Browsed by
Tagg: kroatien

Världens galnaste tävling

Världens galnaste tävling

Nu är det en vecka sedan vi kom hem från Kroatien och jag har ju inte berättat särskilt mycket alls! Jag ligger sååå efter med allt, men nu har jag två hyfsat lediga veckor att komma ikapp. Jag har massor att berätta!

Kroatien… VM… mycket finns det att säga. VM i Olivplockning, ni hör ju själva hur galet det låter. När jag fick inbjudan förra våren tackade jag ja direkt! Att få ett mail med frågan om man vill åka till Kroatien på världens första VM i olivplockning kan lixom bara ge ett enda svar. Jag visste ingenting om vare sej Kroatien eller oliver, det var lixom bara att åka. Å det var så otroligt roligt att jag knappt hann hem förrän jag sa att jag gärna åker nästa år igen  🙂

Å nu var det alltså dax för år två, den andra upplagan av VM i Olivplockning. Jag ville självklart se hur tävlingen utvecklades, om lagen skulle vara fler, om Kroatien skulle behålla sin världsmästartitel, om ungdomarna från Holland skulle lyckas hålla kvar sin andra plats och om de sura Grekerna skulle komma tillbaka. Det var mycket jag ville ha en fortsättning på och jag var sååå nyfiken.

Det var riktigt härligt att återvända till Brac och träffa alla roliga människor som arrangerar tävlingarna och gör allt möjligt. Ivana, Brooken English, Toni och alla andra, personer som är så viktiga för ön. Vi bodde på Hotel Pastura även i år och många kände igen mej och hälsade glatt, en av de äldre männen i restaurangen blev jätteglad och passade upp på oss så mycket han bara kunde under våra tre dagar där. Det är ett litet familjärt hotell som jag absolut kan rekommendera, ska skriva mer om det senare.

Första kvällen var det välkomstmiddag och många av förra årets deltagare var faktiskt tillbaka. Tävlingen hade växt till 11 deltagarländer och Kroatien hade föryngrat sitt lag och skickat barnen till förra årets vinnare. Det var nog enda laget med lite prestige, de ville självklart slå sina föräldrar. Den stora överraskningen under middagen var att Sverige hade ett lag! Så himla kul och inget vi visste innan vi kom. Under helgen lärde vi känna svenska laget ganska bra och jag är rätt säker på att vi kommer att ha mer kontakt och hoppas ses igen nästa år. Jag har några små idéer om texter där damerna i laget är huvudpersoner… vi får väl se…

Tävlingsdagen gick helt smärtfritt, ni kan läsa om tävlingen och alla resultat HÄR. Dagen efter tävlingen bjuds alla deltagare och pressen på en liten tur runt ön och i år var den riktigt härlig! Vi kördes upp på en höjd där vi besökte samma lilla olivmuseum som förra året, skillnaden den här gången var att vi fick gå tillbaka. Det innebar en liten promenad på drygt en timme ner för bergen, med en helt magisk utsikt över Brac och Postira. Det var kanske 25 grader i skuggan och sol som gassade, så vi var rätt varma när vi kom ner. En helt fantastisk tur och ett motionspass helt i min smak  🙂

Eftermiddagen tillbringades på en solsäng vid poolen, så skönt! Lediga timmar är rätt sällsynt när man är på pressresa, de som blir tar man väl hand om. Oftast blir det en tupplur för att sova ikapp lite, att kunna kombinera tuppluren med sol är ju det bästa av allt. När solen gick ner bakom bergen var det dax att svida om till middagen och prisutdelningen och sedan ta avsked av alla. Vi hade en text att skriva och skulle upp tidigt dagen därpå, så vi gick upp på rummet ganska tidigt. Med lite vemod ska erkännas…

Detta har blivit en av årets höjdpunkter och något att verkligen se fram emot – jag hoppas vi får åka nästa år igen. Nu måste vi ju verkligen se hur tävlingen utvecklar sej, det är ju jättespännande! Om årets frågor var om Kroaterna skulle kunna behålla sitt guld och om Grekerna skulle komma tillbaka, så är ju nästa års frågor om Kroaterna än en gång kan behålla sitt guld, kommer Grekerna tillbaka och ska Sverige klättra närmare en pallplats. Nu vill vi ju följa Sveriges väg till Guldet!

Jag längtar redan till nästa höst!

 

En flygplatsfavorit

En flygplatsfavorit

Jag vet inte hur många flygplatser jag har besökt i världen, men det är många! Några gillar jag extra mycket, andra avskyr jag! Här är ett par favoriter och ett par som jag verkligen ogillar.

Så här på väg hem från Kroatien slog det mej att Split är en av mina favoritflygplatser i världen. Det mesta går smidigt där och den ligger väldigt fint. Från terminalen ser man havet och det tar bara 4-5 minuter att gå ner till stranden. Där spelar det alltså ingen roll om man kommer tidigt eller ett flyg är försenat. Idag var vi väldigt tidiga och låg på stranden ett par timmar och väntade på flyget. En klar favorit när det gäller vänthallar 🙂

En annan favorit är Zanzibars flygplats, som har ett litet hål i väggen för bagageinlämningen. Så charmigt! Här sitter man under palmblad och bouganvilla och väntar på flyget och njuter av något kallt i glaset under tiden. Det är väldigt easygoing men på något sätt så funkar allt.

Frankfurt däremot avskyr jag! Där är vi just nu. Trots att vi är incheckade hela vägen så är det krångligt för transitpassagerare som måste gå igenom alla säkerhetskontroller igen. Det är ju inte mycket man kan packa med sej upp i luften på förra sträcka direkt… detta gör att man måste ha rejält tilltagen tid mellan flygen om man ska hinna. Är man inte medveten om detta så kan det betyda ett missat flyg. Flygplatsen är dessutom gigantisk och lite svår att hitta i, så man behöver gott om tid. Minst 90 minuter mellan flygen skulle jag säga.

Berlins Tegel är en annan flygplats jag tycker väldigt illa om. Även där är det knepigt för transitpassagerare även om flygplatsen är minimal. På Tegel är det så otydligt skyltat att vi ofta missar transitgången och helt plötsligt befinner oss utanför och får checka in igen. Ibland har transitgången även varit avstängd. Tegel har också i särklass den tråkigaste vänthallen där det alltid byggs om och aldrig finns några sittplatser. Himla jobbigt eftersom flygen dessutom nästa alltid är försenade därifrån.

Detta är alltså två av mina favoriter och två som jag verkligen ogillar. Vilken är din favoritflygplats och vilken undviker du gärna?

Härliga Brac!

Härliga Brac!

Så är vi äntligen på Brac, en ö jag verkligen gillar! Efter en timme i propellerplan mellan Zagreb och Split, en halvtimma i bil till hamnen och en timme på en färja var vi äntligen i hamnen Supetar på ön Brac.

En del platser fångar ens hjärta direkt, så var det med Brac när jag kom hit första gången förra hösten. Då var det kolmörkt när jag kom och jag hade ingen aning om vart jag hamnat förrän jag vaknade morgonen därpå. När jag drog ifrån gardinerna uppenbarade sej en alldeles magisk liten hamnstad. Så fort jag var på rummet öppnade jag balkongdörren och drog in dofterna och ljuden från den lilla hamnen.

Den här gången fick vi tyvärr ett rum på andra sidan, så istället för en alldeles magisk utsikt mot hamnen har vi en alldeles magisk solnedgång över bergen. Helt ok det med, även om jag gillar hamnen bättre. Den här balkongen kan vi sitta och sola på, på andra sidan var det kortare soltid. Men nu är vi ju inte här för att sola…

Igår handlade allt om transport och att komma hit, idag har allt handlat om VM. Idag var det nämligen dax för VM i Olivplockning, andra gången någonsin. Förra året var det åtta taggade lag, i år var det elva och ett är från Sverige!!! Snacka om att bli överraskande, så himla kul! Självklart bekantade vi oss med de tävlande och har idag varit väldigt partiska, det får man vara som fotograf och skribent  🙂

Dagens tävling ska jag berätta om i ett annat inlägg, men vill passa på att berätta vilket träningspass det är att fotografera ett VM som detta. De 11 lagen plockar frukten under 45 minuter, på den tiden ska jag hinna fota alla lagen som är utspridda över en hel olivlund. Jag ska hitta de bästa vinklarna och får bara en chans. Det blir mängder med steg, utfall och knäböj. I dag i 25 graders värme. Ibland kan man känna att ”där satt den!” Så var det inte idag, men några helt ok bilder blev det ändå. På min instagram @marlenerinda kan ni se en del.

Efter tävlingen idag gick vi en promenad runt Postira där vi bor, med kameran förstås. Så nu är vi rejält trötta och kommer att sova gott. Imorrn ska vi på rundtur på ön bla till Eko-byn vi besökte förra året. Så får Martin se allt som jag fick se förra året. Precis som jag, så har även han fallit pladask för ön, så vi kommer med största säkerhet tillbaka.

Har ni varit på Brac eller någon annan av öarna utanför Split? Kan ni rekommendera någon särskild?

 

Vilken härlig stad!

Vilken härlig stad!

Varför har ingen talat om för mej hur fint det är i Zagreb? Efter två dygn här har vi sett massor och kan absolut rekommendera staden som ett resmål över en weekend. Det är kort flygtid, lite varmare än hemma, finns mängder att se och billigt!

Som vanligt när jag ska någonstans så var flyget försenat, men den här gången var iaf inte flygplanet försvunnet… När jag skulle till Kroatien förra hösten var ju flygplanet borta… vi kom iaf fram som vi skulle och kördes till hotellet som planerat. Vi har bott på Dubrovnik hotell som är ett av de äldsta hotellen i staden, byggt redan 1929. Men det syns definitivt inte, hotellet är supermodernt!

Entrén och lobbyn ser ut som ett ishotell ungefär med stora pelare av glas. Vårt rum är smakfullt inrett precis som resten av hotellet. Sängarna är gigantiska och jättesköna. Allt är fräscht och personalen superb. Hotellet har 214 rum och 8 sviter, vi har sett bilder på sviterna och de ser otroligt häftiga ut! Det är lagom stort och ligger helt perfekt om man ska upptäcka staden. Stortorget ligger precis utanför, Centralstationen ligger 900 meter bort. Busstationen ligger knappt 2 km från hotellet, och det är 18 km till Zagrebs flygplats. Vi har gått överallt utan problem.

Vi fick ett dubbelrum på fjärde våningen, precis i korsningen av gågatan – så vi ser tre av gatorna från rummet och alla härliga uteserveringar. Första kvällen såg vi även solnedgången från rummet, en stor orange sol som gick ner bakom husen. Men det nöjde jag mej såklart inte med, så andra kvällen satt vi på stadens högsta rooftopbar 360 och väntade in solnedgången. Å där fick vi verkligen uppleva Zagrebs solnedgång när den är som vackrast!

Vi har trivts väldigt bra här! Men nu drar vi vidare till Brac och VM i Olivplockning, taxin hämtar oss strax. Ska berätta mer om Zagreb och allt vi sett här lite senare. Nu måste jag packa ihop mej  🙂

 

Rundtur på Brac i Kroatien

Rundtur på Brac i Kroatien

Förra helgen var jag alltså i Kroatien och på lördagen åkte vi på rundtur på ön Brac. Vilken fantastisk ö! Jag kommer absolut att  komma tillbaka!

Till Brac kommer man med båten från Split som tar ungefär 50  minuter. Brac är den största av öarna i den kroatiska skärgården. Det som karaktäriserar ön är tre saker; sten, pinjeträd och oliver. Allt detta ser man precis överallt!

När man kommer med båten hamnar man i Supetar, en supermysig liten by
med ca 38 000 invånare som har hamnen som mittpunkt. Jag åkte taxi
10-15 minuter till Postira och bodde på Hotel Postura. I lördags när VM
var slut blev vi alla upphämtade för att se mer av ön. Vi började i byn
Dol som är en eko-by där allt ska vara som det alltid varit. I Dol åt vi
vår lunch på fredagen på restaurang Kastil Gospodnetic som är ett
gammalt slott. Detta kunde man faktiskt se i julkalendern 2014.

Vi
tog en promenad runt Dol, såg de gamla husen och fick byns historia
berättad för oss. I Dol får man inte ändra något, allt ska vara som det
alltid varit. Vill man renovera eller bygga nytt så ska samma material användas
och utsidan på huset ska se ut som alla de andra. Detta innebär att
hela byn ser ut som den gjorde på 1400-1500-talet. Här kan man även se
grottor som människor faktiskt använt för väldigt länge sedan.

Efter
besöket i Dol åkte vi till Pucisca, där jag äntligen hittade en strand
och kunde sitta ner och lyssna på vågorna. I Pusisca ligger öns stora
stenkonstskola som vi fick besöka. Den vita sten som finns på Brac ser
ut som marmor, men är egentligen vit kalksten. Du hittar stenen precis
överallt, även på den lilla strandremsa som jag hittade. Franska
journalisten Marie och jag upptäckte staden tillsammans och hjälpte
varandra med bilder från den otroligt vackra byn.

Sen
var det meningen att vi skulle få se utsikten från öns högsta punkt;
Vidova Gora, men när vi kom dit slöt molnen upp runt toppen och vi såg
bara dimma. Så vi fortsatte till Skrit där Brac Museum och Olivmuseet
ligger. Vi gick igenom den lilla fina byn och besökte Brac Museum innan
vi fick en rundvisning på Olivmuseet där man visade hur olivolja
tillverkades förr. Sen fick vi smaka på gårdens olivolja, bröd och olika
marmelader tillsammans med körsbärslikör. Och sedan åkte vi tillbaka
till hotellet igen.

Det lilla jag fick se av Brac var
tillräckligt för att vilja komma tillbaka. Ön har två huvudorter för

turister, det ena är Supetar på norra sidan och den andra är Bol på
södra sidan. Jag har än så länge bara sett Supetar och lite till, södra
sidan är kvar att upptäcka. Här finns kanske inte kritvita sandstränder,
men väldigt fina stränder ändå. När jag var där var det soligt och
varmt, ca 22-23 grader i slutet av oktober. En normal svensk sommardag
alltså och helt ok med tanke på att jag lämnade 4 minusgrader i Sverige.

Jag
träffade en man som bla arrangerar vandringsresor som jag är sugen att
hänga på, vi får väl se om det blir av. Hur som helst så kommer jag
tillbaka! Delar av året går flygen direkt från Stockholm, taxi till och
från båten och båtbiljett kostar inte särskilt mycket och hotellen är
billiga! Mitt hotell var ganska nytt och jättefint, där kostade en svit under lågsäsong
under 50 Euro! Det är alltså ett prisvärt resmål, varmt långt in på
hösten och mycket att se. Om inte annat så hoppas jag komma hit igen på
nästa VM, jag är så nyfiken på hur tävlingen kommer att utvecklas  🙂

Har du varit i Kroatien och kanske tom på Brac? Vad tyckte du? Vad borde jag se och göra nästan gång?

VM i Olivplockning – första någonsin!

VM i Olivplockning – första någonsin!

När jag blev tillfrågad om att åka på VM i Olivplockning sa jag ja direkt! En mer annorlunda och knasig grej har jag nog aldrig varit på, så det var lixom självklart att tacka ja utan att ens fundera på saken. Som tex var det skulle gå av stapeln… det hade inte spelat någon roll, jag hade åkt vart som helst!

Oliver innebär ju ändå värme och i år är det alltså Kroatien som är värd för tävlingen. Förmodligen nästa år också om det blir något då, det är lixom deras idé och den vill de gärna behålla. Tävlingen hålls på ön Brac som ligger ungefär en timmes båtresa från Split. Imorse kördes vi upp i bergen en bit från hotellet i Postira, här ligger olivlundarna på rad och utsikten över vattnet är fantastisk.

VM i Olivplockning består av två grenar, den ena innebär av att plocka oliverna för hand och den andra med hjälp av verktyg. Den första gick av stapeln på förmiddagen och den andra på eftermiddagen, däremellan kördes vi iväg till ett gammalt slott för att äta lunch. Värdet har varit helt fantastiskt och min kamera har gått varm hela dagen. Ni som följer mej på instagram har sett massor med bilder och även små filmer på tävlingsmomenten.

Under lunchen fick jag tillfälle att bekanta mej med damerna i laget från Nya Zeeland, så mysiga och trevliga. De är systrar och den ena bor numera i England, så detta var ett sätt för dem att träffas och göra något kul tillsammans. Vi åt även middag ihop och när vi slängde ett öga mot tv-n i lobbyn var storasystern på nyheterna  🙂

När sista tävlingsmomentet var färdigt skulle oliverna vägas osv, då passade jag på att smita iväg. Jag tog en promenad längs stranden till hotellet och fortsatte en bit förbi för att kolla in omgivningarna. Här är så fint! Det är gamla hus blandad med lite nytt, men inget nytt som sticker ut eller bryter av – allt ser genuint ut och passar ihop. Hotellet ligger i en hamn med morgonsol, så jag vaknade av soluppgången i morse och fick gå en bit bort för att se solnedgången nu ikväll. Imorrn ska vi på rundtur, då får jag se mer av den här fantastiska ön.

Idag avgjordes alltså VM i Olivplockning och imorgon koras vinnaren under en galamiddag med pompa och ståt. Systrarna från Nya Zeeland vinner nog inte, men kan ändå räkna sej som bland de åtta bästa i världen. Det är ju inte så illa! Att jag fått uppleva detta är bara så häftigt, jag har haft hur roligt som helst och tagit mängder med bilder. Imorrn ska jag intervjua vinnarna och när jag kommer hem ska jag skriva en artikel om alltsammans, det är ju därför jag är här.

Men jag måste tillbaka till Kroatien och gärna både till fastlandet, Brac och Hvar – detta vill jag se mer av och veta mer om! Det är ju så fint här!

Det började inte så bra…

Det började inte så bra…

Var är planet?

Så var det dax att hoppa på flyget till Kroatien i morse! Trodde jag ja… När vi kom till gaten så var flygplanet försvunnet. Puts, väck, borta! Efter en stund fick personalen i gaten veta att planet stod kvar i hangaren, servicen var inte färdig.

Jag hade ett anslutande flyg i Frankfurt, det var 50 minuter mellan Stockholmsplanets landning och Splitplanets start. Frankfurt är stort och tiden var knapp redan från början, jag insåg ganska snart att jag skulle missa planet till Kroatien. Men men, ingen idé att gapa på personalen och hetsa upp sej som många av de andra gjorde. Jag meddelade bara arrangörerna i Kroatien att jag skulle bli sen, om jag överhuvudtaget skulle komma fram… Det kändes inte helt självklart nämligen.

Vi skulle starta 9.00. 10.15 ungefär hade man hittat ett plan åt oss i en annan gate. Om det var det försvunna planet vet jag inte. Vi kom fram till Frankfurt 12.30 och mitt plan gick 12.05, jättemissat alltså! Så det var bara att ta sej till servicedisken, som givetvis var stängd! Nu fanns det en till, men mycket längre bort – det var bara att skynda dit. Jag hade ju ingen aning om när nästa plan skulle gå eller om det överhuvudtaget skulle gå nåt – så jag skyndande mej så mycket jag kunde. Jag kom fram till en låååång kö, vi var ju ett helt fullt plan som varit försenat och många skulle vidare. När det var min tur fick jag bara order om att springa tillbaka hela vägen igen, det var redan incheckning. Till Munchen!!!

Strax satt jag alltså på ett nytt flyg, men inte till Kroatien utan bara halvvägs dit. 35 minuter senare landade jag i Munchen och hade drygt en halvtimme på mej att hinna till flyget som skulle ta mej till Split. I Munchen var jag tvungen att gå igenom en passkontroll som tog lite tid och sedan springa vidare. Men jag hann stanna på en toalett och byta till somrigare kläder, det var lite varmt att springa igenom flygplatser med jeans och strumpbyxor… i Tyskland var det nämligen 18-19 grader varmt.

Ungefär samma tid som jag skulle landat i Split var jag äntligen på väg dit. Det tar bara en timme mellan  Munchen och Split och det enda jag hade ätit sedan 5.30 var en chokladkaka som jag hade med mej och en slags sockerkaka på sista flyget. Men jag var inte framme än! När jag landade i Split stod en taxi och väntade på mej. Nu skulle jag till hamnen som låg ca 20 minuter bort och kliva på båten som skulle ta mej till ön Brac. Där satt jag på båten och såg en fantastisk solnedgång, innan allt blev helt svart. Jag var nog den enda svennebananen på båten och rätt vart de var så började ABBA spelas på radion. Jag kunde inte låta bli att skratta.

En timme senare var jag framme på Brac och blev hämtad av en ny taxi. Han körde upp å ner för slingriga vägar i kolmörkret och tio minuter senare var vi framme vid Hotel Postura. Äntligen! Invigningsmiddagen var i full gång, två kvinnor stod och väntade på mej i entrén. Jag kastade in väskorna på rummet, bytte t-shirt och satte upp håret och sen iväg på middagen. Äntligen mat! Jag hade kunnat äta precis vad som helst, jag var sååå hungrig!

Medan jag åt presenterades lagen som ska delta i världens första VM i Olivplocking och tävlingen förklarades invigd. Jag åt tillsammans med två guider och två franska journalister. Det var ju beckmörkt så jag frågade guiderna var vi egentligen befinner oss och hur långt vi är från vattnet. Svaret var 20-30 meter… snacka om att man kan bli helt förvirrad av mörker. Väl tillbaka på rummet öppnade jag till balkongen och jag har vattnet direkt nedanför – helt fantastiskt!

Så imorrn ska jag fota soluppgången! Nu ska jag dö en smula efter en alldeles för lång och händelserik dag. Gonatt!