Efter de 42 timmarna hemma drog vi iväg igen. Nu började färden norrut, med Höga Kusten som det första stora målet. Första kvällen drog vi åt handbromsen vid Axmars Brygga och bjöds på en härlig solnedgång.
Vi var rätt slut efter rejset hemma, med tvätt och röjning av trädgården. Trötta men nöjda. Nu kunde vi dra iväg med gott samvete igen. Vi har några beställda jobb, så vi började med att återigen åka förbi Simbadets Camping i Österbybruk för att än en gång försöka få bra bilder. Sist vi var där var det nästan inga besökare på campingen och noll på badstranden. Ska man fota en camping som ligger fint vid vattnet måste det såklart vara lite liv och människor på bilderna. Även den här gången var det glest, men vi tror att vi fick till det ok.
Så fortsatte vi någon timma till och kom fram till Axmar, strax norr om Gävle, en stund innan middagen. Här finns en fin restaurang, men där var inget som lockade på menyn – så vi åt i husbilen istället. Men där finns även en husbilslounge, den första vi stött på, så den kollade vi in. Loungen är en hörna inne i restaurangen där man kan ta en gratis fika och sitta ner en stund. Jättemysigt!
Vi hade valt en plats med utsikt över vattnet och bjöds på en fin solnedgång. Axmar ligger väldigt fint, men bilarna står alldeles för tätt för vår smak. Här kan man absolut stanna någon natt, när man ändå passerar – men för oss kommer det inte vara en plats vi söker oss till för en helg eller så. Omgivningarna är dock väldigt fina, så bara för den skull kommer vi nog tillbaka, men bara för någon natt på vägen.
På morgonen sken solen fint så vi tog en promenad innan vi drog iväg igen. Såklart blev det en himla massa bilder, för här är väldigt fint. Sen var det bara att packa ihop och dra vidare norrut.
Fördelen med husbil är att man träffar så mycket roligt folk. På väg till Falkenberg tog vi av mot Varberg för att övernatta hos kompisar från husbilsträffen. Vi fick en massa gott att äta och massor med hundmys!
Det är inte särskilt lång mellan Helsingborg och Varberg, men vi hade lite att göra på vägen. Tanka, handla och lite sånt. Strax efter lunch kom vi fram till Anki och Lasse i Varberg och deras underbart livsglada pälsboll Catch. En stor, mjuk och fullständigt galen voffsing som jag såklart blev kompis med direkt 🙂
Direkt när vi kom fick vi en härlig räkmacka med bubbel och precis innan vi skulle dra iväg till Falkenberg och Vallarna bjöds vi på kyckling med potatis och grönsaker. Snacka om lyx! Att bara komma fram, få gosa med en härlig pälsboll, få god mat och härligt snack. Sånt är vi inte vana med, men kan definitivt vänja oss vid. Så himla kul när folk hör av sej och vill att vi ska komma på besök. Skönt att slippa bo på en parkering i Falkenberg också…
Kompisarna hade också bokat biljetter till premiären, så vi packade in oss i bilen som Lasse körde med säker hand. En knapp timma senare var vi framme och vi kunde börja jobba, medan vårt värdpar minglade runt på sitt håll.
Vi var förberedda på regn, men det var faktiskt uppehåll hela tiden. Skönt! Det är inte roligt att se på teater när allt är blött. Det gjorde vi förra året, det var då vi skaffade regnkläder. Dem används numera så fort det behövs, i söndags hade jag tom regnstövlar. Kanske därför det inte blev något regn?
Korvfabrikören med bla Claes Malmberg är hittills sommarens höjdpunkt av alla teatrar vi sett så här långt. Jag som tidigare inte tyckt särskilt mycket om buskis har ändrat mej. Det är hjärtligt, roligt och lite småtokigt. Å jag gillar det! Detta är vår första fullpoängare i sommar. Ni kan läsa recensionen HÄR.
När vi kom tillbaka ”hem” satte sej gubbarna och tittade på fotboll, Anki pysslade med sitt och jag skrev recensionen. Det brukar gå till så att jag skriver det mesta kring handlingen och skådespelarna innan. Efter föreställningen skriver jag klart med våra personliga intryck och sedan läser Martin igenom allt och tillsammans ändrar vi det som behövs. Den här gången hade vi fått sk pressbilder, så det var inget vi behövde tänka på att redigera – var bara att klistra in i texten. Snabbt och enkelt.
Detta var sista föreställningen i detta teaterrejs. Fyra premiärer på fyra dagar är rätt intensivt. Särskilt när man ska åka mellan orter, se föreställningen, ibland fota/filma och sedan skriva recensionen på natten. Man blir lite mör. Men det uppvägs väldigt mycket av att träffa alla härliga människor, att få skratta och sedan se sina ord på en affisch.
Den här gången hade vi ju även härligt sällskap, fick en massa god mat och härligt hundmys. Dessutom fick vi både tvätta och duscha, sånt är guld värt. Tack snälla Anki och Lasse för er otroliga generositet!
Det blir många mil i bil när man ska recensera teatrar kors och tvärs i vårt avlånga land. Men det är väldigt roligt att komma tillbaka till platser man gillar och dessutom lyckas att möta upp nya bekantskaper. Så blev det i Helsingborg.
Direkt på fredagmorgonen, dagen efter premiären på Krusenstiernska, drog vi iväg från Kalmar på östkusten till Helsingborg på västkusten. Vi hamnade mitt i två skyfall, det var helt galet – det regnade så mycket att man knappt såg handen framför sej. Vi lyckades köra lite fel och hamnade vid Knutpunkten i Helsingborg, där vadade folk fram med vatten till fotknölarna. Snart hittade vi rätt och drog åt handbromsen vid Oxhallen – Bryggeriet.
Vi hade inte så mycket tid, men hann iaf att jobba en liten stund innan vi bytte om och gick iväg till Sundspärlans friluftsteater. Vi behövde röra på oss och valde att gå istället för att ta cykeln, det tar kanske 20 minuter att gå mellan ställplatsen och teatern och är gångväg hela vägen. Först ut Eva Rydbergs uppsättning av ”Ett resande teatersällskap”. Extra spännande eftersom det varit lite turbulent runt henne och hon startar upp en ny scen.
Vi var inte superimponerade… Ni kan läsa vår recension HÄR. Det känns helt enkelt inte ok att dra in gamla konflikter i en sommarteater, sånt passar bättre i nyårsrevyer. Underhållande, javisst – men inte sommarens höjdpunkt. Men vilken mysig park! Vi återkommer gärna 🙂
Efter att ha skrivit och publicerat recensionen somnade vi på stört och vaknade hyfsat utvilade dagen efter. Då tog vi åter igen apostlahästarna och traskade in till stan. Vi gick till norra hamnen för att äta glass och kolla in ställplatsen där. Vi stod där för ett par år sedan och gillade det, nu skulle vi knappt ens ha det som alternativ. Det är alldeles för trångt mellan bilarna.
Efter en glass gick vi till Ica och handlade, sen gick vi hem till Ralle igen. Vi hann knappt ta av oss skorna förrän det knackade på dörren och Christel kom på besök. Så himla kul! Vi har lärt känna varandra via våra bloggar, hon har haft sin blogg Popprinsessan nästan lika länge som jag haft min. Vissa människor klaffar man lixom med direkt och utan att ens ha träffats. Nu har vi träffats IRL och hon är precis lika trevlig som jag trodde. Så himla roligt möte!
Sen var det dax att fixa ordning sej igen och cykla iväg till Fredriksdalsteatern. Premiär nr 3 var Nötter med bla Babben Larsson. Nu fick vi återigen ett härligt väder och en massa skratt. Detta var inte heller det bästa vi sett, men härliga skådespelare och väldigt underhållande. Den recensionen kan ni läsa HÄR.
Fredriksdal är också en himla härlig plats, med sin fina trädgård och uppbyggnaden av gamla Helsingborg. Just nu blommar rosorna överallt, det är sååå fint!
Efter föreställningen cyklade vi snabbt hem, skrev recensionen och kollapsade. Helsingborg vara avklarat och vi var drygt halvvägs in i teaterrejset. Det var dax att åka vidare – mot Falkenberg!
I torsdags var det dax för sommarens första premiär. En av sommarens stora höjdpunkter för oss. Som tidigare år började dagen med att intervjua några av skådespelarna. Det blev ett trivsamt och roligt samtal med bla Roberts Gustafsson och Ola Forssmed.
Sverige har massor med friluftsteatrar och bjuder på mängder med härliga föreställningar. I år verkar de vara fler än någonsin. Vi har varit på 3-4 stycken föregående somrar, i år blir de sex stycken tror jag. De fyra första är på lika många dagar. Första premiären var i torsdags.
Krusenstiernska teatern i Kalmar är först ut varje år. Det är behändigt för oss eftersom vi ofta är på Öland över midsommar och har nära över till Kalmar och är sedan bekvämt att åka vidare till Västkusten där övriga premiärer brukar äga rum. I år blev det lite fram och tillbaka, innan vi landade i Kalmar i måndags och så blir det nog även kommande år. Vi ska nämligen sälja vårt hus på Öland – mer om det i ett annat inlägg.
Hur som helst. Martin hade sin sista arbetsdag innan semestern i torsdags, på sitt vanliga jobb alltså. När han packat ihop allt gjorde vi oss ordning och cyklade iväg. Vi hade blivit lovade att göra en intervju 16.15 och skulle bara ha en kvart på oss. Lite lite, särskilt som jag vet att några av mina ”offer” är väldigt pratglada 🙂
Vi placerade oss i skugga, till en början tillsammans med Edward af Sillén, Ola Forssmed och Linda Ohlsson. Efter en liten stund dök Robert Gustafsson upp och strax efter även Anton Lundqvist. Ett kul gäng som gärna pratar. Att intervjua flera olika personer kan vara lite knepigt, man vill ju att alla ska få samma uppmärksamhet och ungefär lika mycket tid. Med bara 10-15 minuter är sånt svårt, men vi fick ett mysigt samtal – inte bara om föreställningen utan även om sommaren och Kalmar. Ni kan se hela snacket i filmen längst ner. Prenumerera gärna på vår YT-kanal 🙂
Efter intervjun hade vi en dryg timma på oss innan dörrarna till parken skulle öppnas. Så vi sprang snabbt iväg för att äta och hamnade på den fina lilla restaurangen nere vid slottet. Det fick bli en hamburgertallrik som vi snabbt slevade i oss innan vi gick tillbaka. Dörrarna öppnade, Martin fotade gästerna, jag intervjuade några av dem. Tiden går väldigt fort när man fotar och filmar mingel, snart var det dax att sätta sej på plats för att se förställningen.
Krusenstiernska är känd för sina farser, såna där föreställningar där man slänger i dörrarna och handlingen är invecklad. Oj då… en till?! är precis en sån. Det krävs en ensam arvingen för att få ut ett arv, självklart dyker det upp fler. Ni kan läsa vår recension HÄR. En småputtrig föreställning som passar alla, vi hade en väldigt mysig kväll med perfekt väder och roligt på scen. Med den uppsättningen skådespelare är det iofs inte så konstigt att det blir succé. Robert Gustafsson, Ola Forssmed och Anton Lundqvist tillhör ju lixom själva humoreliten i Sverige.
Strax efter 22 kom vi tillbaka till husbilen med en skön känsla i magen. Vädret var perfekt, vi hade skrattat massor och gjort ett roligt jobb. Nu skulle bara resten göras, recensionen skulle skrivas direkt, bilder och filmen skulle redigeras. Det var bara att sätta sej och jobba. Men jag hade förberett det mesta, så det tog inte lång stund att göra klart recensionen. Medan jag skrev fixade Martin bilder, strax innan midnatt kunde allt publiceras. Å morgonen efter var även filmen ute.
Vi hade packat ihop oss redan på eftermiddagen, så efter några timmars sömn var det bara att packa ihop resten och dra iväg igen. Nu var det dax för Helsingborg och två nya premiärer. Medan vi åkte såg jag att nattens jobb hade gett resultat. Delar av vår recension syntes redan på sociala medier, kul kul. Det ger alltid en liten kick, trots att vi borde vara vana vid det här laget 😛
Här är filmen från dagen med intervju, mingel och applådtacket. Just den här föreställningen får vi inte filma minsta lilla ifrån, men ibland får vi det – för att ge ett litet smakprov.
På mässan i mars pratade vi med tillverkaren av en amfibiebil och bestämde att vi skulle provköra den så fort vädret tillät. I slutet av april gjorde vi ett försök, men en liten snöstorm satte stopp för planerna. Förra veckan var det dax igen och den här gången gick allt vägen.
Oskar från Craft Cart Company började prata med oss på mässan ”Husbil Husvagn Stockholm” i vintras. Han har tillsammans med sin pappa Torbjörn tagit fram en amfibiebil, en liten trehjuling, som går både på land och i vatten. En spännande grej som vi såklart tackade ja direkt till att provköra, när vi fick frågan.
Första försöket gick alltså åt skogen pga väder. Så här två månader senare gick det däremot bättre, inte riktigt lika fint väder som för ett par veckor sedan – men ändå runt 20 grader. Det funkar ju att vara på vattnet då. Så vi såg fram emot en rolig dag, när vi spända av förväntan åkte mot Söderköping där företaget ligger.
Oskar tog emot oss, visade oss runt i den lilla verkstan och berättade om företagets historia. Här snackar vi entreprenörer! Företag har de drivit länge, men just den här idén är bara 3-4 år gammal. Förra året levererade man de första färdiga bilarna, i år är produktionen igång ordentligt.
Man trodde att ägare till stora båtar skulle vara mest intresserade, för att på ett enkelt sätt kunna dra iväg på utflykt. Men så visade det sej att även husbilsfolket var en stor kundgrupp, å dit hör ju vi. Stora båtar har som en liten ramp/badbrygga bak på båten där carten ligger, husbilar tar den oftast på släp på en liten kärra bakom- om de inte har skitstor bagage där carten får plats.
När vi sett allt gick vi ut för att testa. Oskar visade hur carten fungerade, sedan fick vi köra själva. Så himla kul! Lite likt hovercraften jag körde på Irland. Något av det roligaste jag gjort, så jag var i mitt esse och hade lajbans. Tekniken är ungefär densamma, med samma handtag och känsla. På hovercraften måste man dock luta med för att svänga, det behöver man inte på carten.
När både jag och Martin fått köra och kände oss hyfsat säkra, kördes vi iväg till Stegeborg. Där skulle vi få köra carten i vatten. Torbjörn backade ner i vattnet, sedan fick vi övningsköra lite igen innan vi fick köra själva. I vattnet styr man med en joystick, som ser ut som en lite större datormus.
Jag fick faktiskt förtroendet att köra upp carten ur vattnet. Lite läskigt var det, men inte för att jag inte trodde att jag skulle klara det – utan mer för att jag var rädd att ta sönder den. Det är ju en rätt dyr leksak lixom… men allt gick bra tack o lov. Vi blev inte ens blöta.
Det var faktiskt varken svårt eller läskigt, bara roligt! Himla roligt faktiskt. Jag hade gärna haft en egen liten cart, men den är alldeles för dyr för oss. Typ 395 000… men kul var det och önska kan man ju alltid. Fast vi är inte jättesugna på att åka runt med släp, bilen är stor som den är. MEN! Hade jag bott på en ö, i typ skärgården, då hade en sån här mockajäng varit perfekt! Tänk att bara köra ner i vattnet på ena sidan och upp på den andra och sedan köra upp på vägen, vidare till jobbet eller ICA. Så smart!
Men nej, vi ska inte köpa en. Däremot kan jag tänka mej att leka lite fler gånger. För kul vare 🙂
Det kommer såklart en film från dagen, så fort vi bara hinner. Ha koll på vår Youtube!
Vi kom till Böda Camping på söndagen. Redan på måndagen kom de första ekipagen till träffen, men den började egentligen inte förrän på torsdagen. Då var vi kompletta, drygt 220 husbilar och ett par husvagnar. Helt galet!
Detta är tredje Husbilsträffen som vi arrangerar tillsammans med Annelie och Ludde från Skåne. Från början var det för att vi ville träffas, så vi bestämde datum och plats, slängde ut det på sociala medier och fyllde en camping i Sölvesborg. Året efter, förra året alltså, var vi lite mer organiserade och förberedda – då hade vi träffen i Värmländska Sunne. Vi har hela tiden sagt att träffarna ska läggas på olika ställen i Sverige, både för att få se mer av Sverige och för att fler ska kunna komma.
Den här gången blev det alltså på Öland och fler än någonsin dök upp. Så otroligt roligt. Man blir väldigt ödmjuk för hur många som faktiskt vill komma på våra träffar och som vill träffa oss och varandra. Men det visar ju också hur många som är ofrivilligt ensamma och som söker en social samvaro, som vi kan hjälpa till med. Därför är träffarna väldigt viktiga för mej och Martin. För vi känner oss faktiskt ensamma, trots att många inte tror det.
Vi har aldrig något program på våra träffar, den enda punkten är långbordet på fredagen som brukar upprepas även på lördagen. Årets långbord var något av det häftigaste jag varit med om. Tänk er 100 bord och 200 pers som äter middag tillsammans. Aaaamazing! Asså det är svårt att förklara, men känsla att se alla umgås, skratta och knyta nya kontakter är magisk! Att vi skapat detta!
På lördagen var bordet ungefär halverat. Då satt de nyfunna vännerna istället tillsammans vid sina husbilar och umgicks. Några tittade på Eurovision, vi försökte bjuda in oss lite här och där – men det gick inget vidare. Sen såg vi att även våra husbilskompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) satt ensamma, så vi gick dit. Vi lärde alltså inte känna så många nya på träffen, vilket är lite synd, men några nya namn har vi iaf lärt oss och hoppas ses ute på vägarna.
En himla rolig grej som hände var att ett av paren gifte sej helgen innan träffen, så detta var alltså deras bröllopsresa. Det var vi såklart tvungna att uppmärksamma. Det var ju svårt för oss att komma ifrån och köpa något att överraska med, men när jag berättade om detta för Böda fixade de en liten presentpåse åt oss. Så under fredagens långbord passade vi på att busa lite med dem och lämna över påsen. De blev så glada! Jag älskar när man kan göra något så här, så himla roligt.
Vi hade några andra jubilarer också, bla ett gäng med tre herrar som firade 60, 65 och 70 har jag för mej. De hade fest hela veckan typ 🙂
Veckan och träffen var helt otrolig. Tänk er ett stort kollo med folk som har samma intresse, i åldrarna 40-85 typ. Ingen prestige, inga krav. Bara vänskap och roligheter. Vi skapar bara en plats för folk att träffas, sen får de göra resten själva. Och som jag förstått det så var det många nya kontakter som knöts och som kommer att fortsätta hålla kontakten. Jag hoppas verkligen inte att någon kände sej bortglömd, för vi gjorde verkligen allt vi kunde för att alla skulle känna sej sedda och uppmärksammade.
Vi planerar redan för nästa träff, den kommer inte att bli på Öland (även om vi är mer än välkomna tillbaka) utan lite mer centralt i Sverige. Det gäller ju att hitta en camping stor nog för att få plats med oss och som dessutom ger oss ett jäkligt bra pris. Vi drar trots allt dit en himla massa reklam och köpstarka människor, så lite får de minsann bjuda till. Hojta om ni vet något bra ställe.
Nästan alla i husbil har mer eller mindre stora instagramkonton och många har även Youtube. Inte bara campingen får publicitet, utan hela orten och även kommunen. Som nu när till och med P4 kom på besök. Mycket bra reklam där, inte konstigt att vi är välkomna tillbaka till Böda :-p
Nästa träff blir dock lite annorlunda, men det berättar jag om en annan gång. Är ni intresserade av framtida träffar, så kan ni KLICKA HÄR och gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni inget.
Det finns en gala för allt känns det som. I måndags gick den allra första Regnbågsgalan av stapeln och vi fick vara med. En sån där kväll när alla är glada och allt är mysigt.
Regnbågsfonden och Pride känner de allra flesta till, men vad Regnbågsfonden gör är kanske inte lika bekant. Och att Jonas Gardell är högst involverad är nog inte heller så välkänt, utan för den innersta kretsen alltså. Men det är han, och det var också Jonas och Mark som tillsammans var konferencierer i måndags.
Regnbågsfonden har under många år delat ut pengar till organisationer som hjälper utsatta på olika sätt. Men i år har de även instiftat Regnbågspriset som man kan nominera kandidater till. Och detta var allra första gången som priset delades ut. Vinnaren får en fin statyett samt 100 000 kronor.
Regnbågsgalan var inget stort ståhejigt arrangemang och sändes inte heller i tv. Det var faktiskt tvärtom. Väldigt intimt, på lilla Scalateatern, där det är nära mellan scenen och publiken och en foaje som är väldigt trång. Där skulle vi som journalister och fotografer trängas med den 500 inbjudna. Det var minst sagt en knepig röda matta att fotografera och bevaka, så jag höll mej mest utanför 😛
Här var heller inte bara en massa kända ansikten, även om prinsessan Christina var där, utan mest folk från organisationen och personer som verkligen bryr sej. Jag träffade bla en gammal klasskompis sedan gymnasiet, vi snackar alltså 80-tal. Så himla roligt!
Solen sken och alla var glada. Å så är det verkligen både på Pride och allt annat som arrangeras inom hbtq. Det är alltid hjärtligt, varmt och kärleksfullt. Alla är välkomna. Alla får vara som de är.
På scenen var det fullt ös från första minuten. Lisa Nilsson, Lisa Ekdahl, Darin samt tant Henrik och Björta underhåll oss under kvällen. Jonas stod för de allvarliga inslagen genom att berätta om sitt eget engagemang, varför han engagerar sej och vad som händer i världen.
Som avslutning på kvällen steg prinsessan Christina upp på scenen och delade ut stipendiet till organisationen NC SOS som räddar hbtq-personer från förföljelsen i Tjetjenien. Viktigt! Och det är så Regnbågsfonden jobbar.
En himla mysig och viktig kväll alltså. Nu ska filmer och bilder redigera och texter ska skrivas. Än är inte jobbet klart 🙂
Det här att få göra något först är lite häftigt. I torsdags var vi med på invigningen av Finnlines sprillans nya fartyg Finncanopus och i fredags fick vi åka med på jungfruturen. Fartyget kom till Sverige så sent som söndagen innan, så rykande färskt alltså.
Förra helgen kom fartyget alltså till hamnen i Nådendal, efter en lång resa från Kina. I torsdags kom hon till Stockholm och stadsgården för ett tillfälligt besök och invigning. Vi var några journalister som fick komma ombord bland de första och hade första stoppet uppe hos kaptenen på bryggan för invigningsskål och trevligt mingel. Sen fick vi en rundtur ombord innan fler gäster kom och det var dax för middag.
Det är rätt häftigt att upptäcka ett helt nytt fartyg, ungefär som att upptäcka ett helt nytt hotell. Det doftar nytt, alla detaljer är inte helt på plats och personalen är både förväntansfull och lite förvirrad. Men allt är kul och alla är glada 🙂
Kvällen blev inte så sen, vi skulle nämligen hem och packa för att åka med på jungfruturen på fredagen. Finncanopus ska gå mellan Kapellskär och Nådendal, så under natten hade hon flyttats från stan till Norrtälje. Vår mötesplats var i Solna kl 8, där vi stuvades in i en buss och skjutsades iväg. Efter en liten försening fick vi gå ombord, installera oss i våra hytter och börja ett minst sagt hektiskt dygn.
Vi skulle alltså bo i en hytt som ingen annan hade bott i, sova i sängar som ingen annan har sovit i och som första gäster äta i helt nya restauranger med menyer som testades för första gången. Så himla roligt, men samtidigt får man inte glömma att vi var där för att jobba. Allt ska ju dokumenteras på ett eller annat sätt, i vårt fall både på film och med bilder för att sedan bli filmer och texter. Den här inlägget är mycket för att komma ihåg allt och kunna gå tillbaka till när jag ska skriva texten.
Programmet ombord på båten körde igång direkt. Vi fick ett par korta genomgångar och se det som vi missat kvällen innan. Sen började vi filma fartyget, från akter till för, nerifrån och upp. Varenda vrå gick vi igenom, restauranger, SPA, hytter… allt!
Lunchen åt vi i buffén som såklart filmades, middagen åt vi i restaurang Mickes, som såklart också filmades. Å efter middagen testade vi fartygets fyra signaturdrinkar designande av Josephine Sondlos. Jag skulle kunna prata hur länge som helst om mat och dryck ombord, allt är så otroligt gott, vackert serverat och smakfullt. Personalen är dessutom så jäkla trevlig och personlig, att man blir kompis med dem alla direkt!
Enkelt kan man säga att nya Finncanopus är en bilfärja 2.0. Tänk er en bilfärja som hottats upp med fina hytter, läckra panoramafönster och förstklassiga restauranger. Det är fortfarande främst ett fraktfartyg men två våningar har gjorts om för passagerare, både dem som enkelt vill ta sej över till Åland eller Finland men även för dem som vill kryssa fram och tillbaka. Äta gott och handla taxfree.
På första turen var vi kanske 150 pers, båten tar drygt 1000 – så vi hade rätt mycket utrymme och personalen hade all tid i världen för oss. Väldigt lyxigt alltså! Och en stor fördel när man ska fota och behöver lite utrymme. Personalen visste ju varför vi var där och hjälpte till på alla sätt de kunde genom att hjälpa oss med fotografering, fixa snyggaste drinkarna och i övrigt serva på alla möjliga sätt. Tack alla i SPA och restauranger som öppnade för oss trots att det egentligen var stängt.
Nackdelen med att åka morgonturen är att man kommer tillbaka till Stockholm väldigt tidigt. Så redan 4.30 ringde klockan, för att vi skulle hinna äta och filma frukosten innan vi kom i land 6.15. Tror de allra flesta av oss tog en liten tupplur medan bussen tog oss tillbaka till Solna.
Ett par roliga dygn med mycket båtsnack, massor med intryck och nya bekantskaper. Nu planerar vi att ta husbilen över till Åland, där det skulle vara himla kul att åka runt. Kanske blir det redan i vår… man vet aldrig 🙂
Lunch utan slut har jag hört talas om och tyckt verkar så mysigt. När våra nya bekanta föreslog en dag i El Gouna passade vi på att besöka tre olika restauranger och det blev som en gående variant av LUS. Så himla mysigt!
Strax innan vi åkte till Egypten fick vi kontakt med Therese som bor här. Det var hennes familj som tog med oss till Mahmya Beach direkt efter nyår. Självklart ville vi se mer av orten där hon bor och upptäcka det.
El Gouna ligger ca 3 mil från vårt hotell i Hurghada. En taxi skulle kosta kanske 25 Euro, vi satsade istället på en Uber som precis som i Sverige är mycket billigare. Det tog en stund innan vi fick tag på en bil, två innan den bojkottade vi. Appen sa ca 300 Egyptiska Pund, vilket är ca 75-100 kr, men de försökte få oss att betala allt mellan 25-50 Euro. Har vi fått ett pris vägrar jag att betala mer, så dessa avbokades.
Den vi åkte med ville ha 10 Euro, det tyckte vi var ok. Han kunde inte engelska och blev irriterad när vi inte hittade och googlemaps slutade fungera pga en massa vägbyggen. Till slut sa vi att han kunde släppa av oss när vi trodde att vi var hyfsat i närheten. Där stod vi mitt ute i ingenting vid en golfbana… Therese tog golfbilen och hittade oss rätt snabbt.
Vi började med att se hur hennes familj bor här och fick på köpet gosa lite hund.
Det började bli dax för lunch. Återigen användes golfbilen för att ta oss ett varv runt El Gouna, där vi stannade för att se en del av den nya delen med hamnen och de stora lyxiga båtarna. El Gouna är ett välbärgat område där många rika Egyptier och utlänningar bor. Mycket är helt nytt och väldigt modernt.
Vi tog sikte på Maritime Restaurant där vi började med en lättare lunch. Här serveras medelhavsmat, mycket skaldjur och sånt som vi tycker väldigt mycket om. Martin tog en sallad med skaldjur, jag tog en pasta med stora räkor och Therese tog gravad lax. De kostade ungefär 80-100 svenska kronor. Allt så otroligt fräscht och gott. Medan vi satt där och åt,bestämde vi att vi skulle göra en gående middag och besöka tre restauranger som ligger i närheten av varandra. Therese bor här halvårsvis och har koll på läget, vi lät oss bara dras runt 🙂
Efter lunchen gick vi längs hamnen, tittade på båtarna, kollade in den publika stranden och utforskade stället så mycket vi kunde. Solen sken och vi hade kanske 25-26 grader i skuggan. Himla härligt när vi visste att det var ungefär lika många minus hemma.
Sedan fortsatte vi till den äldre delen av El Gouna. Therese lämnade oss där medan hon åkte hem och hämtade sin son, som skulle vara med oss en stund. Vi befann oss på ett torg och passade på att besöka ett par minimarkets för att se prisläget, innan vi slog oss mer på Bodega El Gouna för att vänta in dem.
Bodega har mexikanskt tema med tapas och väldigt goda drinkar. Medan vi väntade tog vi varsin milkshake för att svalka oss. Therese dök snart upp med sin son Joseph och ägaren till restaurangen Per, plus hans dotter Anita som också är svenskar. Snart kom det in mängder med smårätter, säkert tio olika. Det var taco, otroligt goda ostbollar, stora räkor, guacamole och en massa annat.
Allt så otroligt gott! Detta sköljdes ner med margaritas, något jag inte druckit på säkert 35 år när jag var i Mexiko. Drinkarna kan vara de godaste jag druckit i drinkväg på väldigt länge, kanske någonsin. Det blev mer än en måste jag erkänna, det blir lätt så när en drink kostar 35-40 kr bara 😛
Vi satt i flera timmar, pratade, åt och skrattade. Typ hela eftermiddagen, vi hade så himla mysigt. När det var dax för efterrätt gick vi tvärs över torget till Jobos Sportsbar. Där visades någon fotbollsmatch på säkert 7-8 olika tv-skärmar, det var fullt med folk där – men det var nog knappt någon som tittade på matchen. Här satt folk istället och spelade spel, umgicks, åt och eller drack tillsammans. Här kan man äta riktigt goda pizzor för bara 60-70 kronor.
Nu hade Joseph och Anita lämnat oss och Pers fru Lena gjort oss sällskap istället. Vi tog in varsin drink och ett par olika desserter. Det började bli sent och lite kyligt och dax att åka tillbaka till hotellet. Nu skulle vi börja leta bil igen… men det behövde vi inte! Pär lånade ut sin chaufför så vi fick åka hem utan att behöva deala pris, så himla skönt!
VI åkte från hotellet vid 10 och var tillbaka vid 23. En lång, men alldeles fantastisk dag! Vi hade så otroligt roligt och tiden gick så himla fort. El Gouna visade sej från sin allra bästa sida, där är verkligen fint och väldigt lugnt. Här finns turister, men inte alls lika mycket som i Hurghada. Jag skulle absolut kunna tänka mej att åka hit nästa gång och spendera mer tid i den lilla staden.
Therese har varit världens bästa guide och alla har varit så otroligt generösa. Vi kommer absolut att ses i Sverige och vi har redan en liten plan om att hälsa på med husbilen i Härnösand där de har sitt fritidshus. Hon är en sån person som jag gärna har kvar i mitt liv, så himla härlig! Lika härlig som Per och hans Lena som driver de tre restaurangerna som vi besökte. Såna där otroliga människor som bjuder på sej själva och känns som man känt i flera år direkt när man träffas första gången.
Är ni i Hurgahad eller funderar på att åka dit, så måste ni ta er utanför hotelletområdet och besöka El Gouna. Eller varför inte åka dit direkt, både Ving och Tui har resor dit. Det ska iaf jag kolla till nästa gång, För El Gouna vill jag se mer av!
Här är även en film från dagen:
Det blev definitivt en LUS – Lunch Utan Slut – den höll på heeela dagen. Supermysigt! Har ni haft en sån nån gång?
Nu har vi haft vår husbil Peppe i drygt 3 månader och tycker att vi varit ute så pass mycket att vi kan ge våra bästa tips för nybörjare. Vi har ju alla misstag ganska färska i skallen lixom 🙂
Vi har haft en fantastisk sommar med vår Peppe. Han är en Weinsberg CaraCompact, Edition: Pepper från 2018 och alldeles perfekt för oss. Liten, men vi kan ha med oss allt vi behöver utan att det blir trångt alls. Man behöver inte särskilt mycket för att leva bekvämt och vi upptäcker hela tiden hur lite vi faktiskt behöver och ”downsizar” vart efter.
Vårt första tips gäller själva köpet. Vi hade aldrig ens satt foten i en husbil innan vi köpte Peppe och hade ingen aning om vad vi egentligen behövde. Men vi var överens om att bilen inte skulle vara särskilt stor, inte längre än 7 meter och inte tyngre än 3,5 ton. Då åker man nämligen lite billigare på färjor, och vägavgifter i vissa länder ska tydligen vara lägre. Å andra sidan: hur ofta åker man bilfärja? Vi ville också ha en ”öppen planlösning” alltså kunna vända stolarna och ha dem som fåtöljer vid matbordet. Och vi ville ha en säng som kunde stå uppbäddad hela tiden längst bak, ingen sovplats över förarhytten. Detta kallas tydligen halvintegrerad, som jag har förstått det.
Martin hade tittat ut en modell som bockade av alla våra krav och just precis den bilen fanns hos två husbilsfirmor i Sverige, den ena i Norrtälje utanför Stockholm. Så vi åkte dit för att titta, granskade den noga, testkörde och köpte den på studs, vilket var väldigt oväntat för att vara mej och jätteläskigt! Men det bästa vi gjort skulle det snart visa sej 🙂
Nästa tips är därför att ha någon kunnig med sej, som vet vad man ska titta på och går igenom köpeavtalet. Ska man ha garanti, mer än den som ingår? Vi tyckte inte att man skulle behöva det. Bilen var ju nästan ny och i fint skick. Men nu står ändå Peppe på verkstad med en motor som låter konstigt och inte svarar som den ska. Felet uppstod inom de där 3 månaderna som ingår, men vi har ingen aning om firman står för kostnaden eller ej – vi kan bara hoppas. Så kolla avtalet och fundera på extra garanti. Iaf om ni inte är duktiga på att mecka själva.
Vi hade alltså hittat och köpt vår bil, detta i slutet av maj och fick veta att det var 6 veckors leveranstid!!! WHAT!!! Halva sommaren skulle ju gå innan vi fick ut och åka. Hade vi vetat det så hade vi såklart börjat tittat tidigare på våren. Vi tänkte att bilen står ju där färdig att säljas och är bara att ta… typ… Så var det alltså inte, den skulle servas, städas och besiktas först. SUCK!
Fundera även på var den ska stå parkerad, både under säsong och på vintern. Kan den parkeras utanför bostaden? Behöver trädgården byggas om? Ska bilen användas året om? Eller behövs vinterförvaring? Inne – ute? Vi gjorde om trädgården framför huset till parkering, det var ett jäkla jobb och blev rätt dyrt – men nu kan vi dra iväg när vi vill och har även koll på bilen hela tiden. Grannarna kanske inte är överlyckliga, men vi har gjort det snyggt och allt ser prydligt ut. Vi tycker såklart att deras utsikt är bästa möjliga 🙂
Så kommer dagen för hämtning! En lyckans dag såklart. Avsätt hela dagen, åk tidigt, ta skjuts eller åk kommunalt om möjligt och kör hem bilen tillsammans om ni är ett par som köper, iaf om det är första bilen. Ta gärna med matsäck, så kan ni stanna till på vägen hem och mysa lite och slipper skynda hem pga hunger. Vi bor rätt långt ifrån, åkte hemifrån innan 7 och kom till husbilsfirman strax innan 10. Då fick vi en genomgång av bilens alla funktioner, hur man fyller vatten, tömmer toa och annat nödvändigt (filma genomgången!). Alla papper var redan ifyllda och vi hade kollat att bilen var godkänd av besiktningen, försäkringen gällde och att den var påställd – så det var bara att påbörja resan hemåt efter all information.
Att köra hem sin första egna husbil är något alldeles särskilt! Total lycka faktiskt. Att parkera hemma första gången och se honom står där och ta plats, så härligt! Drömmen har blivit verklighet och han bara står där och väntar på premiärturen. Var skulle vi åka? Vad behöver man tänka på? Många sa att man skulle testa att sova hemma första natten, för att känna in sängar och sånt. Det struntade vi i. Många tipsade också om att ta första övernattningen på en ordnad camping. Det struntade vi också i 🙂
Vi hämtade Peppe på tisdagen och drog iväg redan på fredagen. Varför vänta lixom? Vi åkte bara 5-6 mil bort, till Skokloster. Där kan man stå på parkeringen utanför slottet för 100 kr (Juli -21), det var en lagom början tyckte vi.
Vi hade faktiskt matlådor och konserver hela vår första helg. Då kunde vi koncentrera oss på att lära känna bilen till att börja med och slapp fundera på att även lära oss spisen och allt som hör matlagning till. Det var rätt smart faktiskt.
Så en full gasolflaska, påfylld vattentank och en extra bäddmadrass var faktiskt det enda vi behövde första helgen. Bara att lära sej koppla om till gasol, fixa med toa, lastsäkra och alla andra detaljer är fult tillräckliga på premiärturen. Krångla inte till det!
Så vad behöver man i en helt ny husbil?
Madrass, både för att skydda den som kommer med bilen och för bekvämlighet. Kuddar, täcken och kanske nån filt. Nya lakan är såklart en lyx, det går ju att ta hemifrån… men har man ändå köpt en husbil för kanske flera hundratusen, så är det väl klart att man ska ha nya lakan också!
Lätta korgar i olika storlekar, till garderober och hyllor är ett måste. Vi har ett par större vardera i garderoberna, mindre till hyllorna över sängen och halvstora till sladdar och annat smått och gott inne i bilen. Sen har vi även en större låda med lock i garaget för kablar, verktyg, spännband mm, från början hade vi även en större som skafferi i garaget. Köket är ju inte så stort… men så upptäckte vi att vi faktiskt inte använder ett av skåpen under spisen, så där har vi nu en varukorg med grejer istället. Lätta lådor/korgar/boxar i olika storlek är väldigt bra att ha.
Porslin då? Eller… plast alltså. Vi är två och har så vi kan duka till fyra. Allt utom besticken är i plast, för att det ska väga så lite som möjligt. Man måste ju hela tiden ha koll på lastvikt, blir man för tung så kan man få böter. Å det är ju onödigt! Vi fick tipset att torka av tallrikarna med papper eller slicka dem rena efter maten, så att de blir lättare att diska. Tack för det tipset! Det går åt mycket mindre vatten på det sättet och är det något man blir medveten om när man har husbil (eller husvagn/båt) så är det hur mycket vatten man gör av med. Så slicka tallrikarna 🙂
Ett annat MÅSTE är sladdar och grenkontakter. I alla längder och för alla uttag. Till själva husbilen behövs en elkabel som är låååång, eller två som går att skarva. Alltid fattas det typ en halvmeter… i vår bil finns ganska många uttag, men man vill ju inte ha sladdar i hela bilen och det ska vara lätt och gå snabbt att packa ihop. Så vi har en grenkontakt, med ganska lång sladd och USB-uttag, som vi lägger på köksbordet och kopplar allt till. Så är det bara en kontakt att dra ur när vi ska packa ihop och åka vidare. Mobilsladdar i olika längd är ett måste, både för att ha när man står still och i bilens eget uttag när man åker. Alla sladdar ligger samlat i en låda ovanför köksbordet som är enkel att ta fram.
Sen måste jag även tipsa om solstolar som man även kan sitta ordentligt i, och ett mindre bord för både mat ute och att jobba vid. En dörrmatta inne i bilen (eller en större ute) som samlar upp den värsta smutsen, om man som vi går in i bilen med skor.Tofflor! Att bara dra på sej snabbt och kunna springa ut i. Morgonrock eller liknande om man också måste springa ut snabbt. En liten väska eller kasse för dusch- disk- och tvättprylar att ha med till duschen, tvätten eller köket. Cyklar är ett måste för oss och ett bekvämt sätt att upptäcka en plats.
Vi kommer även att installera en liten säkerhetsbox, till tex pass och sånt som man inte vill släpa runt på. Detta kommer nitas fast men kommer att följa med till nästa bil också. Vi har sett vart det funnits ett sådant tidigare och kan använda platsen igen. Jag säger såklart inte vart vi har vårat, ni får hitta var det funkar bäst i er bil.
Åsså måste ni ha en vattenslang såklart! Det finns oftast en dit man kommer, men kan kännas fräschare att ha en egen. Vi har en liten räknare på vår så vi ser hur mycket vatten vi fyller på. Särskilda handskar till toan är inte heller dumt, gärna såna i plast eller gummi. Våra ligger innanför luckan där toakassetten sitter fast.
En lång text, men man kan väl sammanfatta det ungefär så här:
*Var noga vid köp!
*Fundera på ert behov och ta gärna hjälp av någon erfaren.
*Tänk på att leveranstiden kan vara lång.
*Kolla om gasflaska ingår, annars är det något av det första ni behöver köpa. Kolla storleken där den ska stå, vi köpte en för hög…
*Basic i köksutrustning, tallrikar och glas i plast eller engångs, bestick, underlägg/skärbräda, kniv, kastrull och stekpanna.
*Madrass, kuddar och täcken.
*Plastlådor i olika storlekar.
*Kablar, sladdar och slangar. Till elen i stolpen, mobiler och vatten.
Och!!! Brandsläckare!!! Viktigt! Vi har en liten inne i bilen och en i garaget. Resten kan ni skaffa efter hand som ni känner att ni saknar det.
Just det! Nivåklossar… något många använder, vi har inte gjort det än. Dock såg vi behovet när tomaterna började rulla ner från köksbänken eller när glasen långsamt gled över bordet. Så vi kommer nog att iaf ha dem i bilen vid behov 🙂
Något vi lärde oss snabbt var det där med att lastsäkra. Att alla grejer sitter fast på sin plats när man ska köra iväg alltså. Och att man inte åker iväg med sladden till elstolpen… vi har inte gjort det än… senast idag såg vi faktisk en husbil med sladden fladdrande efter sej. Så Martin gjorde en lista för att komma ihåg allt, som han checkar av vid varje avresa. Ni får den av oss:
Checklista vid avresa
*Ta ner parabolen (om ni har en alltså)
*Ställ om kylen till batteridrift (om den inte är automatisk)
*Stäng av gasolen (om det inte görs automatiskt)
*Dra ut elsladden
*Lås alla luckor
*Lås entrédörren
*Stäng alla takluckor
*Titta en extra gång att inget ligger löst
Sen är det upp till mej att se till att inga smågrejer ligger på diskbänken eller på bordet. Som tex diskmedelsflaskan som vi glömmer då och då och som snart trillar på golvet med en smäll. Badrumsskåpet har jag också en tendens att glömma låsa, men det hör man för den skramlar när den är olåst.
I övrigt så är det viktigaste att våga ta det lite som det kommer och njuta! Glöm inte att ni faktiskt förverkligat er dröm och gjort det många inte vågar. Så länge man är i Sverige så går det mesta att lösa och det mesta finns att köpa på vägen.
Just det! Vi lärde oss snabbt att man måste vara ute i väldigt god tid för att få plats på ställplatser, de går ju oftast inte att boka. Vi blev mästare på att glida in på sista platsen under första sommaren. Kommer man sent är det enklast att faktiskt bok en camping.
Vi lärde oss också att folk ”på rull” är väldigt hjälpsamma och kommer med extra händer när man behöver.
