Nu är det en vecka sedan vi kom hem från Kroatien och jag har ju inte berättat särskilt mycket alls! Jag ligger sååå efter med allt, men nu har jag två hyfsat lediga veckor att komma ikapp. Jag har massor att berätta!

Kroatien… VM… mycket finns det att säga. VM i Olivplockning, ni hör ju själva hur galet det låter. När jag fick inbjudan förra våren tackade jag ja direkt! Att få ett mail med frågan om man vill åka till Kroatien på världens första VM i olivplockning kan lixom bara ge ett enda svar. Jag visste ingenting om vare sej Kroatien eller oliver, det var lixom bara att åka. Å det var så otroligt roligt att jag knappt hann hem förrän jag sa att jag gärna åker nästa år igen  🙂

Å nu var det alltså dax för år två, den andra upplagan av VM i Olivplockning. Jag ville självklart se hur tävlingen utvecklades, om lagen skulle vara fler, om Kroatien skulle behålla sin världsmästartitel, om ungdomarna från Holland skulle lyckas hålla kvar sin andra plats och om de sura Grekerna skulle komma tillbaka. Det var mycket jag ville ha en fortsättning på och jag var sååå nyfiken.

Det var riktigt härligt att återvända till Brac och träffa alla roliga människor som arrangerar tävlingarna och gör allt möjligt. Ivana, Brooken English, Toni och alla andra, personer som är så viktiga för ön. Vi bodde på Hotel Pastura även i år och många kände igen mej och hälsade glatt, en av de äldre männen i restaurangen blev jätteglad och passade upp på oss så mycket han bara kunde under våra tre dagar där. Det är ett litet familjärt hotell som jag absolut kan rekommendera, ska skriva mer om det senare.

Första kvällen var det välkomstmiddag och många av förra årets deltagare var faktiskt tillbaka. Tävlingen hade växt till 11 deltagarländer och Kroatien hade föryngrat sitt lag och skickat barnen till förra årets vinnare. Det var nog enda laget med lite prestige, de ville självklart slå sina föräldrar. Den stora överraskningen under middagen var att Sverige hade ett lag! Så himla kul och inget vi visste innan vi kom. Under helgen lärde vi känna svenska laget ganska bra och jag är rätt säker på att vi kommer att ha mer kontakt och hoppas ses igen nästa år. Jag har några små idéer om texter där damerna i laget är huvudpersoner… vi får väl se…

Tävlingsdagen gick helt smärtfritt, ni kan läsa om tävlingen och alla resultat HÄR. Dagen efter tävlingen bjuds alla deltagare och pressen på en liten tur runt ön och i år var den riktigt härlig! Vi kördes upp på en höjd där vi besökte samma lilla olivmuseum som förra året, skillnaden den här gången var att vi fick gå tillbaka. Det innebar en liten promenad på drygt en timme ner för bergen, med en helt magisk utsikt över Brac och Postira. Det var kanske 25 grader i skuggan och sol som gassade, så vi var rätt varma när vi kom ner. En helt fantastisk tur och ett motionspass helt i min smak  🙂

Eftermiddagen tillbringades på en solsäng vid poolen, så skönt! Lediga timmar är rätt sällsynt när man är på pressresa, de som blir tar man väl hand om. Oftast blir det en tupplur för att sova ikapp lite, att kunna kombinera tuppluren med sol är ju det bästa av allt. När solen gick ner bakom bergen var det dax att svida om till middagen och prisutdelningen och sedan ta avsked av alla. Vi hade en text att skriva och skulle upp tidigt dagen därpå, så vi gick upp på rummet ganska tidigt. Med lite vemod ska erkännas…

Detta har blivit en av årets höjdpunkter och något att verkligen se fram emot – jag hoppas vi får åka nästa år igen. Nu måste vi ju verkligen se hur tävlingen utvecklar sej, det är ju jättespännande! Om årets frågor var om Kroaterna skulle kunna behålla sitt guld och om Grekerna skulle komma tillbaka, så är ju nästa års frågor om Kroaterna än en gång kan behålla sitt guld, kommer Grekerna tillbaka och ska Sverige klättra närmare en pallplats. Nu vill vi ju följa Sveriges väg till Guldet!

Jag längtar redan till nästa höst!

---

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}