Så var det dax för sommartrippens sista stopp. Vi var nyfikna på upprustningen av ställplatsen vid Hjälmare Docka som ligger på vägen hem. Där fick vi en plats fint vid vattnet, men även sällskap av husbilskompisar. Ett himla bra avslut på en lång resa.

Den här sommaren har vi blivit värsta proffsen på slussningar, iaf på att stå på bryggan och titta. Vi började redan i påskas med att stå på ställplatsen i Ljungsbro vid Göta Kanal, bytte sedan till Håverud och Upperud vid Dalslands Kanal och avslutade alltså som sig bör med att återigen stå vid Hällby Slussar och Göta Kanal. Vi har sett mängder med slussningar och lärt oss massor.

Vi är mest imponerade över slussvakterna vid Göta Kanal som gör allt manuellt, till och med öppnar broar. Deras arbetsdag är värsta träningspasset med många tunga moment. Vid Dalslands Kanal trycker man bara på en knapp, där är det dock en annan precision eftersom det är väldigt tajt i den kanalen. Slusspersonalen är verkligen superproffs!

Vi seglade in på ställplatsen vid 17-tiden, då var kompisarna Carina och Peter redan där. Det var varmt och skönt, så vi satt ute länge och pratade. När vi var här senast var det fallna träd som låg över platserna, ojämnt och rätt otydliga platsmarkeringar. Nu var det nytt underlag och nya elstolpar med tydliga nummer. Rejält uppfräschat alltså, men med en prishöjning på nästan 100%. Från 200 kr till 350 – det är inte rimligt. Så bra är det inte, så vi kommer nog inte tillbaka.

På fredagen gick vi en promenad längs kanalen och tittade på slussningen av den fina gamla båten Lagerbjelke. Två gånger blev det. Ett fantastiskt fint fartyg från 1890 som varit i drift sedan dess, men faktiskt även legat på botten. I aug 1945 går hon på grund och sjunker i en storm utanför Strängnäs. En månad senare bärgas fartyget och repareras för att sedan återigen gå i trafik.

Efter slussningen åt vi på lunch på hamncaféet. Jag hade sett fram emot förra årets galet goda pinsa, men den fanns inte nu. Däremot fanns det surdegspizzor med samma topping och även våfflor med liknande topping. Vi tog varsin och delade. Så otroligt gott. Så även om vi inte kommer tillbaka för att sova på ställplatsen, kan det hända att vi kommer tillbaka och äter här. Så gott!

Efter två nätter med en massa skratt och härliga samtal var det dax att åka de sista milen hem. Efter nästan tre månader på rull var det dax att återse Tumba. Om vi längtat? Näää, inte det minsta. Vi trivs så bra i vår bil, det är vårt hem. Huset i Tumba är bara ett hus, som vi kommer att sälja när allt det är möjligt. Vi trivs inte alls där.

Men vi ska inte vara hemma så länge. Om bara någon vecka drar vi iväg igen 🙂

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram