Vi visste inte vart vi skulle på tisdagkvällen, det enda vi visste var att vi skulle vara i Kalmar på onsdagen. Så vart sjutton skulle vi sova? Öland är ju väldigt nära Kalmar… och lite sugna på kroppkakor var vi… alltså drog vi över bron till våra vänner i Arontorp 🙂
Vi är ju alltid på Öland någon gång under sommaren, men inte i år. Nu har vi dessutom sålt vårt hus på norra Öland, så en 55-årig lång epok är lixom över. Känns faktiskt inte så konstigt som jag trodde att det skulle göra. Men att inte besöka Öland på sommaren är konstigt, så när vi väl beslutade oss för att bara åka dit över natten kändes det helt rätt.
Vår kompisar Anne och Stefan var också på ön, så vi bestämde att vi skulle ses. Det var ju inte så länge sedan, men vi kände nog allihop att det behövdes en slags summering av midsommar. Det hände så otroligt mycket under den veckan och nu hade vi alla smält alla upplevelser och behövde prata lite om det. Dessutom ville jag mysa lite med Tess igen.
Vi hann inte mer än ställa bilen på plats så satte vi oss alla i vår bil och pratade. För andra gången fick vi en husbilshund. Tess hade inget alls emot att vara hos oss, hon somnade gott medan vi satt och pratade. Vi kom vid 18-tiden och restaurangen stänger 18, så kroppkakorna fick vänta till dagen efter.
Onsdagen började med Arontorps fantastiska frukostbuffé. I klass med hotellfrukost på ett finare hotell, för bara 89 kr. Missa inte den om ni är i närheten. Här finns allt från helt vanlig frukostmat till sill, lax och stekta kroppkakor. Allt så suveränt gott!
Vi satt oss för att jobba och kompisarna sa bye bye och åkte iväg. De skulle utforska Öland under några dagar och fick såklart massor med tips av oss. Vi jobbade klart, sen gick vi upp till restaurangen för att äta en tidig middag innan vi körde över bron igen. Att åka bron från Kalmar till land är alltid lika härligt, att åka åt andra hållet känns inte alls lika roligt. Men men, nu väntade jobb – det var lixom bara att åka.
Det tar bara någon halvtimma till Stensö Camping. Där var lite trassel innan vi kom på plats, men snart stod vi där vi skulle och kunde förbereda för sommaren första premiär.
Juli är här och vi är ute på ”rull”. De senaste dagarna har fyllts av teater och skratt, vi har sett en sommarteater hittills, den andra blir ikväll och har en musikshow kvar. Teater utomhus är ju ganska väderberoende, så här långt har vi haft tur.
Mitt perfekta väder är sol, 25+ och en svag liten bris samt regn någon natt då och då. Det är då jag trivs som bäst och kroppen fungerar som den ska. Så ska vi försöka ha det året om inom en hyfsat snar framtid 🙂
Nu har vi varit ute med husbilen i drygt en månad. Fokus har varit jobb, men även att testa nya recept. Vi experimenterar med nya rätter som passar mindre kök, för oss som campar, har husvagn, husbil eller båt. Vi planerar ju nästa kokbok!
Så fort vi hinner kommer recepten på Du i Fokus. Där finns en del redan och även som filmer på vår Youtube-kanal: Jikitas på äventyr. Vill ni ha tips, så är det där ni ska kolla 🙂
Vi lagar nästan samma mat som hemma faktiskt. Frukosten är standard; knäckemacka, frukt och te. Lunch är antingen fil och flingor eller en matig sallad. Middagen försöker vi att variera, många som campar grillar mycket – vi gör det kanske 1 gång i veckan. Vi hade inte ens grill förrän förra hösten, så vi är nog inga vanliga campare.
Ni måste testa banan- och jordgubbsfruttin, den är perfekt till både frukost, mellanmål och efterrätt. Vill ni passa på att fixa matlådor, så är det linsgrytan, kasslersåsen och kycklingen som ni ska göra mycket av. HÄR finns mängder med mat som passar i matlådan.
Vi blir ute några veckor till, vi har faktiskt ingen aning om när vi kommer hem. Så för oss får storkoken vänta 🙂
När vi är ute med husbilen läser jag mer än annars, särskilt om det är fint väder. Jag har en jätteskön soffa som jag plockar ut så fort solen skiner. Där kan jag sitta i timmar och läsa. Problemet när jag läser så snabbt, är att jag knappt hinner smälta böckerna och reflektera över dem. Lite så är det nu.
Den här högen plöjde jag i början av juni. Jag la direkt bilderna som utkast här på bloggen och ”skulle bara”… åsså glömde jag lixom bort dem. Nu ligger det flera utkast på bokhögar jag läst sedan dess, så nu är det verkligen dax att göra något åt de här inläggen som bara ligger och väntar.
Här är iaf det första. Vi börjar uppifrån som vanligt:
Detta är andra delen i serien ”Mord under solen”. I den första delen var historieläraren Hugo med som deltagare på en av Laras resor och blev så förtjust i landet att han förlängde sin vistelse i Italien. En dag står Lara utan busschaufför, då ställer han självklart upp.
Denna gång har Belmonte Travels arrangerat en lyxvistelse på Amalfikusten åt företagarfamiljen Byhlén. Det ryktas att patriarken Gottfrid Byhlén äntligen är redo att lämna över ansvaret för sitt konfektyrimperium. Det är en komplicerad familj där det bla ingår flera ex-fruar och särkullsbarn. Vem ska få ansvaret att ta över? När en familjemedlem hittas död i en solstol börjar en jakt på en mycket listig mördare.
Jag älskar den här serien. Den är rolig, mysig och väldigt välskriven. Här finns en klurig intrig och även om man kanske kan lista ut vem mördaren är så gör det ingenting. Dessutom får man en massa härliga miljöbeskrivningar och reslusten slår till hårt!
Jag har läst mycket av Åsa Hellberg. Jag gillar hennes sätt att skriva, det är lixom ”mjukt” på något sätt. Även om språket är rätt enkelt, så finns där en vacker ton. När hon nu kommer med en helt ny serie, hennes första spänningsserie, är jag den första att hänga på.
Regnet piskar, höstens första storm är på väg in över Kosteröarna och en död kropp ligger på strandremsan vid bryggan. Huvudet är vridet i en onaturlig vinkel och runt halsen hänger ett rep. Senare samma dag försvinner den norska kvinna som upptäckte kroppen. Eftersom hon är känd i skvallerpressen och gift med en politiker dras norsk polis in.
Polisinspektör Vega Varg får uppdraget att hitta mördaren på den svenska sidan och hennes bäste vän och brottsutredaren, Leopold Posse, anländer från Oslo för att assistera från den norska sidan. Ledtrådarna spretar, vittnen vägrar avslöja vad de vet och Vega och Leopold famlar i blindo.
”Den femte dagen” är den första fristående delen i serien Kostermorden. Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa fler böcker om Vega Varg. Bara hennes namn är ju häftigt!
Mons Kallentoft har förstört hela min planering mer än en gång. Hans böcker fängslar totalt. Nu skriver han en bok tillsammans med sin ex-fru och den är annorlunda, men väldigt bra. Den är lite åt psykologisk thriller, väldigt obehaglig alltså – men så otroligt välskriven och spännande.
Inom loppet av ett dygn hittas en dränkt hingst och en mördad tonårspojke i de djupa skogarna utanför Nässjö. Polischef Alexander Stenborg har nyligen flyttat med sin fru Sofia till den idylliska byn Ormaryd, och de hoppas på en nystart i förhållandet.
Sofia som är gravid har bestämt sig för att knyta an till sin mamma och morfar efter karriäråren i Stockholm. Trots att hennes mamma är motsträvig och morfar dement är Sofia fast besluten att ta reda på vem som är hennes pappa. Människorna i byn beter sig märkligt, något är väldigt konstigt här…
Det handlar om gamla sagor och sägner, tro och mystik. Minst sagt flum flum, men berättelsen i sej är inte alls flummig – tvärtom. Detta är första delen i nya serien ”Ormarydsserien” och jag ser verkligen fram emot mer. Det ligger lite i tiden att samarbeta med sin äkta hälft, att samarbeta med sitt ex måste däremot vara något nytt. Men det funkar!
Fabian Frisk är tillbaka! Jag trodde nog att han skulle vara borta efter den sjätte boken, men efter några år finns äntligen en ny bok om honom och hans polisarbete. Jag vet inte om det blir fler, men hoppas. I min recension skrev jag att serien kändes komplett, men skulle hålla för fler delar och så blev det alltså. Detta kan vara det bästa han skrivit.
Ett drygt decennium återvänder Fabian Risk till ett förändrat Sverige. Plötsligt en sensommarnatt slocknar stora delar av Skåne. Fabian bevittnar mörkläggningen från Öresund ombord på sin segelbåt tillsammans med sin vuxna dotter Matilda. Tillbaka i Helsingborg ställs han och hans kollegor inför ett antal till synes oförklarliga fall i efterdyningarna av den mystiska nedsläckningen. Utredningar där vittnen beter sig underligt och ingenting verkar stämma. Samtidigt kontaktas Fabian av en gammal flickvän vars dotter har försvunnit. I sökandet efter flickan börjar Fabian ana ett mönster.
Detta är så fruktansvärt spännande, läskigt och något som kanske kan hända. Ahnhem beskriver ett samhälle och en tid som ligger framför oss, men kanske inte jättelångt fram och alls inte osannolikt. Vem vet vad AI och framtiden bjuder oss på… Jag är oroad på riktigt faktiskt. Läs den bara!
Fyra väldigt bra böcker! Här är det svårt att välja en favorit, men eftersom jag är lite mer för cozy crime, så måste jag nog ändå säga Morden på Capri. Den är både lättsam, rolig och klurig. Kallentoft och Ahnhem behöver lite mer tanke, men de slukar läsaren totalt. Jag läste hela Ahnhem på en dag, 550 sidor… det var sol och blev lixom bara så…
Jag rekommenderar er verkligen att läsa alla böcker jag skrivit om här. Men börja gärna med serien om Fabian Frisk innan ni ger er på den här uppe. De är väldigt bra och ger bakgrunden till allt. Samma sak med Morden på Capri, läs den första också – den är så mysig.
Så drog vi iväg igen, efter vårt 26-timmarsrace hemma. Trädgården var röjd, kläderna nytvättade och sängen renbäddad. Vi körde ca 3 timmar, innan vi stoppade för natten. Vi har så fina vänner lite överallt i Sverige, som låter oss parkera på sina företag eller garageuppfarter. Den här gången blev det på Rosenseriens vändplan.
Carina och Jerker som driver Rosenserien, har blivit fina vänner som vi gärna stannar och träffar. Både Martin och jag har använt produkterna länge, ja, ni läste rätt. Även Martin. Vår vän Tony Irving har nämligen ett varumärke för män i ett samarbete med Rosenserien; Sweden Eco. Och de produkterna fick Martin testa så fort de kom ut på marknaden för ca 5 år sedan.
Här stannade vi alltså, drog åt handbromsen och somnade. Martin gick som vanligt upp och jobbade strax innan 6 och kunde sedan se när personalen kom till jobbet på morgonen. När jag vaknat och ätit frukost gick vi in och fikade lite med dem. Jag är alltid nyfiken på vad som hänt sedan sist, vad gäller nyheter mm. Den här gången hade de tagit fram sk Eye Patches, för trötta ögon. De blir spännande att prova.
Carina plockade ihop en liten påse åt mej med sånt som hon vet att jag gillar, som deo och en hudkräm med pyttelite solfaktor. Himla bra eftersom jag är rätt dålig på att smörja in mej.
Martin använder som sagt deras skäggprodukter, han rakar sej med hyvel – inte nån maskin. För att visa på deras otroliga kvalitet ville vi visa en av de första rakborstarna för Carina och Jerker. Den som han alltså fick av Tony för fem år sedan och så jämförde vi den med en ny. Man ser knappt skillnad. Den har inte tappat ett enda strå sedan han fick den och då använder han den 3-4 ggr i veckan, om inte mer.
Jag har inget samarbete med Rosenserien, men jag gillar produkterna. Är ni noga med ekologiska och naturliga grejer, så måste ni faktiskt kolla in både Rosenserien och Sweden Eco. Det är produkter med hög kvalitet som är tillverkade i Sverige. Jag gillar dem verkligen. Dessutom är Carina och Jerker, samt hela deras personal, så otroligt härliga. Och härliga människor ska lyftas fram. Så det gör jag!
Efter vår fantastiska vecka i Dalarna körde vi i ett sträck hem och landade utanför vårt hus strax efter 13. Det var dax att göra ett snabbt ryck med ”måsten” och då snackar vi snabbt…
Det är mycket som ska göras i ett hem och en trädgård på sommaren. Har man varit borta i fyra veckor blir detta väldigt tydligt. Nu hade äldste sonen och min pappa hjälpt oss med gräsklippning, så det slapp vi iaf tack o lov. ”Bara” resten kvar…
Vi packade ur bilen på allt vi köpt med oss på vägen. Två lådor knäckebröd och en stor kasse från Ullared. Plötsligt fick vi plats igen. Smutstvätten körde direkt in i maskinen och pantflaskorna las på sin plats i en plastlåda på altanen. Sängen revs ur och första maskinen tvätt körde igång. Medan den jobbade började jag röja i trädgården.
I år hann jag iaf njuta lite av mina fina pioner och min lilla schersmin, det var länge sen. Men jag missade blomningen av syrenerna och rhododendron, jaja… De där pionerna var iaf fint att se innan de som vanligt regnar sönder av skyfallen. Dessutom var några jordgubbar färdiga, så i år fick vi smaka dem. Sååå goda!
3 timmar senare hade jag kört 2 maskiner tvätt och ytterligare en snurrade. Trädgården var hyfsat fin igen, sonen var klippt och mina föräldrar hade hämtat sin låda med knäckebröd. Och jag var helt slut. Under den här tiden hade Martin fixat med vårt nya internet, tvättat bilen och lagat mat åt oss. Även han helt slut. Efter att jag klippt även honom blev det en tidig kväll i säng.
På måndagen var det arbetsdag som vanligt för Martin, medan jag fixade det sista. Jag bäddade rent i sängen i husbilen, vek alla rentvättade kläder och la dem på plats i skåpen igen. Det sista jag gjorde var att byta ut innehållet i vår bokhylla. Nu väntar minst två månader på rull, det kräver en överfull bokhylla.
På lunchen åt vi snabbt, sen åkte Martin och fyllde på gasol. Och när han slutat jobba vid 15-tiden drog vi iväg igen. På söndagen vaknade vi alltså i Dalarna och på måndagen somnade vi i Valdemarsvik. Tvära kast kan man tycka, men så är ju vårt liv.
Nu väntar utomhusteatrarna i Kalmar och Falkenberg, till att börja med 🙂
Förra året satt vi på midsommar och pratade om drömmar. Vår kompis Stefan sa då att hans största dröm var att fira en äkta svenska dalamidsommar. En sån dröm är ju plättlätt att uppfylla, så vi tog i hand på att fira nästa års midsommar i Dalarna. Och nu var det alltså dax 🙂
Drömmar är till för att förverkligas anser vi och vi håller alltid det vi lovar. Så redan på midsommardagen började vi kolla upp var man firar den mest autentiska midsommaren. Vi fick Orsa och Leksand som svar, valet föll sedan på Orsa eftersom det är där man även har kyrkbåtar. Så fort bokningen till Orsa Camping (First Camp Orsa) öppnade i september, hängde vi på låste och bokade plats för hela midsommarveckan.
Sen började den långa väntan… men ett år går rätt snabbt och snart var vi på väg till Dalarna. Söndagen innan midsommar checkade vi in på campingen, då var Anne och Stefan redan på plats. Midsommar i Dalarna firas på lite olika sätt. Här finns orter där man firar midsommar i två veckor, i andra orter firar man veckan efter midsommar osv osv – det finns en mängd olika traditioner. Just i Orsa börjar firandet på onsdagen.
Vi hade gjort vår läxa och hade hyfsad koll på vilka dagar som gällde. Så på onsdagen gick vi upp till udden, där majstången bara låg och väntade på oss. Vid 17.30 skulle den börja kläs och det ville vi ju såklart vara med på. Alla som bor på campingen är inbjudna att delta, så det var lite sorgligt att se att det bara var vi där. Men det gjorde att vi fick god kontakt med ortsborna som var där och kunde ställa våra tusen frågor, filma, fota och verkligen känna att vi var med. Stefan gick in i dekorerandet med liv och lust, Anne också – medan Martin och jag samlade material till film och texter.
Jag får ju små idéer lite då och då och det fick jag ganska många under den här kvällen. Tänk om det fanns en folkdräkt som Stefan kunde få låna. Tänk om han kanske tom kunde få åka med i kyrkbåten. Man kan ju bara få ett nej, så jag frågade såklart. Men jag ville inte ge Stefan några orimliga förhoppningar, så jag gjorde det lite i smyg till att börja med.
Den första jag frågade om folkdräkten var lite tveksam. Det är ju ändå ganska dyra plagg det är frågan om. Jag tänkte att någon kanske bytt ut sin slitna dräkt och hade en som bara låg… så frågade jag en annan person och hon sken upp och tyckte det var en kul idé. Så hon frågade runt lite och snart fanns det faktiskt en möjlighet. Då fick Stefan veta det och han blev alldeles salig. När det gällde frågan om kyrkbåten var det betydligt lättare, på tillbakavägen skulle han få åka med. Det var inga problem alls.
När majstången var klädd, sånär som på sista rankan, satte vi oss ner och blev bjudna på sill och potatis. Tillsammans med detta underbara gäng fick vi en kväll som vi aldrig kommer att glömma. Att vi skulle ses igen på fredagen/midsommardagen och tillbringa hela kvällen tillsammans var något vi verkligen såg fram emot. Stefan var glad som ett barn på julafton, detta hade ju utvecklats i en riktning han inte ens kunnat drömma om.
Hela torsdagen gick, ingen hörde av sej om dräkten. Det var han helt ok med, allt annat hade ju blivit långt häftigare än han tänk från början. Men så ringde telefonen och rätt vad det var stod Thomas där med en hel Orsa-dräkt. Stefan trodde knappt sina ögon, vi andra såg hur otroligt berörd han var. Jag måste säga att även om detta var Stefans dröm, så har vi andra haft precis lika roligt som han. Det har verkligen varit en fröjd att få vara med att förverkliga hans stora dröm.
Thomas hjälpte Stefan på med alla plaggen, det är rätt mycket att tänka på faktiskt. Den Stefan som sedan stod i sin fina Orsa-dräkt var en helt annan än den som klev i kläderna från början. Nu var det på riktigt. Klädd i folkdräkt följde ett allvar och en respekt. Innan hade detta mest varit en kul grej, nu var det på riktigt. Nu började han bli lite nervös. För med dräkten på blev det dessutom bestämt att han var en av dem som skulle gå med i processionen och bära den sista rankan från kommunalhuset till festplatsen och sedan linda rankan kring majstången. OCH även vara med och sätta stången på plats, vilket är ett både tungt och lite riskfyllt jobb.
På fredagmorgonen var dagens huvudperson rätt nervös, minst sagt. Han såg fortfarande ut som ett barn på julafton, men nu var det med skräckblandad förtjusning. Morgonen och förmiddagen var lugn. Vi åt lunch på Brasserie Udden, en härlig midsommarbuffé med både sill, potatis, lax och jordgubbstårta. Mätta och belåtna kunde vi gå tillbaka till husbilarna och luta oss tillbaka en stund. Vid 15.30 började Stefan klä sej, det är noga med detaljerna när det gäller en folkdräkt. Så vi besiktade honom efter bästa förmåga, sen fick även Thomas göra det sista på plats och även sätta hatten på hans huvud som pricken över i.
Vi var framme vid kommunalhuset i god tid och när alla var samlade var det dax. Först gick två midsommarfina hästar, sedan kom spelemännen, efter dem kom alla rankbärare i sina fina folkdräkter och där gick alltså Stefan. Han sken son en sol, men där fann även ett stort allvar och ödmjukhet. Han var märkbart berörd och väldigt väldigt lycklig.
Det tog kanske 20 minuter att nå fram till udden. Martin och jag sprang med tåget längs sidan och lite framför. Anne filmade för deras youtubekanal lite från sidan. Stämningen var riktigt härlig, med kanske 3000 personer längs sidorna på vägen. Väl framme stannade Thomas och Stefan kvar i mitten, samt några till. Rankan sattes på plats och majstången började resas. Direkt när den var på plats lotsade vi Stefan snabbt ner till den lilla flytbryggan för att ta emot folkdanslaget. Innan de la till bjöds vi på kulning av en fantastisk sångerska, kallar man det så? Och när båten var tom satte sej Stefan på plats och åkte iväg. Allt hade klaffat perfekt!
Anne, Martin och jag pustade ut. Medan Stefan var iväg, gick vi återigen till Brasseriet för att vila fötterna och släcka törsten. Vi var helt färdiga, men så nöjda. Allt hade gått bra. Stefan hade fått göra precis allt som man gör på ett äkta midsommarfirande. Och mer därtill. Han blev typ hedersmedborgare på kuppen, eller iaf Orsa-praktikant.
När han kom tillbaka till oss gick luften ur honom totalt. Dagen var över och den hade blivit så mycket mer än det han någonsin drömt om. Han var så lycklig. Trötta satte vi oss till bords för att avnjuta kvällens grillbuffé. Vi satt en lång stund, åt, drack, pratade och bara vilade i tillfredsställelsen över en helt perfekt dag. Stefan hade upplevt sin stora dröm om en äkta svensk dalamidsommar och vi hade haft nöjet att följa med honom. För det var verkligen ett nöje.
Det är en otrolig förmån att få vara med och uppfylla någons dröm. Vi är så glada att vi fick vara med de här dagarna. Tack Stefan för att du lät oss vara med. Tack Anne för att du är en så underbar person. Tack Thomas, Hasse, Lilian och alla andra som gjorde Stefans midsommar så perfekt. Tänk att ni lyckades få fram en folkdräkt i perfekt storlek!
Ska man fira en äkta midsommar så är verkligen Orsa platsen att vara på. Nu har vi iofs inte varit med i Leksand, som också ska vara något speciellt – men ändå… Orsa gav oss verkligen ALLT! Vill ni fira midsommar i Orsa, då måste ni vara där även på onsdagen och hjälpa till med ”majningen” av stången. Då får ni lixom allt och lite till. Missa inte det!
Vi har haft en otroligt fin vecka i Orsa och kommer med största säkerhet tillbaka. Nu vill vi ju träffa de här härliga människorna igen 🙂
Det kommer självklart en film på youtube om hela vårt midsommarfirande, från början till slut. Men det tar någon vecka, bara detta inlägg tog typ en hel dag att skriva för att få allt rätt. Och rätt måste det ju bli. Så håll ut – det kommer!
Efter nästan tre veckor på rull börjar tvättkorgen bli full. Nu var det dax att tvätta och vi visste precis vart vi skulle åka för att göra det.
Vi har ju rullat runt i Dalarna fler gånger förr och hittat ställplatser på olika håll som fyllt våra olika behov. Nu var det dax att tvätta och det kan man göra på Kättingens ställplats i närheten av Orsa. Perfekt eftersom vi skulle landa på Orsa Camping på söndagen och detta var dagen innan.
Att tvätta är en sak. Att torka tvätten är en helt annan. Vi hittar hyfsat ofta bra tvättmöjligheter, däremot är det svårt att torka tvätten om det inte finns någon torktumlare. Dit vi skulle vet vi att det bara finns tvättmaskin, alltså skulle vi behöva ta fram varenda stol och annat man kan hänga kläder på. Men vi har kollat på en sån där liten torkvinda som finns för husvagnar, så vi körde förbi Biltema på vägen och köpte en sån.
Vi var helt ensamma på ställplatsen när vi kom strax efter lunch. Sånt är skönt när man ska tvätta. Så jag lastade i maskinen och körde igång den. Under tiden den körde sitt program satte vi ihop den lilla torkvindan. Den ska egentligen förankras i dragkroken på husvagnen, vi tog istället fram hantlarna som vi satt fast i benen och på så sätt gjorde att den stod stadigt på marken trots att det blåste lite.
Med 25 grader i solen och lite vind var tvätten torr på nolltid. Under tiden satt vi och läste och hade det gott. Det var faktiskt så varmt att vi drog ut markisen och satte upp ett solskydd, det var första gången i år. Vi njöt verkligen av precis hela dagen och kvällen.
Nöjda kunde vi vika ihop tvätten och packa in den i skåpen igen. Helt plötsligt hade vi lite plats igen när tvättpåsen var tom. Alltid lika skönt. Kättingen är inte en särskilt mysig ställplats, men den är funktionell och man står bra där någon natt. För oss som bara skulle tvätta är den perfekt.
Återigen blev det en hel dag i solen, men både lunch och middag ute. Martin håller på att experimentera med olika drinkrecept, så det blev en liten drink också där i solen 🙂
Nu när vi hade rena kläder igen var det dax att ta sej till resans mål: Orsa!
Så var det bara slutsträckan och ett par dagar kvar innan vi skulle parkera för en hel vecka i Orsa. På vägen ligger Leksandbröd, dit måste man om man är i krokarna. OCH man får inte missa deras glass!
Martin hade sin lediga dag, vilket innebar att vi kunde sova ut och sedan göra lite vad vi ville i lugn och ro. Vi åt en lång frukost i solen, packade ihop oss och körde till Leksand. Dagens första stopp var på Leksanbröd för att fylla på knäcke-förrådet. Här är billigt, så är det bara. Men en låda knäckebröd tar plats och vi köpte två.
Precis när vi vara färdiga och skulle åka därifrån frågade mina föräldrar om vi inte kunde köpa en kartong till dem också. Såklart gjorde vi det, problemet var bara att deras låda var dubbelt så stor som vår och nu var utrymmet i bilen slut. Så den där lådan flyttas nu runt vart efter vi rör oss i bilen… Jaja, på söndag är den urlastad hos sin nya ägare 😛
Efter shoppingen åt vi den obligatoriska glassen och körde vidare.
Vi har ett favoritställe vid Insjön som vi gärna återkommer till. Så dit åkte vi, ställdes oss på plats och bara njöt. Vi hade 25 grader i skuggan, så det blev resten av dagen ute i solen med varsin bok. Jag plöjde faktiskt nästan en hel bok på 500 sidor där i solen. Ja, jag läser rätt snabbt 😛
Sen bjöds vi återigen på en helt magisk solnedgång. Kvällarna här i Rönnäs är bland de vackraste vi varit med om. Vi satt ute ända till solen gått ner helt och bara njöt. Detta är en riktig favoritplats som vi återkommit till flera gånger. Här finns ingenting mer än naturen.
Regnet skulle fortsätta, så vi flyttade på oss för att få det lite bekvämare under ovädret. Jösses vilket fint ställe vi hamnade på!
Ställplatsen i Torsång var ingen höjdare och ingen plats vi ville stå kvar på. Vi kunde heller inte göra något jobb på den och vi behöver material. Så det blev till att leta upp en ny plats och hoppas på det bästa. Bara knappt 3 mil bort hittade vi Dalarnas Älv Camping och kom till en riktig liten oas.
Det regnade fortfarande när vi checkade in och ställde oss på plats. Oss gör det inte jättemycket om det regnar några dagar då och då, det betyder nämligen att vi får lite mer gjort än annars. Men när vi ska göra ett jobb och ta bilder till en artikel, då måste vi ha bra väder – annars skiter sej hela jobbet. Nu visade väderrapporten att regnet skulle vara över dagen efter så vi hoppades på det bästa.
Vi fick en fin plats med utsikt över vattnet, precis vid trappen ner till badbryggan. När vi vaknade dagen därpå sken solen och vi hade en galet vacker frukostutsikt direkt på morgonen. Ett perfekt kontor för några dagar, ibland blir det lixom så himla bra.
Campingen är otroligt trivsam och välskött. Den är inte jättestor och blir därför direkt väldigt familjär. Både de som bor där som sk långliggare och värdparet är noga med att man har det bra och trivs. Jag fick tom hjälp att klippa luggen 🙂
Det är nästan så jag önskar att vi haft mer tid att utforska området. Vi fick ju se lite när vi filmade och fotade området, men här finns mycket mer att se och njuta av. Så vi kommer nog tillbaka.
Vi är ju ute och letar ställen att skriva om. Till ställplatsen i lilla Torsång flydde vi när det väntades oväder. Den höll definitivt inte måttet för att skriva om… det är andra gången vi får lämna en plats som inte funkar för en artikel. Lite surt, men men…
Mellan Västanfors och Orsa är det inte mer än 14 mil. Det var tisdag och vi hade ytterligare fem dagar på oss att ta oss till Orsa Camping. Ingen panik alltså. Däremot började ett visst tvätt-behov att uppstå. Två veckor ute på rull, genererar lite smutsvätt. Men jag visste att jag skulle ha tvättmaskin senare under veckan, om det inte fanns tvättmöjligheter innan dess.
Ett oväder var på ingång, så vi behövde en plats där vi helt säkert inte skulle fastna om det skulle bli lervälling. Ställplatsen i Torsång såg ok ut på bilderna, vi tänkte att vi testar och körde dit. Väl framme möts vi av en rätt tråkig grusplan med mängder av ogräs, men men… det där ovädret närmade sej, så vi hade inte mycket till val. Vi hann precis att installera oss, innan regnet började. Å jäklar vad det regnade!
Martin satt och jobbade fram i bilen och jag satt i sängen när hagelstormen körde igång. Vi har kanske 3 meter mellan oss och när det haglade som värst kunde vi knappt höra den andre. Han satt i möte som jag tror att han var tvungen att pausa pga oljudet. Titta på filmen är nedan så fattar ni 🙂
Ovädret fortsatte hela dagen och hela natten, på morgonen sken solen men det skulle komma mer regn. Så vi bestämde oss för att dra vidare så fort vi kunde. Det här stället var ändå i för dåligt skicka för att göra ett jobb på. VI gjorde dock en kort film, för att visa för andra husbilsmänniskor att här behöver de inte stanna.
En del ställplatsägare tror att en större gräs- eller grusad yta räcker. Här var man omåttligt stolt över sina blomsterarrangemang, men det räcker inte med lite blommor för att få ett bra betyg. Man måste ta hand om ogräset, se över staket och inhägnader. Har man toaletter och duschar, så ska de vara fräscha, städade och iaf dofta rent. Toatömning till husbilarna ska inte vara ett rör i marken, de duger inte.
Just ställplatsen i Torsång skulle kunna bli bra med några små enkla justeringar. Bara genom att ta bort ogräs, fixa gången till den sk servicevagnen och göra en ordentlig latrintömning skulle det bli en helt annan grej. Men så här verkar det ha sett ut de senaste åren, man orkar tydligen inte anstränga sej – vill enbart ha de pengar som ställplatsen genererar, utan ansträngning. Dåliga omdömen struntar de tydligen i trots att de är många.
Hit kommer iaf inte vi igen och ingen vi känner eller som läser detta heller.
I början på maj var vi på en himla roligt bokrelease. Anders Nilsson släppte andra delen i sin spännande serie av ”Spionernas Krig”. Ha är även ”Pappa” till filmerna om Johan Falk, och han kom faktiskt dit!
Anders Nilsson är en rolig figur. Han är väldigt hemlighetsfull av sej och svarar alltid lite svävande på mina frågor. Falk-filmerna har just nu uppehåll, istället har Anders skrivit en fortsättning som just nu innehåller två böcker om Falk och en om Wagner. När jag från början frågade hur många böcker det ska bli sa han tre, då var det bara Johan Falk som var aktuellt. Sen kom helt plötsligt en om Frank Wagner och nu är svaren mer svävande. Senaste svaret var att det kanske skulle bli sex böcker om Falk och kanske fler om Wagner. Jag är alltså inte ett dugg klokare.
När det gäller senaste boken ”Den djävulska fällan” i serien om ”Spionernas krig”, så är detta alltså andra boken och nu är jag osäker på vad jag fick för svar sist… men det ska iaf bli minst en bok till i serien. Anders är en berättare. Han fånga skickligt sin publik och kan i stort sett prata om precis vad som helst. När det gäller ”Spionernas krig” kan han prata hur länge som helst. Han har levt med den här historien så länge och gjort research under så många år. Hans kunskap är enorm.
Det han skriver om har nämligen hänt. Kanske inte exakt som han skriver det, men i stora drag. Han har pratat med personer som varit med under andra världskriget och vet hur spionernas vardag såg ut då. Han har till och med haft kontakt med fd spioner som var verksamma på 40-talet. Mycket av det han fått veta har varit hemlig information och han har därför även varit utsatt för märkliga händelser som kan tyda på att han varit under bevakning.
I den första delen beskriver han den svenska underrättelse- och säkerhetstjänsten och hur Teddy Ternberg rekryteras till en ny specialenhet inom den svenska militära underrättelsetjänsten. Jag som inte varit särskilt intresserad av den svenska delen av kriget lär mej massor om hur inblandade vi faktiskt var och hur agenter och spioner var nödvändiga för Sveriges säkerhet.
I den andra delen är vi kvar på 40-talet, men handlingen utspelar sej även runt tiden för Palme-mordet och Palmes ungdomsår och väg in i politiken. Vi får återigen följa Teddy, som nu kommit upp sej på ”Friman” som spionernas organisation kallas. Han försöker ta reda på vad sanningen är bakom ett antal märkliga saker som händer i norra Europa. För varje svar han får inser han två saker. Att det han hittat måste hemligstämplas i generationer. Och att det trots det kommer påverka Europa och världen under ännu längre tid.
Min spontana tanke medan jag läser är ”vilken otroligt bra historia, väl underbyggd och bra researchad”. Men detta har ju hänt och med tanke på det så blir det med ens en skrämmande historia som inte alls är så behaglig att ta del av. Sverige kunde också varit en del av kriget och det som händer idag är bara en liten påminnelse om hur världsläget var då.
Serien bygger på ett omfattande samarbete med över sjuttio personer från den hemliga världen, utförda under trettio års tid med avsikten att komma så nära sanningen om Sveriges roll i storpolitiken som en roman överhuvudtaget kan komma.
Anders har på ett enkelt sätt beskrivit historien så som han fått den berättad för sej, med vissa justeringar för att det ska bli en löpande historia och en bok. Men detta har hänt. Jag är som sagt inte särskilt intresserad av svensk historia, men tycker ändå att detta är otroligt läsvärt, intressant och lärorikt. Fatta då en som är intresserad, på riktigt. För den är detta ett måste att läsa. Min Martin är en sån. Han är enormt intresserad, särskilt av andra världskriget och han slukar de här böckerna.
På releasen fick vi först höra Anders berätta om hur den här andra delen gått till att skriva. Han är som sagt en berättare och kan prata om detta hur länge som helst och det får han gärna göra – för det är otroligt intressant. När han väl slutade prata började festen, där var en himla massa intressanta personer där som inte brukar vara på festerna som vi är på. Historiker, experter på krig och en massa annat.
Men så dök då den där skäggige mannen upp, som man så väl känner igen. Johan Falk. Eller Jakob Eklund, numera jultomten. Det syntes verkligen att de här är två män som både respekterar och gillar varandra, för det var ett kärt återseende. Å nog har vi hört det ryktas om fler Falk-filmer, får väl se om skägget måste rakas av då. Det återstår att se.
Summa summarum: Är ni intresserade av svensk historia så MÅSTE ni läsa böckerna. Annars är det en himla bra present till någon som är det. Å läser ni böckerna får ni också veta varför Anders håller i en rädisa…
När man börjar sin viktresa i januari har man ofta ett mål till midsommar. Har ni nått det? Det där målet har en tendens att sättas lite högt och de flesta når inte hela vägen fram. Men istället för att tänka att ni misslyckats, se istället hur långt ni kommit. Det är lixom roligare att vara glad 🙂
Resten kan ni ta efter midsommar, för ni ger väl inte upp? Gläds åt era framgångar, det kanske var svårare än ni tänkt er och gått långsammare än planerat – men det är helt ok! Se hur långt ni kommit, fira er midsommar och kör upp på banan igen på måndag. Man får göra så 🙂
När det gäller midsommar så har vi för en gångs skull en plan. Vi ska fira en traditionsenlig midsommar i Dalarna med knätofsar, midsommarstång och fest hos Kalle Moreus. Vi har ingen tradition runt högtider, så detta är verkligen ingen vana. Men det ska bli himla kul!
Kanske gör vi en räktårta eller sillsmörgåstårta, den är nämligen lätta att göra och funkar bra när man lagar mat i små utrymmen. Vi har flera recept för just husbil, husvagn, båt och andra små kök – ni hittar dem HÄR.
De flesta av er ska såklart fira en traditionell midsommar, här finns det lite idéer på vad man kan ställa på midsommarbordet.
Vad det gäller meny den här veckan, så rekommenderar jag kycklingröran, mangosalsan och tofuburgaren lite extra. Röran är galet god på bröd eller i wraps. Mangosalsan kan jag äta direkt ur bunken, så god är den. Och tofuburgaren kan vara den saftigaste burgare jag ätit!
Sen måste ni testa zucchinikakan också. Tycker ni om morotskaka, så är detta något för er. Såååå god!
Jag gissar att några av er kanske redan har semester eller börjar den om någon vecka. Vi har några veckor kvar, sen checkar Martin ut för semester – jag checkar lixom aldrig ut på samma sätt. Vi är redan ute på sommarens långresa, just nu är vi alltså i Orsa, sen åker vi direkt till Kalmar för årets första sommarteater. Sen blir det mest Skåne, Halland och Dalsland – lite beroende å väder och vind. Mer än så vet vi inte och har heller ingen aning om hur länge vi blir borta, vi har inte ens ett datum när vi måste vara hemma… En rätt skön känsla 🙂
Ha en toppenvecka, oavsett om ni jobbar eller har semester. Ta hand om er så mycket ni kan och ha en fin midsommar hur ni än väljer att fira (eller inte fira) den.
Efter vår lilla träff över nationaldagen i Västerås, började vår resa norrut. Vi har en vecka på oss att ta oss de dryga 30 milen till Orsa, så vi tänkte ta det i mindre etapper. Första stoppet blev bara knappt en timma bort.
Vi hamnade i Fagersta och det lilla samhället Västanfors. Här skulle vi stå i den lilla gästhamnen i två dagar och jobba.
När vi kom dit sken solen, sen blev det sådär… Men vi lyckades iaf både att ta fina bilder till reportage och göra en film. Den kommer på youtube så fort vi hinner. Dessutom kunde vi sitta ute och fika när våra vänner och deras tre pälsbollar kom på besök. Me like 🙂
Hamnen har plats för 11 husbilar, vi var som mest fem stycken under tiden vi var där. Man står innanför låsta grindar och man måste ringa till hamnvärden innan man blir insläppt. När man fått sin plats får man en kod som man hämtar ut en nyckelbricka för att komma in på toaletten och ut genom grinden.
Området är så otroligt mysigt med en liten brygga, små skulpturer, fyndiga små ordspråk och fina omgivningar. Bara knappt en kilometer bort finns matbutiker åt ena hållet och en vacker hembygdsgård åt de andra – dit hann vi tyvärr inte. När vi skulle kolla in Kronprinsessan Viktorias sluss och hembygdsgården började det regna. Jaja, vi kommer tillbaka – för här är det sååå mysigt!
Två nätter blev det och massor av jobb fick vi gjort. Ibland är man lixom extra nöjd med allt 🙂
Nu har vi varit ute i drygt två veckor. Det är inte särskilt länge för att vara oss, iaf inte på sommaren. Vi har en vardag i bilen, för vi jobbar ju faktiskt. De flesta som rullar runt i husbil har semester, men det har ju inte vi. Det jobbas på precis om om vi vore hemma.
Som jag berättat tidigare har vi lite olika arbetsrytm. Martin jobbar sina 8 timmar, börjar gärna vid 6 för att kunna sluta tidigt. Jag är lite långsammare och jobbar som bäst efter lunch. Det krockar lite ibland, när han är färdig och vill hitta på nåt och jag precis kommit igång med mitt. Men det brukar lösa sej rätt bra.
Vi ligger alltid efter med något. Martin med filmer, jag med texter. När det är fint väder sitter jag gärna ute och recensionsläser, det betyder att jag måste skriva så mycket jag bara kan när det är sämre väder. Så den här veckan har jag faktiskt kommit ikapp lite. Det har både regnat och haglat och jag har knackat texter för glatta livet. Men ändå hunnit läsa två böcker.
Häromdagen skickade vi ytterligare två texter till vår redaktör och kunde sedan skicka faktura på hela vårens jobb. Så himla skönt och blir ett bra tillskott i kassan. Visst skulle vi kunna skicka faktura efter varje inlämning, men det känns inte nödvändigt. Roligare med lite mer pengar två gånger om året.
Jag gillar att jobba i husbilen. Numera har vi ju en ”2:a”, där jag kan välja om jag vill sitta i sängen, soffan eller fåtöljen. Eller ute. Vi har ju faktiskt världens största vardagsrum där utanför dörren. Jag sitter/ligger ofta i min soffa ute och skriver med datorn på magen, i knät eller på bordet. Det kanske inte är så ergonomiskt, men va f-n.
Det är ju bla därför jag tränar, även i husbilen. Men det är knepigt när vädret sviker. Då går det helt enkelt inte, eftersom jag inte får plats att träna inne i husbilen utan måste göra det utanför.
Vi är ganska otraditionella vad gäller övriga sysslor i husbilen. Martin lagar i stort sett all mat och gör allt som har med husbilen att göra, inklusive köra den. Han jobbar ju mer kontorstid än vad jag gör och har mindre tid än vad jag har. Jag städar och försöker att hålla så rent det går, tvättar och har koll på vår planering. Det är även jag som tar alla kontakter och har koll på våra uppdrag. OCH skickar kokböcker. Vi har fortfarande några få kvar, som skickas längs vägen.
Jag gillar att jobba från husbilen, det finns inte så mycket som stör. Jag hinner mer på kortare tid, än jag gör hemma i huset. Vi kan sitta tillsammans och få saker gjorda. Som nyligen när vi ändrade header på Du i Fokus och satt med AI en hel kväll. Jag tycker att vi fick till en ganska bra bild. Den visar rätt tydligt att vår målgrupp är 50+. Kolla gärna in sidan och säg vad ni tycker 🙂
Senaste dagarnas regn fick mej att komma ikapp rätt bra. Så nu har jag texter för ett par veckor färdiga och här på bloggen har jag också nästan kommit ikapp. Jag skriver iaf inlägg om veckan jag är i nu. Haha, det var ett tag sedan. När uppdaterade jag varje dag lixom? Men det har jag gjort nu och dagboken är ikapp. För det är det bloggen är, min dagbok.
Så nu har vi lite tid igen och det är dax att börja planera nästa kokbok och börja skriva på föredraget vi ska hålla på Husbilsmässan i höst. Saker som tar lite tid och de måste bli bra. Inget som får stressas fram, då blir det inte bra. Så vi funderar tillsammans och lägger en bit i taget.
Ja, vårt liv är lite annorlunda. Just nu är vi alltså ute på en fyra månader lång resa med husbilen. En del skulle inte kunna tänka sej att leva som vi gör, andra ser det som en dröm. Och vi lever faktiskt vårt drömliv, nästan… så fort vi sålt huset och bor helt i husbilen – då lever vi vårt drömliv. Det är några detaljer kvar, men sen smäller det!
Skyfall väntade, så vi sökte upp en plats som vi visste var ok när det kommer stora mängder regn. Det fick bli ett dygn på Tumbos Ställplats i Eskilstuna. Där började vi även vår första koll på nästa husbil 😛
Vi kom fram till Tumbo strax innan lunch, ställde oss på plats och stoppade i sladden. Regnet hängde i luften och sånt känns direkt i min kropp, så medan Martin satt och jobbade under eftermiddagen, tog jag en tupplur. När jag vaknade visade det sej att ett par kompisar parkerat på samma ställe.
När Martin slutat jobba gick vi upp till butiken för att titta lite på bilarna, filma och köpa en grej som vi behövde. Nu har vi haft Ralle i drygt ett år och han ska inte bytas ut än, men ska vi bo heltid i bilen så behöver vi mer i lastvikt. Ralle funkar att vara ute i flera månader med, det är inga problem alls – men för att bo permanent behöver vi kunna fylla mer vatten och ha lite andra grejer med oss.
Även om det är ett tag dit, har vi alltså påbörjat vårt sökande efter en ny bil. Jag gillar det inte. Jag tycker inte om att titta på bilar eller andra stora och dyra grejer. Vi vet ganska väl vad vi vill ha och vad vi inte vill ha och vi blev faktiskt positivt överraskade.
Vi trivs ju väldigt bra med den vi har och den finns faktiskt i ungefär samma utförande, men med mer lastvikt och lite andra funktioner. Sånt vi har nu och vill ha kvar och sånt vi önskar i nästa bil. Så det kanske blir enklare än jag tror att hitta nästa bil. Och som sagt, det är ju ett tag dit. Det kommer en film på Youtube inom kort från vårt besök där.
Efter vår shoppingtur, som enbart resulterade i en spruta för att fördela rengöringsmedel för att tvätta bilen, knackade vi på hos kompisarna. Och där satt vi i flera timmar, tiden gick otroligt fort. Så det blev i senaste laget för stackars Martin som skulle upp tidigt och jobba dagen efter. Men det var sista dagen innan en längre ledighet, så det var ok.
Vid lunch dagen därpå åkte både kompisarna och vi mot Västerås. Där skulle vi fira Nationaldagen med ett gäng andra husbilskompisar 🙂
