Nu börjar vi vakna till liv och funderar lite på vad vi ska hitta på. Häromdagen gick vi faktiskt till ”hålan” här brevid. Det var kanske ett par kilometer, men med smala vägar, vänstertrafik och utan trottoarer kändes det mycket längre. Där fanns inte särskilt mycket att se, så vi köpte bara en flaska vatten och gick tillbaka – men via stranden så mycket vi kunde.

När vi är på resa försöker vi se så mycket vi kan av platsen eller landet vi besöker. När vi åker på en sån här långresa och får bestämma helt själva, har vi oftast all inclusive och bor på ett och samma ställe hela tiden. För att det är enklast helt enkelt. Det innebär inte att vi stannar på hotellet och inte gör något, tvärtom!

Det innebär däremot att vi sparar massor med tid på att slippa leta restauranger varje dag, något jag tycker är såååå tråkigt! Just nu lever vi ändå bara på typ sallad och annan mager mat, eftersom vi vill komma i form igen. Vi brukar göra så på semestern eftersom det är då vi har tid att tänka till och ta hand om oss och vår hälsa.

Men vi går och går och har iaf utforskat vårt närområde, det gick rätt fort – här finns ingenting! Så nu finns funderingar på vad vi vill se, återstående dagar. På min lista finns ett spännande vattenfall, en nationalpark där det bla finns jättesköldpaddor, ett te- och ett vaniljplantage, kolla in minst ett romdestilleri och så huvudstaden såklart.

Idag är vi i huvudstaden Port Louis. Vi tänkte ta lokalbussen, men det skulle ta typ 3 timmar… istället för en timme med taxi. Tyvärr typ 3 gånger så dyrt, men men… det är för krångligt att ta sej runt själv och vi vill inte hyra bil.

Mellan utflykterna fortsätter vi att ta det lugnt, det var väldigt länge sen och är så otroligt skönt! Kolla in instagram @marlenerinda och ni vill se härliga bilder från Mauritius och vår youtube, där börjar det också komma filmer härifrån nu 🙂

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Välkomna till Mauritius, sol och 30 graders värme. Som vi har längtat, äntligen är vi här. Det är riktigt hett och vi älskar det!

I söndags började alltså den låååånga resan till den lilla ön i Indiska Oceanen. Nyårsafton passerade ganska odramatiskt förbi, vi åt god mat tillsammans med svärfar och packade. Vi hade inte tänk att vara vakna vid tolvslaget, men nu blev det så ändå. Jag såg de galna mängderna av fyrverkerier i nattlinne.

Martin hämtade sin pappa vid 9 och när han var inflyttad och klar blev vi hämtade av mina föräldrar. Strax innan 12 var vi på Arlanda och en timma senare var vi incheckade och klara, färdiga för avfärd och första etappen på resan. Det är jäkligt långt till Mauritius, lååångt ner i Indiska Oceanen – utanför Madagaskar.

Första stoppet var i Dubai efter 6,5 timme på en proppfullt flygplan. Där bytte vi, till ett halvfullt plan och flög 6 timmar till. Nu var det mitt i natten och tack vare få passagerare kunde jag ligga över två säten och sova hyfsat nästan hela resan.

Klockan 9 landade vi på ett soligt Mauritius och blev upphämtade av taxichauffören Kevin som vi hittade i en facebookgrupp och chattat med innan resan. Han körde oss direkt till en bensinmack där vi kunde fixa simkort til telefonerna, då allt annat var stängt pga helgdag. Här har man tre röda dagar efter nyår, det brukar vara två – men i år fick man en till och Kevin hade ingen aning om varför 😛

Sen körde han oss via kustvägen till vårt hotell, Silver Beach, på östra sidan. Klarblått vatten och båtar vart man än tittade. Mauritius är ungefär lika stort som Gotland, flygplatsen ligger i mitten av södra kusten och vårt hotell ungefär 5 mil därifrån. Det tog ungefär en timme att åka dit.

Väl framme fick vi sätta oss ner, dricka en drink och vänta, medan receptionisten checkade in oss. Sedan satte han sej ner med oss och berättade om rummet, hotellet och allt annat som kan vara bra att veta. Vi är här mest på semester, även om det blir lite jobb varje dag också. Det är därför vi behöver simkort till telefonerna, för att kunna ringa folk och för att kunna jobba med stadig uppkoppling. Nu skulle det snart visa sej att hotellets wifi funkar jättebra, men vi är ju inte på hotellet hela tiden.

Efter incheckningen fick vi hjälp med väskorna och visades till vårt rum. Silver Beach har fyra våningar i huvudbyggnaden, vi fick ett rum högst upp på en gavel med utsikt över stranden. Här kommer vi att trivas bra!

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube