kroatien

Vi kom nästan till Kroatien

september 2, 2021 Marlene Kommentarer 8 kommentarer

Jag har ju glömt att berätta om vinprovningen förra veckan. Vi var inbjudna att tillsammans med Kroatiens ambassadör i Stockholm testa fyra olika kroatiska viner. Det var så himla mysigt!

Vi skulle kliva på ångbåten Enköping vid Nybrokajen 17.30. Jag hade gott om tid på mej, så jag passade på att ta en pressvisning på vägen, innan jag mötte upp Martin. Förr var detta vardagsmat, men nu är det värsta grejen att åka iväg på något och dessutom träffa folk.

Fulla av förväntan gick vi ombord. Där tog gamla bekanta emot oss, kollegor och vänner. Det blev faktiskt en kram, men bara en! Det är lite konstigt hur man hälsar på folk nu, en vinkning eller svepning med handen. Många ska göra ”fist bump” eller hälsa med armbågen, men det är inte riktigt min grej. Men sen finns det en och annan som bara ska ta i hand och inte har någon förståelse alls för att man avböjer.

Detta var en kväll för frilansskribenter och influencers, vi tillhör bägge kategorierna numera men jag räknar oss som frilans. Martin och jag satte oss vid ett bord och fick snart sällskap av en redaktör som jag kanske lyckades sälja in ett par jobb till. Det är mycket sånt som de här träffarna går ut på, att bekanta sej med något nytt och knyta kontakter.

Den här gången var det alltså vin som gällde, fyra olika viner från två olika vingårdar. Det roliga är att ett av dem såg jag för länge sedan och tänkte be att få testa för att skriva om, mest för att etiketten var så cool, men det blev inte av. Så detta blev ju alldeles perfekt! Att få testa ett vin man länge varit nyfiken på är skoj!

Efter presentationen på nedre däck, gick vi upp på övre däck där vinerna skulle provas och vi skulle få lite mat som passade till. Vädret var rätt kasst, men så härligt det var att åka båt igen! Dessutom världens äldsta ångbåt som fortfarande går i trafik. Inte illa!

Vi började med två vita viner från vingården Kutjevo från Slavonien i norra Kroatien. Druvan är Grasevina som vinet även är döpt efter, bägge från 2020 och ungefär likadana men den ena var en Premium med lite högre socker- och alkoholhalt.

Sen fick vi prova två röda viner, bla den med den coola etiketten. Vinet jag varit nyfiken på heter The Dalmatian Dog och kommer från Testament Winery som är Kroatiens första svenskägda vingård. Vingården ligger vid kusten, strax norr om Split. Vi har alltså varit alldeles i närheten, men inte haft en aning. Nästa gång ska vi absolut åka dit! Vingården ligger i regionen Dalmatien, det förklarar väl det mesta när man ser etiketten.

Jag har inte helt lärt mej att dricka rött vin än, så min favorit blev den andra vita. Jag gillar söta viner och den var ju lite sötare. Men The Dalmatian Dog var inte dum den heller och det var ju himla spännande att till slut få smaka den. Det blev Martins favorit. Det andra röda var Testament Babic, bägge fruktiga med körsbärstoner men den första drar lite mer åt lakrits. Fyra goda viner och den med hunden är ju en kul gå-bort-present 🙂

Till vinet fick vi mat med kroatiska smaker och nog blev man bli ressjuk. Vi brukar ju åka till just Kroatien på hösten och vara med på VM i Olivplockning. Årets roligaste händelse, med de härligaste människorna i världen. Men det blir nog inget i år heller…

Jag vet inte vad ni vet om Kroatien och om ni varit där, men där finns så mycket att se! Vår favoritstad är Trogir, som ligger bara en kvart från Splits flygplats. Det är som Venedig i miniatyr, sååå mysigt. Split är väldigt mysigt också, men alla hamnstäder har väl något särskilt antar jag. En annan favorit är Postira på ön Brac, det finns inte mycket som slår att ta båten över och mötas av den vackra ön. Vi har sett en del, men har mycket kvar. Vi vill gärna se fler öar, särskilt den där man spelade in Mamma Mia.

Den där vinprovningen drog igång en himla massa! Både längtan efter att kunna kryssa fritt igen, vinprovningar IRL istället för att sitta hemma framför en skärm och smaka, träffa folk – både nya och gamla bekanta, att resa och uppleva nya platser eller gamla också för den delen och testa nya smaker. Det var verkligen en kväll som gav mersmak 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Pinsamt okunnig

april 22, 2021 Marlene Kommentarer 22 kommentarer

Jag har läst massor om Andra Världskriget och Förintelsen och tycker mej kunna hyfsat mycket om den perioden av historien. Nu har jag läst en del om kriget i forna Jugoslavien och inser hur lite jag vet om det och hur okunnig jag faktiskt är. Vilket är rätt pinsamt med tanke på hur nära i tiden det ligger, att jag rest runt en del där och har vänner från flera av länderna. Jag borde kunna mer!

Det var när jag läste boken Sarajevo – Minnen från en belägring av Jasenko Selimovic som jag insåg hur lite jag vet om forna Jugoslavien och om kriget där. Sarajevo? Vilket land ligger det i? Hur var de drabbade av kriget? Varför var det ens krig? Jag googlade och sökte information samtidigt som jag läste.

Jag kommer ju ihåg hur mina grannar från Makedionen (tror jag det var) åkte på semester och inte kom tillbaka. Eller jo, de kom tillbaka – men det tog väldigt lång tid. Tror de var borta en hel hösttermin och ingen visste vad som hänt dem. Men så en dag var de tillbaka här, lite förändrade, väldigt dämpade. Barnen lekte, men inte med samma glädje till en början. Föräldrarna hälsade, men inte lika glatt. Kriget pågick fortfarande, för dem var det högst närvarande även om de nu var i säkerhet.

Vi har grannar från alla möjliga länder i fd Jugoslavien, främst från Serbien. Jag såg ju att de var oroliga och följde allt som hände där. Men inte förrän nu har jag alltså fattat varför det faktiskt var krig och som jag har förstått det (jag har kanske inte alls fattat allt) var det regioner som ville bli självständiga och bli egna länder, men detta ville Serbien stoppa.

Googlar man kan man läsa att Milošević blev president i Seriben och ville bilda ett ”Storserbien”. Regionerna Kroatien, Bosnien Hercegovina, Slovenien och Kosovo motsatte sig detta och bröt sig ut som självständiga nationer under början av 1990-talet. Serbien var emot detta och förklarade krig mot de självutropade staterna. Då kan man ju lite bättre förstå att grannar och vänner från tex Serbien och Kroatien ”såg lite snett” på varandra…

Boken jag läste handlar om Jasenko som föddes i Sarajevo, som alltså ligger i Bosnien. Hans föräldrar var i Sverige, jag kommer inte ihåg om det står i boken hur de kom dit eller när. Men när mamma blir svårt sjuk vill han ta sej till Sverige för att träffa mamma en sista gång. Detta har alltså hänt, det är inte en fiktiv berättelse och därför är det också väldigt svårt att ta in allt som beskrivs och även att släppa ifrån sej boken.

Jag blir lixom ”drabbad” av Jaskeno. Hans mantra ”orka orka orka” sätter sej i hela mej. Med detta ville han på något sätt banka in i sitt eget medvetande att inte börja hata. Att hatet inte fick ta över honom, för då var allt förlorat. Men hur kan man inte hata den som våldtagit ens syster eller dödat ens son? Jag fattar inte men kan inte sluta läsa!

Jag ville fortsätta på ämnet och började läsa Med mig leker livet av David Grossman. Den handlar iofs inte om kriget på 90-talet, utan tidigare – men det är ändå en skildring över det gamla Jugoslavien när Tito hade makten. Detta är baserat på en sann historia, upplevd av en vän till författaren.

Det är en berättelse och en väldigt trasig familj, som har en historia som det aldrig talats om, men som är väsentlig för hur allt blev. Den avgörande platsen för hela familjen historia är fånglägerön Goli Otok, ett ”adriatiskt Alcatraz” upprättat av Tito 1949. Där straffade man Stalin-vänliga kommunister och andra som regimen inte tyckte uppförde sej som de borde. Där straffarbetar mormor Vera ett par år i början på femtiotalet, efter ett fatalt livsval som i grunden kommer att prägla dottern Nina och även dotterdottern Gili.

Boken handlar om när mormoder fyller 90 och de tre kvinnorna reser tillbaka till hennes olika viktiga platser, bla Goli Otok. Det är ingen enkel historia och boken är rätt svårläst, men ändå vill jag inte lägga den ifrån mej. Det som gör den svårläst är avsaknaden av styckesindelning och kapitel. Det är tätt, tätt skriven och bara fortsätter och fortsätter. Det finns inga naturliga ställen för paus eller tanke, de ca 280 sidorna hade i en annan bok varit kanske 500. Eftersom ämnet är tungt, behöver man hämta andan då och då – men det blir svårt när texten bara fortsätter. Ändå vill jag rekommendera den!

Nu är jag lite bättre utbildad vad det gäller det som hände i fd Jugoslavien, både på 40/50- och 90-talet. När vi rest runt har vi såklart sett spåren av det senaste kriget, nu kommer de förmodligen att bli ännu mer tydliga. Hur konstigt det än låter skulle jag gärna vilja besöka Goli Otok även kalla ”den nakna ön”. Den ligger utanför den dalmatiska kusten, lite söder om Zagreb, och där finns en hel del kvar från kriget. Jag skulle gärna gå runt där, känna på atmosfären och ta bilder.

När man läser på, blir man alltså inte bara lite klokare, utan hittar även nya platser som man vill besöka. Vi gillar ju Kroatien väldigt mycket och har rest runt där en hel del, men det finns betydligt mer att se där. Ska nog försöka hitta fler böcker, både i dåtid- och nutid. Jag vill veta mer!

Har ni också läst om platser, som ni inte visste fanns, och sedan velat åka dit?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Drömmer om segling, jag som inte ens kan segla!

december 15, 2020 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Nu börjar det dra rejält i resetarmen på mej. Jag längtar efter värme, solen och ljuset. Här i Stockholm har vi inte haft en enda timme av sol senaste tre veckorna och det känns väldigt jobbigt i kroppen. Man blir nästan knäpp av att inte få något solljus alls på så lång tid. Jag fattar inte hur man överlever högst upp i Norden.

Automatiskt börjar jag självklart fundera på resor jag vill göra, en är att åka tillbaka till Kroatien som både jag och Martin älskar. Vi har sett mycket där redan, men något jag skulle vilja göra är att utforska övärlden, vi har ju egentligen bara sett Brac och det finns så många fler.

Enklast skulle förstås vara att segla mellan öarna, men vi är ju inga båtmänniskor… men det kan man tydligen bortse ifrån. Med More Sailing kan man hyra både båt och besättning, man behöver varken veta vad som är babord eller styrbord ens. Det kan redan proffsen ombord och man lär sej i bästa fall en hel del om segling under resan.

More Sailing har inte bara seglingsresor i Kroatien, utan även i Grekland, Italien och Karibien och man kan hyra båt utan besättning också. Alla de här ländernas övärldar vill man såklart veta mer och om se mer av, men Kroatien skulle vara en bra början för oss och sedan fortsätta med den Grekiska övärlden som vi också är väldigt nyfikna på. När man ändå är i farten lockar såklart även Italien och härliga Karibien.

Just seglingsresor i Kroatien utgår ifrån kusten runt Split. Man blir hämtad på flygplatsen och körd till i Marina Kastela som ligger bara ett stenkast ifrån Splits flygplats. Sedan seglar man runt i regionen Dalmatien och besöker bland annat Solta, Brac, Hvar och Vis. Varje ö har sin egen historia att berätta, med sina traditioner, seder och lokala festligheter. Här finns gömda vikar historiska städer längst kusten. Brac kan vi, men de andra har vi länge varit sugna på att besöka. Ska man se dem en och en, så innebär det flera resor – att segla sparar både tid och pengar. HÄR kan du beställa katalog kostnadsfritt och se alla härliga resor.

Kroatien gillar vi för att det är nära och enkelt att ta sej till. Vädret är perfekt från maj till september, men hyfsat bra även resterande månader. Skärgården är rätt skyddad vilket innebär att det sällan går särskilt mycket vågor, vilket gör seglingen och livet ombord behagligt. Guuud så härligt det skulle vara! Eller hur?

Så när corona är över är detta ett av resealternativen vi överväger. Vi har rätt många alternativa resplaner nu 🙂

_{Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram}

I oktober åker man till solen!

oktober 6, 2020 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

De senaste 4-5 åren, i just oktober, har jag haft förmånen att åka iväg för att upptäcka en ny plats i Europa och samtidigt fått lite sol på näsan. De senaste 3 åren har Kroatien och VM i Olivplockning varit resmålet. Nu är det oktober och inte sjutton är jag på väg någonstans!

När jag fick en inbjudan 2017 att åka till ön Brac i Kroatien och vara med på världens första Världsmästerskap i Olivplockning var det förstås självklart att tacka ja. Det lät ju helt galet och superroligt, sånt tackar man inte nej till. Dessutom fanns det ju en liten chans att få lite sol på nästan, förlänga sommaren och se något nytt.

Vilken grej det var! Världshistoriens första Olivplocknings-VM var något av det roligaste jag varit med om! En helt prestigelös tävling med underbara deltagare och fantastiska arrangörer på en otroligt vacker plats. Det var lika självklart att tacka ja året efter och då fick även Martin åka med.

2018 var vi i Zagreb några dagar innan tävlingen på ön Brac. Där fick vi uppleva en huvudstad med mångfald, härliga miljöer, fantastiska solnedgångar och annorlunda smaker. Zagreb är perfekt för en långweekend på hösten. Det är nära, hyfsat varmt, billigt och jättemysigt. En huvudstad med historia och roliga museum.

Här ligger bla Museum of brooken relationships, som blev en favorit. Folk har skänkt saker som beskriver ett tillfälle i livet när de fick sitt hjärtan krossat. Jättefina och ibland väldigt sorgliga berättelser, men en hel del humor också. Museum of brooken relationsships finns även i New York och på andra platser i världen, jag hoppas det kommer till Sverige. Zagreb är som sagt perfekt för en weekend!

2019 fick vi också åka, då kollade vi in Split, Trogir och mer av Brac innan tävlingen. Trogir är helt fantastiskt! Ett Venedig i miniatyr med gränder i marmorsten, små kanaler och massor med historia. Inne stan får inga bilar köra, så det är både rent och lugnt. Vi älskar Venedig och även Trogir fick en plats i vårt res-hjärta. Hit återvänder vi gärna.

Split är också en helt fantastik stad med härlig historia, fornlämningar, bra restauranger och en hamn med större båtar som går till bla Brac, Hvar och en massa andra fina öar. Jag hade nyligen varit på Nord Irland och gått i Game of Thrones fotspår och kunde glatt fortsätta i Split. Här finns bla ett GOT-museum och ett par inspelningsplatser.

Split är, precis som Zagreb, perfekt för en längre weekend och som höstresa. Det är också nära, enkelt och fortfarande varm även över jul faktiskt. Vi skulle gärna komma hit med husbil när vi väl har en 🙂

Förra året fick vi också chansen att se mer av Brac. Vi hämtade ut en hyrbil i Split, tog båten över till Brac och körde 45 minuter till Bol på södra sidan som vi inte sett förut. Målet var att få se den berömda stranden Zlatni Rat som ligger som en hajfena ut i vattnet. Å nog fick vi se den alltid! Vi bodde nära och kunde skymta stranden från vår balkong. Det tog kanske tio minuter att gå från hotellet till stranden och eftersom det var efter säsong så var den vanligtvis fulla strandremsan nu helt tom. Många bilder blev det och Zlatni Rat är faktiskt en av världens mest fotograferade stränder 🙂

Men man ser den bäst från toppen på Brac, från en plats som heter Vidova Gorna. Det är lite bökigt att åka dit och det måste vara molnfritt, annars ser man inget – men så läckert när allt stämmer! Å det gjorde det när vi var där.

På vägen till tävlingarna i Postira, från Bol sett, ligger den otroligt lila fina hamnstaden Pucisca. Här finns bla en stenhuggarskola och kanske världens sötaste hamn. Hit kom jag första året och föll pladask, förra året tog jag med Martin och han gillade det också. Vägarna på Brac är väldigt kringelikrokiga, men det är verkligen värt att ha bil här – man får se så himla mycket som man annars missar.

Postira är ännu en hamnstad som fastnat i mitt hjärta. Efter tre år på Pastura Hotell är det svårt att tänka sej att man skulle bo någon annanstans, och varför skulle man när det ligger perfekt för att ta sej runt överallt? Här finns pool, utsikt över både vatten och hamn, supertrevlig personal och en rymlig parkering till hyrbilen. Det tar kanske 20 minuter att åka till Supetar och ta färjan tillbaka till Split. Jag gillar Brac!

Å nu skulle vi förmodligen varit där om det hade varit ett vanligt år. VM skulle gått av stapeln 8-11 oktober, men är som allt annat, inställt i år. Men vi borde alltså varit någonstans i Kroatien just nu, kanske på en annan ön till att börja med – vi har velat se Hvar länge och hade kanske varit där. Det var bla där man spelade in Mamma Mia, magiska platser och bilder!

Men här sitter vi alltså, utan packade väskor eller ens en tanke på att resa någonstans. Så jäkla tråkigt! Just Kroatien i oktober har blivit en grej att se fram emot som vi vet är både intressant och väldigt rolig. Att upptäcka en ny plats i ett land man gillar och sedan träffa alla galna människor på olivplockningen. OCH!!! få lite sol på näsan och värme på kroppen. Jag hoppas verkligen att ordningen är återställd nästa år. Jag längtar!!!

Åk till Kroatien, det är kanon!

2019 började i Afrika och slutade i Asien

december 30, 2019 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

2019 blev ett intressant reseår som tog mej till två nya platser som jag inte ens funderat på att besöka. Men oj, så glad jag är att jag fick chansen!

Jag vill gärna ha en resa inplanerad under vintern som jag kan längta efter när det är som kallast. En plats där sol och värme finns, som bryter av den kalla vintern och får mej att överleva lite till. Vinterresan 2019 gick till mitt kära Gambia, nästa går till Dominikanska Republiken. Här nedan sammanfattar jag resorna jag gjorde under året.

Gambia

Året började i Afrika, med sol, 35 grader, långa strandpromenader och goda vänner. Gambia ligger mej väldigt nära hjärtat, eftersom jag bodde där som 20-åring och älskar det! Här finns vänner som jag känt i 30 år och alltid återkommer till. Vi har vår by Soma som vi stöttat i snart 7 år, de betyder mycket för oss och vi betyder mycket för dem.

HÄR finns allt du behöver veta om det lilla landet i Väst Afrika. Men kort sagt kan man säga att vill du ha garanterad värme, het – inte fuktig, bara en timmas i tidsskillnad, låååånga sandstränder, god mat, en lagom lång flygresa och mycket för pengarna – jag då är det Gambia du ska åka till.

Våren var lugn, men i juni smällde det till. Då blev det både Nordirland, Öland och Italien.

Nordirland

Jag har nog aldrig ens tänkt tanken på att resa runt i Nordirland, men får man chansen är det klart man är på! Vilka häftiga platser och saker jag fick vara med om! Det var en aktiv resa men mycket fokuserade på Game of Thrones och jag hade bästa resesällskapet. Vi var 10 personer som aldrig träffats förr och som nu är vänner för livet. En av dem, Aurelie från Kanada, har redan varit i Sverige och besökt mej.

Resan började i Belfast, sen tog vi oss hela vägen upp till London Derry. På vägen såg vi flera platser ur Game of Thrones, fick rida på hästar ur serien, åka helikopter över fler inspelningsplatser, testa hovercrafting, åka båt, paddla kanot på natten och en massa annat. Jag åker gärna tillbaka.

Öland

Midsommar tillbringades i vårt hus på norra Öland, med midsommarlunch- och middag på Lammet och Grisen. Veckan bjöd på långa promenader, massor med vila och härliga samtal. Öland är mitt andra paradis på jorden, det var här jag tillbringade nästan hela min uppväxt och har nästan hela min släkt. Om halva hjärtat finns i Gambia, finns andra halvan här.

Italien

När det varnades för värmebölja i Europa passade jag på att ta en liten tur till Brescia i Italien, där det var värmerekord. Med 40-42 grader åkte vi runt i nordligaste delen av landet, upp i bergen där man vanligtvis åker skidor. Vi besökte en by utan elektricitet, en glaciär på 3300 meters höjd, där var det kanske värmerekord – men ändå lite i kallaste laget för oss, och vi lärde oss att baka Spongada.

Sommaren tillbringades sedan hemma, förutom ett par kryssningar. Sommar, sol och hav hör lixom ihop och är alltid lika mysigt. I oktober blev det återigen dax att besöka Oliv-VM i Kroatien, tredje gången!

Kroatien

I år fick vi se lite mer av de södra delarna och det är vi väldigt glada för. Vi landade i Split och åkte direkt till Trogir som kändes som en variant av Venedig. Mycket vit marmor både i gränderna och på fasaderna, härliga små kanaler och mycket vatten. Detta blev direkt en favorit som vi gärna återvänder till. Vi fortsatte till ön Brac som vi varit på förr, men nu fick vi se den södra delen. Bol och stranden Zlatni Rat var målet för den här resan,äntligen fick jag se den och vi hade sån tur med vädret! Jag måste återigen poängtera att Kroatien är ett perfekt resmål under hösten, det var 25 grader när vi var där.

November var mörkt, kallt och tråkig – desto roligare blev det i december när jag fick möjlighet att åka till Filippinerna. Också ett land jag inte tänkt särskilt mycket på innan, det är ju långt och ganska mycket tidsskillnad – sånt som jag passar mej lite för. Men det är klart att man tar chansen att besöka ett nytt land, när tillfälle ges! Så glad jag är att jag gjorde det, även på den här resan fick jag nya vänner för livet!

Filippinerna

Efter en rätt knepigt ditresa, kom vi till Manila – en väldigt stor storstad. Jag gillade det, men hade velat se mer till fots och haft mer tid på mej. Måste tillbaka! Sedan fortsatte vi till ön Bohol som direkt blev ytterligare en favorit. Jag fick lite Zanzibar-känsla, tom lite känsla av Seychellerna stundtals. Lummigt, grönt och fint – easy going och härliga människor.

Vi fortsatte till ön Dumaguette och sedan vidare till Cebu, intressanta platser med härliga stränder, men det var Bohol som fastnade hos mej – dit vill jag tillbaka. Jag gillade Filippinerna och ser det som ett bättre alternativ till Thailand. Samma klimat men inte lika mycket turister och väldigt intressant platser. Här finns bla gitarrfabriker, den lilla spökapan, god mat och en massa annat. Vill ni ha Asien, men tycker att Thailand förlorat sin charm – åkt till Filippinerna!

I början av 2019 visste jag bara att jag skulle åka till Gambia, inget annat var planerat. Det blev lite mer och det är jag väldigt glad för. Jag fick ju flera nya favoriter som jag gärna återkommer till och som jag kommer att skriva mer om både här och på Du i Fokus 🙂

Ni är många som hängt med på instagram @marlenerinda som jag hoppas ha inspirerat till att våga se lite mer av världen. Vilka nya länder kom på din lista? Fick du några nya favoriter du med?

Balkonger på semestern

november 15, 2019 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

När jag stod på balkongen i Bol och tittade ut över havet insåg jag hur mycket jag tycker om balkonger när jag har semester. De får gärna ha förmiddagssol så man kan gå ut direkt på morgonen och vakna till där.

Jag har inte tänkt så mycket på det förut, men när jag började fundera lite över hotellrum jag gillat bäst så har de alla haft en trivsam balkong. Inte nödvändigtvis stora eller med utsikt över vatten, de har bara känts väldigt tmysiga.

Här är mina tre favoriter:

Den absolut bästa balkongen finns på kryssningsfartyget Brilliance of the Seas. Ska man åka på kryssning, så ska man ha en hytt med balkong . så är det bara. Det är värt precis vart enda öre!

På vår balkong satt jag och jobbade, tog härliga bilder och satt på första parkett under hela inseglingen till bla Venedig. Två veckor gick snabbt, en del av tiden tillbringades på balkongen. Vi hade gärna släpat ut madrasserna och sovit där någon natt, om vi kunnat 🙂

Nummer två på listan är på Bakotu Hotel i Gambia, i lägenheterna som ligger längs vägen. Balkongerna är vända bort från havet, men det gör inget. Soluppgången är magisk, man ser aporna som hoppar i träden, hör fåglarna och det är bara såååå mysigt. Jag älskar ljuden i Gambia och att sitta där på balkongen och bara lyssna är helt underbart. Sol från morgonen till strax efter lunch, solnedgången tar vi ändå gärna på stranden. Just de här lägenheterna är för familjer och jag rekommenderar dem verkligen.

Längst ner på topp-tre-listan kommer balkongen på Elaphusa Hotel i Bol. Den var skitstor med utsikt över Adriatiska havet, stranden Zlatni Rat och öarna runt omkring. Vårt rum var stort och fint, på fjärde våningen har jag för mej. Ett fint rum som jag gillade, men när jag såg balkongen älskade jag det. Som grädde på moset hade den både morgon- och kvällssol! Det första jag gjorde på morgonen var att gå ut på balkongen, snett åt vänster kunde jag följa soluppgången. Och på kvällen gick solen ner bakom hotellväggen åt höger. Sol heeeela dagen alltså!

Nu när jag skriver detta inser jag betydelsen av en balkong och hur mycket tid jag gärna spenderar där om den är rätt. I fortsättningen ska jag nog titta lite extra på just den detaljen när jag bokar hotell. Är balkong något du tänkt på tidigare?

Game of Thrones i Split

november 12, 2019 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Jag kan inte påstå att jag är något GOT-fans, jag vet faktiskt inte ens vem som tillhör vilken familj… men jag gillar serien och tycker det är spännande hur en hel värld har involverats i inspelningarna.

Game of Thrones har nämligen spelats in i en mängd olika länder och platser. Bara på Nordirland finns 27 inspelningsplatser! I Belfast finns den gigantiska studion, kulisserna står utanför och syns på långt håll. Det finns även en turnerande utställning som just nu är nerplockad och på väg till Madrid (öppnar 5 januari). Jag såg den i just Belfast i juni, aaamazing!

Hur många inspelningsplatser som finns i Kroatien vet jag inte. I Dubrovnik finns några, där har vi inte varit än, men vi besökte såklart det vi kunde när vi var i Split senast. I Split byggde man upp delar av Westeros, här finns bla grottan där Khaleesis gömde sina drakar. Mitt i Split finns nämligen det romerska Diocletians palatset och under det finns ett museum. Där finns ett stort rum som är perfekt som inspelningsplats och som fick tjänstgöra som drakarnas grotta. Man gör nästan ingen reklam för det och har nästan heller ingenting som visar detta eftersom man helt enkelt inte vill ha för mycket turister där som skulle kunna förstöra rummet som alltså byggdes på romartiden. Men vår guide berättade allt för oss 🙂

Men det finns något som man gärna visar upp och det är Game of Thrones Exhibition Museum, ett litet museum alldeles i närheten av palatset. Skillnaden mellan det här museet och det som är på turné, är att detta är skapat av fans. Frivilliga och hängivna GOT-fans har alltså avsatt sin tid, pengar och kunskap för att skapa kopior av kläder och vapen mm från serien. Sakerna är alltså inte äkta från serien, men väldigt fina och även tronen finns förstås här – i turistshopen tvärs över gatan.

Jag som kan jämföra med den turnerande utställningen tycker att detta är ett alldeles utmärkt alternativ! Det är inte så stort, men allt som ett fans behöver finns här och är välgjort. Kläder från serien, figurer i naturlig storlek, uppbyggda modeller av städerna, vapen och bilder från ett antal olika inspelningsplatser. Och! Ett drakhuvud (förstås) finns i fönstret! Allt ackompanjerat av musik från filmen. I turisthopen tvärsöver gatan kan man ta bild av sej själv sittande i tronen och köpa souvenirer.

Museet är fint, allt är väldigt välgjort och jag kan tycka att produktionsbolaget borde vara så pass imponerade, och även hedrade, att de faktiskt kunde skänka något original så de hade något extra att visa upp. Jag tycker iaf att man ska leta upp det om man är ett fan, det är absolut värt ett besök.

Strax ovanför citykärnan finns även ett gammalt slott där man spelade in flera scener, där var vi dock inte – kanske nästa gång. Då ska vi nog försöka kolla in Dubrovnik också 🙂

Det är rätt kul att besöka platser som man sett på film. De ser ofta inte alls ut som man tror faktiskt, ibland heeelt annorlunda!

Är du ett GOT-fans? Har du varit på någon inspelningsplats kanske? Eller skulle du vilja besöka en, isf vilken? Du kanske hellre skulle vilja kolla in något från någon annan serie?

Lovrečina enda sandstranden på Brac

oktober 29, 2019 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Dagen efter VM åkte alla tävlingsdeltagare på en liten rundtur, den som jag redan varit på två gånger – så vi tog ledigt! Fast när vi är lediga så blir det inte särskilt ledigt ändå…

Vi hade hört talas sandstranden Lovrečina som ska vara den enda naturliga sandstranden på Brac och som dessutom låg alldeles i närheten av vårt hotell. Självklart måste vi se den! Hade jag varit piggare hade vi gått dit, det var ca 5 km dit – men vid det här laget var jag rätt slut. Så det fick bli bilen… gör inte som vi…

Vi hade både karta och gps, ändå missade vi den lilla lilla avtagsvägen ner mot stranden. Till vårt försvar ska det väl nämnas att den där lilla vägen bar rätt ut i terrängen och var så smal att det inte ens gick att möta en bil. Tack o lov var ju turistsäsongen över, så vi fick inget möte. Detta är en stor anledning till att gå eller cykla dit, bilmöten vill man inte utsättas för där.

Vi hittade alltså ner till slut och visst var det en sandstrand. Inte jättestor, men helt ok. Under turistsäsong finns det solstolar och en liten restaurang, nu var det helt dött. Vi kom dit runt lunch och trodde att vi kanske skulle kunna äta något litet där, men det kunde vi alltså inte. Så vi satt på stranden en stund, såg oss omkring och tog lite bilder – sen åkte vi faktiskt därifrån igen.

Men vi hittade den! Den enda sandstranden på Brac, tror vi iaf… Väl värd ett besök under säsong, jag skulle gärna sitta där, äta och dricka något gott och bara njuta. Men då skulle jag alltså gå eller cykla dit 🙂

Årets galnaste och gladaste VM

oktober 25, 2019 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Så kom fredagen och anledning till att vi var i Kroatien, det var nämligen dax för VM i Olivplockning! Årets absolut roligaste händelse och förmodligen det vänligaste VM:et som går i världen 🙂

Vi tog oss från Bol till Postira på torsdagen och kunde i lugn och ro bekanta oss med deltagarna under kvällen. Tyvärr fick inte Sverige ihop något lag, vilket var lite snopet. Det var ju lixom det vi var där för… men men, det blir sällan som man tänkt.

Men vi fick återse laget från England, precis lika glada som förra året. Och laget från Montenegro som var mer revanschsugna är tidigare. Tyvärr var inte heller Holland på plats, men ett helgalet team från Polen hade tagit sej till Brac. Kroatien har vunnit de tidigare två åren, så den här gången satte man ihop ett VIP-team med kändisar från landet som inte har särskilt mycket erfarenhet av olivplockning. Allt för att ge vinstchansen till någon annan, jag sa ju att det är en vänlig tävling!

Så var det dax! Fredagmorgon och redan på frukosten var deltagarna laddade till tänderna. Kanske såg England och Polen lite trötta ut, de fann nämligen varandra direkt och festade loss rejält redan från början och slutade inte förrän på båten tillbaka på söndagen. Helt galna, men helt underbara!

Vi åkte med de gemensamma bussarna upp till kyrkans olivlund där tävlingen skulle gå av stapeln. Tävlingen har växt lite sedan första året, då 7 lag – nu 13. Det får bara plats ett par lag till, man vill inte byta tävlingsplats. Så var tävlingen igång, flinka fingrar plockade oliver under 45 minuter. I år var skörden riklig och rekord slogs. 800 kg plockades! Å nog såg vi ganska snart vem som skulle vinna, backarna med oliver var klart fler hos Montenegro. Det tog tre år, men nu satt vinsten som en smäck!

Å stackars England kom sist igen, med ett ännu sämre resultat otroligt nog. Men de var lika glada som alltid och lovade att komma tillbaka även nästa år. Love them!

Dagen var väldigt varm. Det var ca 23-25 grader i skuggan, men skugga såg vi inte så mycket av. Oss gjorde det inget, men deltagarna var bra slut. Medan de gjorde sin avslutande kunskapsquiz gick vi runt och fotade omgivningen. Utsikten från kyrkan är helt otrolig! Man är högt upp och ser hela vägen ner till kusten och vårt hotell.

Tävlingen avslutas med en gemensam lunch i eko-staden Dol. Samma meny som föregående år, böngryta med korv – jag tycker fortfarande inte om det 🙂

Oliverna körs sedan till ett ställe där de vägs och omvandlas till olja. Oljan tappas på små flaskor som deltagarna och vi andra får med oss hem. Överskottet går tillbaka till kyrkan, som säljer den antar jag.

Dagen efter tävlingen är det högtidsmiddag med prisutdelning och stor fest efter. Här är årets resultat, med förra årets inom parentes:

• Montenegro – 77,6 km (56,6)

• Bosnien & Hercegovina – 57,6 km (46,8)

• Sydafrika – 56 km (nya)

• Slovenien – 53,4 km (51,6)

• Slovakien – 53 km (nya)

• Kroatien – 50,4 km (67,0)

• Polen – 43,8 km (nya)

• USA – 41,8 km (44,0)

• Tyskland – 40 km (nya)

• Belgien – 37,6 km vann quiz (nya)

• Frankrike – 32,8 km (38,2)

• England – 22,6 km (36,8)

Detta är något av det roligaste vi gör på hela året och jag hoppas att vi får åka igen. När jag fick inbjudan första året så gapskrattade jag, det var så sjukt – självklart ville jag åka! Nu ser jag fram emot det otroligt mycket, det är ju vänner man får återse och har kul med. Så nu får svenskarna skruva ihop ett lag så det finns en större anledning för oss att komma.

Det enda som egentligen krävs är ett lag med två män och två kvinnor. Olivvana är oviktigt, så länge du vet hur den ser ut och vad det är du ska plocka. Vad säger du? Vill du vara med 🙂

Den magiska stranden Zlatni Rat

oktober 23, 2019 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Efter en natt i Split fick vi vår hyrbil och kunde äntligen ta oss över till Brac. Det var nästan som att komma hem lite grann, det är tredje gången jag är där och jag älskar det!

Brac och hamnen Supetar ligger ca 45 minuters båtfärd från hamnen i Split. Har man bil så är det bra att vara vid färjan ca 30-40 minuter i förväg, annars är det bara att komma dit precis innan och knalla ombord. Vi skulle alltså för första gången ta oss över med bil och det gick hur bra som helst!

Det är oktober och turistsäsongen är slut. Trafiken i Split är som vanligt, men på Brac är det lugnt och skönt. Vi kom till Supetar vid 13.15 och åkte direkt till vårt mål: Bol. Äntligen skulle jag få se stranden som alla pratar om här och som jag sett på bild tusentals gånger. Stranden Zlatni Rat ligger som en hajfena ut i vattnet och är en av de mest fotograferade stränderna i världen. Självklart ville jag se den med egna ögon.

Det var inget problem alls att hitta hotellet, det finns typ bara en väg dit… men det går upp och ner och är väldigt kringelikrokigt. Vi har kört nästan 1000 meter uppåt och sen ner igen, man behöver bra bromsar kan man nog konstatera och det är väldigt skönt med lite trafik.

Vårt hotell Buesun Hotel Elaphusa var egentligen tre hotell som satt ihop till ett jättestort resort. Vi fick ett stort härligt rum med utsikt över havet och kunde faktiskt se den omtalade stranden från balkongen. Jag älskar balkonger! Den här blev en favorit, stor och härlig och med en magisk utsikt. Vi kastade bara av oss packningen och gav oss direkt ut på upptäcktsfärd.

Längs med hela kustlinjen går en strandpromenad. Den är iordninggjord så man kan gå, cykla, åka rullstol och köra barnvagn – platt och bra, funkar för alla. På bägge sidorna är träd planterade så det blir som att ströva i en allé ungefär och titt som tätt finns soffor och utkiksställen. Det flesta vända åt stranden med stor S, eller Z om vi ska vara noga; Zlatni Rat.

Det tog oss kanske 10 minuter att gå från hotellet ner på stranden, och då gick vi långsamt. Uppifrån ser det ut som kritvit strand, på plats är det små krämfärgade stenar. Vi kom precis när solen var på väg ner och fick magiska bilder. Stranden är egentligen inte så stor, det är formen som är speciell. Ena sidan är 470 m och den andra är 370 m, formade som en kil ut i havet. Sidan bortom hotellet var full med folk som njöt av solnedgången. Stranden är jättefin nerifrån, men nu var vi ännu mer nyfikna på att se den uppifrån förstås. Å det gjorde vi dagen efter tävlingarna!

Vi hoppar fram lite. Programmet för tävlingen var slut vid lunch på fredagen, då tog vi bilen från Postira och 787 m upp i bergen till Vidova Gorna. Vädret var perfekt, vi kunde inte önskat ett bättre väder faktiskt. Alla vi pratade med sa att vi skulle släppa allt vi hade för händerna och åka. SÅ det gjorde vi. Äntligen skulle jag få se det!

Det tar ca 45 minuter att åka och färden går bitvis genom tät pinjeskog. När man kommer fram är det egentligen bara en parkering till vänster och ett utbildningscenter till höger. Vi ställde bilen och gick ut mot kanten på berget och där såg vi den! Zlatni Rat! Den välkända bilden som jag sett så många gånger fanns nu även i min kamera. Jag har varit där förr, då såg vi stranden i ungefär 30 sekunder sen fylldes hela himlen med grå moln på bara några minuter och vi såg knappt handen framför oss. Snopet! Men nu var vädret perfekt och vi tog massor med bilder. Det är en väldigt speciell syn.

När vi gick tillbaka till bilen stannade vi till vid en målad vägg och tog lite fler bilder. Där var änglavingar målade, så det var bara att passa in kroppen så blev man en ängel. Det närmaste jag kommer iallafall 🙂

Nu är jag nöjd. Jag har sett Zlatni Rat både på plats, lite uppifrån på vägen därifrån och helt uppifrån. Det är definitivt en av världens häftigaste stränder, inte finaste – men häftigaste. Och den gör sej väldigt bra på bild. Kan man inte åka hela vägen till Bol, så ska man iaf åka till Vidova Gorna och se den uppifrån. Det är ett måste när man är på Brac.

Dygnet i Bol var jättehärligt och jag kan absolut tänka mej att ta en vecka eller två där. Det ligger ju lite avigt (bra med bil), så det är lugnt och skönt. Perfekt både för avkoppling och en aktiv semester, allt finns här. Bluesun Hotel Elaphusa var jättefint, alltså JÄTTEFINT! En stor restaurang finns på hotellet, men det finns mängder med olika matställen runt om också.

Jag förstår verkligen folk som flyttar till Brac, det är så fint!